Hypermobila hästar.

[malinsky]

Sv: Hypermobila hästar.

Det känns som om det är vad som kan hända om man bara tänker på bärkraft och glömmer bort att påskjutet också är viktigt.

Vet eg inte vad du syftar på vad C_L skrev, men vill bara hålla med om att påskjut är ngt som för mig lätt blir lite eftersatt. Speciellt med min långa häst som lätt kan bli som en gungstol i galoppen om jag glömmer påskjutet. Så påskjut i stort och smått.. inte bara det kraftiga i en ökad trav/galopp utan kanske lite mer åt aktiva bakben.. -med påskjut

 

[psychogrrl]

Sv: Hypermobila hästar.

Feldenkrais är en metod för att bli medveten om sin kropp.

http://www.feldenkraismetoden.org/

 

[tyst]

Sv: Hypermobila hästar.

*hugger en svarsknapp*
Gud vilken rolig tråd!

Började fundera kring kallbloden, kallblod är extremt rörliga, de bra hästarna jag träffat kanske ska tilläggas, lite kattunge över dem. Men det kan ju bero på den sortens arbete de är framavlade för fram till vad, 50 - 60 talet, nämligen tufft arbete på åker och i skog och mark. Den smidigheten att ta sig fram hursomhelst och överallt ihop med en rörlig länd bör väl göra dem starkare. (OBS, detta är mina högst egna funderingar!) När jag pratat med äldre släktingar i norrland som haft kallblod (den modell vi numera kallar travare) så har de velat ha just de smidiga, rörliga hästarna som i kombination med ett jäkla humör och intelligens fixat arbetet i skogen, även i besvärlig terräng. De hade testat en tyngre bruksmodell men ffa gammelfarfar höll på att få spader på hästen som inte kunde ta i och ta sig fram som de lättare hästarna kunde.
Så smidigheten och rörligheten har kanske varit en nödvändighet för att de skulle fixa sitt arbete?

För att knyta an till den övriga diskussionen så är det väl helt klart att hästar liksom människor behöver omväxlande arbete för att bygga upp hela kroppen. Man kan ju inte bara träna en sak eller en muskelgrupp, klart man får problem då. Om man har en häst med något problem är klart att man måste ta itu med problem biten först, men hästen är ju inte hjälpt i långa loppet av att fastna i den träningen. Samma sak som att en frisk unghäst inte ska tränas som en korrigerings/rehabiliteringshäst, något som verkar vara en vanlig (van)föreställning hos många AR ryttare jag träffat, ofta i kombination med ett mycket långsamt tempo som resulterat i att hästarna inte rör på benen, bakbenen tar ett par dm långa kliv, gärna släpandes tårna i backen. De hästar som går så rids ofta på stång i en fixerad ram framtill, även om den är låg, vilket låser ryggen på hästen. När den fått jobba så ett tag har ryttaren skapat nya problem och låsningar i hästen.

Ingen ryttare är ute efter att skapa problem för sin häst, men oförmågan (eller snarare okunskapen) att se helheten ger problem. För starkt fokus på en detalj gör att man kan tappa helhetsynen.

 

[Darby]

Sv: Hypermobila hästar.

Jag kunde bara inte låta bli...

 

[Mata-Hari]

Sv: Hypermobila hästar.

C_L

För att kunna göra att uttalande om att AR skulle göra hästar överörliga så undrar jag vad du baserar det på?

Har du kännedom om dessa häsar sen långt innan? Det kan ju faktiskt vara så att hästarna har problemet med sig sen lång tid. Det kan ju också ha att göra med ras. Nordis travaren är ju otroligt mobil i sin kropp.

Om det ändå skulle vara så att det stämmer då skulle jag nog byta tränare om jag vore den hästägaren för då är det nog så att den tränaren inte förstått vad det handlar om att träna AR.

De flesta som påstår sig vara tränare av AR i detta avlånga land har bara ridning som hobby i sin vardag. Man har ett 7-16 jobb och kommer hem till sin enda häst som man börjat träna AR med för någon elev till BB, i bästa fall!! Man gör inget med sin egen kropp så man har inget att referera till där.

Vad menar jag? Jo, att det finns ca 19 sk Riddare i Sverige, människor som är närmast BB. Av dessa så är kanske hälften verkligen intresserade av AR och inte som en fjäder i hatten bara. Av denna hälft så är det bara ett fåtal som verkligen jobbar/rider flera olika hästar varje dag efter just denna metod och dessutom tränar sin egen kropp.

Detta tror jag är en viktig aspekt i valet av tränare. jag har hört en siffra på att det skulle finnas ca 400 som menar att de är instruktöter efter AR metoden. Så många är det inte som verkligen kan hjälpa andra och det är klart att då blir det nog problem och det i sin tur går det ut över AR och BB och det är ju verligen synd!

Rätt utförd metod av en bra instuktör blir bra!

En annan sak. Man ska inte citera något man inte förstått!

Steinbrecht säger i samma mening som han skriver "raktikta hästen och rid den framåt" säger han också "missförstå mig inte, jag menar inte snabbare". BB vill inte heller att man ska rida i såstempo om man lyssnar till vad han säger, om man nu menar att framåt skulle vara snabbare.

Att verkligen förstå en lära krävs det mer än bara läsa böcker och träna med sin enda häst som hobby och sen undervisa också.

Jag jämför med yoga då jag tränar det regelbundet och min tränare säger att får du ont i din kropp så har du gjort fel detta liknar hon också med hästarna då hon undervisar i AR. Blir det skador eller hästen får ont då gör man fel.

Och så är det ju med alla metoder. Det spelar ingen roll efter vilken lära du INTE kan rida. Det spelar ingen roll lära du INTE förstår.

Så om det nu är ett faktum att hästarna får problem- byt tränare!

 

[CarolaLind]

Sv: Hypermobila hästar.

C_L

För att kunna göra att uttalande om att AR skulle göra hästar överörliga så undrar jag vad du baserar det på?

Har du kännedom om dessa häsar sen långt innan? Det kan ju faktiskt vara så att hästarna har problemet med sig sen lång tid. Det kan ju också ha att göra med ras. Nordis travaren är ju otroligt mobil i sin kropp.

Om det ändå skulle vara så att det stämmer då skulle jag nog byta tränare om jag vore den hästägaren för då är det nog så att den tränaren inte förstått vad det handlar om att träna AR.

De flesta som påstår sig vara tränare av AR i detta avlånga land har bara ridning som hobby i sin vardag. Man har ett 7-16 jobb och kommer hem till sin enda häst som man börjat träna AR med för någon elev till BB, i bästa fall!! Man gör inget med sin egen kropp så man har inget att referera till där.

Vad menar jag? Jo, att det finns ca 19 sk Riddare i Sverige, människor som är närmast BB. Av dessa så är kanske hälften verkligen intresserade av AR och inte som en fjäder i hatten bara. Av denna hälft så är det bara ett fåtal som verkligen jobbar/rider flera olika hästar varje dag efter just denna metod och dessutom tränar sin egen kropp.

Detta tror jag är en viktig aspekt i valet av tränare. jag har hört en siffra på att det skulle finnas ca 400 som menar att de är instruktöter efter AR metoden. Så många är det inte som verkligen kan hjälpa andra och det är klart att då blir det nog problem och det i sin tur går det ut över AR och BB och det är ju verligen synd!

Rätt utförd metod av en bra instuktör blir bra!

En annan sak. Man ska inte citera något man inte förstått!

Steinbrecht säger i samma mening som han skriver "raktikta hästen och rid den framåt" säger han också "missförstå mig inte, jag menar inte snabbare". BB vill inte heller att man ska rida i såstempo om man lyssnar till vad han säger, om man nu menar att framåt skulle vara snabbare.

Att verkligen förstå en lära krävs det mer än bara läsa böcker och träna med sin enda häst som hobby och sen undervisa också.

Jag jämför med yoga då jag tränar det regelbundet och min tränare säger att får du ont i din kropp så har du gjort fel detta liknar hon också med hästarna då hon undervisar i AR. Blir det skador eller hästen får ont då gör man fel.

Och så är det ju med alla metoder. Det spelar ingen roll efter vilken lära du INTE kan rida. Det spelar ingen roll lära du INTE förstår.

Så om det nu är ett faktum att hästarna får problem- byt tränare!

Jag baserar det på de hästar jag möter i mitt yrke som häst-terapeut. Flertalet av de som rider Akademisk ridning med sina hästar töjer och töjer och töjer och töjer utan att låta påskjutet få jobba, utan att bygga styrkan för att kunna orka eller ens ha något att töja.

Jag baserar det på det faktum att jag möter samma problematik hos många AR-hästar nämligen smärta i lumbosacralövergången på grund av en rörlighet som är överdriven på grund av för lite stabilitet och på grund av att ryttaren töjer och böjer och bänder.

Jag anser det inte vara rasrelaterat, jag hittar detta hos Islandshästar, Fjordhästar, Halvblod och ponnyer, etc.

Jag baserar det på det faktum att man ser dåliga bäckenrörelser hos många AR hästar men nog kan de sätta under sig, på grund av att de länger sig i länden i stället för att vinkla bäckenet.

Förtydligande..

Det vore bättre om hästen var så stark i länden att de kunde vinkla bäckenet, inte så svag i länden att bakbenen åker in under magen av sig själv.

Jag tror egentligen inte att det hade behövt vara AR-problematik då jag ganska ofta ser hästar som arbetas på högsta nivå men som inte har detta problem,
förmodligen är det väl som vanligt, man vill ha målet men glömmer hur många steg man måste gå...att träna en häst, att gymnastisera en häst, hur många har egentligen den kunskapen?

Hur många tränare eller ryttare för den delen har någon form av anatomisk kunskap? Ändå sitter de där och harvar runt och "tränar" hästen för att den ska bygga hit eller dit.

Det borde vara obligatoriskt med ganska djupgående anatomiska studier för att få lov att kalla sig tränare.

Du tycker att folk ska byta tränare....till vem? BB? varför det?
Ge mig en endaste anledning. Han är inte Gud för alla.

 

[CarolaLind]

Sv: Hypermobila hästar.

En liten fråga C_L
Hur känner/märker du att de är överrörliga??

Bland annat på deras sätt att inte vinkla bäckenet men ändå ha förmågan att sätta under sig,

på en kortryggad häst kan det vara klurigt men länden får en ganska lustig form, man kan ofta se det med blotta ögat och lika ofta bekräftar ägarna att hästen är öm och retlig runt det området.

De kan vara varma och svullna i muskulaturen som kan vara övertränad men det kan också ibland vara fina men för långa muskler som ger instabilitet, då kan det smärta till rejält om man överdriver vissa sidorörelser och hästen får panik.

Det beror såklart på vilket stadie processen befinner sig i och allt annat, ålder, hur länge man ridit, hur ofta man tränar etc. etc.

På vissa hästar har jag sett att bakbenen ser lustigt "runda" ut, mkt av tyngden hamnar i trakten, bröstkorgen skjuts upp men inte rakt upp utan uppåtbakåt och länden dras ut, ser mkt skumt ut och dessa hästar har ofta stora problem i nacken.

 

[Mata-Hari]

Sv: Hypermobila hästar.

Men igen:

Är detta hästar som du föjlt under en längre tid alltså innan de började med just AR?

Det finns många häst terapeuter som menar det motsatta som du!

Jag har en lång dansutbildning i min kropp och jag vet att det ska mycket till innan jag kan lyfta benet högt och INTE få med mig bäckenet och när jag kan det så är jag både stark och smidig nog så att jag inte får ont i länden.

Så därför kanske det är tränaren som inte ser det och som du säger har inte nog kunskaper om en kropp i träning.

BB som Gud, jo i just AR idag för det är han i dag som rider just AR och för mig är han Gud inom sitt område.
Och vad jag vet så har han inte problem med sina hästar vad jag vet så har det varit en hästterapeut där som praktikant i tre månader och hon har inte sagt något om överrörlighet och onda kroppar på hästarna så då ligger inte felet i läran utan i hur den tränas.

C_L din väg är ditt val och jag skulle aldrig ge dig en anledning att byta tränare. Mitt val är mitt val och inte mission!

 

[CarolaLind]

Sv: Hypermobila hästar.

Men igen:

Är detta hästar som du föjlt under en längre tid alltså innan de började med just AR?

Det finns många häst terapeuter som menar det motsatta som du!

Det är hästar som jag både följt under minst 4 år och det är hästar jag nyss mött, alltså en blandning, en stor spridning på några hundra individer.

vad det gäller de häst-terapeuter du känner och deras referensramar vad det gäller ovan nämda problem jämfört med mina refernsramar är ju fullkomligt ojämförbart.

Vem vet om de ens har intresset att lokalisera dylika problem? vem vet vad de går efter? vem vet hur många års praktik det ligger i deras bedömning? Vem vet vilket materiel de jämför med osv...

Jag kan ju såklart bara se till mig själv och vad jag upptäcker i mitt arbete, vad andra hittar eller intresserar sig för att hitta får ju stå för dem, men det är ju intressant att du nämner att de inte håller med, att de istället menar på tvärtom, det visar ju i alla fall att ämnet varit på tapeten och att det på någon nivå diskuterats.

Ibland finner jag på problem som upprepar sig inom en viss genre, då är det spännande att ha buke som ett sätt att belysa det på, detta var min mening, inte att skriva en vetenskaplig avhandling.

Zezel har som vanligt och likaså evis skrivit många superinlägg, tack för det!

Vad det gäller att ha sin tränare som Gud känns lite onödigt, man går miste om så många bra inflik och upplevelser då. För min del är hästen min störste läromästare, min tränare är en översättare som översätter det jag själv inte kan förstå då ridningen verkligen är, i alla fall för mig, ett främmande språk.

Men, en tränare kan inte översätta alla språk så jag lyssnar på fler och har glädjen att ha tillgång till mästare som inte behöver showa för att undervisa utan som håller sig på marken tillsammans med hästen.

 

[boella]

Sv: Hypermobila hästar.

Hej, jag har faktiskt inte haft tid och ork att läsa hela tråden, men jag är en hypermobil människa, vet inte om ni berört detta. Det inne bär att jag alltid varit jättevig naturligtvis... när jag var liten. Så där att folk bara hisnade när jag böjde mina leder hit och dit. För de tyckte det såg så otäckt ut. Tillexempel när jag kan vricka min tumme hit och dit på de mest märkliga vis. Jag är fortfarande väldigt vig. Men stel som en pinne samtidigt, mkt svårt att förklara.

Hoppas inte jag liksom hoppar ur ämnet, men självklart måste det finnas hästar med olika egenskaper liksom det finns människor.

Ps. Jag är fortfarande skrämmande vig. Tjugo år yngre tjejer är i ungefär paritet i vighet. Det är mkt farligt. Man stukar sig jättelätt.

 

[dressyrtant]

Sv: Hypermobila hästar.

Vill komma med lite allmänna reflektioner... Och hålla igång denna mycket, mycket intressanta tråd!
I trådens begynnelse (och även senare) talades ju om detta med uttänjda ländmuskler som ett AR-symtom.
Nu har det uppfattats av många som "stackars AR-hästar som har detta fel, jämför det med andra hästar som inte har några problem", vilket jag antar inte var meningen. Jag antar att C_L:s mening med tråden var att diskutera varför denna symtombild har blivit allmännare inom AR och hur man kan motverka detta? Inte kriga om huruvida det är synd om AR-ridna hästar...
Diskussionen har varit väldigt intressant och givit oss mycket information som är viktig ur träningshänseende och fått vårt fokus riktat mot detta problem. Det ser jag som väldigt positivt, tack för det C_L!!!
Det andra jag reflekterar över är att hmmm... de hästar som inte träffar hästterapeuten då (och kan diagnosticeras för uttänjda ländmuskler)? Är det de hästarna som i stället får diverser kemiskt framställda preparat injicerade i sina leder? Eller får de BÅDE träffa klinikperonalen och hästterapeuten? Hur stor procent av AR / icke-AR hästar träffar hästterapeuten / åker till klinik för ledinjektioner / behandlas för andra populära diagnoser? Då jag har umgåtts inom dressyrkretsar har jag förstått att bakbenen sprutas rätt friskt på dressyrhästarna. Spekulerar inte i varför, men gäller då detsamma AR-hästarna eller har de i stället överrörlighet? Ledproblem är väl då lite liknande som överrörligheten. Eller... ja på lång sikt inte så bra nån av dem. Det finns ju en gräns för hur mycket man kan spruta innan karenstidsväggen kommer emot en från alla håll. Och om man en gång har tänjt ut ländmusklerna ordentligt, är det då möjligt längre att arbeta upp hästen till fullt funktionsduglig igen? I så fall hur? Finns det en motsvarande möjlighet att komma upp ur "sprutträsket"?
Ingen ska känna sig utpekad eller nåt, dethär är saker som jag helt ärligt funderar på och inte har svar på. Så jag vill veta. Förväntar mig intressanta svar eftersom tråden i övrigt har givit så mångsidiga och fina svar.

 

[nitus]

Sv: Hypermobila hästar.

Jag baserar det på det faktum att man ser dåliga bäckenrörelser hos många AR hästar men nog kan de sätta under sig, på grund av att de länger sig i länden i stället för att vinkla bäckenet.

Måste få fundera på vad som eg händer.
Jag har själv fått bilden av att det som kan hända är att hästen faktiskt vinklar bäckenet= sträcker ut ländryggen, men att ryggmusklerna inte är starka nog att "hålla ihop" Det som borde resultera i viktförskjutning med lättad framdel blir istället en vinkling av bäckenet utan att ha ryggen med "upp" i arbetet.
Aktivitet bak som inte når vidare.

Lite likt de halvblod på dressyrbanan jag sett som inte klarar att vinkla bäckenet alls utan i stället har övertöjt sina hamstrings för att tillfredställa ryttarens krav på undertramp.

Ländproblematiken är väl hyfsat vanligt på islänningar som har lätt att vinkla bäckenet men inte får nog styrka i ryggen för att hålla ihop kroppen i tölt osv.

För som jag uppfattat det är det mycket svårt att böja en häst som låst bäckenet i framåttippat läge.
Att ändå tvinga fram en böjning kan nog då ge mycket spänningar i ländregionen men utan att den övertänjs.

Åter till de som tippar bäckenet bakåt i arbetet (eller inte, men hur töjs länden om inte bäckenet tippas alls, bara i sidled??? Då borde väl problemen sätta sig i de yttre delarna av ländregionen och inte mitt framför korset).
Orsaken kan nog ha många grunder. En felpassad sadel, baktung ryttare, för stora krav på samling etc. Kontakten bryts i ryggen i stället för att gå framåt genom ryggen och visa sig i en skön reslig huvud & halshållning.

Vi kan ju fasta i oräkneliga problem då vi sitter och harvar för oss själva och likssom i mitt jobb som massör kan inte en tränare lösa alla bitar alla gånger. Tränaren kanske skulle välja att sätta en ny sadel på hästen, attityd på ryttaren, känsla i ridningen och en hel del annat som inte den har makt att göra.

Hästarna jag behandlar skulle kanske bli bättre om jag fick ha dom hemma och ge dem allt jag tycker en häst behöver för tillfrisknande, men det funkar inte ändå för kusen ska ju ändå fortsätta skötas och tränas av sin ägare igen.

Alltså, tränaren kanske ser mycket den inte kan lösa, elever kanske inte tar till sig allt som sägs eller inte har hunnit dithän att de kan känna på det sättet.

Tycker kanske att det är tristare med ledinflammationer som man bara "drabbas" av. "otur" likssom, också kör man vidare som vanligt efter karenstiden gått ut. Tills nästa inflammation.
Till slut borde ju en ryttare med öm hästrygg inse att ridningen inte kommer längre och måste ta en annan väg och kanske gå tillbaka.

 

[Nica2]

Sv: Hypermobila hästar.

Min förra häst råkade nog ut för detta med uttänjning av låren och "satte" sig på karlederna.
Hon trampade igenom kraftigt bak och det KAN vara så, med erfarenhet av det jag gjorde och det jag läser här, att hon bröt sitt yttre kotsenben pga detta.
Detta är bara en teori, men skrämmande.

 

[CarolaLind]

Sv: Hypermobila hästar.

Måste få fundera på vad som eg händer.
Jag har själv fått bilden av att det som kan hända är att hästen faktiskt vinklar bäckenet= sträcker ut ländryggen, men att ryggmusklerna inte är starka nog att "hålla ihop" Det som borde resultera i viktförskjutning med lättad framdel blir istället en vinkling av bäckenet utan att ha ryggen med "upp" i arbetet.
Aktivitet bak som inte når vidare.

Att vinkla bäckenet är ju en betoning på just "Vinkla bäckenet" Inte att bäckenet vinklas ner på grund av svaghet i ländrygg.

Häri tycker jag skillnaden ligger, att hästen ska, kunna, vinkla sitt bäcken för att den är så pass stark i länden att den med automatik väljer den ..hm...kan man säga följden...
och inte att det bara händer, eller,

som ni också diskuterat vilket är en förlängning eller i alla fall minst lika stort problem, att baksidans musdkulatur blir för lång. Då får man de "runda" sladdriga bakbenen med stor press på trakten och manken som åker uppåt bakåt, och nacken som får mkt stryk.

Lite likt de halvblod på dressyrbanan jag sett som inte klarar att vinkla bäckenet alls utan i stället har övertöjt sina hamstrings för att tillfredställa ryttarens krav på undertramp.

Ländproblematiken är väl hyfsat vanligt på islänningar som har lätt att vinkla bäckenet men inte får nog styrka i ryggen för att hålla ihop kroppen i tölt osv.

För som jag uppfattat det är det mycket svårt att böja en häst som låst bäckenet i framåttippat läge.
Att ändå tvinga fram en böjning kan nog då ge mycket spänningar i ländregionen men utan att den övertänjs.

Åter till de som tippar bäckenet bakåt i arbetet (eller inte, men hur töjs länden om inte bäckenet tippas alls, bara i sidled??? Då borde väl problemen sätta sig i de yttre delarna av ländregionen och inte mitt framför korset).

Som sagt, skillnaden ligger i om det är på grund av en svaghet så hästen måste kompensera eller om hästen faktiskt vinklar sitt bäcken för att den är stark nog att göra det

och ja, det är inte helt ovanligt (Tittar i mina journaler) att det även förekommer höftproblem på dessa hästar.

Orsaken kan nog ha många grunder. En felpassad sadel, baktung ryttare, för stora krav på samling etc. Kontakten bryts i ryggen i stället för att gå framåt genom ryggen och visa sig i en skön reslig huvud & halshållning.

Vi kan ju fasta i oräkneliga problem då vi sitter och harvar för oss själva och likssom i mitt jobb som massör kan inte en tränare lösa alla bitar alla gånger. Tränaren kanske skulle välja att sätta en ny sadel på hästen, attityd på ryttaren, känsla i ridningen och en hel del annat som inte den har makt att göra.

Hästarna jag behandlar skulle kanske bli bättre om jag fick ha dom hemma och ge dem allt jag tycker en häst behöver för tillfrisknande, men det funkar inte ändå för kusen ska ju ändå fortsätta skötas och tränas av sin ägare igen.

Alltså, tränaren kanske ser mycket den inte kan lösa, elever kanske inte tar till sig allt som sägs eller inte har hunnit dithän att de kan känna på det sättet.

Tycker kanske att det är tristare med ledinflammationer som man bara "drabbas" av. "otur" likssom, också kör man vidare som vanligt efter karenstiden gått ut. Tills nästa inflammation.
Till slut borde ju en ryttare med öm hästrygg inse att ridningen inte kommer längre och måste ta en annan väg och kanske gå tillbaka.

...................................................

 

[CarolaLind]

Sv: Hypermobila hästar.

Vill komma med lite allmänna reflektioner... Och hålla igång denna mycket, mycket intressanta tråd!
I trådens begynnelse (och även senare) talades ju om detta med uttänjda ländmuskler som ett AR-symtom.
Nu har det uppfattats av många som "stackars AR-hästar som har detta fel, jämför det med andra hästar som inte har några problem", vilket jag antar inte var meningen. Jag antar att C_L:s mening med tråden var att diskutera varför denna symtombild har blivit allmännare inom AR och hur man kan motverka detta? Inte kriga om huruvida det är synd om AR-ridna hästar...

Diskussionen har varit väldigt intressant och givit oss mycket information som är viktig ur träningshänseende och fått vårt fokus riktat mot detta problem. Det ser jag som väldigt positivt, tack för det C_L!!!
Det andra jag reflekterar över är att hmmm... de hästar som inte träffar hästterapeuten då (och kan diagnosticeras för uttänjda ländmuskler)? Är det de hästarna som i stället får diverser kemiskt framställda preparat injicerade i sina leder? Eller får de BÅDE träffa klinikperonalen och hästterapeuten? Hur stor procent av AR / icke-AR hästar träffar hästterapeuten / åker till klinik för ledinjektioner / behandlas för andra populära diagnoser? Då jag har umgåtts inom dressyrkretsar har jag förstått att bakbenen sprutas rätt friskt på dressyrhästarna. Spekulerar inte i varför, men gäller då detsamma AR-hästarna eller har de i stället överrörlighet? Ledproblem är väl då lite liknande som överrörligheten. Eller... ja på lång sikt inte så bra nån av dem. Det finns ju en gräns för hur mycket man kan spruta innan karenstidsväggen kommer emot en från alla håll. Och om man en gång har tänjt ut ländmusklerna ordentligt, är det då möjligt längre att arbeta upp hästen till fullt funktionsduglig igen? I så fall hur? Finns det en motsvarande möjlighet att komma upp ur "sprutträsket"?
Ingen ska känna sig utpekad eller nåt, dethär är saker som jag helt ärligt funderar på och inte har svar på. Så jag vill veta. Förväntar mig intressanta svar eftersom tråden i övrigt har givit så mångsidiga och fina svar.

Men visst är det lätt att det blir så, tyvärr, naturligtvis är det som du säger, jag vill inte på något sätt göra ner AR tvärtom!

Hålla fram i ljuset vad som kan hända och eftersom jag har de mest otroliga chanser att se hundratals-ibland tusentals hästar varje år inom genren och inom precis alla nivåer och inte bara se, utan att få röra vid, palpera, undersöka, behandla, träna, etc. så ligger detta mig mkt varmt om hjärtat.

Det har blivit som en passion och eftersom jag gärna anlyserar för att lära mig mer är detta följden, att belysa det på tex. Buke där jag vet att responsen är god och folk är intresserade! Perfekt alltså!

Jag är verkligen för att man gymnastiserar hästen och för mig är det naturligt att välja AR och dess filosofi, träningsätt etc, men. och detta är ett stort MEN. Lika många hästägare finns det tränare, då alla tolkar det på sitt sätt och alla vill ha resultat.

Viktigt är ju att sätta sig in i vad som egentligen händer om jag gör si eller så. Inte bara göra för att man sett i en bok att det kan bli bra.

Tyvärr kan jag säga, är att många missar det jag så noga fått lära mig, att man sitter inte och jobbar på en häst som inte är stark nog att göra, inte de högsta skolorna men närapå från marken först!

Här tror jag att många missar det väsentligaste!! Att bygga en stark och god grund.

Många har frågat om de kan få träna för mig, Fine! säger jag! Men de 5 första gångerna är utan häst, de nästkommande 5 gångerna är ev. med häst men inte från ryggen och om det funkar så kanske du får trava den 20:e gången (Nej jag har inga elever )

Kanske inte riktigt så illa, men varför ha så bråttom...

Ja detta med att spruta leder....herregud säger jag bara, i dag när det är så upplyst och när det FINNS hjälp att få. Det finns bra terapeuter och terapeuterna VILL ju inget hellre än att samarbeta med veterinärerna!

Dock måste jag slänga in en brasklapp, då ägarna ofta tror att terapeuten är gud som ska komma och rädda hästen, så enkelt är det inte...

Man förklarar för ägaren att DETTA måste DU göra för att det ska funka, och två veckor senare har ägaren ändå inte hållt planen..och vem får skulden?

Om man ska titta på lite olika discipliner verkar det som om hopphästarna har de bästa musklerna, dressyrhästar de värsta och de allra, allra friskaste hästarna är körhästarna!

Fälttävlanshästar är en fröjd att jobba med, starka smidiga och om ägaren håller stenkoll på allt med foder och ett bra träningsupplägg brukar det inte handla om annat än trauman, skador de ådragit sig i hage etc. Inte ens ägar-relaterade problem då hästarna har en så bra kroppskontroll att de inte behöver använda sig av ryttarens balans och härma deras kroppsspråk.

Så det verkar som om de som jobbar mest för att gymnastisera hästarna med endast dressyr är de som har mest problem. Ganska intressant.

Märk väl att mina reflektioner är högst generaliserande inom ramen av de hästar JAG möter.

Jag tror, för att svara på Dressyrtantens sista fundering att ja, vi kan komma till rätta med en sådan häst men det krävs övervakning, helt nytt träningsätt och övningar för att nervsystemet ska ändra sina signaler, musklerna ska byggas om, man får se hästen som ett medveteande och hästens kropp som ett medvetande, då funkar det!

Sen är det ju såklart en individuell fråga som man får ställa sig från fall till fall.

Intressant fråga! Intressant tanke!

 

[Shaggy]

Sv: Hypermobila hästar.

Det här var en mycket intressant tråd och mycket frågetecken dyker upp i huvudet.
Vad är rätt och vad är fel? vem har rätt och vem har fel? och hur vet man om man är snett ute.
Min Nova har haft problem med ryggen sen i Mars förra året. Problemen uppstod av ett trauma som jag trott varit läkt ett antal gånger men det har tyvärr visat sig vara fel. Kan det vara så att jag med min ridning skadar henne ännu mer (hosthäst som måste och vill ridas). Den ridning som presterats sedan skade tillfället har varit korta pass på ca 20 minuter aktiv ridning och hästen har varit oerhört mycket mer samarbetvillig än tidigare. Ridning har deffenitivt inte skett varje dag heller utan jag har utgått ifrån hur ryggen har varit.
När jag rider själv så får jag henne att gå i en form där hela ryggen höjs dock tyvärr i ett alldeles för lågt tempo men det är ett tempo både hon och jag trivs i. Rider jag för en instruktör så vill h*n ha upp tempot men då tappar helt plötsligt hästen ryggen, länden är fortfarande rund och fin men jag sitter i en grop bakom manken. Hästen blir dessutom tung i handen. Vad är rätt, vad är fel eller är allt fel. Hästen trivs mycket bättre i den form jag rider i när jag rider själv.
Efter att ha läst endel i den här tråden så börjar jag allvarligt fundera på om man överhuvudtaget ska sitta på sin stackars häst när man är en sådan klåpare som jag är.Jag är totalt värdelös på ridning och arbete från marken i rtt form kan bara glömmas bort men jag är en på att gå ut och promenera med hästar detta till gagn både för min kondition, min psykiska hälsa och hästens psykiska hälsa.
Detta är bar lite tankar från en totalt okunnig ryttare som vill sin hästs allra bästa.

 

[zesel]

Sv: Hypermobila hästar.

Jag är fortfarande mycket intresserad av lång rygg-grejen. Heuschmann sa ju att man borde avla fram hästar med längre ryggar helt enkelt för att kunna sadla dem så att de inte lider (förstår vad han menar då jag har kort- och bredryggad häst...). På långryggen passar nästan sadel som sadel, på kortryggen ingen sadel alls. Och så är kortisen så känslig så han blir lite sur om man glider omkring barbacka...

Sadlar är ett stort problem för extremt kortryggade hästar! Ofta går det endast att klämma dit ett säte för en ryttare i klädstorlek 36/38 men inte större .

Men kan du anatomiskt och fysiologiskt förklara hur den långa hästen fungerar? Hur man ska träna optimalt för att stärka/gymnastisera? Vilka rörelser man ska se upp med, vilka som kräver lång tid i sakta mak för att bli korrekta?

Jag tycker många redan kommit med de grundläggande synpunkterna. En kortryggad häst med frisk och stark rygg har dock lättare för hög grad av samling än en långrygg. Det kan vara svårare att som ryttare känna skillnad på nyanserna och reglera den korta hästen. Därav tror jag många tycker det är lättare att rida en häst med lite längre rygg till ökad samling.
Det blir väldigt generellt förklarat nu, då det finns så väldigt många mer faktorer i hästens byggnad som spelar in (benvinklar, hals, svank/karp rygg etc.).

Har ridit hästen mer "osamlad" för att arbeta på mer regelbundenhet i gångarterna, men fått kommentarer om "vad håller du på med, han har ju inte baken med sig alls nu längre"... Är det så att en häst med lång rygg har ett "större register". Det finns liksom mer varianter av rörelseformer?

Jag tror att det blir tydligare och lättare att känna skillnaden. Ofta har man med en längre rygg också mer "schwung" och större rörelser är möjliga - ofta på bekostnad av förmågan till samling. Det är verkligen en balansgång. Hos travare är fenomenet studerat, man har sett att långryggar oftare får muskelinflammationer i ryggen (men de springer ofta bättre - större rörelser - med följd att ryggmusklerna måste jobba hårt för att stabilisera i trav).

zesel,förklara bara på ditt sätt, jag behöver kanske bara smälta det en längre stund innan jag kan ta det till mig. Idag förstår jag en del, i morgon förhoppningsvis lite mer...

Jag plockade ut de mest mekaniska delarna ur ditt inlägg - så får du ta hand om den filosofiska biten .

 

[zesel]

Sv: Hypermobila hästar.

Problemen uppstod av ett trauma som jag trott varit läkt ett antal gånger men det har tyvärr visat sig vara fel. Kan det vara så att jag med min ridning skadar henne ännu mer (hosthäst som måste och vill ridas). Den ridning som presterats sedan skade tillfället har varit korta pass på ca 20 minuter aktiv ridning och hästen har varit oerhört mycket mer samarbetvillig än tidigare. Ridning har deffenitivt inte skett varje dag heller utan jag har utgått ifrån hur ryggen har varit.
När jag rider själv så får jag henne att gå i en form där hela ryggen höjs dock tyvärr i ett alldeles för lågt tempo men det är ett tempo både hon och jag trivs i. Rider jag för en instruktör så vill h*n ha upp tempot men då tappar helt plötsligt hästen ryggen, länden är fortfarande rund och fin men jag sitter i en grop bakom manken. Hästen blir dessutom tung i handen. Vad är rätt, vad är fel eller är allt fel. Hästen trivs mycket bättre i den form jag rider i när jag rider själv.

Beroende på vad din häst har för typ av ryggproblem
antar jag att du har fått instruktion för träning och uppbyggnad?

Se då till att den tränare du har vet hur just din häst bör arbeta med sitt problem - det låter inte alls bra att den blir tung i handen, tycker din tränare att den ska gå så får du be om en motivering och en instruktion för hur du ska motverka det.

Efter att ha läst endel i den här tråden så börjar jag allvarligt fundera på om man överhuvudtaget ska sitta på sin stackars häst när man är en sådan klåpare som jag är.Jag är totalt värdelös på ridning och arbete från marken i rtt form kan bara glömmas bort men jag är en på att gå ut och promenera med hästar detta till gagn både för min kondition, min psykiska hälsa och hästens psykiska hälsa.
Detta är bar lite tankar från en totalt okunnig ryttare som vill sin hästs allra bästa.

Självrannsakan är alltid bra, men jag tycker inte man ska sluta rida för att man inte är perfekt. Ut i skogen på bra och varierande underlag, över stock och sten i den/de gångarter som är lämpliga med hänsyn till hästens problem anser jag vara bra även med ryttare på ryggen i de allra, allra flesta fall.

Det grundläggande rörelsebehovet är stort för hästar, fler problem uppstår av för mycket stillastående i box och ensidig träning än för mycket träning. Många timmars fri rörelse varje dygn gör det lättare för hästkroppen att klara nå´n timmes konstlad rörelse på ridbanan!

 

[Shaggy]

Sv: Hypermobila hästar.

Nu skrev jag just ett långt inlägg och kom på att det jag sa var nog mer ägnat åt forumet ridning.
Det jag nog egentligen ville fråga om med mitt inlägg var nog snarast hur vet man att man inte går i fällan som diskuteras här när man själv är dålig på ridning och dessutom bara har ett alternativ att rida för som inte alls är inne på dessa tankegångar. Min beskrivning av hur hästens rygg känns i de olika sammanhangen var för att visa på att det sätt jag gillar gillas inte av instruktören och tvärt om och hur ska man då veta vad som är rätt.

 

[zesel]

Sv: Hypermobila hästar.

Nu skrev jag just ett långt inlägg och kom på att det jag sa var nog mer ägnat åt forumet ridning.
Det jag nog egentligen ville fråga om med mitt inlägg var nog snarast hur vet man att man inte går i fällan som diskuteras här när man själv är dålig på ridning och dessutom bara har ett alternativ att rida för som inte alls är inne på dessa tankegångar. Min beskrivning av hur hästens rygg känns i de olika sammanhangen var för att visa på att det sätt jag gillar gillas inte av instruktören och tvärt om och hur ska man då veta vad som är rätt.

Beroende på vad du och din häst har för speciella kroppsliga problem så måste ridningen anpassas därefter. Jag antar att du har fått rehabiliteringsråd av vet. och ev. fysioterapeut? Annars är det nr. 1 att inhämta såna råd, och nr. 2 att tillsammans med instruktören gå igenom dessa.

Låt instruktören tala om hur den tycker att din häst ska jobba och varför. Ställ frågor! Om inte instruktören bemödar sig att försöka förstå just dig och din häst som ekipage, så är det inte en bra instruktör. Förstår du hur jag menar?
Det är omöjligt att säga om du eller instruktören har rätt i detta fall. Men ett stort fel finns - din magkänsla säger att det inte känns bra. Då är det inte bra. Antingen kan din instruktör förklara så att du inte behöver känna att det är fel - eller så har h*n inte tillräckligt bra argument - fråga då någon annan.

Jag har stött på ett flertal ryttare som betraktat sig som dåliga, och tyvärr sett att följderna av detta ofta blir en övertro på vad olika instruktörer förmedlar. Respektera magkänslan. Om det inte känns rätt så säg det. Fråga! Våga göra det. Kan man inte få en vettig respons på sina funderingar ska man byta instruktör. Det finns så många olika sätt att träna en häst. Varför välja ett sätt som inte känns bra i magen?