Hur tar jag mig vidare?

[Magiana]

Okej.


Vad för typ av råd behöver du?

Inga fler, antar jag.

 

[dobbis]

Inga fler, antar jag.

Ibland är du som en obstinat 4 åring och mycket orespektfull.
Här har folk gett dig goda råd,försökt stötta o hjälpa och du bara dissar allt rakt av.

 

[Magiana]

Ibland är du som en obstinat 4 åring och mycket orespektfull.
Här har folk gett dig goda råd,försökt stötta o hjälpa och du bara dissar allt rakt av.

Nej, jag har inte dissat allt rakt av. Det är bara det där med medicinen som jag har dissat.

 

[dobbis]

Nej, jag har inte dissat allt rakt av. Det är bara det där med medicinen som jag har dissat.

Jag förstår dig ang medicinen då jag själv är lite anti till sådant, MEN ibland får man bita i det sura äpplet och tänka på vad som kanske är det bästa,enklaste och snabbaste vägen för att få bort det "onda"

 

[bettysmatte]

Nej, jag har inte dissat allt rakt av. Det är bara det där med medicinen som jag har dissat.

Jag kan förstå att du är rädd för medicin. Jag har också den spärren. Men å andra sidan kan det ju vara så att medicinen har utvecklats till det bättre, och/eller att ditt nuvarande mående är annorlunda mot problemen som du hade när du testade medicin förut.

Annars tror jag (fortfarande ) att ett av dina riktigt stora problem, som du absolut behöver jobba med, är din oförmåga att glädjas över de saker du åstadkommer. Som vi har diskuterat förut, så är det nyttigt att försöka lära sig att uppskatta delmål och inte bara de stora målen. Det blir så förbaskat stressigt om man, till exempel, måste tapetsera och måla om ett helt hus innan man kan känna glädje och tillfredsställelse. När jag började på vårt hus i somras var jag till exempel jättenöjd med den nya färgen på väggarna i köket, och tyckte att jag hade gjort ett riktigt bra jobb, trots att jag hade en MASSA annat kvar att göra (och fortfarande har).

 

[Magiana]

Jag förstår dig ang medicinen då jag själv är lite anti till sådant, MEN ibland får man bita i det sura äpplet och tänka på vad som kanske är det bästa,enklaste och snabbaste vägen för att få bort det "onda"

Och jag är inte lika övertygad om att det är bästa sättet. Som jag sa så försöker jag redan i nuläget få ordning på sömnen. Jag har ännu inte bestämt mig om jag behöver samtalskontakt och jag vet inte om en halvtidssjukskrivning kan hjälpa till att återfå energin. Men jag överväger dessa saker.

 

[bettysmatte]

Och jag är inte lika övertygad om att det är bästa sättet. Som jag sa så försöker jag redan i nuläget få ordning på sömnen. Jag har ännu inte bestämt mig om jag behöver samtalskontakt och jag vet inte om en halvtidssjukskrivning kan hjälpa till att återfå energin. Men jag överväger dessa saker.

Men tror du att du kommer att få bestämma hur en ev halvtidssjukskrivning kommer att utformas? Får man, till exempel, vägra medicin om läkaren anser det nödvändigt?

Jag försöker inte vara otrevlig på något vis, men jag är uppriktigt nyfiken på hur det funkar....

 

[dobbis]

Men tror du att du kommer att få bestämma hur en ev halvtidssjukskrivning kommer att utformas? Får man, till exempel, vägra medicin om läkaren anser det nödvändigt?

Jag försöker inte vara otrevlig på något vis, men jag är uppriktigt nyfiken på hur det funkar....

För att bli deltids sjukskriven måste hon ju gå till doktorn och det var inte heller ett alt.

 

[Magiana]

Men tror du att du kommer att få bestämma hur en ev halvtidssjukskrivning kommer att utformas? Får man, till exempel, vägra medicin om läkaren anser det nödvändigt?

Jag försöker inte vara otrevlig på något vis, men jag är uppriktigt nyfiken på hur det funkar....

Jag har ingen aning om hur det kan se ut. Men medicinbyten/insättning av medicin har jag vägrat förr. Det går att göra så.

 

[Magiana]

För att bli deltids sjukskriven måste hon ju gå till doktorn och det var inte heller ett alt.

Var har du läst att inte det heller var ett alternativ? Jag är möjligen skeptisk men säger inte tvärnej.

Det är märkligt att sådana här trådar alltid blir så här. Folk missuppfattar och vänder på saker. Kommunicerar jag så jäkla illa?

 

[dobbis]

Kommunicerar jag så jäkla illa?

Nej,det var nog jag som tog i så jag sprack sorry!

 

[Lyraolissy]

Ja, det är nog det som är den stora skillnaden på din familj och på ts familj.
Hur det ser ut i övrigt är avgörande för hur en känner.

Ts familj vet inte jag något om, ts har inte beskrivit sin familj, bara sig själv.
Jag kan bAra utgå från hur jag själv reagerar på någon som mår dåligt och tar ut det negativt på omgivningen oavsett om det är en närstående eller flyktig bekant är det inte mitt jobb i längden.
Jag har inga problem och behöver inte andras.

 

[Lenis]

Din mamma och systrar beter sig väldigt illa åt, mot dig.
Så falskt och gräsligt att gå bakom ryggen på dig och smita iväg på det viset.
Tyvärr hjälper det nog inte att prata med din mor eller syster. Om dom hade insett att dom haft fel, då hade dom inte betett sig som dom gör.

Vad är det som är just falskt? Jag förstår verkligen inte det falska.
Vi känner ju inte till mer än att TS själv beskrivit att hon antagligen inte varit direkt supertrevlig under vistelsen, sms skickades av en som var med i bilen (själv skriver jag inte när jag kör och utgår inte ifrån att alla behöver höra av sig om nån i familjen gör det), de kanske trodde att de gjorde TS en tjänst som drog. Nu blev hon ledsen och det var väldigt tråkigt och det bästa är väl då att ta upp det på ett lugnt o sansat sätt som flera föreslagit. Men ditt hetsande fattar jag inte vad det hjälper någonstans, att bygga upp mer agg mot personer du inte känner till men som ändå är i TS närhet, vad vinner man på det?

Det kan också vara så att andra ser tråden som underhållning, en dokusåpa. En del kanske känner sig nöjda över att de själva har det så bra. Så statistik kan nog tolkas på flera sätt.
.

Du har av och till ingen vidare trevlig syn på andra människor, är du medveten om det? Det framkommer gång på gång i dina trådar att du gärna förutsätter det sämsta om andra (och ni som anser att detta är typiskt depression håller jag inte med- deprimerade brukar kunna tycka illa om sig själva men att vara bitter och arg på andra samt väldigt misstänksam är inte typiskt för depression- men jag överlåter till de som känner sig manade att ställa diagnoser på nätet att göra så..). Jag tänker att det viktigaste för dig nu när du vägrar mediciner och inte ställer dig särskilt positiv till läkarkontakt är att jobba med ditt tankemönster? Det är enormt svårt utan terapihjälp men du har ju en tro på din förmåga att hjälpa dig själv och där tror jag du kan ha nytta av att jobba just med hur du tänker. Väldigt lättare sagt än gjort men det har hjälpt många att ändra sitt tankesätt. Man kan ju inte göra något åt hur andra beter sig, tyvärr, det enda man kan påverka är hur det påverkar en själv.

 

[Kilauea]

Vad är det som är just falskt? Jag förstår verkligen inte det falska.
Vi känner ju inte till mer än att TS själv beskrivit att hon antagligen inte varit direkt supertrevlig under vistelsen, sms skickades av en som var med i bilen (själv skriver jag inte när jag kör och utgår inte ifrån att alla behöver höra av sig om nån i familjen gör det), de kanske trodde att de gjorde TS en tjänst som drog. Nu blev hon ledsen och det var väldigt tråkigt och det bästa är väl då att ta upp det på ett lugnt o sansat sätt som flera föreslagit. Men ditt hetsande fattar jag inte vad det hjälper någonstans, att bygga upp mer agg mot personer du inte känner till men som ändå är i TS närhet, vad vinner man på det?

Vissa användare är enklare att bara ignorera (antingen med funktionen eller genom att strunta i att svara). De går nämligen ut för att "bråka" och ifrågasätta och få folk sura

 

[Magiana]

Vad är det som är just falskt? Jag förstår verkligen inte det falska.
Vi känner ju inte till mer än att TS själv beskrivit att hon antagligen inte varit direkt supertrevlig under vistelsen, sms skickades av en som var med i bilen (själv skriver jag inte när jag kör och utgår inte ifrån att alla behöver höra av sig om nån i familjen gör det), de kanske trodde att de gjorde TS en tjänst som drog. Nu blev hon ledsen och det var väldigt tråkigt och det bästa är väl då att ta upp det på ett lugnt o sansat sätt som flera föreslagit. Men ditt hetsande fattar jag inte vad det hjälper någonstans, att bygga upp mer agg mot personer du inte känner till men som ändå är i TS närhet, vad vinner man på det?



Du har av och till ingen vidare trevlig syn på andra människor, är du medveten om det? Det framkommer gång på gång i dina trådar att du gärna förutsätter det sämsta om andra (och ni som anser att detta är typiskt depression håller jag inte med- deprimerade brukar kunna tycka illa om sig själva men att vara bitter och arg på andra samt väldigt misstänksam är inte typiskt för depression- men jag överlåter till de som känner sig manade att ställa diagnoser på nätet att göra så..). Jag tänker att det viktigaste för dig nu när du vägrar mediciner och inte ställer dig särskilt positiv till läkarkontakt är att jobba med ditt tankemönster? Det är enormt svårt utan terapihjälp men du har ju en tro på din förmåga att hjälpa dig själv och där tror jag du kan ha nytta av att jobba just med hur du tänker. Väldigt lättare sagt än gjort men det har hjälpt många att ändra sitt tankesätt. Man kan ju inte göra något åt hur andra beter sig, tyvärr, det enda man kan påverka är hur det påverkar en själv.

Ja, jag är medveten om vad jag har för syn. Tyvärr har jag erfarenheter som förklarar varför det är så. Jag har i några år trott att jag lyckades ändra på det (eller en del i alla fall) men nu har jag tydligen backat.

 

[Lenis]

Vissa användare är enklare att bara ignorera (antingen med funktionen eller genom att strunta i att svara). De går nämligen ut för att "bråka" och ifrågasätta och få folk sura

Tack

 

[Lenis]

Ja, jag är medveten om vad jag har för syn. Tyvärr har jag erfarenheter som förklarar varför det är så. Jag har i några år trott att jag lyckades ändra på det (eller en del i alla fall) men nu har jag tydligen backat.

Så kan det absolut vara och jag förstår verkligen om du har upplevelser som gjort att du agerar och/eller tänker på ett visst sätt, men det går att jobba med. För din skull, ingen annans!

 

[tanten]

Ja, jag är medveten om vad jag har för syn. Tyvärr har jag erfarenheter som förklarar varför det är så. Jag har i några år trott att jag lyckades ändra på det (eller en del i alla fall) men nu har jag tydligen backat.

Man lär sig hela tiden.

Det går upp, ner. Ett steg framåt och ett par bakåt.Ett par åt sidan. Det är livet.

Det man måste begripa är att det man har idag inte säger ett dugg om nästa dag, nästa år. Kanske har du backat just nu. Men det är bara nu. Till sommaren när jag kommer och hälsar på dig vet ingen hur det är.
Det är ganska skönt att inte veta.

 

[Magiana]

Jag hade precis en aha-upplevelse. Nu vet jag varför jag tycker att jag har backat.

 

[Vallmo]

Det där med om SSRI är beroendeframkallande eller inte råder det delade meningar om. En slumpvis vald länk i Google gav det här: http://newsvoice.se/2014/02/18/lakaren-som-sjalv-anvant-ssri-varnar-andra-lakare/

Just venflaxin som artikeln handlar om är ökända för att vara svåra att trappa ur.
Ingen av de andra SSRI preparaten är på det viset (vad jag vet).

Sertralin, som jag står på själv, som verkar vara ett förstahandspreparat fungerar inte så.

Edit. Såg efteråt att du avböjt medicindiskussion när jag skrev inlägget