Hur tar man beslutet

vexel

Trådstartare
Detta är nåt som tyngt mig länge så därför har jag valt ett anonymt nick.

Jag har en sjuårig hund som jag haft sen han va valp. Vi fick en svår start på relationen och ofta känns det som att vi aldrig riktigt bondat, han va dock en lätt valp och allt gick över lag bra tills han började bli könsmogen, då vände det och han blev mer och mer svår kring människor.

Idag är det bara jag och min mamma som jag vågar låta hantera honom. Jag känner mig helt enkelt inte tillräckligt säker på att han inte biter för att någonsin utsätta någon för det. Han har aldrig bitit någon, men det är absolut en möjlighet och inget jag vill riskera. Även min mamma säger att hon litar inte på hunden, och det gör inte jag heller även om jag kan göra allt grundläggande med honom så är det svårt att veta när han vänder och reagerar.

Numer känner jag mig låst, jag tar inte hem människor till oss för då måste jag ha 100% koll på honom, jag och mamma kan inte göra någonting om det inte innebär att hunden kan vara med. Vi bor på landet och han behöver inte träffa folk generellt utan det är för mig allt är jobbigt, och det är väl därför jag känner sån skuldkänsla över det hela. Han kan leva ett helt ok liv resten av livet men jag mår skit av det här. Jag drar mig undan för att jag inte vill riskera att något händer, jag hade ju aldrig förlåtit mig själv om han bet någon. Igår nådde jag nån punkt där jag bara kände att jag orkar inte ha det såhär i 7 år till, jag tycker inte det är ok att omplacera en sånhär hund och ingen träning vi försökt har funkat. Han har dessutom några olika sjukdomar som visserligen är milda men ändå känns orimligt att skjuta över på nån annan och säkert kan bli värre med ålder.

För mig är alltså alternativet avlivning men att ta det beslutet... Idag va vi ute och gick och han va glad, rullade i snön och skuttade omkring och jag kände mest att jag får väl stå ut, men jag vet inte om jag orkar stå ut längre. Att mamma sa rätt ut att hon inte litar på honom får mig med att känna att det ju inte är ok att hon ska ta hand om honom när jag träffar människor för varför ska hon tvingas ha en hund hon inte litar på?

Förlåt för wall of text såhär första inlägget men det är som sagt något som legat bak i mitt huvud länge
 
Så ledsamt när det blir så, men det ska vara roligt att ha hund! Att man kan ta tillfälliga svackor, visst, men sätta hela livet på paus i ett antal år till?! Om dessutom varken du eller din mamma litar på honom. Jag tror att det skulle vara klokt att låta hunden somna in 💖
 
Jag säger också - låt hunden somna in.

Det är ett antal år som du pausar mycket för hundens skull. Om det varit ett jobb hade du bytt.
Så som många sagt - en död hund lider inte. Och inte du heller.

Förr eller senare blir det farväl i alla fall. Hundar lever inte lika länge som vi.
 
Jag förstår att det är oerhört tufft, men jag tycker det låter som du redan landat i det enda rätta beslutet. En så reaktiv hund går med konstant stress även i hemmet där det ska vara lugnt och tryggt. Och det liv du beskriver för dig själv låter helt enkelt inte rimligt. Du förtjänar att ha ett roligt hundliv och detta är långtifrån det. Låt hunden somna in. Det är det bästa för er bägge två. ❤️
 
Jag kan inte råda dig men en sak reagerar jag på: "jag tycker inte det är ok att omplacera en sånhär hund" och det tycker jag låter så klokt! Jag ser då och då omplaceringsannonser med hundar som har stora beteendeproblem och det ser helt ansvarslöst ut att försöka skyffla över problemet på någon annan, bara för att personen själv inte orkat fatta det enda rimliga beslutet. För både hunden och människors skull är det mest humana att ta ansvar - fullt ut.
 
Jag kan bara hålla med alla kloka tankar här. Jag säger som @tanten och ni andra - bättre att låta hunden somna in. Sen är det oerhört svårt att bestämma vilken dag. När ska det vara slut? Jag har själv varit där med en hund som sakta sakta blev lite sämre. Så det var inte självklart vilken vecka eller ens månad som det var dags att åka med henne. Jag fick bestämma en dag bara även om hon den dagen skulle vara lite piggare än annars.
 
Usch vad jobbigt. Är det en stor hund som skulle kunna orsaka ordentlig skada så har du ett till argument där. Det är okej att inte vilja lägga hela sitt liv på att anpassa sig och försöka rehabilitera en sån hund när det man ville ha var ett helt vanligt liv med hund. Problemet med att omplacera är att det redan finns hundratals såna hundar till salu och väldigt få lämpliga köpare som också är villiga att åta sig det. Om du inte orkar ha kvar honom så finns det ju faktiskt inte så mycket mer att göra tyvärr.
 
Tycker inte det är ok att avliva en sådan hund som fungerar hos er. Ett liv är ett liv och har man tagit på sig ansvaret för ett levande väsen så slutför man det. Tycker det är hemskt med alla "en död hund lider inte". Det gör inte en död människa heller men vi avlivar inte dessa för att vi inte orkar med dem.
 
Tycker inte det är ok att avliva en sådan hund som fungerar hos er. Ett liv är ett liv och har man tagit på sig ansvaret för ett levande väsen så slutför man det. Tycker det är hemskt med alla "en död hund lider inte". Det gör inte en död människa heller men vi avlivar inte dessa för att vi inte orkar med dem.

Fast den fungerar ju inte. Det är ju ingen som litar på hunden.
 
Den har inte bitits.
Du menar att även om man inser att det bara är en tidsfråga så ska man vänta tills man blir biten?

Det är ju sällan det är så illa att man inte litar på sin egen hund trots att det inte hänt något, så jag hade nog litat på TS magkänsla här.
En hund som är såhär mår förmodligen inte särskilt bra heller - så det kan ju vara humanast att avliva hunden med. Att jämföra människor med hund är bara dumt, vi är helt olika arter med olika förmåga att kommunicera och resonera.
 
Tycker inte det är ok att avliva en sådan hund som fungerar hos er. Ett liv är ett liv och har man tagit på sig ansvaret för ett levande väsen så slutför man det. Tycker det är hemskt med alla "en död hund lider inte". Det gör inte en död människa heller men vi avlivar inte dessa för att vi inte orkar med dem.
Men vad taskigt. Du kanske kan ta hunden åt dem? Att ta ansvar för sitt "levande väsen" innebär i slutändan också att inse när det bara finns en väg kvar att gå. Det om något är att ta ansvar.
 
Tycker inte det är ok att avliva en sådan hund som fungerar hos er. Ett liv är ett liv och har man tagit på sig ansvaret för ett levande väsen så slutför man det. Tycker det är hemskt med alla "en död hund lider inte". Det gör inte en död människa heller men vi avlivar inte dessa för att vi inte orkar med dem.
Så din lösning på det här problemet är?
1. Skyffla över problemet på någon annan.
2. Kasta bort 7 år till av TS liv?
3. Annan lösning (vilken)?
 
Jag tycker det är mitt förbannade ansvar att hunden inte biter någon. Det har flera gånger varit såpass nära att han bitit mig att jag fysiskt fått knuffa undan hunden.

Jag har också haft en reaktiv hund innan, men det var aldrig på den här nivån. Den hunden litade jag helt på och jag visste hans triggers, med nuvarande hund så vet jag absolut vissa triggers men ibland fattar jag ingenting och då är det klart man inte litar på honom. Han har bland annat försökt bita mig i ansiktet för att jag pratade med fel tonläge
 
Jag tycker det är mitt förbannade ansvar att hunden inte biter någon. Det har flera gånger varit såpass nära att han bitit mig att jag fysiskt fått knuffa undan hunden.

Jag har också haft en reaktiv hund innan, men det var aldrig på den här nivån. Den hunden litade jag helt på och jag visste hans triggers, med nuvarande hund så vet jag absolut vissa triggers men ibland fattar jag ingenting och då är det klart man inte litar på honom. Han har bland annat försökt bita mig i ansiktet för att jag pratade med fel tonläge
Det låter fruktansvärt jobbigt och farligt. Det låter som om dina tankar vandrar i den enda vettiga riktningen
 
Jag tycker det är mitt förbannade ansvar att hunden inte biter någon. Det har flera gånger varit såpass nära att han bitit mig att jag fysiskt fått knuffa undan hunden.

Jag har också haft en reaktiv hund innan, men det var aldrig på den här nivån. Den hunden litade jag helt på och jag visste hans triggers, med nuvarande hund så vet jag absolut vissa triggers men ibland fattar jag ingenting och då är det klart man inte litar på honom. Han har bland annat försökt bita mig i ansiktet för att jag pratade med fel tonläge
Låter verkligen som rätt beslut att låta hunden somna in. Skönt att se att du tar ansvar trots att det är ett svårt beslut. ❤️
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 274
Senast: fixi
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 226
Senast: Ragdoll
·
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 970
Senast: Sesca
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
1 390
Senast: Trassel12
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp