Hur skulle du gjort?

[Anonymast]

Ja, hur skulle du ha gjort om du var jag?!
Jag och min kille vill ha barn och har pratat om det i flera år. Vi är snart 30 och har hus, hund och bil. Det är bara barnet som "fattas"...
Vi vill väldigt gärna ha ett barn. Problemet ligger i mig. Jag är bärare utav cancer-genen. Risken är att barnet föds med den genen också. Risken är 50%...
Jag har inte utvecklat någon cancer än men risken är 60-80% att jag får bröstcancer.
Fördelen med att jag vet om att jag är bärare är ju att jag går på regelbundna kontroller. Så om/när det dyker upp någon cancer så får jag behandling i ett tidigt stadium.
Jag är tveksam till om det är rätt att skaffa barn. Jag vet ju att jag är ett sådant barn själv. Men min mamma visste inte om att hon bar på genen. Jag vet ju att jag bär på den....
Jag vill så hemskt gärna ha barn men vet inte om jag vågar... med risk att föra genen vidare.

 

[jerseyko]

Sv: Hur skulle du gjort?

Min mamma har bröstcancer, jag har inte kollat om jag bär på någon gen. Har 1 barn och väntar nu mitt 2a.

Hade jag varit i er situation hade jag bett om hjälp hos en specialismödravård och/eller prata med någon duktig cancerläkare som kanske kan mer om vad man kan göra för ett foster i magen, om det går att göra något. Vad man kan göra när barnet är litet.

Cancer är en vidrig sjukdom, men sjukvärden är riktigt bra, och blir faktiskt bättre hela tiden.

 

[Skumbananen]

Sv: Hur skulle du gjort?

Jag måste säga att det hade inte hindrat mig. Just för att du vet att risken finns så kommer även barnet att kollas och man hittar den eventuella cancern tidigare. Sen hoppas jag också på framsteg i forskningen

 

[Skumbananen]

Sv: Hur skulle du gjort?

Min mamma har bröstcancer, jag har inte kollat om jag bär på någon gen. Har 1 barn och väntar nu mitt 2a.

Är du gravid!!!? Grattis!!

 

[ameo]

Sv: Hur skulle du gjort?

Vad gör att du tvekar? Risken att barnet förlorar sin mamma i bröstcancer eller risken att barnet ärver genen?

Mig hade det nog inte hindrat.
Sen en fundering - är det inte så att amning har en viss förebyggande effekt mot bröstcancer? Eller är jag ute och cyklar då? Funkar det i så fall även på den ärftliga varianten?

 

[sussantuss]

Sv: Hur skulle du gjort?

Ett alternativ är ju faktiskt att adoptera ett barn. Man kan också använda en äggdonator. Barnet kanske inte ser ut som du, men den kommer inte heller ärva dina anlag för cancer, och jag är övertygad om att du skulle älska barnet lika mycket som om det vore ditt biologiska barn. Lite dyrare alternativ dock än att "producera" barnet själv

 

[Teilani]

Sv: Hur skulle du gjort?

Jag tycker inte att du behöver oroa dig, man vet aldrig hur livet blir och vem som får leva tills 90 och vem som aldrig får chansen att fylla 15.

Du vet om att du har en större risk, det gör att du har större chans att upptäcka din egen cancer i tid och den är i de allra flesta fall behandlingsbar idag. Jämfört med någon som inte vet och som kanske får diagnosen tjocktarmscancer i 40-årspresent. Man kan aldrig försäkra sig mot cancer helt och hållet.

 

[Anonymast]

Sv: Hur skulle du gjort?

Ameo: Jag är tveksam till att få barn för att jag är rädd att barnet ärver genen.
De läkare jag pratat med säger att amning har en förebyggande effekt, precis som du säger.

 

[turbofling]

Sv: Hur skulle du gjort?

Jag har cancersjukdomar (olika typer) på både mammas och pappas sida och sambon har det också på båda sina sidor. Ingen av oss har kollat upp om vi bär på någon gen. Mamma var aktuell för en forskningsstudie där dom undersökte samband mellan arv och sjukdomen, mkt tydde innan på att mammas var ärftlig eftersom hon egentligen är lite för ung för att drabbas av den cancertypen. Men läkaren kunde inte hitta ngt direkt samband och därför tyckte han inte att det var nödvändigt att vi kollade upp om vi hade genen men att vi skulle vara uppmärksamma på symptom.

Nu svävade jag iväg lite, men det jag skulle komma fram till var att jag och sambon aldrig tvekade att behålla vårt barn (hon var inte helt planerad) och vi planerar även syskon. Jag tror att vi skulle skaffa barn även om det visade sig att ngn av oss bar på genen. Men prata med din läkare och se vad den säger ang barn.

 

[Badger]

Sv: Hur skulle du gjort?

Kanske smådum fråga, läkarna hade säkert sagt till om det hade gått men,

Kan de inte befrukta ett antal av dina ägg, kolla vilket som inte har genen och plantera in det?

Sedan, om det blir en pojke är väl inte risken riktigt lika stor?

 

[Sol]

Sv: Hur skulle du gjort?

Jag skulle nog inte låta mig hindras, men sök hjälp hos sjukvården. Ni borde kunna få rådgivning från olika specialister.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur skulle du gjort?

Jag hade spaltgom när jag föddes, många år efter att mina barn hade fötts fick jag reda på att det är ärfligt.
Varför jag fick det är det ingen som vet och det finns ingen idag levande i släkten mer än mej som har haft det, för den sakens skull inte sagt att det inte har funnits.

Min farfar hade högt blodryck och farmor med, dog bägge i cancersjukdomar, cancersjukdomar som är ärftliga.
Min morfar dog i hjärtattack och min pappa har medicinerats för högt blodtryck sedan 25 års åldern.
Jag själv hade cellförändringar på livmodertappen redan som 21 åring.

Det finns så oerhört mycket man kan råka ut för men är det värt att vara rädd för något som kan hända?
Är det inte bättre att njuta av det liv man faktiskt har?!

Jag har idag skador och sjukdomar som gör att jag inte kan leva ett normalt liv, jag är glad att jag inte visste om att det skulle bli så, skulle jag då vågat önska mej något av livet?
Skulle jag vågat få mina barn?
Hade det varit fel att få barn om jag hade vetat? Nej, jag tycker inte att man ska ta ut saker och ting i förskott.

Få dina barn och njut av det livet har att ge, ta inte ut sorgen för sjukdomen i förskott utan sörj den om den kommer.

Kanske blir du aldrig sjuk och att då ha levat ett helt liv i rädsla för sjukdomen tror jag är värre än att verkligen ha levt och njutit av livet och få sjukdomen.

 

[Mynta2]

Sv: Hur skulle du gjort?

Ja säger detsamma som dig !!

Pmm!

Grattis..när kommer den ?

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hur skulle du gjort?

Låt inte det hindra dig! Håller med de andra, eftersom du går på kontroller upptäcks det ju tidigt och då finns det större chans att klara det. Och de lär ju göra likadant med barnet.
Cancer är det absolut värsta som finns, men det får inte hindra en från att leva. Skaffar ni inte barn, finns ju risken att ni ångrar er sen, när det kanske även är för sent för att adoptera. Lycka till!

 

[GotAsecret]

Sv: Hur skulle du gjort?

Är du gravid!!!? Grattis!!

Hänger på grattandet! Grattis!!

TS - Risken för sjukdomar finns alltid, mer eller mindre allvarliga. Cancer är visserligen allvarligt men går att bota.
Du är under ordentlig kontroll och som du själv sa får du behandling i ett tidigt stadium OM det skulle visa något.
Jag tycker inte detta ska hindra dig från att skaffa barn, de kommer ha lika stenkoll på det och kunskap inom vård och behandling ökar ju hela tiden, nya metoder utvecklas och så vidare...vill du ha barn så go for it! Ta inte ut något i förskott.

 

[havreflinga]

Sv: Hur skulle du gjort?

Jag vet ju att jag är ett sådant barn själv. Men min mamma visste inte om att hon bar på genen.

Om hon hade vetat, hade du önskat att hon valde att aldrig låta dig få bli till?

Att få leva, och få uppleva kärlek från sina föräldrar, är alltid värt det, tycker jag. Även om livet bara varar en dag! Varje dag är en bonus, om man jämför med att inte finnas alls. Så länge man är önskad och älskad. Så ser jag det.

Jag skulle valt att försöka få barn, men kanske gett barnet en extra dos kärlek varje dag, för säkerhets skull ifall livslängden skulle råka bli kort.

 

[Kardinal]

Sv: Hur skulle du gjort?

Jag hade inte skaffat biologiska barn.

 

[Sedna]

Sv: Hur skulle du gjort?

Risken för sjukdomar finns alltid. Sjukdomar hör till livet. Bröstcancer är ju dessutom något som idag ofta upptäcks på ett tidigt stadium och som går att behandla. Det hade inte hindrat mig från att skaffa barn. Jag bär själv troligen på anlag för sjukdomar, sjukdomar som dessutom inte är behandlingsbara i dagsläget, men mycket kan ha hänt inom forskningen innan mina eventuella barn eventuellt skulle insjukna. Det är dessutom så många om och som sagt sjukdomar hör till livet, de flesta antar jag bär på anlag för något elände och gör man inte det så kan man bli sjuk ändå, det hör som till livet, så mina eventuella anlag kommer inte att hindra mig.