Sv: Hur talar ni till era barn?
Jag gör som Roheryn och petruska och Snuffsan. För mig har det varit otänkbart att tala med barnen med ett enklare språk bara för att de är barn. Om jag använder ett ord som de inte känner igen så antingen frågar de, eller så förklarar jag mer explicit vad jag menar.
Mina barn har alltid fått uppskattning för sitt goda ordförråd i skolan och jag har aldrig stött på någon misstänksamhet från barnens lärare. Tvärtom var det en lärare som sade att hon hade sett fördelarna av mitt barns goda ordförråd, så nu när hon väntar barn själv så kommer hon att llägga sig vinn om att diskutera mycket med sitt barn. Hon berättade att hennes föräldrar pratade med henne som ett barn under hela uppväxten, så och det var inte förrän på universitetet som hon ansåg att hon fick möjlighet att verkligen utveckla sitt ordförråd.
Mina föräldrar har alltid talat med mig som en vuxen så för mig var det naturligt att göra samma sak. Självklart kan man bara utveckla ett gott ordförråd om man exponeras för ett. Hur skulle individen annars lära sig nya ord? Läsning hjälper till, men det är förstås inte hela sanningen. Jag tror på interaktion där "svåra" ord nyanseras och förklaras på ett sätt där man som barn ser skillnaden i effekten av språket.
Det är tex stor skillnad på hur barnet bemöts om det säger "ursäkta, men jag förstår inte syftet med uppgiften, kan du förklara?" eller om barnet säger: "jag fattar inte den här uppgiften, förklara!" Risken är ju stor att läraren bara upprepar vad denne sagt en gång till, och frustrationen stiger. Problemet var inte hur uppgiften skulle utföras, utan varför. Kan barnet inte uttrycka det, så blir det handikappat i den situationen.
Jag ägnar en hel del tid åt att resonera med barnen om språket och vikten av att bidra till en kommunikation som bygger på respekt och tydlighet. Språket är nyckeln till kommunikation och det är inte så lite makt som ligger inbäddat i förmågan att uttrycka sig. För mig är det självklart att ta det ansvaret som förälder att ge barnen det språk jag själv anser är viktigt att behärska. Språket är ett vasst vapen och behöver skötas med omsorg.
Men huruvida man erövrar ett accepterat ordförråd eller ej hänger ofta ihop med klasshörighet. Att bryta klassnormer är alltid komplicerat på ett eller annat sätt. Ett språk fungerar i en klass, medan det fungerar sämre i en annan. Nyckeln är kanske att vara lyhörd för vilken norm som gäller och att det är anpasslighet som ger störst makt?
Det sistnämnda är en tanke som en av mina elever sått hos mig när vi diskuterade makt ur ett filosofiskt perspektiv. Hmm... nu kom jag nog in på annat...
