Ibland undrar jag...

[Marylou]

Ibland läser man om unga hästtjejer som bara skriver om tävlingar, om att hästarna måste prestera, de blir vansinniga och slår sina djur om de vägrar, river eller dummar sig.

Det är liksom ingen moppe, utan ett djur. Jag blir så ledsen!

Hästar har också känslor och behöver trygghet och omtanke, de är ingen leksak som man bara "åker och tävlar" på.

 

[Underbar]

Sv: Ibland undrar jag...

Jag håller med dig man blir ledsen när man ser sånt. Men jag tror denna tråden inte kommer komma någon stans. Kommer antaglingen säkert bli bråk.

 

[Rio]

Sv: Ibland undrar jag...

Okej. Jag förstår vad du säger, men inte vart du vill komma. Specifiera dig gärna mer om vad vi ska diskutera!

/Sanna

 

[hillevie]

Sv: Ibland undrar jag...

det är långt ifrån bara "unga hästtjejer" som beter sig som det du beskrev. inte bara tävlingsinriktade människor heller. men hästmänniskor är det inte

därimot har jag aldrig läst någon som skrivit att dom gör så/ser hästen så själva. det är snarare egna iaktagelser vid enstaka tillfällen. mkt. sällan presterar en häst som inte själv vill max, utan problemen eskalerar och ryttaren byter till ny häst/ponny innan samma sak upprepar sig igen eftersom resultaten uteblir.

men sedan är det ju så att när man tävlar är ju målet att prestera - både hästen och ryttaren. annars skulle det vara tämligen meningslöst att tävla.

jag har själv tävlat mycket i framförallt hoppning på både ponny och häst, i msv har vi hävdat oss bra i konkurensen. hästarna har alltid fått trygghet, respekt och kärlek men visst har jag förväntningar på att dom gör sitt bästa för mig - det gör jag för dom. förväntningar har jag även på mina barn det gör varken det ena eller det andra till "leksaker".

förstår igentligen inte heller syftet med tråden eller vad du reagerat på

 

[Manji]

Sv: Ibland undrar jag...

Du har rätt, det är inte ofta man läser om det där människorna som behandlar sina hästar väl - för det tillhör det normala, till skillnad från det du nämnt.

 

[Big_lady_zola]

Sv: Ibland undrar jag...

håller med totalt, om man ger hästen kärlek och vinner dens förtroende så gör hästen allt för att göra ryttaren nöjd

 

[serious]

Sv: Ibland undrar jag...

TS kanske ville diskutera huruvida man ska dänga upp hästen, bara för att den inte presterar som den ska?

Blir lite förvånad att ett par stycken i den här tråden inte reagerade på den meningen?!

 

[Tacitus]

Sv: Ibland undrar jag...

Det blir tyvärr ofta så när man ser hästen som ett tävlingredskap istället för att se den som ett tämligen högt stående däggdjur.

Ofta handlar det om folk som har fel syn på sina hästar, vilket tyvärr inte är ovanligt.

Tävlandet är ju grädden på moset.... tävling ska vara för hästar - inte tvärtom !

Jag är alls inte emot tävling med häst.... MEN, att man tävlar får inte vara en ursäkt för att behandla hästen som något annat än just häst - det är ingen sparkcykel.

 

[Rio]

Sv: Ibland undrar jag...

TS kanske ville diskutera huruvida man ska dänga upp hästen, bara för att den inte presterar som den ska?

Blir lite förvånad att ett par stycken i den här tråden inte reagerade på den meningen?!

Well jag antog det. Dock har jag varit med på buke så pass länge att jag insåg att detta antagligen inte kommer bli en diskussion då ingen ju kommer att ställa sig bakom att man ska dänga hästen, även om dom nu skulle göra det. Snarare kommer det bli en 'stackars hästar och dumma dumma tävlingsryttare-tråd', igen.

/Sanna

 

[NiAl]

Sv: Ibland undrar jag...

Denna eviga följetång där hästen blir ett tävlingsredskap. Håller med om att det är tragiskt! Kan berätta en händelse som hände för "miljoner år sen" när jag var ganska ung och tävlade ponny. Det var ett större helgmeeting utomhus med många ekipage. När jag ska gå och sadla min ponny passerar jag en tjej som precis tävlat sin B-ponny. Tjejen står bakom en transport och gråter hysteriskt så jag och min ridlärare stannar förstås för att ta reda på vad som hänt. Svaret etsade in sig i min hjärna, kan jag säga. Hon grät för att hästen rev en bom på sista hindret så hon blev BARA tvåa och nu skulle hennes mamma bli jättearg.

Vi sa några tröstande ord och gick sen in i stallet men så kommer tävlingsledaren in, arg som ett bi, för han har just haft en vild dispyt med mamman. Hon har piskat ponnyn så den blev skräckslagen och skrikit och levt om åt flickan. Stackars lilla tjej med en sådan vuxen som sk förebild!

 

[Marylou]

Sv: Ibland undrar jag...

Jo, speciellt föräldrar verkar ta barnens tävlande på mer allvar än barnen, de köper en snordyr ponny, ut och tävla... man hör det ofta.

Man blir lite ledsen, som någon skrev (förlåt, glömde av namnet) att det är ett högs stående däggdjur, och det behöver en massa kärlek och framförallt tillit, och blir en ponny/häst osäker på sin ryttare, som i sin tur ger hästen stryk...

Så blir det bara en cirkel.

 

[Centaur]

Sv: Ibland undrar jag...

ja och så kommer massa tävlingsryttare och säger att näheee så är det inte alls!!

det är liksom en hopplös diskution... vad mer kan man säga än att det är hemskt och sorgligt? tyvärr kommer det fortsätta tills folk förstår att hästar har tanker och känslor och är mkt intelligenta djur. att djur öht inte är några lägreståande varelser men på många plan betydligt mer utvecklade än människan, som satt sig själv till att härska över allt annat liv (och se hur bra det har gått.. ).

 

[skorpannorpan]

Sv: Ibland undrar jag...

Anser att bland det bästa som finns på tävlingar är när domaren tar ställning och ansvar och säger ifrån högt när de ser något de inte gillar ex: ...och så tar vi det lungt med spö och sporrar..

sånt gillar jag.

 

[josefinefreed]

Sv: Ibland undrar jag...

Ja, jag med, men det händer inte ofta.. 1 av alla fick tillsägning på tävlingen jag var och kollade på för några dagar sedan..>.<

 

[Linker]

Sv: Ibland undrar jag...

Jag håller med dig.

 

[pompa04]

Sv: Ibland undrar jag...

Denna eviga följetång där hästen blir ett tävlingsredskap. Håller med om att det är tragiskt! Kan berätta en händelse som hände för "miljoner år sen" när jag var ganska ung och tävlade ponny. Det var ett större helgmeeting utomhus med många ekipage. När jag ska gå och sadla min ponny passerar jag en tjej som precis tävlat sin B-ponny. Tjejen står bakom en transport och gråter hysteriskt så jag och min ridlärare stannar förstås för att ta reda på vad som hänt. Svaret etsade in sig i min hjärna, kan jag säga. Hon grät för att hästen rev en bom på sista hindret så hon blev BARA tvåa och nu skulle hennes mamma bli jättearg.

Vi sa några tröstande ord och gick sen in i stallet men så kommer tävlingsledaren in, arg som ett bi, för han har just haft en vild dispyt med mamman. Hon har piskat ponnyn så den blev skräckslagen och skrikit och levt om åt flickan. Stackars lilla tjej med en sådan vuxen som sk förebild!

Jag tror du sätter fingret på precis vad det handlar om. Barn som slår o skriker åt sina hästar gör inte det för att dom är födda onda, de upprepar det vuxenvärden runt ikring dem har förmedlat. Om mamman i din "berättelse" inte drog sig för att uppträda så offentligt så kan man undra hur flickan hade det hemma bakom stängda dörrar.