Hur väljer man att inte bli provocerad av en annan individ?

purity_666

Trådstartare
Nu kommer jag säkert låta hemsk men det bjuder jag på.

I min krets finns en människa som kryper under skinnet på mig och retar mig till vansinne. Personens röst framstår som ljudet av naglar mot en vägg. Personens uppenbarelse gör att jag bara blir ilsken. Jag står inte ut helt enkelt. Jag har minimerat all kontakt så mycket som går, blockerat personen på all social media som går, tyvärr kan man inte undgå allt när man har gemensamma bekanta. Jag försöker undvika befinna mig på samma plats på samma tid, men ibland slumpar det sig så att vi springer på varandra.

Vi har ingen konflikt, finns inget att reda ut. Ses vi så hälsar jag snällt och fortsätter med mitt. Men personen påverkar mig alldeles för mycket. En bra stund blir urusel på en sekund bara jag ser personens ansikte. Jag känner bara sånt ogillande för människan.

Jag önskar personen inga hemska saker eller så, jag skulle helst av allt önska att man bara kunde radera människans existens i samma omgivning som jag lever i, men nu går inte det. Jag inser att problemet ligger hos mig. Att jag låter mig bli provocerad av sånt som andra helt enkelt inte lyssnar på, eller bara struntar i. Personen beter sig inte värre i mitt sällskap än med någon annan, men andra påverkas inte på samma sätt utan kan bara stänga av och sluta lyssna. Jag antar att den här personen är en perfekt trigger för mig.

Så.. det finns inget som kan lösas oss emellan då det handlar om att personen helt enkelt är såhär. Personen beter sig lika med andra som med mig. Andra kan ju sucka när människan kommer också, men min sinnesstämning blir helt påverkad.

Så, hur gör man för att stå ut med en människa som träffar alla de svaga punkterna? Som sätter igång alla irritationssystem samtidigt? Som man inte kan undvika helt och hållet? Hur slutar jag låta mig själv bli så irriterad och provocerad? Jag antar de flesta har någon person i omgivningen som man bara inte kan tycka om. Tro mig, jag har försökt. Har ansträngt mig för att försöka hitta något bra, umgås lite försiktigt och tänkt att det nog kanske bara är det ytliga som är såhär. Men nej, det fanns inget gemytligt när man skrapade på ytan. Just den personligheten gör mig ilsken. Men det är ju bara mitt eget fel att jag låter mig påverkas. Så hur slutar man påverkas?

Har ni några bra tips? Jag behöver inte tips i att uppträda civiliserat då jag som sagt redan gör det. Jag lägger inte massa tid på att tänka på personen så det är inget jag går runt och mår dåligt av, förrän jag påminns om dennes existens, som när man springer på varandra, eller ser nåt personen sagt till gemensam kontakt på facebook tex. Då direkt blir jag bara superirriterad. Jag vill inte lägga den energin på personen. Är jag på gott humör vill jag slippa få växande horn i pannan bara för att jag får höra vad personen nu gjort eller så. Jag vill kunna förhålla mig neutral på insidan också.

Hjälp?
 
Tja, jag är väl egentligen inte alls rätt person att svara eftersom jag är en sådan som kan reta mig oerhört på vissa...
Men jag kämpar i alla fall och ibland lyckas jag.

Jag fick ett råd för länge sedan - att fundera ut vad det var som retade. Inte sällan är det så att jag retar mig på människor med de egenskaper jag avskyr hos mig själv. Spegling kallade min arbetskamrat det.

När jag luskat ut varför får jag ibland lättare att stå ut.
 
@tanten: Smart det där med spegling! Så har jag aldrig tänkt på det!

@purity_666: Jag har utvecklat en inre mute-knapp. Jag stänger helt enkelt av alla känslor (och hörsel) när jag möter på de som jag anser är riktiga klappträn. Det löser inga konflikter men jag mår bättre av det. Sen upprepar jag mantrat: En del är idioter men det är inte alltid min uppgift att berätta det för dem.

Fast...ibland är det min uppgift. Blir det för mycket så får man be folk fara åt helsicke (om man har en konflikt dvs) för det mår man mycket mycket bättre av.

Vi kanske kan byta puckon med varandra?
 
Tja, jag är väl egentligen inte alls rätt person att svara eftersom jag är en sådan som kan reta mig oerhört på vissa...
Men jag kämpar i alla fall och ibland lyckas jag.

Jag fick ett råd för länge sedan - att fundera ut vad det var som retade. Inte sällan är det så att jag retar mig på människor med de egenskaper jag avskyr hos mig själv. Spegling kallade min arbetskamrat det.

När jag luskat ut varför får jag ibland lättare att stå ut.

Hmm, jag är nog tvärtom, jag kan reta mig på egenskaper som jag själv anser att jag inte har. Som inskränkthet, negativism och när det ska klättras på andra för att framställa sig själv som kompetent person. Bläääääääää!
 
Ignorera ignorera ignorera! Det är det enda som hjälper! Se människan som en energitjyv, och vänd dig ifrån det, dela inte med dig av något till en sån. Jag har tyvärr en sån person i min sfär också, och det enda är att inte lägga ens en gnuttaste liten sketen energi på människan. Borta, finns inte, berör INTe, POFF luft!
 
Som andra har skrivit, undvik att lägga energi på det. Ibland finns det människor i bekantskapskretsen, jobb, släktingar etc som man inte kan undvika utan måste ha kontakt med. Jag försöker bara undvika att lägga kraft på det eftersom jag inser att det bara tar kraft av mig. Detta gäller då under förutsättning att det inte finns ngn konfligt att resonera om utan att man bara stör sig på personen.
Sen kan det ju i och försej vara nyttigt att fråga sig själv varför man stör sig på personen. Är det för att den påminner om ngn annan man inte gillar, påminner om sig själv etc. Eller är det så att man behöver umgås lite mer för att förstå varandra.
 
@purity_666

Jag är också inne på speglingsteorin - har du funderat på varför den här personens uppenbarelse påverkar dig så oerhört mycket? Som du själv säger så ligger ju det här problemet hos dig, inte personen du retar dig på.
 
Om bu blockerar personen på facebook så slipper du i af se vad denne kommenterar där = ett irritationsmoment mindre.

I övrigt har jag inte så många tips.
 
1 Försök sammanfatta några egenskaper som personen har som är det du retar dig på. Det måste vara egenskaper, inget annat.
2. Titta på en av de egenskaperna i taget.
3. Rannsaka dig själv. Påverkar den egenskapen dig för att du VILL HA DEN egenskapen eller för att du BEHÖVER HA mer av den egenskapen?

Ex 1. Jag retar mig på min jobbarkompis som är snål. Jag vill absolut inte vara snål. Men jag behöver egentligen lite bättre ekonomiskt sinne. Personen är som ett ständigt dåligt samvete hos mig.
Ex 2. Jag retar mig på en stallkamrat som är jobbigt pratsam, det är svador i mängder. Jag vill absolut inte vara jobbigt pratsam. Men jag skulle behöva vara lite som hon är och inte så tyst heller.

Alla människor har fel och brister, men det är bara vissa fel vi går igång på. De som inte påverkar oss struntar vi i, men vissa påverkar oss och det är då vi får rannsaka oss själva för att växa som människor. Sedan får man bara acceptera att det är så det är, man behöver inte älska alla, men för ens egen skull är det bra att se egenskapen för vad den är.
 
Jag hade en sån i stallet och den har lyckligtvis flyttat. Men den var inte en spegling av mig själv. Vad jag avskydde har jag svårt att sätta fingret på , men jag har aldrig blivit så arg på nån människa nån annan gång. Inte ens de som varit dumma och elaka mot mig. Allt den sa eller gjorde retade jag mig på. De som känner mig säger att de aldrig sett mig så arg nån gång som när jag bad denne att aldrig nånsin kommentera min häst eller mig. Hade den varit kvar i stallet hade jag nog flyttat.
Denne tyckte nog samma om mig. Mao jag lärde mig inte att hantera det.
 
Senast ändrad:
Det finns ju folk där ens energier är precis så långt från varandra som det går att komma, har hänt mig också några ggr att jag "avskyr" människor direkt jag ser dom utan att dom ens öppnat munnen..även här finns det ju folk som avskyr andra fast dom ens aldrig har träffats . Vet inte vad som gör det så ...kanske speglingar av vad man inte gillar hos sig själv och då inte åsikter utan mer egenskaper

Sen finns ju folk som jävlas o är otrevliga men det är mest bara synd om dom som har ett så tråkigt liv så där bryr jag mig knappast

Jag skulle blocka på fb för då ser man aldrig vad personen skriver
 
Folk som tenderar krypa in under skinnet på en och gör delar av livet till ett obehag, är inte helt sällan människor som satt ett eget fokus på en. Då har det inte ett piss med spegling att göra. Man kan bara inte göra något åt det, och i sociala mediers tidevarv är det ibland svårt att ignorera.
Det finns exempelvis folk som demonstrativt följer en här på buke med följa-funktionen, trots att man har uttryckt sitt ogillande, trots att man inte vill ha med människan att göra. Trots att man upplever stort obehag mot personen och trots att man har gjort det klart för personen. Personen bara finns där som ett jävla klister. jag bryr mig inte. Någonstans skulle jag vilja säga 'skit ner dig, bastard, jag bryr mig inte', men jag orkar inte ens lägga energin på att aktivt skicka det som meddelande. Personen är inte värd det engagemanget.
istället fokuserar jag på min upplevelse i en värld utan den personen. Gott, gottare gottast. En lättnad!
 
Jag föreslår motsatsen till många andra; lär känna människan. Jag hade en sådan person i bekantskapskretsen för några år sedan, blev vansinnig bara jag såg människan. Av ingen anledning alls började vi en dag prata lite och det var som att tända lyset.

Har testat samma sak med ett par-tre personer till genom årens lopp, oftast har det i alla fall blivit bättre. I ett fall var det dock helt kört, människan var verkligen hemsk...

Så det kan funka, eller så funkar det inte, men jag kan tycka att det är en mer konstruktiv väg att gå.
 
Jag undviker sådana människor så långt jag kan och måste vi vara i närheten av varandra fokuserar jag på andra människor som jag trivs med. Börjar jag jaga upp mig frågar jag mig själv "är det värt det", tar några djupa andetag och återgår till att vara med de jag mår bra av. Helt utan att hålla på och analysera. Dessa få människor får inte ta mer energi av mig än nödvändigt.
 
Jag föreslår motsatsen till många andra; lär känna människan. Jag hade en sådan person i bekantskapskretsen för några år sedan, blev vansinnig bara jag såg människan. Av ingen anledning alls började vi en dag prata lite och det var som att tända lyset.

Har testat samma sak med ett par-tre personer till genom årens lopp, oftast har det i alla fall blivit bättre. I ett fall var det dock helt kört, människan var verkligen hemsk...

Så det kan funka, eller så funkar det inte, men jag kan tycka att det är en mer konstruktiv väg att gå.

Jag råkade ut för det motsatta, en människa i min sfär verkade vara en rätt okej människa vid första påseende men när denna hamnade i "min" krets så visade det sig vara en sån som verkligen triggar allt dåligt i mig och det krävs mental "avstängning" för att över huvud taget orka med. De första åren varvade jag igång bara jag såg personen men nu kan jag hantera det och som det ser ut som kommer personen i fråga på naturlig väg att förflytta sig nu.

Jag har fått "stänga av" mentalt vilket gör att övriga människor i den kretsen inte riktigt känner igen mig, och jag upplevs tyvärr bittrare där än jag gör på andra ställen.
 
Jag föreslår motsatsen till många andra; lär känna människan. Jag hade en sådan person i bekantskapskretsen för några år sedan, blev vansinnig bara jag såg människan. Av ingen anledning alls började vi en dag prata lite och det var som att tända lyset.

Har testat samma sak med ett par-tre personer till genom årens lopp, oftast har det i alla fall blivit bättre. I ett fall var det dock helt kört, människan var verkligen hemsk...

Så det kan funka, eller så funkar det inte, men jag kan tycka att det är en mer konstruktiv väg att gå.


Ja det funkar också ibland ...om jag tar här till Buke så är det folk som har varit skitsura på mig utan att ens träffat mig och dom har samtidigt fått svar på tal ( vad man ger får man tillbaka) ...sen har vi träffats IRL och är som jättegoa vänner .... :love:

Men att man ska gå ihop med alla människor är ju utopi .
 
Jag brukade störa mig oerhört mycket på en gymnasieklasskompis. Hen fick det att krypa under skinnet på mig bara av att hen satt i samma rum. Och det var ett klassiskt fall av spegling, hen hade några egenskaper som var en tiodubbling av de egenskaper hos mig själv som jag ogillade och försökte arbeta bort. Och där gick hen runt och gjorde PRECIS SOM MAN INTE FÅR GÖRA! Och vi gick ju i samma klass, så jag kunde ju inte undvika människan utan att bli en mobbare.

Men efter tre år hade jag hittat en metod som funkade hyfsat och som jag fortfarande använder: att bara vara normaltrevlig, inte bry sig mer än så, låt hen vara som hen är. Säger/gör hen något som provocerar, så ignorerar jag det bara. Lättsamt kallprat och hålla kontakten till ett minimum, inom artighetens gränser så att säga.

Så mitt råd är: ge människan en chans, alltså var bara normaltrevlig. Du behöver inte söka extra kontakt, men bete dig som en normaltrevlig, artig människa mot hen. Och framförallt: snacka inte skit om hen. Då blir det bara värre.
 
Fundera pa om den manniskan verkligen ar tillrackligt viktig for dig for att du ska lagga ner sa mycket energi pa den ... Sedan antingen ar det latt att ignorera personen som oviktig eller om personen ar viktig ta ett allvarligt samtal med den om vissa egenskaper man kan andra pa.
 
Jag tror att alla människor är med om detta någon gång. Dock så kan det ju bero på olika saker. Dålig personkemi? Tilltalas du inte av personens åsikter/beteende/annat?

Jag sommarjobbade med en person som jag avskydde. Detta skedde i 2 omgångar och första gången så var hon väldigt rar och då hade jag inga problem med henne, men 2:a omgången så var hon mer eller mindre avskyvärd. Inte nog med att hon gjorde allt för att slippa göra något över huvud taget på jobbet så kom det fram att hon var otroligt ignorant, oinsatt i samhällsfrågor samt direkt trög. Hon hade hund själv, men helt oförmögen att läsa av hundar eller umgås med dom på ett vettigt sätt. Jag hade aldrig någonsin, hur väl jag än skulle lära känna henne, kunnat ha en fungerande relation eller ens uppskatta henne det minsta.

Däremot så har jag i andra sammanhang lärt känna personer som jag vid första anblicken inte har varit sådär vansinnigt förtjust i (fått ett dåligt första intryck) som jag sedan har blivit väldigt god vän med.

Andra personer, som har legat någonstans mitt emellan exempel 1 och 2, har jag bara valt att ignorera bortsett från att iaf säga Hej när man möts i korridorer och liknande.

Du har fått många tips, hur du ska göra med just denna personen/relationen vet ju bara du :)
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
3 964
Senast: skiesabove
·
Skola & Jobb Jag har varit anställd på mitt jobb i snart 4 år och har trivts varenda dag. Men nu har jag hamnat i ett läge där trivseln är borta. Det...
2
Svar
37
· Visningar
3 526
Senast: Badger
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 413
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
693
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp