Hur svårt ska de vara att hitta en häst tjej ?

[Gammeln]

Sambo som hon renoverat och jobbat på i tio år läste jag...

 

[Fan of Bill]

Och sen om man ska flytta så innebär det en stor omställning som jag inte bara vill göra efter att ha setts några gånger. Dvs byta jobb, vänner, etc

Har man några uns självbevarelsedrift, så är det inte så stor risk att man gör slag i den saken att flytta ihop efter att ha setts några gånger.
Så hemskt, det är ju en främling man inte vet mycket om! Och bor den många mil bort så är ju chansen mindre att man ska få höra talas om personen. På gott och ont kanske. Fast ändå... ingen rök utan eld...

 

[stjarnhimmel]

Har man några uns självbevarelsedrift, så är det inte så stor risk att man gör slag i den saken att flytta ihop efter att ha setts några gånger.
Så hemskt, det är ju en främling man inte vet mycket om! Och bor den många mil bort så är ju chansen mindre att man ska få höra talas om personen. På gott och ont kanske. Fast ändå... ingen rök utan eld...

Ja jag skulle aldrig våga. Men jag vet folk som har gjort det. Ibland har det gått bra och ibland dåligt.

 

[Riru]

Har man några uns självbevarelsedrift, så är det inte så stor risk att man gör slag i den saken att flytta ihop efter att ha setts några gånger.
Så hemskt, det är ju en främling man inte vet mycket om! Och bor den många mil bort så är ju chansen mindre att man ska få höra talas om personen. På gott och ont kanske. Fast ändå... ingen rök utan eld...

Fast med tanke på hur mycket vissa människor kan spela så är man ändå inte säker trots att man "kännt" personen under en lång tid. Så det är riskfyllt oavsett hur man träffas eller hur mycket man tror sig känna varandra.
Min sambo träffade jag endast en gång IRL (vistades dock tillsammans under en längre tid), och efter det flyttade vi ihop. Vi är förlovade, väntar barn och är i husbyggartankar.

 

[stjarnhimmel]

Fast med tanke på hur mycket vissa människor kan spela så är man ändå inte säker trots att man "kännt" personen under en lång tid. Så det är riskfyllt oavsett hur man träffas eller hur mycket man tror sig känna varandra.
Min sambo träffade jag endast en gång IRL (vistades dock tillsammans under en längre tid), och efter det flyttade vi ihop. Vi är förlovade, väntar barn och är i husbyggartankar.

Träffades en gång? Men menar du att ni kände varann innan pga vistats ihop?

 

[Riru]

Träffades en gång? Men menar du att ni kände varann innan pga vistats ihop?

Beror på vad man menar med kände. Vi hade aldrig setts IRL tidigare, bara kännt varandra via nätet under flera års tid. Den gången vi träffades var jag på besök hos honom under några veckor.

 

[nosesharks]

Jag håller med övriga. Man behöver inte alls ha samma intresse som sin partner. Det handlar istället om respekt för varandras tid och intressen.

Att man "måste" har väl ingen trott. Men det kan vara enklare att få ihop tiden om man har överlappande intressen. Hästar kräver ju, beroende på hur utvecklad hobbyn är, väldigt mycket mer tid än själva utövandet. Hjälps man åt med att stängsla, skura stallet, köra hö och så vidare går det fortare. Delar man på hästhobbyn blir det också mindre dyrt per person. Ur de perspektiven är det onekligen bättre med en partner som delar hästintresset.

Sen om man av olika psykiska skäl föredrar att ha den delen av livet för sig själv så är det ju preferens att ta med i beräkningarna.

Att hitta hästtjejer är lätt. Det finns gott om träningar, clinics, tävlingar och liknande där det myllrar av dem. Är det verkligen svårare att komma åt och dejta dem än tjejer i andra sammanhang?

 

[stjarnhimmel]

Jag skulle också tro det var rätt lätt att hitta hästintresserade tjejer. Bara delta i diskussioner på Facebook, bloggar, forum

Jag kan förstå att man vill ha ngn med samma intresse. Mitt stora intresse förutom häst är musik. Jag hängde ett tag ihop med en musiker. Det var jättekul!
Skriva en låt ihop, prata musik, ha sex en stund, fortsätta på låten
Det var jättekul....
Men ,,man kan ju förstås ha olika åsikter inom hobbyn..

 

[sjoberga]

Att man "måste" har väl ingen trott. Men det kan vara enklare att få ihop tiden om man har överlappande intressen. Hästar kräver ju, beroende på hur utvecklad hobbyn är, väldigt mycket mer tid än själva utövandet. Hjälps man åt med att stängsla, skura stallet, köra hö och så vidare går det fortare. Delar man på hästhobbyn blir det också mindre dyrt per person. Ur de perspektiven är det onekligen bättre med en partner som delar hästintresset.

Sen om man av olika psykiska skäl föredrar att ha den delen av livet för sig själv så är det ju preferens att ta med i beräkningarna.

Att hitta hästtjejer är lätt. Det finns gott om träningar, clinics, tävlingar och liknande där det myllrar av dem. Är det verkligen svårare att komma åt och dejta dem än tjejer i andra sammanhang?

Jag får nog säga, av de erfarenheter jag har av hästfolk i kollektivstall, att om två av dem skulle bli partners, vilka man än skulle para ihop, så skulle det aldrig hålla mer än 10 dagar. @TinyWiny har en poäng i att olika intressen kan vara en framgångsfaktor för ett långt förhållande.

 

[stjarnhimmel]

Jag får nog säga, av de erfarenheter jag har av hästfolk i kollektivstall, att om två av dem skulle bli partners, vilka man än skulle para ihop, så skulle det aldrig hålla mer än 10 dagar. @TinyWiny har en poäng i att olika intressen kan vara en framgångsfaktor för ett långt förhållande.

Fast jag blir samtidigt lite trött på den synen på höstmänniskor typ att de aldrig kan hålla sams. Jag har stått i samma stall som många som kan kompromissa.

 

[sjoberga]

Fast jag blir samtidigt lite trött på den synen på höstmänniskor typ att de aldrig kan hålla sams. Jag har stått i samma stall som många som kan kompromissa.

Jag har som sagt bara mina begränsade erfarenheter att gå på. Ingen vetenskap. De stall som fungerar kanske folk ogärna lämnar och då fick man säkert aldrig plats där....

Jag tror inte egenskapen "inte hålla sams" är den mest uttalade i min erfarenhet. Utan mer, jättestarka åsikter om "jag tycker att hästar ska skötas si och så, ridas si och så, borstas si och så, täckas si och så och tränas si och så", och en ovilja att förstå att det finns andra som både vill och tycker annorlunda och att man själv inte alltid har rätt i generell mening. Och en massa tissel, tassel och snack bakom ryggen om det är någon som gör annorlunda med sin häst.

För mig var det en ganska stor chock att förstå att så många vuxna mentalt inte lämnat högstadiet (för det var så det var det där), när jag aldrig träffar på den typen av grupp i andra sammanhang med vuxna.

Men jag kan ha haft mega-otur i de 5-tal kollektivstall jag tänker på och har erfarenhet av. Men de 5 var högst lika i sin dysfunktionalitet.

 

[stjarnhimmel]

Jag har som sagt bara mina begränsade erfarenheter att gå på. Ingen vetenskap. De stall som fungerar kanske folk ogärna lämnar och då fick man säkert aldrig plats där....

Jag tror inte egenskapen "inte hålla sams" är den mest uttalade i min erfarenhet. Utan mer, jättestarka åsikter om "jag tycker att hästar ska skötas si och så, ridas si och så, borstas si och så, täckas si och så och tränas si och så", och en ovilja att förstå att det finns andra som både vill och tycker annorlunda och att man själv inte alltid har rätt i generell mening. Och en massa tissel, tassel och snack bakom ryggen om det är någon som gör annorlunda med sin häst.

För mig var det en ganska stor chock att förstå att så många vuxna mentalt inte lämnat högstadiet (för det var så det var det där), när jag aldrig träffar på den typen av grupp i andra sammanhang med vuxna.

Men jag kan ha haft mega-otur i de 5-tal kollektivstall jag tänker på och har erfarenhet av. Men de 5 var högst lika i sin dysfunktionalitet.

Jag tror att de som vill ha en partner med samma intressen är en person som är villig att kompromissa. Däremot säger ngn att hen vill ha det som sin egen zon är denne antagligen inte villig att kompromissa.
Många har starka åsikter om barn, familj, hem, hundar etc men lyckas ändå leva tillsammans med ngn. Förstår inte varför det skulle vara svårare att kompromissa om en häst än ett barn?

 

[stjarnhimmel]

Min erfarenhet är att hästmänniskor är lätta pga de ofta är raka och tydliga. Jag har hållit på mkt med musik, teater och andra kreativa intressen, och där tycker jag det är betydligt svårare.
Så för mig är hästmänniskor snarare lätta.
Manliga konstnärsgenier, musikaliska genier etc är svårare

 

[sjoberga]

Min erfarenhet är att hästmänniskor är lätta pga de ofta är raka och tydliga. Jag har hållit på mkt med musik, teater och andra kreativa intressen, och där tycker jag det är betydligt svårare.
Så för mig är hästmänniskor snarare lätta.
Manliga konstnärsgenier, musikaliska genier etc är svårare

Alltså, min erfarenhet är helt motsatt. Allt annat än raka. Mest ränker och skitsnack bakom ryggen och miner som antyder att något inte är rätt.

Men jag har mina andra stora erfarenhet från tekniska doktorer och civilingenjörer, där jag tycker kommunikationen oftast är rak och tydlig.

 

[Dresden]

Min erfarenhet är att hästmänniskor är lätta pga de ofta är raka och tydliga. Jag har hållit på mkt med musik, teater och andra kreativa intressen, och där tycker jag det är betydligt svårare.
Så för mig är hästmänniskor snarare lätta.
Manliga konstnärsgenier, musikaliska genier etc är svårare

Om man får generalisera lite tror jag att det kan ligga något i det här, folk vars största intresse är djur har ett behov av en rakare kommunikation eftersom det krävs när man umgås med djur.
När det kommer till musiker, poeter, konstnärer etc handlar det mer om underliggande budskap, att läsa in vad personen egentligen tänker på när den talar/skriver/sjunger om ytliga saker.

Men de flesta av oss är ju rätt mångbottnade, tur det! Min man är en väldigt djurkär hobbymusiker, här finns både det raka och det mer djupliggande. Fast det är kanske mest jag som står för det djupa, krångliga, ha ha...

 

[stjarnhimmel]

Alltså, min erfarenhet är helt motsatt. Allt annat än raka. Mest ränker och skitsnack bakom ryggen och miner som antyder att något inte är rätt.

Men jag har mina andra stora erfarenhet från tekniska doktorer och civilingenjörer, där jag tycker kommunikationen oftast är rak och tydlig.

Allt beror på vilka erfarenheter och utgångspunkt man har.
Min erfarenhet från ingengörer och tekniska yrken är inte så odelat positiv som din.
Min det behöver vi inte gå in på. Olika erfarenheter helt enkelt.

 

[sjoberga]

Allt beror på vilka erfarenheter och utgångspunkt man har.
Min erfarenhet från ingengörer och tekniska yrken är inte så odelat positiv som din.
Min det behöver vi inte gå in på. Olika erfarenheter helt enkelt.

Att vara rak och tydlig är inte heller odelat positivt. Men jag håller med, det är säkert olika erfarenheter. Jag är bara så förbluffad över hur det fungerat i samtliga av de kollektivstall jag haft insyn i.

 

[skuggi]

Jag har ju rätt bestämd åsikter om hästhållning, så om jag skulle ha en "hästkarl" så måste han ju dessutom tycka samma som mig där... Svårhittat antagligen. En random hästkarl har ju dessutom mest troligt helt andra mål än jag, dvs tränar för andra tränare, ska åka på andra tävlingar osv. = vi ses inte ALLS

Så, som hästtjej föredrar jag en partner som har sitt eget liv (=förstår att min hobby tar tid) men samtidigt inte ett så busy liv att vi aldrig hinner ses. Gärna någon som kan intressera sig såpass för mig/min hobby att han är villig att hänga med till stall/träningar/tävlingar i någon mån.
Så, TS, kanske är det inte alls en hästtjej du borde leta efter?

 

[Mia_R]

Jag undrar om det inte är så att det mer är en typ av människor som står i kollektivstall, än att det skulle vara något sorts facit på hur hästtjejer/kvinnor fungerar i grupp. Jag har själv jobbat ihop med karlar inom tekniska yrken i hela mitt liv, maken till skitsnack, intriger, utfrysningar och annan skit har jag svårt att tro är något som är utmärkande för kvinnor. Det är snarare mänskligt, det finns intrigmakare, dyngspridare och skitstövlar oavsett kön, det finns även hjälpsamma, trevliga och roliga människor både i stall och på arbetsplatser.

Jag ser inga som helst problem med att bli tillsammans med en person som sysslar med hästar, varför skulle man inte kunna ha olika mål med sin hobby och vara glad och stöttande mot sin partner för att denne har andra mål? Är man så egoistisk och trångsynt så kanske man inte ska ha någon partner alls?

 

[sjoberga]

Jag undrar om det inte är så att det mer är en typ av människor som står i kollektivstall, än att det skulle vara något sorts facit på hur hästtjejer/kvinnor fungerar i grupp. Jag har själv jobbat ihop med karlar inom tekniska yrken i hela mitt liv, maken till skitsnack, intriger, utfrysningar och annan skit har jag svårt att tro är något som är utmärkande för kvinnor. Det är snarare mänskligt, det finns intrigmakare, dyngspridare och skitstövlar oavsett kön, det finns även hjälpsamma, trevliga och roliga människor både i stall och på arbetsplatser.

Jag ser inga som helst problem med att bli tillsammans med en person som sysslar med hästar, varför skulle man inte kunna ha olika mål med sin hobby och vara glad och stöttande mot sin partner för att denne har andra mål? Är man så egoistisk och trångsynt så kanske man inte ska ha någon partner alls?

Fast om målen har andra dimensioner (andra intresseområden) så behöver det ju inte bli konflikt även om man skulle tycka helt olika och vara fruktansvärt egoistisk och trångsynt?

Alltså, alla knepiga typer jag träffat på i kollektivstall, har inte varit kvinnor. Så den slutsatsen har jag absolut inte dragit. Säkert är jag också knepig som satan eftersom jag har en annorlunda syn på hästhållning än många som benyttjar kollektivstall, dock försöker jag vare sig påstå att jag har en sanning eller att mitt sätt skulle vara rätt för någon annan.