Hur tar jag mig vidare?

[dobbis]

Min vikt är ett känsligt kapitel. Jag har gått upp massor och mår dåligt över det. Att bli hullbedömd som boskap kändes kränkande. Hade jag varit lagd med anorektiska tendenser så hade jag börjat svälta mig där och då.

Jag har ju själv en bilring,beroende på hur det sas så hade min reaktion varit allt från ett ryck på axeln till en rak höger.
Fast du måste verkligen tagga ner,under tid nu har du stört dig på precis allt,det tråkiga är att det är bara du som mår dåligt av det.
Och som "tjock" får man räkna med att bli hullbedömd på eller annat sätt, heller ett finger i fläsket än snack bakom ryggen.

 

[Magiana]

KL

Mor - dotter är ingen enkel relation. Två helt motsatta parter som ska mötas.
En mor som burit i nio månader, torkat bajs och bytt blöjor, lärt barnet fösta orden, stöttat när de lärt sig gå. och följt barnet hel avägen upp till vuxenlivet.
en del mödrar får någon sorts ägandekänsla gentemot sina barn. De har svårt att se barnet som en egen individ.

de har - som @Monstermom skriver lätt att städa och plocka i barnets hem som de gjorde i flickrummet.
En kollega berättade en gång att hon tittat i sin dotters skafferi i nya lägenheten och det var tomt. Så hon hade gått till affären och köpt mjöl, socker, salt, konserver och annat man har i ett skafferi. Dottern hade blivit tacksam.
Jag hade bett min mor dra åt helvete.....

Mödrar kommer i alla utföranden. Skitstövlar - som min mor - eller fantastiska varianter. Och så alla de som är mittemellan. Men alla har samma erfarenhet av sina barn från spädbarnsår till vuxen.

Det är komplicerat. Och det är extremt svårt att betrakta sin mor som vilken kvinna som helst.

Min morsa brukar i alla fall fråga numera om jag vill ha ditt eller datten. Förr blev jag påprackad både det ena och det andra. Men sen sa jag ifrån. Så hon har lärt sig att jag inte är någon sopstation där hon bara kan lämna grejer som hon inte vill ha. Men det har varit jobbigt att dra den gränsen.

 

[Kilauea]

Ju mer jag läser desto mer tror jag att du missuppfattar din familj @Magiana . Har du någon läkarkontakt? Du kan ju inte fortsätta må som du gör nu

 

[bettysmatte]

KL

Mor - dotter är ingen enkel relation. Två helt motsatta parter som ska mötas.
En mor som burit i nio månader, torkat bajs och bytt blöjor, lärt barnet fösta orden, stöttat när de lärt sig gå. och följt barnet hel avägen upp till vuxenlivet.
en del mödrar får någon sorts ägandekänsla gentemot sina barn. De har svårt att se barnet som en egen individ.

de har - som @Monstermom skriver lätt att städa och plocka i barnets hem som de gjorde i flickrummet.
En kollega berättade en gång att hon tittat i sin dotters skafferi i nya lägenheten och det var tomt. Så hon hade gått till affären och köpt mjöl, socker, salt, konserver och annat man har i ett skafferi. Dottern hade blivit tacksam.
Jag hade bett min mor dra åt helvete.....

Mödrar kommer i alla utföranden. Skitstövlar - som min mor - eller fantastiska varianter. Och så alla de som är mittemellan. Men alla har samma erfarenhet av sina barn från spädbarnsår till vuxen.

Det är komplicerat. Och det är extremt svårt att betrakta sin mor som vilken kvinna som helst.

Visst är det intressant att man kan reagera så olika? Jag hade, precis som kollegans dotter, faktiskt tyckt att det var jättesnällt om min mamma såg att jag fattades något och skaffade det åt mig. Jag hade sett det som omtanke, men jag kan förstå hur man kan tolka det på ett helt annat sätt också. Relationer är komplicerade...

 

[Magiana]

Vi har alla många olika sidor. Du och jag har träffats, och jag upplevde dig som väldigt trevlig. Men du kan säkert vara otrevlig också. Precis som jag kan vara det. Eller din mamma. Eller din syster. Vi är ju alla människor med tankar och känslor... Inte robotar.

Jag vet. Men det känns ofta som om jag förväntas vara en robot, en som alltid orkar och som alltid uppför sig efter regelboken. När jag var liten fick jag stryk när jag inte uppförde mig. Nu är det ingen som slår mig längre men jag förväntar mig nog alltid att något skit inträffar om jag inte är tillräckligt duktig.

 

[Monstermom]

Och jag markerar ju i ett sådant läge eftersom jag inte accepterar det. Säger man inget så kommer det bara att fortgå.

Det förstår jag! Jag har själv rutit i åt mamma mer än en gång, det kan vara jättejobbigt att hon "glömmer" att jag varit vuxen längre än jag varit barn vid det här laget... Men det är ju inte ondska som motiverar handlingen. Det kan vara jättebra att (försöka...) dra de gränser du vill ha, men att bära på ilskan och "övertrampet" ett halvår senare och veva upp dramat på det sätt du verkar göra (det är inte en pik, men jag tror som sagt att du pga ditt mående överreagerar), det är inte sunt eller rimligt. Ingen mår bra av det, varken du eller de andra i din familj.

Ja, man måste stå upp för sig själv och våga säga ifrån när någon är gränslös mot en. Men man bör också vara lite generös mot andra människor, de har sina brister och svårigheter de med. Det är skillnad på att reagera mot handlingar och mot personer, man bör inte helt bortse från vad som motiverat den andra att agera som hon gjort.

 

[Magiana]

Ju mer jag läser desto mer tror jag att du missuppfattar din familj @Magiana . Har du någon läkarkontakt? Du kan ju inte fortsätta må som du gör nu

Nej, jag har ingen läkarkontakt. Vården har aldrig kunnat hjälpa mig. Jag var tidigare långtidssjukskriven och vården gav upp då jag var terapiresistent. (Det stod så i intyget till FK.) Jag såg till att bli i bruksdugligt skick på egen hand. Och min handikappande panikångest lyder fortfarande med sin frånvaro, så det lyckades jag väl med.

 

[mandalaki]

Jag vet. Men det känns ofta som om jag förväntas vara en robot, en som alltid orkar och som alltid uppför sig efter regelboken. När jag var liten fick jag stryk när jag inte uppförde mig. Nu är det ingen som slår mig längre men jag förväntar mig nog alltid att något skit inträffar om jag inte är tillräckligt duktig.

Det skulle kunna vara du själv som har de där förväntningarna på dig. Ett bagage från när du var liten. Du verkar faktiskt ställa höga krav på dig själv, när jag tänker efter.

 

[Lampan]

Ju mer jag läser desto mer tror jag att du missuppfattar din familj @Magiana . Har du någon läkarkontakt? Du kan ju inte fortsätta må som du gör nu

Vad finns det att missuppfatta?
Hens familj drog utan att säga hejdå?
Vem fan gör så?
Så respektlöst att det finns inte ord.

 

[Magiana]

Det förstår jag! Jag har själv rutit i åt mamma mer än en gång, det kan vara jättejobbigt att hon "glömmer" att jag varit vuxen längre än jag varit barn vid det här laget... Men det är ju inte ondska som motiverar handlingen. Det kan vara jättebra att (försöka...) dra de gränser du vill ha, men att bära på ilskan och "övertrampet" ett halvår senare och veva upp dramat på det sätt du verkar göra (det är inte en pik, men jag tror som sagt att du pga ditt mående överreagerar), det är inte sunt eller rimligt. Ingen mår bra av det, varken du eller de andra i din familj.

Ja, man måste stå upp för sig själv och våga säga ifrån när någon är gränslös mot en. Men man bör också vara lite generös mot andra människor, de har sina brister och svårigheter de med. Det är skillnad på att reagera mot handlingar och mot personer, man bör inte helt bortse från vad som motiverat den andra att agera som hon gjort.

Jag tycker inte att jag bär på ilskan över det övertrampet. Exemplet kom bara upp när jag beskrev hur det var i somras, d.v.s. ganska normalt så när som på att jag härsknade till över den grejen då. Det ligger inte kvar och jäser idag, men däremot kan nya saker uppstå.

 

[dobbis]

Vad finns det att missuppfatta?
Hens familj drog utan att säga hejdå?
Vem fan gör så?
Så respektlöst att det finns inte ord.

Dom sa hejdå,med ett sms

 

[Magiana]

Det skulle kunna vara du själv som har de där förväntningarna på dig. Ett bagage från när du var liten. Du verkar faktiskt ställa höga krav på dig själv, när jag tänker efter.

Huvudet på spiken. Jag har enorma krav på mig själv. Och tycker att jag inte är tillräcklig. Jag vet att jag borde försöka slappna av lite mer på den punkten men exakt hur gör man? Det är något jag försöker jobba på.

 

[mandalaki]

Huvudet på spiken. Jag har enorma krav på mig själv. Och tycker att jag inte är tillräcklig. Jag vet att jag borde försöka slappna av lite mer på den punkten men exakt hur gör man?

Antingen så bara man gör det.

Eller så går man i terapi. Glöm vad det stod i intyget, det var bara ett ord som någon tyckte passade då.

 

[Inglorion]

Och jag markerar ju i ett sådant läge eftersom jag inte accepterar det. Säger man inget så kommer det bara att fortgå.

Jag skulle säga att det är ett helt oacceptabelt beteende i mina ögon. Man går inte in i andras hem och flyttar på dennes saker.

Ja, min mor är bannlyst och har fått skarp tillsägelse om detta beteende innan. Jag förstår inte hur man kan vara så respektlös mot en annan människa och deras hem Min mor har gjort det trots att hon varit medveten om att det inte är ok även när det är specifika saker man har bett henne om att sluta flytta på, och det har varit för att markera att hon har någon sorts makt

 

[Magiana]

Antingen så bara man gör det.

Eller så går man i terapi. Glöm vad det stod i intyget, det var bara ett ord som någon tyckte passade då.

Jo, jag vet att det bara var ett ord. Samtidigt så har jag aldrig blivit hjälpt av terapi heller.

 

[Lampan]

Dom sa hejdå,med ett sms

Vem gör så?
Det är totalt oacceptabelt beteende mot en familjemedlem som mår dåligt.
Vidrigt av en mamma att göra så mot sin dotter.
Finns ingen ursäkt.

 

[Magiana]

Jag skulle säga att det är ett helt oacceptabelt beteende i mina ögon. Man går inte in i andras hem och flyttar på dennes saker.

Ja, min mor är bannlyst och har fått skarp tillsägelse om detta beteende innan. Jag förstår inte hur man kan vara så respektlös mot en annan människa och deras hem Min mor har gjort det trots att hon varit medveten om att det inte är ok även när det är specifika saker man har bett henne om att sluta flytta på, och det har varit för att markera att hon har någon sorts makt

Ja, det är oacceptabelt. Men jag tror och hoppas att min mamma inte gör om det.

 

[EmmaBovary]

Jo, jag vet att det bara var ett ord. Samtidigt så har jag aldrig blivit hjälpt av terapi heller.

Fast det vet du inte, det beror lite på vad du får för terapeut osv. Jag själv är inte speciellt mottaglig för terapi heller, och psykiatrin ville en gång avsluta min kontakt för att jag blev bra för långsamt. Men bara för att det inte fungerade då, med just den terapeuten, för just de problemen så utesluter jag inte att det kan fungera i framtiden under andra premisser. Ge det en chans till, det låter verkligen inte som att du har något att förlora på det.

 

[Magiana]

Vem gör så?
Det är totalt oacceptabelt beteende mot en familjemedlem som mår dåligt.
Vidrigt av en mamma att göra så mot sin dotter.
Finns ingen ursäkt.

Det var inte ens mamma som skickade sms. Det var min ena syster. Men de åkte tillsammans då de skulle åt samma håll.

Och hur som helst borde de ha sagt något om att de var på väg att åka. De tordes ju i alla fall fråga om hur länge jag skulle vara i stallet så de var ju inte direkt rädda för att prata med mig. För min del blev det "jaha, de tog reda på hur lång tid de hade på sig för att packa och dra".

 

[Raderad medlem 6459]

Jag skulle säga att det är ett helt oacceptabelt beteende i mina ögon. Man går inte in i andras hem och flyttar på dennes saker.

Och jag skulle säga att jag aldrig någonsin skulle vilja vara så kategorisk med min familj. Finns massa saker de kan göra som jag lackar ur över men om de bor hos mig och min mamma försöker snällt hjälpa till så skulle jag inte börja gasta om oacceptabelt beteende. För mig är det här SÅ främmande (och väldigt mycket en buke-grej), att man ska se så himla svartvitt på sina relationer. Här bannlyser man folk och säger upp kontakten.

@Magiana Jag säger som jag sa i förra tråden: Du mår uppenbart inte bra. Gå inte i några konflikter med din familj som du sedan kan få ångra, konflikter som egentligen handlar om ditt mående och inte er relation. Jag är övertygad om att din mamma gjort saker som är lite småpuckade men samtidigt har du ju själv visat att du har otroligt kort stubin - och blir arg över att du behöver flytta grejer pga en katt. Skulle min syrra komma hit skulle jag gladeligen städa undan halva bohaget så hennes katt kunde vara med (om hon hade nån).

I och med att du vet att du är trött, slutkörd, ilsk och har kort stubin så kan jag bara råda dig att välja dina strider och försöka satsa på ditt mående nu istället. Ta det här med familjen sen. Om du verkligen vill ta det nu så hade jag hört av mig och sagt att "tack för att ni kom, det var jättetrevligt, förlåt om jag var kort men jag mår inte bra. Och jag blev faktiskt lite ledsen att ni åkte utan att säga till först, jag ville ju umgås med er". Typ så.