Hur ska sjukvårdens tillkortakommanden lösas?

[kryddelydd]

Jag tänkte på det du skrev ang att folk söker vård enbart för att få besöket loggat inför senare kontakter med försäkringsbolaget. Det borde gå att lösa på ett sådant sätt att försäkringsbolaget tog ett större ansvar eftersom det är fb som kräver det.
Varför utbildas inte fler läkare? Jag får känslan av att man från läkarlinjens sida gärna vill ha ett underskott av läkare för att driva upp lönerna. Rätt eller fel?

Läkarlinjens storlek avgörs inte av samma instans som avgör lönerna - så antagligen inte.
Begränsande faktorer kan vara möjligheten till vettiga praktikplaceringar, inte alltid så enkelt.
Det vore vansinne att eftersträva den typen av läkarbrist som man ser bland många specialiteter ibland men jo, den teorin har framförts av fler än dig.

 

[kryddelydd]

En satsning på friskvård (och psyk?) borde rejält avlasta vården föreställer jag mig också?

Hur menar du nu? Med friskvård är jag med, men det är ju väldigt långsiktigt.
Hur menar du med att satsa på psyk? Det är ju också en del av vården (även om det är fler som söker för att de inte mår riktigt bra, än de som är tillräckligt illa däran för att uppfylla diagnoser).

 

[Monstermom]

Hur menar du nu? Med friskvård är jag med, men det är ju väldigt långsiktigt.
Hur menar du med att satsa på psyk? Det är ju också en del av vården (även om det är fler som söker för att de inte mår riktigt bra, än de som är tillräckligt illa däran för att uppfylla diagnoser).

"Psyk" var nog lite för vagt uttryckt, det var bara en snabb fundering som inte var helt färdigruvad. Men jag tror/upplever att många mår mentalt dåligt och söker hjälp för fysiska problem, något som skulle kunna hjälpas (till allas fördel) genom större tillgång till stöd, samtalskontakter och allmän... "Mental friskvård", typ? Jag pratar alltså inte om människor som har "riktiga" psykiska problem och mer hör hemma i den traditionella vården, utan att det kanske vore bra om folk i allmänhet fick lättare tillgång till (och uppmuntran att söka sig till) något slags vardagsstöttning. Folk är ensamma, stressade och olyckliga, det skapar (onödig?) ohälsa tänker jag.

 

[Teilani]

"Psyk" var nog lite för vagt uttryckt, det var bara en snabb fundering som inte var helt färdigruvad. Men jag tror/upplever att många mår mentalt dåligt och söker hjälp för fysiska problem, något som skulle kunna hjälpas (till allas fördel) genom större tillgång till stöd, samtalskontakter och allmän... "Mental friskvård", typ? Jag pratar alltså inte om människor som har "riktiga" psykiska problem och mer hör hemma i den traditionella vården, utan att det kanske vore bra om folk i allmänhet fick lättare tillgång till (och uppmuntran att söka sig till) något slags vardagsstöttning. Folk är ensamma, stressade och olyckliga, det skapar (onödig?) ohälsa tänker jag.

Precis, vi var några stycken som diskuterade det där och konstaterade att mycket av den problematiken, sorgearbete, allmänt stöd, var sådant man kunde få av kyrkan förr. Det kan man säkert idag med, men vi söker inte hjälp där längre. Det du efterfrågar är ju själavård, men är det sjukvård?

 

[Monstermom]

Precis, vi var några stycken som diskuterade det där och konstaterade att mycket av den problematiken, sorgearbete, allmänt stöd, var sådant man kunde få av kyrkan förr. Det kan man säkert idag med, men vi söker inte hjälp där längre. Det du efterfrågar är ju själavård, men är det sjukvård?

Nja, men om folk inte får det behovet mött så blir det ju sjukvård? Jag tänker att gränsen kanske inte behöver vara så skarp om man lyfter blicken lite, kan man nå människor innan de söker sjukvård (för något som kanske inte är ett fysiskt problem, eller är något som hade kunnat undvikas) spelar det kanske inte så stor roll om det är just "sjukvård"? Preventiv sjukvård?

Jag tänkte också på religion när jag skrev, det verkar ju finnas ett behov av något som fyller den nischen. Jag är inte en förespråkare för religion, det har sina goda sidor men alldeles för många dåliga också (förutom att jag helt enkelt inte har någon tro), men den behöver nog ersättas...

 

[ameo]

Fast ibland undrar jag lite över om sjukvården är organiserad för bästa effektivitet.
Våra vårdcentraler har, sedan rätt många år, ingen egen röntgenutrustning. Så alla som eventuellt kan behöva röntgenundersökning skickas vidare in till sjukhuset.
Så var det med min dotter för ett par år sedan, när hon ramlat på gympan och hade ont i handleden. Först till vårdcentralen på fm, därifrån remiss till röntgen (vi passade på att äta en rejäl lunch på restaurangen på sjukhuset innan vi gick upp på röntgen...). Vi kom väl in hyfsat fort till rtg och bilderna togs, därefter blev vi skickade ner till akuten - där läget var smått hysteriskt den dagen. Efter 2½ timme fick vi komma in till en hyperstressad läkare som inte ens visste om att vi redan var undersökta, röntgade och klara. Vi satt alltså i 2½ timme och väntade på akuten, bara för att få veta att det var en radiusfraktur och att sköterskan skulle gipsa den. Det kändes SÅ FEL att sitta på akuten med dotterns lilla fjuttiga spricka i handleden (det var vad den benämndes som) när man vet att akuten är till för de svårare sjukdomsfallen.
Jag kände då att det borde ha gått att göra det på nåt mer tidseffektivt sätt, t.ex att röntgenläkaren (antar att en sådan kollar bilderna innan man skickas ner till akuten) svarar till en avdelning, där en sköterska direkt kan gipsa (om det ligger rätt), så att man kan hoppa över mellanlandningen på akuten.

 

[Snurrfian]

Fast ibland undrar jag lite över om sjukvården är organiserad för bästa effektivitet.
Våra vårdcentraler har, sedan rätt många år, ingen egen röntgenutrustning. Så alla som eventuellt kan behöva röntgenundersökning skickas vidare in till sjukhuset.
Så var det med min dotter för ett par år sedan, när hon ramlat på gympan och hade ont i handleden. Först till vårdcentralen på fm, därifrån remiss till röntgen (vi passade på att äta en rejäl lunch på restaurangen på sjukhuset innan vi gick upp på röntgen...). Vi kom väl in hyfsat fort till rtg och bilderna togs, därefter blev vi skickade ner till akuten - där läget var smått hysteriskt den dagen. Efter 2½ timme fick vi komma in till en hyperstressad läkare som inte ens visste om att vi redan var undersökta, röntgade och klara. Vi satt alltså i 2½ timme och väntade på akuten, bara för att få veta att det var en radiusfraktur och att sköterskan skulle gipsa den. Det kändes SÅ FEL att sitta på akuten med dotterns lilla fjuttiga spricka i handleden (det var vad den benämndes som) när man vet att akuten är till för de svårare sjukdomsfallen.
Jag kände då att det borde ha gått att göra det på nåt mer tidseffektivt sätt, t.ex att röntgenläkaren (antar att en sådan kollar bilderna innan man skickas ner till akuten) svarar till en avdelning, där en sköterska direkt kan gipsa (om det ligger rätt), så att man kan hoppa över mellanlandningen på akuten.

Låter som min utflykt med sonen... Han gjorde sig illa på kvällen och vi misstänkte rätt omgående nyckelbenet, jag ringde och rådfrågade 1177 och vi kom överens om att om det gick att smärtlindra så skulle vi åka till VC dagen därpå, annars var vi självklart välkomna till akuten. Han gick att smärtlindra så vi kom in på VC morgonen efter, gå med raska kliv till röntgen, tillbaka till VC där läkaren konstatera att det mycket riktigt var nyckelbenet som var av men att hen ville att vi skulle åka till akuten ändå... Så vi satte oss i bilen och åkte förbi hemmet och till akuten, fick komma in rätt snabbt, träffa läkare som ville skicka oss på röntgen igen, när jag frågade om det inte gick att se bilderna vi hade tagit tidigare på dagen så gick det visst... Läkaren tittade på bilderna, läste utlåtandet från röntgenläkaren och konstatera att nyckelbenet var av, det var bara att vila i 14 dagar och blev det inte bättre så skulle vi vända oss till VC...
Om nu läkaren på VC inte kände sig trygg i sin bedömning, hade det inte varit enklare att ringa och prata med läkaren på akuten och rådfrågat? Eller på ortopeden? Nu tog vi ju upp en massa extra tid för en massa människor som hade kunnat gjort något bättre..

 

[Lovisaleonora]

Snurrfians och Ameos beskrivningar tycker jag är bild av hur systemet funkar. Så fort du söker till VC så blir du skickad till akuten. Vilket gör att akuten får handskas med en hel hög förutsättningar som lika gärna kunde hanterats av VC, men de vill skjuta kostnaden vidare.

Det är inte roligt att ta upp vårdplats som behövs av annan, när man själv inser att man är totalt malplacerad.

 

[tara]

Vänta nu.

Du skriver att sjukvården till att gemene man ska söka akuten?
Ja, det vill sjukvården.
När det gäller akut svår sjukdom, då vill sjukvården att befolkningen ska uppsöka akuten.

För alla andra ärenden vill sjukvården att befolkningen ska kontakta ordinarie verksamhet på kontorstid respektive distriktsläkarjouren via 1177 (där rådgivningen och åtgärderna många gånger ter sig märkliga).

Hur menar du, konkurrensutsättas? Inom primärvården (vårdcentralerna) är vården konkurrensutsatt vad gäller vårdgivare: det finns privata och offentliga vårdcentraler men som alla i slutändan finansieras med offentliga medel.

Det sjukvården säger och det sjukvården erbjuder är inte samma sak.

Ni vill och vill och vill men ni erbjuder inte något alternativ. Barnet hade blivit skadat om föräldrar tackat och tagit emot det sjukvården erbjöd som alternativ.

 

[tara]

Jag skrev också om smidigaste vägen:
man hade kontaktat vårdcentralen, fått en mottagningstid, tagit prover och remitterats till Barn.
Man måsten inte söka akuten för att få vård.
En kan anta att o det hela föregåtts av googlingar et c, så har det gått ganska lång tid och att familjen då rimligen hade haft gott om tid att kontakta vårdcentralen.

Det är bedömningar som får stå för dig.

Jag skrev googlingar men de är väl ganska automatiskt i dagens samhälle. Vad är det för nytta med att kontakta vårdcentralen när de har fått negativt besked av den ansvariga läkaren.

Är det inget remisstvång till barnavdelningen?

Faktum är att detta faktiskt var ett privat alternativ och inte landstinget. Så jag tror jag skrivit mest sjukvården va? Vad ger då konkurrensutsättning, det ger fler alternativ. Denna privata vc hade inte kunnat uppträda så om det inte varit strukturella problem. Du hade inte skrivit här om du inte utredde strukturella problem för någon part. Tror jag, jag kanske missförstår eller har fel.

 

[tara]

Jag skrev också om smidigaste vägen:
man hade kontaktat vårdcentralen, fått en mottagningstid, tagit prover och remitterats till Barn.
Man måsten inte söka akuten för att få vård.
En kan anta att o det hela föregåtts av googlingar et c, så har det gått ganska lång tid och att familjen då rimligen hade haft gott om tid att kontakta vårdcentralen.

Jag vill avsluta detta , det går inte att gå in på detaljer och jag tror inte tråden vinner på det heller.

 

[kryddelydd]

Det sjukvården säger och det sjukvården erbjuder är inte samma sak.

Ni vill och vill och vill men ni erbjuder inte något alternativ. Barnet hade blivit skadat om föräldrar tackat och tagit emot det sjukvården erbjöd som alternativ.

Ja, sjukvården vill och vill.
Utifrån givna resurser.

Och än en gång: har du några konkreta förslag på lösningar, vilket är vad trådstarten efterlyste?
Klagomål och "jag har rätt till" kommer tillräckligt ofta ändå.
Att försöka se problemet kan vara en väg att förstå varför erbjudandet inte finns?

Det är väldigt många människor som ställer anspråk på vården.
Resurserna räcker inte.
De flesta inom vården (100% finns aldrig så jag ska inte skriva alla) jobbar så mycket och så fort de hinner, med risk för att bedömningarna blir slarviga för det är för många andra arbetsuppgifter som väntar och pockar på uppmärksamhet.

Därför blir inte utbudet det som önskas. Efterfrågan överstiger utbudet.

 

[kryddelydd]

Du hade inte skrivit här om du inte utredde strukturella problem för någon part. Tror jag, jag kanske missförstår eller har fel.

Du har fel.
Jag utreder ingenting.
Jag sitter som en av de där elaka människorna som inte vill ge alla som efterfrågar, de åtgärder de begär.
Jag sitter som en av de där som har för kort tid till förfogande för att sätta mig in i patientens problematik och som lider av att det ger risk för fel och att därmed förvärra eller försena något.
Jag sitter som en av de där som blir frustrerad av att inte kunna ge det folk vill ha.

det enda i min situation som kan ses som jäv är att jag är lite trött på att veta att vi sliter ganska ont och endast får en massa skäll eftersom vi inte lyckas motsvara allas önskemål.

 

[kryddelydd]

Snurrfians och Ameos beskrivningar tycker jag är bild av hur systemet funkar. Så fort du söker till VC så blir du skickad till akuten. Vilket gör att akuten får handskas med en hel hög förutsättningar som lika gärna kunde hanterats av VC, men de vill skjuta kostnaden vidare.

Det är inte roligt att ta upp vårdplats som behövs av annan, när man själv inser att man är totalt malplacerad.

Jag tror att tolkningen är delvis fel.
Många är så rädda att hamna i en knepig situation senare, att patienten eller föräldrar ska lägga skulden på VC-doktor som INTE skickade till akuten, om läkningen inte blir som önskad.

det handlar rimligen inte om kostnad utan om rädsla för att bli anmäld om något går snett. Hängslen och livrem, du vet.
Och ibland handlar det om bristande kunskap om lämpligast handläggning och bristande fantasi att i stället ringa någon på sjukhuset och fråga om råd.

 

[kryddelydd]

Fast ibland undrar jag lite över om sjukvården är organiserad för bästa effektivitet.
Våra vårdcentraler har, sedan rätt många år, ingen egen röntgenutrustning. Så alla som eventuellt kan behöva röntgenundersökning skickas vidare in till sjukhuset.
Så var det med min dotter för ett par år sedan, när hon ramlat på gympan och hade ont i handleden. Först till vårdcentralen på fm, därifrån remiss till röntgen (vi passade på att äta en rejäl lunch på restaurangen på sjukhuset innan vi gick upp på röntgen...). Vi kom väl in hyfsat fort till rtg och bilderna togs, därefter blev vi skickade ner till akuten - där läget var smått hysteriskt den dagen. Efter 2½ timme fick vi komma in till en hyperstressad läkare som inte ens visste om att vi redan var undersökta, röntgade och klara. Vi satt alltså i 2½ timme och väntade på akuten, bara för att få veta att det var en radiusfraktur och att sköterskan skulle gipsa den. Det kändes SÅ FEL att sitta på akuten med dotterns lilla fjuttiga spricka i handleden (det var vad den benämndes som) när man vet att akuten är till för de svårare sjukdomsfallen.
Jag kände då att det borde ha gått att göra det på nåt mer tidseffektivt sätt, t.ex att röntgenläkaren (antar att en sådan kollar bilderna innan man skickas ner till akuten) svarar till en avdelning, där en sköterska direkt kan gipsa (om det ligger rätt), så att man kan hoppa över mellanlandningen på akuten.

Rutiner skiljer.
Normalt sett är det en ortopedläkare som avgör om det är gipsning eller annan åtgärd som ska göras vid fraktur.
Alltså skulle bilderna först bedömas av sannolikt ortoped. Sedan besked.
Man kan misstänka att er väntan berodde på att ortopeden prioriterade andra arbetsuppgifter före granskning av era bilder och att det var orsaken till förseningen.
Men det kan absolut vara en tanke: att skilja ortopediska akuta ärenden (för en fraktur räknar jag till de ärenden som ska hanteras akut) från medicinska akuta ärenden.
Ni hade att göra antingen på en "stor" akut eller på en ortopedmottagning för akuta ärenden om en sådan hade funnits.

 

[Snurrfian]

Jag tror att tolkningen är delvis fel.
Många är så rädda att hamna i en knepig situation senare, att patienten eller föräldrar ska lägga skulden på VC-doktor som INTE skickade till akuten, om läkningen inte blir som önskad.

det handlar rimligen inte om kostnad utan om rädsla för att bli anmäld om något går snett. Hängslen och livrem, du vet.
Och ibland handlar det om bristande kunskap om lämpligast handläggning och bristande fantasi att i stället ringa någon på sjukhuset och fråga om råd.

Jag kan möjligtvis hålla med dig om att VC är livrädda för att behandla barn fel, när det gäller mig själv så fick jag stå på rejält för att få ytterligare undersökningar, läkaren på VC gjorde sitt bästa för att säga att jag faktiskt fick lov att stå ut... Men efter lång övertalning och påpekande om att jag snarare blev sämre och sämre istället för bättre så fick jag en tid till endoskopi, tre månader senare... Därifrån blev det raka vägen in till stora sjukhuset och nedsövning samma dag och 14 dagar senare fick jag min första cellgiftsbehandling... Då hade jag ett magsår som var 7*5 och läkaren på onkologen förstod inte hur jag ens kunde vara så pigg som jag ändå var... Hade jag inte stått på mig i det läget mot läkaren på VC och tjatat mig till mer vård så hade min behandling varit ännu dyrare och svårare om det hade gått att göra något alls... Nu trodde jag inte själv att det var så illa utan jag trodde att jag hade ett bråck på matstrupen i och med att jag spydde hela tiden.
Där har vi ytterligare ett problem på VC, läkaren tyckte inte att det var ett problem att jag hade rasat 20 kg i vikt utan att jag hade ändrat något i vare sig kost eller livsföring, förutom att jag spydde helt omotiverat. Jag var ju överviktig så det gjorde ju inget...

 

[Lovisaleonora]

det handlar rimligen inte om kostnad utan om rädsla för att bli anmäld om något går snett. Hängslen och livrem, du vet.
Och ibland handlar det om bristande kunskap om lämpligast handläggning och bristande fantasi att i stället ringa någon på sjukhuset och fråga om råd.

Nåja, nu umgås jag med två VC läkare och har ytterligare två läkare i släkten och de uttalar själva detta att de skickar vidare just för att kringgå en kostnad.

Att det sedan också beror på feghet/inkompetens är säkert inte fel.

 

[kryddelydd]

Nåja, nu umgås jag med två VC läkare och har ytterligare två läkare i släkten och de uttalar själva detta att de skickar vidare just för att kringgå en kostnad.

Att det sedan också beror på feghet/inkompetens är säkert inte fel.

Ojdå!
Det resonemanget har jag aldrig hört föras!
Och jag umgås nog med fler än två läkare.

fast det kan säkert skilja i olika delar av landet också, hur betalning fördelas mellan olika kliniker.

En del av problemet med sjukvården tror jag beror på att det är så spretigt: det som är sant för Stockholm gällande organisation (vem ska göra vad) är det antagligen varken för Värmland eller Skåne.
Det i sig leder till att människor "lärt sig" hur man "ska" göra på ett ställe och förväntar sig, med viss rimlighet, att det ska gå till på samma sätt på en annan ort.

Jag ser det som ett tydligt problem att tillgänglig vård, utbudet alltså, skiljer mycket mellan olika delar av landet.
Det är inte rimligt att man får "mer" vård för att man råkar bo i Stockholm jämfört med om man bor i Värmland eller Norrbotten.
Att sträckan man behöver förflytta sig till vården skiljer, är ju nödvändigt av geografiska skäl.
Men att utbudet skiljer - nej, inte OK.

 

[caballus]

Ja de är friska människor så de skulle förmodligen anmäla BVC läkaren.

Angående anmälan, så träffade jag en vårdcentralsläkare förra veckan som sagt upp sig, gett upp på yrket, därför att hen var så rädd för att missa någonting, rädd för att bli anmäld, att hon inte hann med sitt jobb på arbetstid.

Så att anmäla precis allt när man inte får som man vill är inte heller alltid så produktivt. Läkarna blir rädda för att prova.

 

[kryddelydd]

@tara du beskriver ju ett missnöje med sjukvården. Det är sjukvården som, genom att inte erbjuda de resurser som efterfrågas på "normaltid" "vill" att befolkningen ska söka akuten för allting, skriver du.

Hur tycker du att man ska göra för att bättre erbjuda det som efterfrågas inom ordinarie verksamhet?