Hur tar jag mig vidare?

[mandalaki]

Så får jag ordning på sömnen kan jag ju ha sån tur att det ordnar sig ändå. Det är den biten jag försöker rätta nu.

Är du säker på vad som är hönan och vad som är ägget, då? Alltså - om det är sömnproblemen som gör dig deprimerad eller depressionen som ger dig sömnproblem?

Jag tror att det senare är absolut vanligast. Blir man mindre stressad/pressad/deprimerad så blir sömnen bättre.

 

[MJLee]

Medicin är medicin och ja det är en bra lösning men det tar ork och kraft att försöka hitta rätt och ofta en förstående läkare som är flexibel. Men just mot sömnproblem finns det faktiskt andra, ganska enkla, lösningar. Kedjetäcken är ett alternativ. Gå och lägga sig på exakt samma klockslag varje dag och upp igen exakt samma klockslag, en uttröttande promenad en halvtimme innan läggdags, ingen mat innan läggdags osv. Fysisk uttröttning är ofta en bra metod. Bara du inte somnar i soffan och vaknar mitt i natten med ont i nacken.

Sen tycker jag så här, du är/var otroligt lycklig av din underbara trädgård när du hyrde. Jag kommenterade en del av dina blogginlägg om just den. Nu är det januari jag vet, men kan du bygga eller har du redan ett litet växthus, alt inomhus, där du kan sätta igång imorgon med att börja driva upp och förbereda inför våren när det blir dags att plantera? Du blev, av tidigare inlägg, glad och harmonisk av trädgårdsarbetet. Fokusera, och jo det är otroligt mycket lättare sagt än gjort, på det som gör dig glad tänk tex inte så mycket på att du har sömnproblem, om du är anti sömntabletter, fundera på tex histaminer sådana som du får i hostmedicin och gör dig lite dåsig.

Gör en lista på saker som du blir glad över och fundera hur mycket du kan göra av det i dagsläget. Även om du just nu inte känner att du har tid/ork med yoga, visst finns det sådan som tar ca 5-15 minuter? Det har du definitivt tid med varje dag. Sänk kraven på dig själv.

För att vara brutalt ärligt, who the fuck cares om ditt hus är halvfärdigt bara inte taket rasar. Ta en kopp te (eller om du är en kaffe, varm choklad drickare), ät något smalt om du mår dåligt av din vikt, annars nybakat bröd, scones eller liknande. Tänd ljus, svep in dig i en filt, lyssna på bra musik/tv och må bra!

Kramar till dig och lycka till.

 

[Magiana]

Är du säker på vad som är hönan och vad som är ägget, då? Alltså - om det är sömnproblemen som gör dig deprimerad eller depressionen som ger dig sömnproblem?

Jag tror att det senare är absolut vanligast. Blir man mindre stressad/pressad/deprimerad så blir sömnen bättre.

Sömnproblem har jag haft i åratal av varierande grad. Humörmässigt har jag varit okej, möjligen surkart mellan varven, men det har även varit åt andra hållet. Stress har jag däremot fått överdoser av.

Medicin är medicin och ja det är en bra lösning men det tar ork och kraft att försöka hitta rätt och ofta en förstående läkare som är flexibel. Men just mot sömnproblem finns det faktiskt andra, ganska enkla, lösningar. Kedjetäcken är ett alternativ. Gå och lägga sig på exakt samma klockslag varje dag och upp igen exakt samma klockslag, en uttröttande promenad en halvtimme innan läggdags, ingen mat innan läggdags osv. Fysisk uttröttning är ofta en bra metod. Bara du inte somnar i soffan och vaknar mitt i natten med ont i nacken.

Sen tycker jag så här, du är/var otroligt lycklig av din underbara trädgård när du hyrde. Jag kommenterade en del av dina blogginlägg om just den. Nu är det januari jag vet, men kan du bygga eller har du redan ett litet växthus, alt inomhus, där du kan sätta igång imorgon med att börja driva upp och förbereda inför våren när det blir dags att plantera? Du blev, av tidigare inlägg, glad och harmonisk av trädgårdsarbetet. Fokusera, och jo det är otroligt mycket lättare sagt än gjort, på det som gör dig glad tänk tex inte så mycket på att du har sömnproblem, om du är anti sömntabletter, fundera på tex histaminer sådana som du får i hostmedicin och gör dig lite dåsig.

Gör en lista på saker som du blir glad över och fundera hur mycket du kan göra av det i dagsläget. Även om du just nu inte känner att du har tid/ork med yoga, visst finns det sådan som tar ca 5-15 minuter? Det har du definitivt tid med varje dag. Sänk kraven på dig själv.

För att vara brutalt ärligt, who the fuck cares om ditt hus är halvfärdigt bara inte taket rasar. Ta en kopp te (eller om du är en kaffe, varm choklad drickare), ät något smalt om du mår dåligt av din vikt, annars nybakat bröd, scones eller liknande. Tänd ljus, svep in dig i en filt, lyssna på bra musik/tv och må bra!

Kramar till dig och lycka till.

Jag har en stor trädgård och växthus finns. Och just nu orkar jag knappt fundera på sådder. Men jag vet att jag inte kommer att kunna låta bli så småningom.

Jo, visst kan man göra yoga på några minuter och det borde jag ju göra. Grundläggande är ju långa, djupa andetag och det kan man ju göra precis var som helst. Tidigare, när jag gjorde snabbyoga, så blev det höftlyft och några minuter Sat Kriya. Klart på 10 minuter. Men så är det det här med att jag jämt ska prestera. När jag får höra att yogan inte är komplett utan en meditation så kommer jag inte riktigt till skott därför att meditationen slukar tid. Varför göra något halvdant liksom? Så då blir det inte ens en tummetott när jag känner att jag "måste" göra ett komplett yogaprogram inklusive meditation. Och så tycker jag det är svårt att välja program, så jag kör fast där också. Det ska liksom vara rätt program så jag inte slösar tid på något jag kanske inte har nytta av just nu. Ja, jag är nog lite komplicerad i huvudet.

Det enda jag ägnar mig åt just nu är ridning och skogspromenader, utöver äta, sova, jobba. Husrenoveringen ligger nere och huset fick taket fixat i höstas så det borde hålla 30-40 år nu.

Sömnproblemet är något jag jobbar med. Om ett litet tag vet jag om det fungerar.

 

[DarkInNight]

Apropå depression och medicinering.
Jag ville inte medicinera utan valde att gå den långa vägen med KBT när jag var dålig. Sen har jag även haft lite olika brister (järndepåer, zink, dvit). De kan ge depressionssymptom och de har gjort mig trött och orkeslös=ångest=må dåligt.
Genom att åtgärda bristerna och KBT så mår jag nu bättre än jag gjort på många år

Hoppas du hittar en väg som fungerar för dig

 

[Magiana]

Jag tycker mig märka att vila påverkar mig positivt. Den här helgen har jag verkligen gått "all in" för att göra ingenting. Det som hänt är att jag gått en långpromenad, jag har kört en maskin tvätt och hängt upp detta, jag var till Ica och handlade lite mat. Idag var jag till stallet och ramlade av hästen så jag smällde i huvudet. (Ingens fel. Hästen snubblade när vi travade på en skogsstig och gick ner på knä.) Troligen fick jag en lindrig hjärnskakning, så det har varit en extra anledning att göra ingenting. Och nu har jag plötsligt börjat fundera på vad jag ska odla. Det är sådan där inspiration som kan dyka upp när det finns ett litet energiöverskott.

Det känns som samma sak jag kände innan jag återgick till jobbet i måndags efter att ha vilat mig igenom min ledighet. Då hände det att jag fick plötslig arbetslust och gjorde bl.a. en spontan insats i trädgården. Under jobbveckan kändes det dock inte särskilt bra.

Men det återstår att se hur det går med sömnen. I natt gick det ganska bra. Och sen får jag se hur det känns att jobba i veckan. 8 timmar framför en dataskärm är egentligen för mycket. Jag tror inte att det är sunt faktiskt.

 

[Saeta]

Jag är en vuxen människa som inte ber om eller kräver stöd ö.h.t. Jag har heller aldrig dumpat över en massa gnäll på folk. Inte är jag klängig heller.

Det enda som jag kräver, det är att folk respekterar mig och att jag betraktas som en intelligent människa ända tills jag råkat bevisa motsatsen, och då är det ändå bara ett tillfälligt hjärnsläpp om så sker. Uppför man sig som en normal människa så är detta uppfyllt, så det är ju inga konstigheter. De flesta klarar det utan problem.

Jag har aldrig pratat om mitt mående med familjen så hur jag skulle vara en belastning för dem vet jag inte.

Jag känner igen mig så väl i ditt tankesätt och hur du formulerar dig. Exakt såhär tänkte jag för ett par år sen. Jag mådde så otroligt dåligt och var så djupt deprimerad att jag faktiskt inte kunde se klart. Nu menar jag inte att det är så för dig.

Du skrev tidigare i tråden att du inte har någon tilltro till folk och att du ofta känner dig oomtyckt osv. Och det är du inte heller ensam om att känna. Snarare tvärt om, det är nog väldigt vanligt att känna så. Och här är jag också ett levande bevis på att det endast är tankar hos en själv som spökar. Jag kan såklart än idag ha perioder där jag känner mig hatad av allt och alla och att alla snackar skit bakom min rygg eller inte vill ha mig i deras närhet. Att folk bara är trevliga mot mig för att dom måste, inte för att dom vill.
Jag trodde att folk var onda och bara ville mig illa. Alltid. Hela tiden.
Men när jag började må lite bättre så insåg jag också att det inte är så. Människor är allt som oftast väldigt snälla och hjälpsamma. Det är inget fel i att ha dom kär känslorna som du har och som jag har till och från. Men jag tror att det kan vara bra att försöka förstå känslorna. Att det mest är elaka tankar som går att mota iväg i huvudet. Tankar som en själv omedvetet tänker om sig själv för att trycka ner sig själv.

Men bara för att en inte pratar om sitt mående med sin familj/anhöriga så betyder inte det att dom inte ser hur en mår. Och att vara vuxen betyder inte att en inte ska prata om sig själv och hur en själv mår. Att må dåligt kan även vuxna göra och det är lika accepterat att må dåligt som vuxen som när barn mår dåligt. Det är inte heller svagt eller på något sätt dåligt att som vuxen be om hjälp. Ibland behöver en hjälp oavsett ålder. Men jag förstår att det inte är lätt att (våga) be om hjälp.

Jag har knaprat färdigt faktiskt. Jag anser inte att medicin är en standardlösning som man tar till i första hand. Medicin tar man om t.ex. andra lösningar saknas eller om läget är akut.

Alla har såklart rätt till sin egna åsikt och vad en själv vill göra. Men jag förstår verkligen inte det där resonemanget. Jag tror ingen äter antidepp för att det är roligt. För det är det ju inte. Jag kan inte förstå hur just antidepp gör sig så annorlunda mot exempelvis smärtstillande eller insulin (eller vilka mediciner som helst!)

Om en person har smärta i kroppen så behöver den smärtstillande för att må bra.
Om en person har diabetes så behöver den insulin för att må bra.
Om en person har en depression så behöver den medicin för att må bra.
Väldigt enkelt förklarat.

Sen är ju medicin inte lösningen på ALLT. Men för mig var medicin livsviktigt (vilket jag inte alls förstod just då). Medicinen gjorde att jag inte hade dom där enorma känslodalarna som gjorde att jag titt som tätt ville dö och enbart låg i sängen och grät med täcket över huvudet. Så jag är verkligen positiv att behöver en medicin så ska en också prova. Det finns mängder med olika sorter och det finns säkert en för alla.

Ibland är det inte heller sunt att vänta tills det är akut. Vad nu akut är vet jag inte.

Oj vad långt och svamligt det här blev. Jag har inte heller läst dom senaste 3 sidorna vilket kanske var dumt. Men jag kände att skriva ändå. Jag hoppas att det är läsbart och att mitt budskap ändå går att förstå.

Bor du i närheten av Uppsala så hjälper jag dig gärna om det finns något jag kan göra.
För så mycket hjälp jag fått av Buke, det är jag evigt tacksam över. Jag kunde bara inte ta till mig hjälpen när den erbjöds. Jag var inte i skick för det (även om jag ville till 110% så kunde jag inte).

Kram!

 

[Magiana]

Om en person har smärta i kroppen så behöver den smärtstillande för att må bra.
Om en person har diabetes så behöver den insulin för att må bra.
Om en person har en depression så behöver den medicin för att må bra.
Väldigt enkelt förklarat.

Ja, det var väldigt förenklat. Behovet av medicin kan minskas eller försvinna genom att behandla även på andra sätt. Man behöver liksom se hela människan.

Ett mycket enkelt exempel från min egen vardag är att får jag ont i ryggen av någon anledning så tar jag varken smärtstillande eller vilar mig ifrån det onda. Jag gör yoga. Funkar fantastiskt för krampande överansträngda muskler.

Jag känner igen mig så väl i ditt tankesätt och hur du formulerar dig. Exakt såhär tänkte jag för ett par år sen. Jag mådde så otroligt dåligt och var så djupt deprimerad att jag faktiskt inte kunde se klart. Nu menar jag inte att det är så för dig.

Du skrev tidigare i tråden att du inte har någon tilltro till folk och att du ofta känner dig oomtyckt osv. Och det är du inte heller ensam om att känna. Snarare tvärt om, det är nog väldigt vanligt att känna så. Och här är jag också ett levande bevis på att det endast är tankar hos en själv som spökar. Jag kan såklart än idag ha perioder där jag känner mig hatad av allt och alla och att alla snackar skit bakom min rygg eller inte vill ha mig i deras närhet. Att folk bara är trevliga mot mig för att dom måste, inte för att dom vill.
Jag trodde att folk var onda och bara ville mig illa. Alltid. Hela tiden.
Men när jag började må lite bättre så insåg jag också att det inte är så. Människor är allt som oftast väldigt snälla och hjälpsamma. Det är inget fel i att ha dom kär känslorna som du har och som jag har till och från. Men jag tror att det kan vara bra att försöka förstå känslorna. Att det mest är elaka tankar som går att mota iväg i huvudet. Tankar som en själv omedvetet tänker om sig själv för att trycka ner sig själv.

Så har jag varit i många år p.g.a. att jag har en del tråkigheter i bagaget. För några år började det där släppa, men i och med det som har hänt senaste tiden så har jag fått återuppleva de där känslorna. Jag förstår i alla fall varifrån de kommer.

Bor du i närheten av Uppsala så hjälper jag dig gärna om det finns något jag kan göra.
För så mycket hjälp jag fått av Buke, det är jag evigt tacksam över. Jag kunde bara inte ta till mig hjälpen när den erbjöds. Jag var inte i skick för det (även om jag ville till 110% så kunde jag inte).

Kram!

Tack för erbjudandet. Jag bor inte riktigt i närheten men är i Stockholm ibland. Just nu behöver jag nog mest sortera mina tankar och försöka reda ut hur jag vill gå vidare.

 

[Hyacinth]

@Saeta jag kommer så väl ihåg dina inlägg, sen blev det tyst och sen återkom du och skrev otroligt bra om hur du ändrat perspektiv på i princip allt. En eloge till dig

 

[Saeta]

@Saeta jag kommer så väl ihåg dina inlägg, sen blev det tyst och sen återkom du och skrev otroligt bra om hur du ändrat perspektiv på i princip allt. En eloge till dig

Jag brukar gå tillbaka och läsa det jag skrivit emellanåt när jag känner att jag behöver lite tips och råd. Tänka sig att det skulle ta typ 8 år innan saker och ting började förändras i knölen mellan mina öron. Men jag kan erkänna att jag ofta halkar tillbaka till den jag var tidigare. Då brukar jag försöka tillåta mig att faktiskt ha dom känslorna en stund innan jag kramar på min sambo och knackar vett i infoknölen igen :P

 

[em-pirre]

@Saeta jag tänkte just å dig då jag läste här i tråden. Det känns väldigt bekant. Det är så roligt att se hur mycket bättre du mår nu!

 

[ainasoja]

@Magiana gå till läkaren och fråga om dom kan kolla upp dina värden på bla D-vitaminer, B-vitaminer, magnesium mm

Beskriv dina symptom som tröttheten mm som du skriver om här och berätta när dom kom mm.

Det kan ju vara så enkelt som en brist på något viktigt i kroppen.

Det är inte självsäkert att du behöver just antidepressiva för att få tillbaka glädjen och orken i livet.

 

[Magiana]

@Magiana gå till läkaren och fråga om dom kan kolla upp dina värden på bla D-vitaminer, B-vitaminer, magnesium mm

Beskriv dina symptom som tröttheten mm som du skriver om här och berätta när dom kom mm.

Det kan ju vara så enkelt som en brist på något viktigt i kroppen.

Det är inte självsäkert att du behöver just antidepressiva för att få tillbaka glädjen och orken i livet.

Dessvärre föredrar jag nuvarande tillstånd framför att genomgå ett blodprov som vore rena tortyren för mig.

 

[ainasoja]

Dessvärre föredrar jag nuvarande tillstånd framför att genomgå ett blodprov som vore rena tortyren för mig.

Just ja, glömde bort att du har problem att lämna blod.

Då är det lite värre...

Det finns ganska många som blir hjälpta av Melatonin. Det är ett naturligt hormon i kroppen och ingen antidepp.

Nu kan jag inte så mycket om just Melatonin men det kanske kan vara värt att kolla upp och läsa på för dig?

Hade jag orkat själv så hade jag plockat fram länkar åt dig men min hjärna är som sirap just nu och jag ska precis lägga mig.

 

[vallhund]

Just ja, glömde bort att du har problem att lämna blod.

Då är det lite värre...

Det finns ganska många som blir hjälpta av Melatonin. Det är ett naturligt hormon i kroppen och ingen antidepp.

Nu kan jag inte så mycket om just Melatonin men det kanske kan vara värt att kolla upp och läsa på för dig?

Hade jag orkat själv så hade jag plockat fram länkar åt dig men min hjärna är som sirap just nu och jag ska precis lägga mig.

http://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=20051203000025
http://www.fass.se/LIF/result?userT...0823000155,20130823000162&query=Melatonin+AGB

 

[Vallmo]

Just ja, glömde bort att du har problem att lämna blod.

Då är det lite värre...

Det finns ganska många som blir hjälpta av Melatonin. Det är ett naturligt hormon i kroppen och ingen antidepp.

Nu kan jag inte så mycket om just Melatonin men det kanske kan vara värt att kolla upp och läsa på för dig?

Hade jag orkat själv så hade jag plockat fram länkar åt dig men min hjärna är som sirap just nu och jag ska precis lägga mig.

Instämmer helt. Det är ett kroppseget hormon, så det borde vara ok för dig @Magiana om du inte tycker om läkemedel.

Min son får Melantonin till natten.
Fungerar superbra. Verkar efter femton minuter, sover gott, vaknar utan trötthet.

Resten av familjen (inte jag) har provat också. Med god effekt.
Kanske inte helt ok, men underlättade att vända tillbaka dygnet efter jullovet.

Funkar mycket bättre än circadin och lergigan som man måste "planera" 1-2 timmar före läggdags och som dessutom kan sitta i dagen efter.

 

[ainasoja]

Instämmer helt. Det är ett kroppseget hormon, så det borde vara ok för dig @Magiana om du inte tycker om läkemedel.

Min son får Melantonin till natten.
Fungerar superbra. Verkar efter femton minuter, sover gott, vaknar utan trötthet.

Resten av familjen (inte jag) har provat också. Med god effekt.
Kanske inte helt ok, men underlättade att vända tillbaka dygnet efter jullovet.

Funkar mycket bättre än circadin och lergigan som man måste "planera" 1-2 timmar före läggdags och som dessutom kan sitta i dagen efter.

Jag ska själv ta upp frågan om Melatonin till natten med min neurolog.

Känns bättre för mig att ta det än att som nu behöva ta insomningstablett varje kväll.

 

[Magiana]

Vilken röra det här är. För en vecka sedan blev jag så arg att jag blev rädd för mig själv och då bokade jag in en tid till en kurator. Tyvärr är väntetiden lång. Jag har 3 veckor kvar att vänta.

Jag har lyckats sova bättre på sistone och i natt lyckades jag sova ända tills väckarklockan ringde och jag hade inga uppvaknanden under natten. Jag blev förvånad för det kändes inte särskilt bra när jag la mig.

Men jag har en sån röra mellan öronen och verkar vara väldigt stresskänslig då jag får tryck över bröstet och hårdare hjärtslag av ingenting. Fan, att det ska ta sån tid innan man får snacka med någon.

 

[vallhund]

Instämmer helt. Det är ett kroppseget hormon, så det borde vara ok för dig @Magiana om du inte tycker om läkemedel.

Min son får Melantonin till natten.
Fungerar superbra. Verkar efter femton minuter, sover gott, vaknar utan trötthet.

Resten av familjen (inte jag) har provat också. Med god effekt.
Kanske inte helt ok, men underlättade att vända tillbaka dygnet efter jullovet.

Funkar mycket bättre än circadin och lergigan som man måste "planera" 1-2 timmar före läggdags och som dessutom kan sitta i dagen efter.

Som syrra borde du veta att det är extremt individuellt, vad som är sanning för dig är inte sanning för någon annan.

 

[vallhund]

Vilken röra det här är. För en vecka sedan blev jag så arg att jag blev rädd för mig själv och då bokade jag in en tid till en kurator. Tyvärr är väntetiden lång. Jag har 3 veckor kvar att vänta.

Jag har lyckats sova bättre på sistone och i natt lyckades jag sova ända tills väckarklockan ringde och jag hade inga uppvaknanden under natten. Jag blev förvånad för det kändes inte särskilt bra när jag la mig.

Men jag har en sån röra mellan öronen och verkar vara väldigt stresskänslig då jag får tryck över bröstet och hårdare hjärtslag av ingenting. Fan, att det ska ta sån tid innan man får snacka med någon.

Då är du förmodligen högprioriterad. Tre veckor är inte lång tid att behöva vänta för samtal hos kurator! Hoppas ni klickar så du kan få hjälp ut ur din labyrint.

 

[Vallmo]

Som syrra borde du veta att det är extremt individuellt, vad som är sanning för dig är inte sanning för någon annan.

Absolut är det så.
Men medicinen är ju ändå avsedd för att verka som kroppens egna hormon för sömnen och det är ju ändå rimligt att tänka sig att det har den effekten för flera personer.
Det är ju en förväntad effekt av läkemedlet så att säga.

Förresten har jag provat själv efter jag skrev här.
På mig funkar det inte alls!