Hus eller lägenhet?

[Mabuse]

Jag tror att dom som uppskattar den typen av kontakt med sina grannar faktiskt har lite svårt att förstå att det. Som när alla sitter på gården och grillar korv och man liksom får tassa ut för man inte vill passera mitt i det.
För mig är det sånt som skapar otrivsel med mitt boende.

Om man skolkar från städdagen så kanske man får klämma ur sig nån anledning om man passerar genom hopen av arbetande grannar, t ex "Vad fint ni städar, jag ska tyvärr iväg idag!", men annars, när grannarna sitter ute och tar ett glas vin eller så (händer ibland hos oss, det finns en gemensam grillplats) så hejar man och går vidare. Det finns definitivt inte en förväntan att slå sig ned, jag är ju inte bjuden.

 

[Mabuse]

Och dessutom om de flesta umgås och piffar i och kring huset så uppfattas den som inte är så intresserad av umgänge som otrevlig och som den konstiga. Jag kan förstå pressen att behöva umgås i en social förening.

Jag är ju då en sån som piffar eftersom jag sköter planteringarna, men de som inte gör det ser jag definitivt inte som otrevliga och konstiga. De är väl inte intresserade av trädgårdsskötsel - fullt rimligt, finns väl en anledning till att man valt att bo i lägenhet. Det vanliga är följande scenario:

Jag: *står på näsan i rabatten och rensar ogräs*
Förbipasserande granne: "Vad fint det blir!"
Jag: "Ja, de här blommar väldigt fint just nu!"
Granne: "Hej hej!"
Jag: "Hej!" *fortsätter rensa och tänker inte mer på grannen som väl skulle till sitt*

Möjligen då om nån inte hälsar tillbaka när man säger hej när man möts i trappen, men det är väl mer socialt hyfs.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag tror att dom som uppskattar den typen av kontakt med sina grannar faktiskt har lite svårt att förstå att det. Som när alla sitter på gården och grillar korv och man liksom får tassa ut för man inte vill passera mitt i det.
För mig är det sånt som skapar otrivsel med mitt boende.

Jag tror att ni läser in saker som inte finns nu.
Vi har 56 lägenheter, skulle gissa att det är kanske 10-12 som umgås regelbundet. Alla är dock alltid välkomna. Att säga hej till varandra och vara uppmärksam på om ngn behöver lite hjälp är ju inte direkt otrevligt tänker jag. Under pandemin så sattes det upp en lapp på anslagstavlan om någon behövde hjälp med att handla eller göra ngt ärende. Det var inte så att man bankade på folks dörrar och trängde sig på, men det var några pensionärer som tacksamt tog emot hjälpen som erbjöds. När jag hade kommit hem från sjukhus fick jag en blomma av grannarna och min ungdomliga granne hjälpte mig med lite småsaker (ej påtvingat utan hen frågade och jag tackade ja).

Jag respekterar till 100% att man inte vill bo i lägenhet tex men det känns trist om man läser in helt andra saker än vad som står i inlägget man svarar på. Släpper detta nu och konstaterar att alla är olika

 

[nightcrawler]

Ett lite större torp med el och riktig toalett och dusch hade passat mej och mina vovvar perfekt. Jag lär väl aldrig få råd att köpa nån bostad men skulle jag mot alla odds vinna lite pengar så skulle jag skaffa mej ett sånt ställe. Och om jag blev snuskigt rik så skulle jag kunna bygga mej ett.

 

[Kadi]

Om man skolkar från städdagen så kanske man får klämma ur sig nån anledning om man passerar genom hopen av arbetande grannar, t ex "Vad fint ni städar, jag ska tyvärr iväg idag!", men annars, när grannarna sitter ute och tar ett glas vin eller så (händer ibland hos oss, det finns en gemensam grillplats) så hejar man och går vidare. Det finns definitivt inte en förväntan att slå sig ned, jag är ju inte bjuden.

*ångrade mig*

 

[Palermo]

Är det verkligen så mycket billigare att bo i BR då? Jag betalar strax över 8500:- för en nyrenoverad trea på 72 kvm, i lugnt naturnära läge inom centrala Gbg.
BR i samma storlek i närheten startar på 3,9 miljoner med 5000:- i månadsavgift. Och då bygger det dessutom på att man från början har en hel del kapital att putta in.

Jag fattar inte riktigt skillnaden mellan att bo i HR eller BR när det gäller praktiska saker. Ekonomiska skillnader finns ju.

Jag bor i HR, centralt i en av de största städerna i landet. Hyran är under 9000, inkl värme. Fyra rum, 110 kvadrat.

Likadana, alltså exakt likadana, BR finns. De annonseras för minst 6 miljoner och månadsavgiften verkar vara i bästa fall 3000 lägre än min hyra, men snarare ännu mindre skillnad.

Råkar man ha pengarna kan man förstås köpa, många har inte det. Det är ju fruktansvärt mycket pengar att binda upp i boendet. Det är som att man glömmer att räkna det bundna kapitalet som en sorts kostnad? Plus då enorma räntekostnader.

 

[villhöver]

Jag bor i bostadsrätt och det är ju smidigt på många sätt, men jag saknar att bo enskilt. Jag umgås inte med grannarna och har inget intresse i det heller, hälsar på dem såklart men inte så mycket mer. Sambon var ordförande i föreningen ett tag så har av naturliga skäl haft mer kontakt med grannskapet, på gott och ont Är uppväxt i lantlig villa, nära samhället men helt utanför, fristående och en tomt där ingen bor precis intill, närmaste grannen är ganska nära men det är ett berg mellan så man ser bara deras tak. Saknar att bo så, jag vill kunna öppna dörren och gå rakt ut utan att möta någon, vill inte störa mig på folk som rastar hundar på gräsmattorna, parkerar så de blockerar andra, är respektlösa osv.

Det är som sagt enkelt (praktiskt) att bo så - har ingen trädgård (dock 12kvm balkong där det odlas i lådor och krukor), inget jobb med fasad, tak, snöröjning osv... Men jag är en lantis som vill bo ifred.

 

[BornAgain]

Jag menar bara att dina nerver har absolut inget att göra med bostadsformen hyresrätt. Det finns liksom ingen grund för din rädsla att göra nåt litet märke såvida du inte är extremt oaktsam med din bostad.

Tja när jag flyttade ut från en hyresrätt försökte värden få betalt för fläckar på en 18 år gammal strukturtapet och för en vattenskada som jag anmält, där vatten runnit in från grannen :/

 

[Palermo]

När jag bodde i hyresrätt på 17 kvadrat så räknade jag till 7 olika varianter av vitt på väggarna. Det var inte vackert. Hade det varit min egen hade jag såklart målat om så det blev lite mer enhetligt, men nu var det värden som dikterade kulören, så det fick så ut så. Plus att man hade ständig ångest för att sätta ett märke nånstans som man sen skulle bli ersättningsskyldig för när man flyttade. Jag tycker det är mycket lugnare för nerverna att bo i bostadsrätt, där jag själv kan bestämma vad jag vill laga och hur. Och, jag är så nöjd med att ha en vit kulör istället för sju i rummet. Eller en tapet, om jag vill det. Som jag får bestämma helt själv.

Det har nog lite att göra med hur man ser på sin bostad också. Små ettor på studieorterna har väl ganska hög omsättning av hyresgäster. Då blir det väl lite annorlunda, utan långsiktighet från någon part.

Jag räknar med att bo i samma HR tills de skruvar på locket (eller om jag behöver bo på äldreboende). Om jag får ett normallångt liv, kommer det att betyda nånstans runt 60 år i samma lägenhet. Jag är nöjd med den, med läget, och det finns hiss (bra om jag blir orörlig sen). Flytta är ju så vansinnigt jobbigt, så jag är glad ju mer sällan jag flyttar.

Då kan ju hyresvärden få roa sig med att räkna ut vad som är normalt slitage på den tiden, sen, om några decennier. Jag undviker ju inte att sätta upp tavlor, taklampor och hyllor under 60 års tid! Sånt ingår i att bo. Det tror jag att hyresvärden känner till.

Ytskikt och sånt fixas lite då och då, jag upplever inga konstiga begränsningar i vad jag kan välja, och ingen lappar med sex nyanser i samma rum. Något har jag nog köpt själv och fixat, och sen fått tillbaka materialkostnaden. Behöver jag ny spis, kommer den i princip genast, osv.

 

[Kadi]

Jag tror att ni läser in saker som inte finns nu.
Vi har 56 lägenheter, skulle gissa att det är kanske 10-12 som umgås regelbundet. Alla är dock alltid välkomna. Att säga hej till varandra och vara uppmärksam på om ngn behöver lite hjälp är ju inte direkt otrevligt tänker jag. Under pandemin så sattes det upp en lapp på anslagstavlan om någon behövde hjälp med att handla eller göra ngt ärende. Det var inte så att man bankade på folks dörrar och trängde sig på, men det var några pensionärer som tacksamt tog emot hjälpen som erbjöds. När jag hade kommit hem från sjukhus fick jag en blomma av grannarna och min ungdomliga granne hjälpte mig med lite småsaker (ej påtvingat utan hen frågade och jag tackade ja).

Jag respekterar till 100% att man inte vill bo i lägenhet tex men det känns trist om man läser in helt andra saker än vad som står i inlägget man svarar på. Släpper detta nu och konstaterar att alla är olika

Jag svarade endast utifrån det du skrev om din förening (”alla känner alla, man gör saker gemensamt ”) och att det hade varit en förening jag inte hade trivts i. Att banka på grannars dörrar eller tvinga folk att umgås är såklart inte ens i närheten av vad jag tänkte på.
Jag har full förståelse att andra inte håller med och att man tycker det är trevligt att vara uppmärksam på sina grannar. Men jag förstår inte riktigt varför jag ska övertygas om motsatsen, alla är som du säger olika och trivs med olika boende

 

[Mabuse]

Det har nog lite att göra med hur man ser på sin bostad också. Små ettor på studieorterna har väl ganska hög omsättning av hyresgäster. Då blir det väl lite annorlunda, utan långsiktighet från någon part.

Jag räknar med att bo i samma HR tills de skruvar på locket (eller om jag behöver bo på äldreboende). Om jag får ett normallångt liv, kommer det att betyda nånstans runt 60 år i samma lägenhet. Jag är nöjd med den, med läget, och det finns hiss (bra om jag blir orörlig sen). Flytta är ju så vansinnigt jobbigt, så jag är glad ju mer sällan jag flyttar.

Då kan ju hyresvärden få roa sig med att räkna ut vad som är normalt slitage på den tiden, sen, om några decennier. Jag undviker ju inte att sätta upp tavlor, taklampor och hyllor under 60 års tid! Sånt ingår i att bo. Det tror jag att hyresvärden känner till.

Ytskikt och sånt fixas lite då och då, jag upplever inga konstiga begränsningar i vad jag kan välja, och ingen lappar med sex nyanser i samma rum. Något har jag nog köpt själv och fixat, och sen fått tillbaka materialkostnaden. Behöver jag ny spis, kommer den i princip genast, osv.

Det är en bra poäng, när man hyr kortsiktigt så hamnar ju saken i annat läge. Åtminstone jag kände mig mer som en gäst, och också att man har mindre möjlighet att påverka överlag. Man bara bor, men kan inte påverka. I en bostadsrättsförening finns större möjligheter. Förutom då att bostadsrättsmarknaden är större än hyresrättsmarknaden, och att man kan byta upp sig genom att pytsa in pengar vid flytt. Jag har gått från en tvåa till en trea till en fyra, där fyran har bäst läge. Den resan på hyresmarknaden hade varit jättesvår, tror jag. Ska man byta från litet till större, så är det enligt vad jag hör svårt. Då får man ha tur, eller byta ner sig på någon annan front. T ex byta en etta med balkong mot en tvåa utan, eller en etta i ett bra läge till en tvåa med sämre läge. Folk i hyresrätter vet ju värdet på vad de har, och ingen vill byta ner sig.

 

[Lingon]

Det är en bra poäng, när man hyr kortsiktigt så hamnar ju saken i annat läge. Åtminstone jag kände mig mer som en gäst, och också att man har mindre möjlighet att påverka överlag. Man bara bor, men kan inte påverka. I en bostadsrättsförening finns större möjligheter. Förutom då att bostadsrättsmarknaden är större än hyresrättsmarknaden, och att man kan byta upp sig genom att pytsa in pengar vid flytt. Jag har gått från en tvåa till en trea till en fyra, där fyran har bäst läge. Den resan på hyresmarknaden hade varit jättesvår, tror jag. Ska man byta från litet till större, så är det enligt vad jag hör svårt. Då får man ha tur, eller byta ner sig på någon annan front. T ex byta en etta med balkong mot en tvåa utan, eller en etta i ett bra läge till en tvåa med sämre läge. Folk i hyresrätter vet ju värdet på vad de har, och ingen vill byta ner sig.

Även om man kan byta hyresrätter så är det nog få som gör det. Det blir en kedja av det. Nån flyttar från stan eller köper hus och en hyresrätt blir ledig. Någon med många köpoäng får den och lämnar då sin gamla hyresrätt ledig som någon annan får osv.

Vi flyttade från en trea till en fyra. De som hade fyran innan köpte ny bostad och flyttade. Vi fick fyran och nån annan vår trea.

 

[Mabuse]

Även om man kan byta hyresrätter så är det nog få som gör det. Det blir en kedja av det. Nån flyttar från stan eller köper hus och en hyresrätt blir ledig. Någon med många köpoäng får den och lämnar då sin gamla hyresrätt ledig som någon annan får osv.

Vi flyttade från en trea till en fyra. De som hade fyran innan köpte ny bostad och flyttade. Vi fick fyran och nån annan vår trea.

Inte i Stockholm. Det finns ju ingen som bara ger upp sin hyrestrea, och sen ställer sig längst bak i kön och väntar 30 år på att få en hyresfyra (och bor i andrahand, får man anta, under väntetiden). Bor man i hyresrätt så är man på en bytesmarknad. Till och med om man flyttar. En kompis till mig hade t ex en etta på söder i Stockholm. Så flyttade han till Åre, då bytte han den mot en trea i Åre. Efter några år flyttade han tillbaka, då bytte han trean i Åre mot en tvåa (med sämre läge än ettan han hade haft) på Söder. Hade han inte haft hyresrätten i Åre att byta med hade han ju aldrig kunnat flytta tillbaka till Stockholm, hyreskontraktet är ju hans kapital. Går man ut på stan eller till affären sitter det alltid lappar om att folk vill byta hyreslägenheter, och det finns företag som hjälper till att koordinera byten också, när det är triangelbyte t ex som ju alltid är mer komplicerat.

 

[Mabuse]

Inte i Stockholm. Det finns ju ingen som bara ger upp sin hyrestrea, och sen ställer sig längst bak i kön och väntar 30 år på att få en hyresfyra (och bor i andrahand, får man anta, under väntetiden). Bor man i hyresrätt så är man på en bytesmarknad. Till och med om man flyttar. En kompis till mig hade t ex en etta på söder i Stockholm. Så flyttade han till Åre, då bytte han den mot en trea i Åre. Efter några år flyttade han tillbaka, då bytte han trean i Åre mot en tvåa (med sämre läge än ettan han hade haft) på Söder. Hade han inte haft hyresrätten i Åre att byta med hade han ju aldrig kunnat flytta tillbaka till Stockholm, hyreskontraktet är ju hans kapital. Går man ut på stan eller till affären sitter det alltid lappar om att folk vill byta hyreslägenheter, och det finns företag som hjälper till att koordinera byten också, när det är triangelbyte t ex som ju alltid är mer komplicerat.

Ett annat exempel är en vän som bodde i en hyrestrea med man och barn. Så gick de skilda vägar, och då var bostaden ett problem. Eftersom de hade tonårsbarn kunde ingen av dem flytta till en etta, och byta trean mot två treor eller ens två tvåor i samma område gick inte. Ingen av dem hade råd att köpa en lägenhet.

Lösningen blev att barnet bodde kvar i lägenheten, och så bodde föräldrarna varannan vecka där. Den andra veckan bodde den ena föräldern andrahand i en annan del av staden, och den andra hemma hos sina föräldrar (kanske begränsat kul som 45-åring, men vad ska man göra). Efter tre-fyra år så lyckades de fixa så att den ena föräldern kunde ta över sin mammas köpoäng för att få en (svindyr) nyproducerad lägenhet i stan (dit barnet, som nu hunnit bli 17, själv kunde åka kommunalt från skolan), och den andra kunde ta över ursprungslägenheten. Barnet bor nu varannan vecka.

 

[Eurydome]

Ett annat exempel är en vän som bodde i en hyrestrea med man och barn. Så gick de skilda vägar, och då var bostaden ett problem. Eftersom de hade tonårsbarn kunde ingen av dem flytta till en etta, och byta trean mot två treor eller ens två tvåor i samma område gick inte. Ingen av dem hade råd att köpa en lägenhet.

Lösningen blev att barnet bodde kvar i lägenheten, och så bodde föräldrarna varannan vecka där. Den andra veckan bodde den ena föräldern andrahand i en annan del av staden, och den andra hemma hos sina föräldrar (kanske begränsat kul som 45-åring, men vad ska man göra). Efter tre-fyra år så lyckades de fixa så att den ena föräldern kunde ta över sin mammas köpoäng för att få en (svindyr) nyproducerad lägenhet i stan (dit barnet, som nu hunnit bli 17, själv kunde åka kommunalt från skolan), och den andra kunde ta över ursprungslägenheten. Barnet bor nu varannan vecka.

Åh Stockholm.

 

[Lingon]

Inte i Stockholm. Det finns ju ingen som bara ger upp sin hyrestrea, och sen ställer sig längst bak i kön och väntar 30 år på att få en hyresfyra (och bor i andrahand, får man anta, under väntetiden). Bor man i hyresrätt så är man på en bytesmarknad. Till och med om man flyttar. En kompis till mig hade t ex en etta på söder i Stockholm. Så flyttade han till Åre, då bytte han den mot en trea i Åre. Efter några år flyttade han tillbaka, då bytte han trean i Åre mot en tvåa (med sämre läge än ettan han hade haft) på Söder. Hade han inte haft hyresrätten i Åre att byta med hade han ju aldrig kunnat flytta tillbaka till Stockholm, hyreskontraktet är ju hans kapital. Går man ut på stan eller till affären sitter det alltid lappar om att folk vill byta hyreslägenheter, och det finns företag som hjälper till att koordinera byten också, när det är triangelbyte t ex som ju alltid är mer komplicerat.

Så funkar det inte här. Man säger ju inte upp sin hyresrätt innan man fått en ny. Man bor kvar i sin trea tills man fått en fyra. Då säger man upp trean. Så det finns inget "ge upp sin lägenhet".

 

[Mabuse]

Så funkar det inte här. Man säger ju inte upp sin hyresrätt innan man fått en ny. Man bor kvar i sin trea tills man fått en fyra. Då säger man upp trean. Så det finns inget "ge upp sin lägenhet".

Hela hyresmarknaden måtte fungera annorlunda där du bor.

Vart kommer fyran ifrån? Jag känner ingen som fått större lägenhet via värden, utan får man en större lägenhet så är det för att man själv hittat nån att byta med. Visst, ibland finns det någon som har tur som en tokig och fått byta internt, men det är mer på nivån ”jag känner en som känner en som hade sån otrolig tur att de kunde få en större lägenhet via sin hyresvärd”. Ungefär som att höra att nån vunnit högsta vinsten på lotto.

Men fattar jag det rätt att där du bor så ringer man en hyresvärd och säger ”Goddag, jag skulle vilja ha en centralt belägen trerummare med billig hyra, balkong, fiskbensparkett och tre meter i takhöjd, tack” och får svaret ”Självklart, när passar det att flytta in?”.

 

[Sassy]

Så funkar det inte här. Man säger ju inte upp sin hyresrätt innan man fått en ny. Man bor kvar i sin trea tills man fått en fyra. Då säger man upp trean. Så det finns inget "ge upp sin lägenhet".

Här finns det internkö för boende som vill ha annat inom beståndet, det brukar vara där de mest attraktiva lägenheterna släpps först.

Sen finns det förstås ingen rimlighet i att låta bli att stå i kö om man vet att man inte kommer ha möjlighet att köpa. Jag står i ett gäng olika bostadsköer, precis som att jag köade i mer än 10 år för att få den här, medan jag bodde i min förra lägenhet. Har nog uppemot 20 års kötid i sthlm nu tex, även om jag hyser noll önskan att flytta dit.

Att inte se efter sitt köläge låter ungefär lika dumt som att man tänker sig att köpa BR, men inte har något sparande?

Förra lägenheten fick jag via "först till kvarn"-kön hos den hyresvärden. Det är lägenheter med inflyttning väldigt snart, som man har någon dag på sig att söka och bestämma sig för. Tror vi var fem sökande till den allt som allt.

 

[Sassy]

Vart kommer fyran ifrån? Jag känner ingen som fått större lägenhet via värden, utan får man en större lägenhet så är det för att man själv hittat nån att byta med. Visst, ibland finns det någon som har tur som en tokig och fått byta internt, men det är mer på nivån ”jag känner en som känner en som hade sån otrolig tur att de kunde få en större lägenhet via sin hyresvärd”. Ungefär som att höra att nån vunnit högsta vinsten på lotto.

Hos Göteborgs allmännytta finns internkö, där lägenheterna bara är sökbara för boende inom allmännyttan. Jag är rätt säker på att man kan dela upp sitt konto vid en eventuell separation också.

Ett gäng lägenheter är bara sökbara internt, andra förmedlas via boplats. På det sättet kan man ta en lägenhet man kan få om läget är desperat, och sen byta upp sig när man bott tillräckligt länge för det man egentligen ville ha.

Det har varit likadant när jag bott hos mindre värdar, det har gått att ringa och säga att man är intresserad av ett byte, så kan man få erbjudande om något som passar dyker upp. De fastighetsägare jag känner brukar prioritera skötsamma hyresgäster.

 

[Mabuse]

Här finns det internkö för boende som vill ha annat inom beståndet, det brukar vara där de mest attraktiva lägenheterna släpps först.

Sen finns det förstås ingen rimlighet i att låta bli att stå i kö om man vet att man inte kommer ha möjlighet att köpa. Jag står i ett gäng olika bostadsköer, precis som att jag köade i mer än 10 år för att få den här, medan jag bodde i min förra lägenhet. Har nog uppemot 20 års kötid i sthlm nu tex, även om jag hyser noll önskan att flytta dit.

Att inte se efter sitt köläge låter ungefär lika dumt som att man tänker sig att köpa BR, men inte har något sparande?

Förra lägenheten fick jag via "först till kvarn"-kön hos den hyresvärden. Det är lägenheter med inflyttning väldigt snart, som man har någon dag på sig att söka och bestämma sig för. Tror vi var fem sökande till den allt som allt.

Det är ju lite det där mecket man slipper med bostadsrätt. All respekt för dem som orkar navigera hyresmarknaden, men för egen del så var det rätt skönt med bostadsrättsmarknaden. Det är bara att sälja och köpa, man behöver inte ha så mycket koll.