Hur tar jag mig vidare?

[Monstermom]

Tyvärr kanske jag är ilsk och avig. Till vardags kan man nog säga envis. Och att jag vet vad jag vill. De senaste 2 månaderna har jag varit hemsk med kort stubin, men jag försökte att det inte skulle gå ut över andra. Jag misslyckades.

Och jag tror inte att jag egentligen har någon förmåga att vara trevlig. Så det är ju också en anledning att inte ta kontakt. De har det bättre utan mig.

Men nu gör du ju hela situationen till en självuppfyllande dystopi. Du var hemsk. De var hemska. De har det bättre utan dig. Osv.

Försök att sova mer, först och främst.

 

[As_Vegas]

Situationerna är inte liknande. I somras när jag träffade två av dem senast var jag fortfarande i hyfsat skick. Stressad ja, men inte otrevlig mer än att jag blev sur på morsan som gick över sina befogenheter i mitt hem. Lillsyrran var däremot super och var hjälpsam utan att någonsin vara respektlös. Jag var bara glad över hennes hjälp men lite ledsen att vi inte hann umgås så mycket egentligen. Vi jobbade mest på med att fixa saker. I augusti märkte jag själv att jag började bli överansträngd så sedan dess har jag försökt bromsa. Men vilan fick tyvärr vänta eftersom jag var tvungen att fixa vissa saker utan dröjsmål.

Så redan i somras var båda hos dig och hjälpte dig och stöttade?
För mig låter det som att båda har hållit skenet uppe och kämpat på och försökt stötta och hjälpa i den mån de kan, under rätt lång tid. Det är inte så konstigt om den orken till sist tar slut, de har kanske själva märkt av att de börjar bli överansträngda och tvingas skydda sig själva genom att skapa distans till dig?
Du verkar just nu inte vara särskilt emottaglig för deras upplevelser och känslor. Då är det inte så konstigt om du missat att de "gått på knäna" ett tag.

 

[Magiana]

Men du, det låter lite beklämmande att du blev sur på din mamma för att hon "gick över sina befogenheter" i ditt hem (jag hade inte heller gillat det, men i kontexten till allt annat låter det inte som att det var en helt bekymmersfri visit då heller), och att det gick bra med systern för att hon var hjälpsam och inte respektlös.

Jag har blivit överkörd alltför många gånger. Jag orkar inte vara dörrmatta åt folk längre. Tycker man att det är okej att köra över mig ska vi nog inte umgås.

 

[Magiana]

Så redan i somras var båda hos dig och hjälpte dig och stöttade?
För mig låter det som att båda har hållit skenet uppe och kämpat på och försökt stötta och hjälpa i den mån de kan, under rätt lång tid. Det är inte så konstigt om den orken till sist tar slut, de har kanske själva märkt av att de börjar bli överansträngda och tvingas skydda sig själva genom att skapa distans till dig?
Du verkar just nu inte vara särskilt emottaglig för deras upplevelser och känslor. Då är det inte så konstigt om du missat att de "gått på knäna" ett tag.

Men vad du får till det helt baklänges. De var här några dagar var.

 

[EmmaBovary]

Jag har blivit överkörd alltför många gånger. Jag orkar inte vara dörrmatta åt folk längre. Tycker man att det är okej att köra över mig ska vi nog inte umgås.

Men med det i åtanke, kan du inte se det lite som att din familj känner sig överkörda om du främst verkar nöjd med att umgås om de hjälper till med något? Ni kanske skulle testa att umgås mer kravlöst?

 

[tanten]

Och jag tror inte att jag egentligen har någon förmåga att vara trevlig. Så det är ju också en anledning att inte ta kontakt. De har det bättre utan mig.

Stopp.

De här sista raderna tyder på att du har en klockren depression. Eller utmattning. Du är inte klarsynt.

Du är visst trevlig!! Det vet jag ju eftersom vi träffats!

Funderat på att ta någon samtalskontakt? Såhär kan du inte fortsätta.

 

[dobbis]

Jag har blivit överkörd alltför många gånger. Jag orkar inte vara dörrmatta åt folk längre. Tycker man att det är okej att köra över mig ska vi nog inte umgås.

Köra över ? Vad gjorde hon? Petade dig i magfläsket,det är inte hela världen.

 

[Magiana]

Men med det i åtanke, kan du inte se det lite som att din familj känner sig överkörda om du främst verkar nöjd med att umgås om de hjälper till med något? Ni kanske skulle testa att umgås mer kravlöst?

Eh, jag köpte hus i år. Jag har inte direkt bett dem att hjälpa till med det. Det var frivilligt. Och julfirandet skulle ju just vara kravlöst.

 

[Magiana]

Stopp.

De här sista raderna tyder på att du har en klockren depression. Eller utmattning. Du är inte klarsynt.

Du är visst trevlig!! Det vet jag ju eftersom vi träffats!

Funderat på att ta någon samtalskontakt? Såhär kan du inte fortsätta.

Du har inte sett min andra sida.

Men ja, jag är ganska trött. Senaste året har varit påfrestande.

 

[Magiana]

Köra över ? Vad gjorde hon? Petade dig i magfläsket,det är inte hela världen.

Att städa undan saker (gömma dem) så att jag sedan får leta utav bara helvete, helst när jag är stressad också och behöver något direkt, är att inte visa respekt för mig. Om man inte vet var sakerna ska vara frågar man eller så rör man inte grejerna. Man möblerar inte om på eget bevåg.

 

[Lovisaleonora]

Att städa undan saker (gömma dem) så att jag sedan får leta utav bara helvete, helst när jag är stressad också och behöver något direkt, är att inte visa respekt för mig. Om man inte vet var sakerna ska vara frågar man eller så rör man inte grejerna. Man möblerar inte om på eget bevåg.

Du är helt övertygad om att hon gjort det på pin djävulskap, för att djäklas med dig? Eller kan det vara ett missriktat försök att få dig mindre stressad genom att hjälpa dig?

 

[Lampan]

Fast hör det inte till någon grundläggande artighet att säga att man ska åka hem?

Jag kom ju bara hem till ett tomt hus.

Att lämna en familjemedlem när hen uppenbarligen mår dåligt är inte okej.
En mamma/syster sticker inte som dina "närmaste" gjorde mot dig.
Inte konstigt att du inte känner att du kan lita på människor om du har vuxit upp med en sådan mor.
Usch!!

 

[Monstermom]

Att städa undan saker (gömma dem) så att jag sedan får leta utav bara helvete, helst när jag är stressad också och behöver något direkt, är att inte visa respekt för mig. Om man inte vet var sakerna ska vara frågar man eller så rör man inte grejerna. Man möblerar inte om på eget bevåg.

Detta gör nog 80% av alla mammor som hälsar på hemma hos sina barn... Jag och min syster brukar skratta åt var mamma "gömt" saker för oss efter hon varit och hälsat på, sist tog det mig tre veckor att hitta telådan... Det är ju inte för att hon är elak, det är för att hon tillbringat årtionden med att plocka undan våra saker och det går på rutin fast vi är vuxna nu.

 

[Lampan]

T

Att lämna en familjemedlem när hen uppenbarligen mår dåligt är inte okej.
En mamma/syster sticker inte som dina "närmaste" gjorde mot dig.
Inte konstigt att du inte känner att du kan lita på människor om du har vuxit upp med en sådan mor.
Usch!!

Tillägger
(denna sidan är inte bästa stället om du vill ha råd)

 

[Magiana]

Du är helt övertygad om att hon gjort det på pin djävulskap, för att djäklas med dig? Eller kan det vara ett missriktat försök att få dig mindre stressad genom att hjälpa dig?

Nej, det var inte av jäkelskap men missriktat var det verkligen. Det ökade min stress.

 

[Magiana]

Köra över ? Vad gjorde hon? Petade dig i magfläsket,det är inte hela världen.

Min vikt är ett känsligt kapitel. Jag har gått upp massor och mår dåligt över det. Att bli hullbedömd som boskap kändes kränkande. Hade jag varit lagd med anorektiska tendenser så hade jag börjat svälta mig där och då.

 

[mandalaki]

Nej, det var inte av jäkelskap men missriktat var det verkligen. Det ökade min stress.

Jag förstår dig. Visst är det en morsagrej och bara välment - men jag skulle bli grymt irriterad om min mamma började städa hos mig.

 

[Magiana]

Detta gör nog 80% av alla mammor som hälsar på hemma hos sina barn... Jag och min syster brukar skratta åt var mamma "gömt" saker för oss efter hon varit och hälsat på, sist tog det mig tre veckor att hitta telådan... Det är ju inte för att hon är elak, det är för att hon tillbringat årtionden med att plocka undan våra saker och det går på rutin fast vi är vuxna nu.

Och jag markerar ju i ett sådant läge eftersom jag inte accepterar det. Säger man inget så kommer det bara att fortgå.

 

[tanten]

KL

Mor - dotter är ingen enkel relation. Två helt motsatta parter som ska mötas.
En mor som burit i nio månader, torkat bajs och bytt blöjor, lärt barnet fösta orden, stöttat när de lärt sig gå. och följt barnet hel avägen upp till vuxenlivet.
en del mödrar får någon sorts ägandekänsla gentemot sina barn. De har svårt att se barnet som en egen individ.

de har - som @Monstermom skriver lätt att städa och plocka i barnets hem som de gjorde i flickrummet.
En kollega berättade en gång att hon tittat i sin dotters skafferi i nya lägenheten och det var tomt. Så hon hade gått till affären och köpt mjöl, socker, salt, konserver och annat man har i ett skafferi. Dottern hade blivit tacksam.
Jag hade bett min mor dra åt helvete.....

Mödrar kommer i alla utföranden. Skitstövlar - som min mor - eller fantastiska varianter. Och så alla de som är mittemellan. Men alla har samma erfarenhet av sina barn från spädbarnsår till vuxen.

Det är komplicerat. Och det är extremt svårt att betrakta sin mor som vilken kvinna som helst.

 

[bettysmatte]

Du har inte sett min andra sida.

Men ja, jag är ganska trött. Senaste året har varit påfrestande.

Vi har alla många olika sidor. Du och jag har träffats, och jag upplevde dig som väldigt trevlig. Men du kan säkert vara otrevlig också. Precis som jag kan vara det. Eller din mamma. Eller din syster. Vi är ju alla människor med tankar och känslor... Inte robotar.