Hur tar jag mig vidare?

[As_Vegas]

Är du på riktigt?

Menar du på fullt allvar att min lillasyster och mamma skulle bli helt överansträngda och knäckta av att hjälpa mig frivilligt några dagar under sommaren?

Jag tror inte hon talar om fysisk hjälp.

Precis som @niphredil skriver så är det inte fysisk hjälp jag pratar om.

 

[Magiana]

Precis som @niphredil skriver så är det inte fysisk hjälp jag pratar om.

Jamen vad pratar du om då? Jag fattar verkligen absolut ingenting.

 

[As_Vegas]

Jamen vad pratar du om då? Jag fattar verkligen absolut ingenting.

Emotionell hjälp och stöd.

 

[Magiana]

Hur ska du ta reda på var den gränsen går, när det gäller att söka hjälp med ditt inre mående?

Det vet jag inte säkert men om jag skulle börja svälta mig, strunta i min hygien, börja dricka alkohol regelbundet, börja planera ett självmord och liknande saker, då har jag nog passerat den gränsen.

Men jag sköter ju allt jag ska sköta och gör inget dumt.

 

[Lovisaleonora]

Men jag sköter ju allt jag ska sköta och gör inget dumt.

Så då mår du bra? Detta är du när du mår bra?

 

[tanten]

Jag har gått upp 4 kilo sedan vi träffades. Jag är inte okej med det. Så därför känns det obehagligt när det uppmärksammas av andra.

Jag försöker så gott jag kan att ha ett fungerande liv, men det verkar inte som om jag lyckas så bra. På vissa områden kanske, men på andra områden är jag usel.

Kanske tror jag fel...men jag kan pendla 4 kilo hit eller dit utan att det kommenteras eller folk ens ser det. Går jag ner 4 kilo så ä det ingen annan än jag själv som kan uppfatta det. 4 kilo är tunga kilon för den egna personen - för någon annan är det två påsar mjöl i en konsumkasse. Ingen big deal liksom. Dina 4 kilon är ditt bekymmer och det tar sig större proportioner än det egentligen har. För att DU inte vill ha de där kilona.
Men tro mig. Ingen av oss vill ha extra kilon.

Du har huvudet fullt av stress och bekymmer. Stort och smått. Alla har det, men din skopa är ovanligt full just nu.

Jag brukar upprepa ett citat av Palme (det enda av Palme jag någonsin memorerat).
"Ett elände i taget". Det är svårt att uträtta något när all är en enda röra av elände.

Och beträffande antidepp.
Jag basunerar inte ut det - men jag har stått på en låg dos antidepp i 35 år. Det får mig att funka. Slutar med jämna mellanrum när jag tycker livet har balans och glädje. Efter någon vecka är jag suicidal.

Håll i, håll ut.

Buke finns med dig. Vi tror på kloka starka Magiana.

 

[Sleepy]

Det vet jag inte säkert men om jag skulle börja svälta mig, strunta i min hygien, börja dricka alkohol regelbundet, börja planera ett självmord och liknande saker, då har jag nog passerat den gränsen.

Men jag sköter ju allt jag ska sköta och gör inget dumt.

Jag förstår. Jag vet inte om du känner till det, men det finns olika rekommendationer från vårdens sida, när man ska söka hjälp.

Som ett exempel, vad som rekommenderas när det gäller sömnsvårigheter:

"När ska man söka vård?
Om man har problem med sömnen i mer än två veckor bör man kontakta en vårdcentral eller ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Trötthet, minskad ork och humörpåverkan
Långvariga sömnbesvär kan påverka vardagslivet. Det kan handla om till exempel ökad trötthet, minskad ork eller påverkan på humöret. Sömnbesvären brukar räknas som långvariga om man har haft dem i minst två veckor och om de kommer minst varannan natt."

 

[Magiana]

Emotionell hjälp och stöd.

Jag är en vuxen människa som inte ber om eller kräver stöd ö.h.t. Jag har heller aldrig dumpat över en massa gnäll på folk. Inte är jag klängig heller.

Det enda som jag kräver, det är att folk respekterar mig och att jag betraktas som en intelligent människa ända tills jag råkat bevisa motsatsen, och då är det ändå bara ett tillfälligt hjärnsläpp om så sker. Uppför man sig som en normal människa så är detta uppfyllt, så det är ju inga konstigheter. De flesta klarar det utan problem.

Jag har aldrig pratat om mitt mående med familjen så hur jag skulle vara en belastning för dem vet jag inte.

 

[Lovisaleonora]

Jag är en vuxen människa som inte ber om eller kräver stöd ö.h.t. Jag har heller aldrig dumpat över en massa gnäll på folk. Inte är jag klängig heller.

Det enda som jag kräver, det är att folk respekterar mig och att jag betraktas som en intelligent människa ända tills jag råkat bevisa motsatsen, och då är det ändå bara ett tillfälligt hjärnsläpp om så sker. Uppför man sig som en normal människa så är detta uppfyllt, så det är ju inga konstigheter. De flesta klarar det utan problem.

Jag har aldrig pratat om mitt mående med familjen så hur jag skulle vara en belastning för dem vet jag inte.

Men självklart är det en belastning att bo med någon som mår dåligt, är irriterad och har kort stubin. Det är ju jättejobbig situation du beskriver med katten t ex.

Ibland är det faktiskt värre att vara en irriterad person än att be om hjälp.

 

[Lampan]

Jag är en vuxen människa som inte ber om eller kräver stöd ö.h.t. Jag har heller aldrig dumpat över en massa gnäll på folk. Inte är jag klängig heller.

Det enda som jag kräver, det är att folk respekterar mig och att jag betraktas som en intelligent människa ända tills jag råkat bevisa motsatsen, och då är det ändå bara ett tillfälligt hjärnsläpp om så sker. Uppför man sig som en normal människa så är detta uppfyllt, så det är ju inga konstigheter. De flesta klarar det utan problem.

Jag har aldrig pratat om mitt mående med familjen så hur jag skulle vara en belastning för dem vet jag inte.

Jag tror du behöver hjälp med att hantera dina känslor och tankar när det gäller andras beteenden mot dig.
Din familj verkar vara ett gäng "klantar" som medvetet eller omedvetet beter sig väldigt illa/okänsligt.

Du vet väl, att andras beteenden åsikter definierar vem dom är.
Hur du hanterar det, definierar vem du är.

Hur DU reagerar på andra är ditt enda ansvar.

 

[Monstermom]

Jag har aldrig pratat om mitt mående med familjen så hur jag skulle vara en belastning för dem vet jag inte.

Men inte behöver du väl förklara för någon varför du är lättirriterad, lättstörd, har kort stubin, osv, för att det ska vara jobbigt att ha att göra med? Det räcker väl gott och väl att du blir arg? Som det där med katterna, du beskriver att du aldrig sa något rätt ut om hur illa du tyckte om det men du visade dina känslor och la dem även aktivt på din syster (till slut fick hon sköta kaminen för du orkade inte krångla med nätet)... Hade någon svurit över min hunds golvkudde, sparkat till och blängt på den när de går förbi, och till slut sagt till mig att nu får faktiskt jag ta och ta ansvar för att klättra över den in i skafferiet när någon ska ha något därifrån! - då hade jag skämts, känt mig ledsen, och åkt hem. Tydligen var jag till jättebesvär och inte alls någon uppskattad gäst... Det är såklart bara ett exempel, men du verkar bara kunna se situationen från dig själv och hur duktig du är/bör vara som biter ihop. Det låter för mig som det skulle vara duktigare att utnyttja alla tillgängliga möjligheter att må bättre igen så snart som möjligt.

En effektiv lösning.

 

[Magiana]

Så då mår du bra? Detta är du när du mår bra?

Nej, men jag skulle inte kalla det för katastrofläge heller.

Kanske tror jag fel...men jag kan pendla 4 kilo hit eller dit utan att det kommenteras eller folk ens ser det. Går jag ner 4 kilo så ä det ingen annan än jag själv som kan uppfatta det. 4 kilo är tunga kilon för den egna personen - för någon annan är det två påsar mjöl i en konsumkasse. Ingen big deal liksom. Dina 4 kilon är ditt bekymmer och det tar sig större proportioner än det egentligen har. För att DU inte vill ha de där kilona.
Men tro mig. Ingen av oss vill ha extra kilon.

Du har huvudet fullt av stress och bekymmer. Stort och smått. Alla har det, men din skopa är ovanligt full just nu.

Jag brukar upprepa ett citat av Palme (det enda av Palme jag någonsin memorerat).
"Ett elände i taget". Det är svårt att uträtta något när all är en enda röra av elände.

Och beträffande antidepp.
Jag basunerar inte ut det - men jag har stått på en låg dos antidepp i 35 år. Det får mig att funka. Slutar med jämna mellanrum när jag tycker livet har balans och glädje. Efter någon vecka är jag suicidal.

Håll i, håll ut.

Buke finns med dig. Vi tror på kloka starka Magiana.

Det är ju inte bara 4 kilo. Det var 4 kilo sedan tidigare också. Totalt behöver jag gå ner 8 kilo och kanske helst lite till så jag kan få en sportslig chans att hitta byxor i rätt längd. Nu är det så att skulle jag hitta byxor i rätt längd får jag inte plats med baken och det har jag aldrig gjort, inte ens som normalviktig.

Jag förstår. Jag vet inte om du känner till det, men det finns olika rekommendationer från vårdens sida, när man ska söka hjälp.

Som ett exempel, vad som rekommenderas när det gäller sömnsvårigheter:

"När ska man söka vård?
Om man har problem med sömnen i mer än två veckor bör man kontakta en vårdcentral eller ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Trötthet, minskad ork och humörpåverkan
Långvariga sömnbesvär kan påverka vardagslivet. Det kan handla om till exempel ökad trötthet, minskad ork eller påverkan på humöret. Sömnbesvären brukar räknas som långvariga om man har haft dem i minst två veckor och om de kommer minst varannan natt."

Ok. Där var det ju svart på vitt. Mer än två veckor har jag ju haft sömnbesvär men de kommer inte minst varannan natt. Jag borde egentligen skriva ner det så jag vet hur ofta det är. Lite för ofta är det ju. Förra veckan var det två usla nätter, den här veckan har det varit en. Sen är det ju alla de där nätterna som inte är bra men inte heller katastrofala. En usel natt innebär 3-5 timmar sömn. En halvbra natt är 6 timmar. Jag behöver 7-8 för att fungera bra.

 

[Lovisaleonora]

Nej, men jag skulle inte kalla det för katastrofläge heller.

Du tänker medvetet vänta till det blir värre, i förhoppningen att det magiskt vänder? Är det inte bättre att hejda det innan det blir katastrof?

 

[tanten]

Nu är det så att skulle jag hitta byxor i rätt längd får jag inte plats med baken och det har jag aldrig gjort, inte ens som normalviktig.
.

Äsch

Jag hittar aldrig byxor som passar. jag har för liten rumpa och för långa ben. De flesta byxor jag provar sluta på halv stång. Blir jättelycklig när jag hittar byxor som är tillräckligt långa.

första sommaren jag och exmaken var tillsammans provade jag byxor i varenda klädaffär vi passerade. jag hittade inga. Det blev ett skämt till slut.

Vi är många som inte hittar kläder. Du är inte ensam. Vi är ett stort och missnöjt byxköpargäng

 

[Gnist]

Nej, men jag skulle inte kalla det för katastrofläge heller.

Väntar man så länge med att söka hjälp att man är på gränsen till eller i katastrofläge så kommer det 1) vara ännu mer motigt att be om hjälp 2) krävas mycket mer hjälp 3) bli mycket jobbigare att ta sig tillbaka och 4) ta mycket längre tid innan man är hel och fungerande igen, så varför vänta så länge

 

[Görel]

Jag tänker som exempel på vad som kan vara mentalt påfrestande så kan vara väldigt påfrestande att ha en person i sin närhet som har kort stubin, är vresig etc. När de omkring måste tänka på vad man säger och vad man gör för att det ska vara lugnt. Det är väldigt påfrestande att hela tiden behöva vara på sin vakt.

Har själv haft en sådan person i min närhet som missuppfattar, inte kan förstå att saker kan ses ur flera perspektiv, och som exploderar och får utfall mot andra för att de gör fel. Det är skitjobbigt att försöka förstå var gränsen går och att hela tiden försöka parera så att det inte blir några utbrott. Mitt val blev avstånd till slut för att skydda mig själv.

 

[Lyraolissy]

Fast hör det inte till någon grundläggande artighet att säga att man ska åka hem?

Jag kom ju bara hem till ett tomt hus.

Oj jAg hade lätt kunnat åka utan Att gå ut och säga hejdå om någon vore i stallet
Om min familj trodde jag brutit kontakten då skulle jag bli superchockad faktiskt.

 

[Lyraolissy]

Vem gör så?
Det är totalt oacceptabelt beteende mot en familjemedlem som mår dåligt.
Vidrigt av en mamma att göra så mot sin dotter.
Finns ingen ursäkt.

Jag skulle kunna göra så, ibland får man bråttom iväg och om någon mår dåligt tycker jag inte det hjälper hur man än beter sig, mår någon dålig ser de de värsta i allt.
Kunde lika gärna varit " att ts ville vara ifred i stallet "

 

[Gnist]

Äsch

Jag hittar aldrig byxor som passar. jag har för liten rumpa och för långa ben. De flesta byxor jag provar sluta på halv stång. Blir jättelycklig när jag hittar byxor som är tillräckligt långa.

Du är inte ensam. Vi är ett stort och missnöjt byxköpargäng

Och korta jag får för det mesta köpa lite för långa byxor för att få plats med den skapliga rumpan jag har. Fast speciellt missnöjd skulle jag inte kalla mig för det, jag har ju en symaskin

Kläder är svårt, speciellt om man inte är nöjd med vikten och som ts verkar må just nu så skulle jag tro att även den missnöjdheten över vikten även den färgas och förstärks.

 

[Lampan]

Jag skulle kunna göra så, ibland får man bråttom iväg och om någon mår dåligt tycker jag inte det hjälper hur man än beter sig, mår någon dålig ser de de värsta i allt.
Kunde lika gärna varit " att ts ville vara ifred i stallet "

Gör det situationen bättre tills nästa gång?
Ökar tilliten i familjen om du gör så?