Sv: Hur ställer ni er till att sälja travhästar som ridhästar?
Ja detta har verkligen spårat ut.
HUr som helst gör jag ett inlägg till (minst) för att få skriva av mig.
Jag känner detta som ett regelrätt angrepp på mig för åsikter jag
inte har och för att jag har en annan syn på slakt än andra här
Egentligen är det tragiskt, jag är mer restriktiv till slakt, alltså är jag för att djuren ska slaktas i Italien enligt vissa. Det är helt uppåt väggarna. vansinnigt. Jag har inte någonstans framfört att det är en bra sak att hästar skickas till Italien för slakt. Men uppenbarligen är jag en ond människa, och då tycker jag väl så däruppe på mina rosa moln när jag leker med my littel pony -dockorna (som jag sedan lastar in 5 stycken av i en liten mylite ponyhästransport och skickar till plaståtervinnignen i det farliga medelhavsmolnet).
Jag har inte heller sagt att det bra för en häst att vara vandringspokal, men ja, jag tycke det är vida överlägset slakt av hästen. För slakt är definitvt och går inte göra ogjort. Men häst kan hamna hos en bra ägare någonstans i kedjan. Nog om det, jag kan acceptera att andra tycker att slakt av häst är att föredra framför att sälja den. Det är upp till respektive hästägare.
Vad gäller samstämmigheten av valet av hingst beror det på att jag redogjorde för hur jag såg på det hela, min fru var betydligt mer noggran än jag vid tillfället, Min inställning då var mest att okej, det var budgetvänligt och folk som kan mycket mer än jag i frågan tyckte det var en bra grej och jag var helt nöjd med att det blev en "rasren" fölunge. Sara var betydligt mer noggran med det hela och kollade upp mer. Överlag var det hela hennes grej med häst.
Detta forumet var inte alls vad jag hade förväntat mig.Det känns som här styr vissa debattörer som väljer att se problem i stället för möjligtheter, som ser en värld full av allehanda sorger och bedrövelser, där onda djurplågare ruvar i varje buske och varje potentiell köpare är ute efter att döda hästen ( så därför måste hästen dö innen de ond kan komma åt den).
Men visst, ni kanske har de erfarenheterna. Jag har det inte, så jag fortsätter att se välrden och livet som hästmänniska ur ett glatt perspektiv. Jag trivs med hästarna, jag trivs med att lära mig mer och jag trivs med att se nytt folk i stallarna. Skulle jag uppleva att någon har ett behov av hjälp så skulle jag erbjuda den.
Men jag skulle aldirg få för mig att person som gillar hästar inte skulle kunna klara av det, ävenom det blir svårigheter och problem. Skulle jag sälja exempevis vårt föl av någon anledning och det far illa där, så går det förmodligen att åtgärda. Att skicka det till slakt för att undvika att det kan råka illa ur är för mig helt obegripligt, då jag anser slakt vara rätt illa ur djurets perspektiv.
Sen har jag inget problem med att man ibland måste slakta hästar som man inte kan ha kvar och som man inte kan göra sig av med. Det är så helt enkelt, men det ska vara en sista utväg, inte något för att hindra slaktrsor till Italien.
Problem är till för att lösas, och finns bara viljan brukar det gå alldels utmärkt. Är jag ensam om den inställningen här?
