Hur skulle du definiera en "skötsam ungdom"?

Förlåt men skojar du? Jag flyttade som 17 åring 60 mil till Stockholm. Hässelby. Jag gick gymnasie vid Skanstull. Jag fick sommarjobb i Skärholmen. Jag red en häst utanför Kungsängen. Sedan en häst utanför Vallentuna. Alltså jag åkte tunnelbana, pendeltåg och buss hässelby gård-Kungsängen (framme där var det buss + gångväg till hästen jag hjälpte till med)-Skärholmen-Hässelby. Jag jobbade 7-16 varannan vecka och 16-22 (23 högsäsong) varannan vecka. Dvs jag åkte t hästen efter jobbet när jag slutade 16 och före jobbet när jag började 16. Varje dag. Då var jag i gymnasieåldern.
Skärholmen och hem tog ca 1.5 timme med tunnelbana. Hem till Kungsängen tog ca 1.5 h till stalldörren. För att inte tala om Vallentuna.
Det där lät rätt extremt :o det hade jag haft svårt att klara.
 
Däremot lär jag hur som komma ur detta kråkslott i åtminstone 35-40 års åldern, mina föräldrar kommer nog inte leva tills jag är mer än i 35 års åldern....
Är du medveten om att det finns ganska många Bukefalister i dina föräldrars ålder?
Tror du att de tror att de kommer vara döda om 15 år?
Jag tycker du är fascinerande respektlös och visst - det hör till ungdomen att tycka ens föräldrar är mossiga men ganska många av oss har föräldrar som är 20-, 30- och 40-talister och vi har lyckats frigöra oss.
 
Jag skrev fortfarande last exit. Jag vill fortfarande helst flytta innan 30 ;)

Min 17-åring räknar jag kallt med kommer att ha flyttat ut när hon är 20.
Väldigt skötsam tös, men hon har levt mer än du har gjort och är också betydligt bättre rustad för det självständiga vuxenlivet. Hon har festat och berättar alltid i förväg om de ska festa, hon super sig dock inte full, hon har pojkvän som hon tillbringar helgerna hos, hon har inte toppbetyg men sköter skolan, behöver aldrig smyga sig in nånsin nykter eller ej, sover länge när hon är ledig osv osv.

Dvs hon är en helt normal och skötsam tonåring som provar sina vingar, testar sig fram. Har stor frihet under ansvar och gör sig redo för vuxenlivet, vilket är vad du borde göra istf att tänka dig att du bor kvar hemma med föräldrarna tills du är 35-40 :crazy:
 
Jo, absolut! Men menade att problemet inte var enkelriktat så att säga. :)
Här säger du själv att du har svårt att släppa taget. Du kanske ska försöka bli säker på hur du själv vill ha ditt liv innan du lägger skuld på dina föräldrar. Så länge du har svårt att släppa dem och dra vet du att du kommer vara oense med dem om hur du lever ditt liv iom att de ser "allt". Det är dags att välja hur du vill att dina närmaste år ska se ut och inte bara starta trådar på buke om din situation på hemmaplan.
 
Det känns ofta som att de är dem som har lite svårt att...släppa taget liksom?

Du är medskyldig själv eftersom du låter dem hålla på så. Vill de inte klippa navelsträngen så får du göra det, du är för tusan en vuxen människa. Eller är det kanske så att det är bekvämt att få allt serverat och slippa ta eget ansvar för hur ditt liv ska se ut?
 
Jag måste erkänna att jag blir lite provocerad av tråden. När man hänger ut sin familj rätt ordentligt, får en dyr hobby helt betald, vägrar flytta längre än 5km och sedan har mage att klaga - då inser man nog inte hur privilegierad man är.
Ja det är rätt vidrigt. Jag tänkte förut på hur jag skulle känna om jag var förälder till @Dressyrtjejen_97 och jag kan säga att om jag kommit på någon av mina töser med att skriva så mycket skit om mig hade jag blivit mycket ledsen och förmodligen jättearg.
 
Helt ärligt så ta ett CSN lån och lägg pengarna på en hög så länge. När du fått ihop en liten buffert så flyttar du. Då har du så att om det skulle hände något med hästen och till lite möbler. Sen tänker jag mig att om det skulle skita sig så verkar dina föräldrar vara av den typen att de gärna ställer upp?

Det är rätt tradigt att ha pluggat 3- 4 år och inte kunnat stoppa undan en ända spänn. Hur ska du då kunna flytta?
 
Börjar med att be om ursäkt för långt inlägg.
TS du och jag är jämnåriga, jag är något år äldre än dig.
Om jag skulle ta din lista och checka av på mig själv så skulle jag räknas som inte alls speciellt skötsam, jag skulle vara en riktig rebell.
Anser jag (och min omgivning, vad dom nu har med mitt vuxna liv att göra) att jag är skötsam?
Ja.
Behöver jag be om hjälp från nära och kära och även samhället ibland? Absolut, det behöver vi alla ibland. Som exempel har alla har bett mamma/papp/släkting/vän om hjälp efter att man fyllt 18 år och flyttat hemifrån, vi alla blir sjuka och behöver bli sjukskrivna och får pengar från försäkringskassan.
Att vara skötsam handlar inte om hur många man ligger med, när man går och lägger sig eller hur ofta man festar.
Jag jobbar till och från med det som i folkmun kallas"stökiga ungdomar". Tro mig när jag säger att dom anses inte vara "stökiga" för att dom har kysst någon eller prövat alkohol...
Det väcker en nyfiken fråga i mig och det är hur det kommer det sig att du vad jag upplever i trådarna ofta pratar om okysst, oskuld, ingen alkohol osv. Jag menar inte att vara elak, måla in i ett hörn eller något åt det hållet, men jag undrar verkligen varför du anser varför tex "okysst" tillhör listan över hurvida någon är skötsam eller inte?

Jag säger inte att man ska kyssa eller ligga med någon bara för att. Jag säger inte att man ska röka eller dricka bara för att... Men man behöver leva för att kunna utvecklas som människa. Sen måste man hitta sin egen väg för vad man själv anser är att leva, men jag tror dom flesta håller med i att leva är inte att uppfylla alla andras (föräldrars) mål och värderingar om en själv innanför deras ramar utan att hitta sig själv och leva efter sina egna värderingar och sin egen vilja (bortsett från det som är skadligt, olagligt osv)

Jag har hållit på med det här inlägget ganska länge nu och det kommer nya inlägg hela tiden där det pratas om dina föräldrar. Om du tänker och framför allt känner efter, är det din lista över skötsamhet i trådstarten, eller är det dina föräldrars? Jag som är precis tvärtemot allt det du har skrivit på listan, anser du mig vara en person om inte sköter mig?

Jag kommer och tänka på dom trådar du skapat/du svarat i, senaste var det väl realistiska drömmar tråden där du pratar om att du vill flytta till bla Sparreholm och Mariefred och dom orterna ligger väl längre ifrån dina föräldrar än du pratar om i den här tråden att du kan tänka dig för avstånd? Någonstans drömmer du om ett självständigt liv på avstånd från dina föräldrar så varför inte ta steget och flytta? Det är många som pendlar (m. tåg) från tex Mariefred till Stockholm. Det finns mycket fina stall i Mälardalen som är bra billigare är dom 15 000kr i månaden eller vad det nu var du la på hästen H.ur kommer det sig att du tycker det är jobbigt att flytta hemifrån?
 
Senast ändrad:
Hela den här tråden (och andra från TS) är bara sorlig. Du är inte ett dugg rustad för vuxenlivet, du är 20 år och resonerar som en 12-åring, ifrågasätter inget folk säger åt dig utan tror på allt (och då har du ändå hela internet och google att kolla upp saker på, det hade många av oss andra inte när vi var 20 år gamla), du låter bekvämt dina föräldrar styra dig, verkar livrädd för killar (varför måste du så ofta påpeka du har en kompisrelation med några, det är liksom helt normalt att ha kompisar av båda könen), du tycker det är omöjligt att förflytta dig 5 km (kör din pappa dig VARJE DAG??).

Tjejen, du kommer kraschlanda när dina föräldrar dör för du är inte rustad att ta hand om dig själv. Att ändra på det kan bara du själv. Sluta skylla på dina föräldrar. Du har varit myndig i 2 år men inte nyttjat tiden alls.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp