angelwings
Trådstartare
Sv: Idiotlärare!
Svarar alla:
Tack för allt stöd och pepp.
Det uppskattas!
Jag har på BUP i går och pratade av mig, de vill gärna att vi kallar till ett möte och förklarar att min tjej kanske inte har det som alla andra just nu.
De tyckte inte heller det verkade som om hon förstår att situationen är allvarlig för lilltjejen. För hon har ju varit jätteledsen några gånger, hon ÄR svår att få till skolan. Och det vet jag om för hon är livrädd att jag ska försvinna för henne. Och är det en sån riktigt jobbig dag så säger jag jämt till dem att de ska ringa om det är något så hämtar jag henne. Än så länge är hon i det stadiet. Men då säger de till henne (enligt henne iofs, men jag tror inte hon hittar på vad de säger) att 'Man kan inte åka hem bara för att man vill mysa med och saknar sin mamma'.
Och nej, vanligtvis inte. Men det här är inte vanligt. Hon lever med skräcken att jag ska försvinna varje dag. Pappa försvann, huset försvann, alla saker hon hade försvann, jag försvann nästan tack vare pappa. Hon är livrädd hela tiden.
Det gör ju också att det tar lite tid att göra saker för henne. För hon har mycket annat att tänka på. Samtidigt kan det vara svårt att se för dem för hon är liksom jag expert på att dölja hur hon mår. Sen rasar hon ihop hemma och då orkar hon inte en massa läxor.
Alla barnen fick förresten mer läxor, inte bara min lilltjej. Tror jag i alla fall. Men hon fick med sig 2 läxor hem nu över helgen eftersom hon var borta igår. Och när man går i ettan ska man inte säga : Usch, jag hatar Pärlan. Måste jag göra det?
Suuuuuck!
Svarar alla:
Tack för allt stöd och pepp.
Det uppskattas!Jag har på BUP i går och pratade av mig, de vill gärna att vi kallar till ett möte och förklarar att min tjej kanske inte har det som alla andra just nu.
De tyckte inte heller det verkade som om hon förstår att situationen är allvarlig för lilltjejen. För hon har ju varit jätteledsen några gånger, hon ÄR svår att få till skolan. Och det vet jag om för hon är livrädd att jag ska försvinna för henne. Och är det en sån riktigt jobbig dag så säger jag jämt till dem att de ska ringa om det är något så hämtar jag henne. Än så länge är hon i det stadiet. Men då säger de till henne (enligt henne iofs, men jag tror inte hon hittar på vad de säger) att 'Man kan inte åka hem bara för att man vill mysa med och saknar sin mamma'.
Och nej, vanligtvis inte. Men det här är inte vanligt. Hon lever med skräcken att jag ska försvinna varje dag. Pappa försvann, huset försvann, alla saker hon hade försvann, jag försvann nästan tack vare pappa. Hon är livrädd hela tiden.
Det gör ju också att det tar lite tid att göra saker för henne. För hon har mycket annat att tänka på. Samtidigt kan det vara svårt att se för dem för hon är liksom jag expert på att dölja hur hon mår. Sen rasar hon ihop hemma och då orkar hon inte en massa läxor.
Alla barnen fick förresten mer läxor, inte bara min lilltjej. Tror jag i alla fall. Men hon fick med sig 2 läxor hem nu över helgen eftersom hon var borta igår. Och när man går i ettan ska man inte säga : Usch, jag hatar Pärlan. Måste jag göra det?
Suuuuuck!
Hur skulle man klara sig utan buke???
