Sv: Igångsättning med lugnande...
Vet du, jag tror inte det är kommunikationen utan INDIVIDEN. Jag har haft häst som efter 3 månade STRIKT boxvila, den fick knappt gå ut på stallgången när jag mockade, lugnt gick på löst grimskaft ut på promenad. Och så har jag haft häst som på 2 v boxvila MED promenader blivit så överladdad att den knappt gått att hålla utanför stalldörren.
Och promenader inleds det ju alltid med, men sen så finns det fall där hästen INTE får hoppa och bralla innan den är igångsatt. Dvs hage är inte ett alt.
Min nu t ex, han får inte stå i sjukhage, för han - just det - bockar och brallar där. Alltså åkte han in på box. Och där kommer han få stå mååånga månader. Med succesivt utökade promenader, än går vi bara 20 minuter/dag. INNAN han kommer ut i hage ALLS så ska han vara igång i trav och galopp. Hur skulle du lösa det?
Hästen är utmärkt vettig, inte den som är 'tossig' generellt eller något. Men han är 4 år gammal, han har stått 10 veckor på box, och som sagt det är många månader kvar. Han har ju naturligtvis rejält med uppdämd energi, och ute i friska luften på promenaderna så 'kokar det över' ibland och han exploderar i bock och bus av glädje.
Om 2 månader till, så han har knappast MINDRE uppdämd energi. Och om vi så är uppe i 90 minuter skritt per dag innan vi får börja trava, så jag lovar att de där första travstegen kommer väcka livsandarna och han kommer i rena LYCKAN att bocka och bralla. Vilket han INTE får. Alltså - lugnande.
Jag tänkte på den här tråden idag, för fick ett så bra exempel på vad det handlar om, och att det INTE är tillit/etc - utan ren och skär överskottsenergi och livsglädje!
Vi knallade ut på vår promenad, han hade fått lugnande men lite för låg dosering (skulle det visa sig). Knallade på med stora steg och öronen framåt, och efter ungefär två minuter pep han och hann upp på bakbenen innan jag 'fick tag' i honom och sa åt. Hade jag inte varit med där hade det blivit både bock och brall. Helt enkelt för han är glad att få komma ut, efter att bara stått och glott i boxen.
3 minuter senare hamnar vi MITT i förflyttningen av fåren. På båda sidor den smala vägen springer får runt och bräker, det är folk överallt som springer runt, det klappas i händerna, det slamras av fångstgrindar, det låter när får springer upp på vagnarna, det åker traktorer, det är får som rymmer osv. Dvs det är milt sagt livat. Och det är ungefär 1½ meter från oss på båda sidor.
Herrn stannar, fnyser, spänner sig och snorklar. Jag tycker att 'det är ingen fara' och lägger handen på halsen på honom. Vi står där och kollar på kabaliken ett tag, och sen tycker jag 'kom nu'. Och går lugnt och stilla förbi. Visst, han gick rätt nära mig och tyckte jag kunde hålla honom lite 'i handen', men inte minsta stress, taktande eller explosion. Stannade och fnös åt en vagn som stod på vägen, och drakblåste när vi gick förbi men inte mer.
Hemåt, 15 minuter senare gick han lugnt och stilla förbi, och passade på att med mattes stöd gå fram och nosa på vagnen, bita lite i den och skramla med den.
Så, det handlar inte om otrygga hästar som inte litar på sin matte/husse/ryttare. Det handlar om hästar med en uppdämd överskottsenergi, som helt enkelt blir glada och uppspelta av att få komma ut i 'friska luften'.
Sen, t ex ett fårtivoli kan av vissa (många) hästar tas som en anledning att LÅTSAS bli rädd och därför hoppa i luften. Idag hade vi en 'bra' dag. En dålig dag (kyligt och blåsigt t ex) så hade han dels gjort fler busförsök, absolut tagit fåren som en anledning att fnatta runt etc. En 'dålig' dag kan han låtsas bli rädd för min bil och hoppa i luften, eller av att grannen säger 'hej' - för en MÄNNISKA har han ju aaaaldrig sett förr, och bäst att låtsas man blir superrädd och flyga i luften *rullar med ögonen*
Så. Det handlar om överskottsenergi och indvid - inget annat. Och vissa klarar sig kanonbra utan knark även under lång tids begränsad rörelse - andra blir väldigt besvärliga att ha att göra med. Och ytterligare andra, som min D t ex, de var så tama så från marken - men sitt upp och det blev lattjo lajbans. (Och ytterligare andra, som min B, var helt hopplösa från marken, men lugnare med ryttare, då var det mer 'jobb').
Så, jag tycker man ska släppa prestige, feltänk om 'tillit' osv och helt enkelt titta vad det är för individ och hur den reagerar. Och sen hitta det som fungerar bäst för DEN individen. Och det gäller då från boxvila eller ej via droger eller ej till hur och när sitta upp eller ej. Det finns många vägar att nå målet (lugn, kontrollerad konv och rehab) - huvudsaken är att man når det.
Vet du, jag tror inte det är kommunikationen utan INDIVIDEN. Jag har haft häst som efter 3 månade STRIKT boxvila, den fick knappt gå ut på stallgången när jag mockade, lugnt gick på löst grimskaft ut på promenad. Och så har jag haft häst som på 2 v boxvila MED promenader blivit så överladdad att den knappt gått att hålla utanför stalldörren.
Och promenader inleds det ju alltid med, men sen så finns det fall där hästen INTE får hoppa och bralla innan den är igångsatt. Dvs hage är inte ett alt.
Min nu t ex, han får inte stå i sjukhage, för han - just det - bockar och brallar där. Alltså åkte han in på box. Och där kommer han få stå mååånga månader. Med succesivt utökade promenader, än går vi bara 20 minuter/dag. INNAN han kommer ut i hage ALLS så ska han vara igång i trav och galopp. Hur skulle du lösa det?
Hästen är utmärkt vettig, inte den som är 'tossig' generellt eller något. Men han är 4 år gammal, han har stått 10 veckor på box, och som sagt det är många månader kvar. Han har ju naturligtvis rejält med uppdämd energi, och ute i friska luften på promenaderna så 'kokar det över' ibland och han exploderar i bock och bus av glädje.
Om 2 månader till, så han har knappast MINDRE uppdämd energi. Och om vi så är uppe i 90 minuter skritt per dag innan vi får börja trava, så jag lovar att de där första travstegen kommer väcka livsandarna och han kommer i rena LYCKAN att bocka och bralla. Vilket han INTE får. Alltså - lugnande.
Jag tänkte på den här tråden idag, för fick ett så bra exempel på vad det handlar om, och att det INTE är tillit/etc - utan ren och skär överskottsenergi och livsglädje!
Vi knallade ut på vår promenad, han hade fått lugnande men lite för låg dosering (skulle det visa sig). Knallade på med stora steg och öronen framåt, och efter ungefär två minuter pep han och hann upp på bakbenen innan jag 'fick tag' i honom och sa åt. Hade jag inte varit med där hade det blivit både bock och brall. Helt enkelt för han är glad att få komma ut, efter att bara stått och glott i boxen.
3 minuter senare hamnar vi MITT i förflyttningen av fåren. På båda sidor den smala vägen springer får runt och bräker, det är folk överallt som springer runt, det klappas i händerna, det slamras av fångstgrindar, det låter när får springer upp på vagnarna, det åker traktorer, det är får som rymmer osv. Dvs det är milt sagt livat. Och det är ungefär 1½ meter från oss på båda sidor.
Herrn stannar, fnyser, spänner sig och snorklar. Jag tycker att 'det är ingen fara' och lägger handen på halsen på honom. Vi står där och kollar på kabaliken ett tag, och sen tycker jag 'kom nu'. Och går lugnt och stilla förbi. Visst, han gick rätt nära mig och tyckte jag kunde hålla honom lite 'i handen', men inte minsta stress, taktande eller explosion. Stannade och fnös åt en vagn som stod på vägen, och drakblåste när vi gick förbi men inte mer.
Hemåt, 15 minuter senare gick han lugnt och stilla förbi, och passade på att med mattes stöd gå fram och nosa på vagnen, bita lite i den och skramla med den.
Så, det handlar inte om otrygga hästar som inte litar på sin matte/husse/ryttare. Det handlar om hästar med en uppdämd överskottsenergi, som helt enkelt blir glada och uppspelta av att få komma ut i 'friska luften'.
Sen, t ex ett fårtivoli kan av vissa (många) hästar tas som en anledning att LÅTSAS bli rädd och därför hoppa i luften. Idag hade vi en 'bra' dag. En dålig dag (kyligt och blåsigt t ex) så hade han dels gjort fler busförsök, absolut tagit fåren som en anledning att fnatta runt etc. En 'dålig' dag kan han låtsas bli rädd för min bil och hoppa i luften, eller av att grannen säger 'hej' - för en MÄNNISKA har han ju aaaaldrig sett förr, och bäst att låtsas man blir superrädd och flyga i luften *rullar med ögonen*
Så. Det handlar om överskottsenergi och indvid - inget annat. Och vissa klarar sig kanonbra utan knark även under lång tids begränsad rörelse - andra blir väldigt besvärliga att ha att göra med. Och ytterligare andra, som min D t ex, de var så tama så från marken - men sitt upp och det blev lattjo lajbans. (Och ytterligare andra, som min B, var helt hopplösa från marken, men lugnare med ryttare, då var det mer 'jobb').
Så, jag tycker man ska släppa prestige, feltänk om 'tillit' osv och helt enkelt titta vad det är för individ och hur den reagerar. Och sen hitta det som fungerar bäst för DEN individen. Och det gäller då från boxvila eller ej via droger eller ej till hur och när sitta upp eller ej. Det finns många vägar att nå målet (lugn, kontrollerad konv och rehab) - huvudsaken är att man når det.
KL
