Hur ska sjukvårdens tillkortakommanden lösas?

[Snurrfian]

Jag som har arbetat på ett demensboende hade uppskattat om det fanns mer ambulerande personal vi kunde få hjälp utav, framförallt för den dementes skull då det kan vara väldigt jobbigt för hen att hamna på sjukhus. Om vi kunde göra mer vård på boendet hade det varit optimalt.

Men vi gör så mycket vi kan och skickar absolut inte in folk bara för att vi inte har tid med dem utan för att det är något som är så allvarligt att det behövs en resa till akuten.
De gånger jag varit med och skickat in har det varit inre blödning (som hade kunnats undvikits om dsk hade lyssnat på oss, hierarkin inom vården kan också vara ett problem) och fraktur efter fall.

Jag tror på mer närakut och att även få ner tiderna till dit man får remiss, med sonen fick vi vänta över en månad med en remiss på ett problem vi till slut fin åka till akuten för och jag är uppe i ett års väntetid till inkontinens operations samtal (det tänker jag inte söka akut hjälp för )

Ni på ert boende kanske inte gör det men jag har råkat höra ett samtal mellan två anställda på ett boende som uttryckte just det, de valde att skicka in en äldre boende som låg för döden men det var kort om folk och de hade inte möjlighet att sitta hos hen.
Svärmor fick tillbringa en dag på akuten, skickad från boendet eftersom boendets läkare inte lyssnade på personalen och stirrade sig blind på att hon hade gallstens problem. Problemet var bara att hon även hade en komprimerad kota i ryggen också... Två vändor på VC och en hel dag på akuten innan något kom på att de skulle ta en röntgen bild på ryggen, trots att personalen gång på gång påpekade att strax innan hon började få ont så hade de hittat henne på golvet i sitt rum...

 

[Sar]

3 må

Startar den här tråden som spin-off på en tråd om en armbågssmärta.
I den tråden, liksom i så många andra, framförs hur man SKA söka på akuten när man inte är nöjd med att inte få tid på vårdcentralen. Och hur man HAR RÄTT att få tid hos läkare för att man är orolig för något.

Vi har i Sverige en vårdgaranti som lovar både det ena och det andra.
Man har rätt att komma i kontakt med sin vårdcentral samma dag som man söker (det lyckas skapligt på många håll när man mäter telefontillgänglighet; bortemot 90-95% av alla telefonsamtal besvaras med en del lokala skillnader).

Man har rätt till läkarbesök inom en vecka - med förbehållet att det enligt lagen är vården och inte den som kontaktar vården, som avgör det medicinska behovet. Här misslyckas vårdcentralerna ganska grovt i befolkningens ögon.

Om man överenskommer remiss till annan specialitet (distriktsläkarna är också specialistläkare men på ett bredare område och inte på samma djup som "organspecialister"), så har man rätt att få en tid inom tre månader. Här misslyckas sjukvården också med jämna mellanrum. Och på en del ställen får klinikerna stimulans att ta emot remissbesök vilket ibland lett till att nödvändiga återbesök skjutits på framtiden vilket i flera fall lett till skador (en ögonklinik i västsverige och en medicinklinik i västsverige har kritiserats av tillsynsmyndigheten för just det här problemet).

Om exempelvis operation beslutas vid konsultationen på sjukhuskliniken, har man rätt att få åtgärden inom ytterligare tre månader. Här misslyckas vården också.

På akutmottagningarna är det långa väntetider både för dem som är svårt sjuka och i synnerhet för personer som uppsöker akutmottagningarna för mindre brådskande och mindre allvarliga åkommor.

På sjukhusens vårdavdelningar råder överbeläggningar.

Utifrån mitt perspektiv som "vårdarbetare" ser jag att vi lider av brist på personal. En del organisatoriska svagheter finns säkert också men en "normal" arbetsdag handlägger jag ärenden gällande 25-50 olika personer. Det kan vara 12 besök på en förmiddag, och dessutom ställningstagande till akuta receptförskrivningar. Det innebär ganska få minuter för varje besök. Många av dem som söker, förväntar sig en noggrann genomgång av sjukhistorien och en noggran utredning. Det är väldigt svårt att tillmötesgå när man har ungefär 10-15 minuter tillgängliga för varje person.
De planerade mötena handlar i stället om 20-25 minuters tillgänglig tid.
Många personer vill ta upp två-tre ärenden utöver det ärende man bokat tiden för.

På sjukhusens vårdavdelningar hinner personalen inte ta ut sin lunch (det vill säga, de jobbar gratis på sin lediga tid). Vårdplatser hålls stängda på grund av brist på personal.
Nyutbildad personal med kort erfarenhet sätts i bräschen att ta hand om väldigt svåra ärenden och har dåligt med stöd av mer erfaren personal på grund av personalbrist.

*Ja, det är något slags beskrivning av vården. Väldigt inkomplett, förstås, och utifrån vårdens perspektiv.

Jag förstår att det finns skäl till missnöje.
Men finns det någon som har något konstruktivt att tillföra, och inte bara klagomål och krav på det man har rätt till?

3 månaders vårdgaranti blir ju lite missvisande om det ex.vis behövs magnetröntgen för att bestämma om operation ska ske. Jag får ( förhoppningsvis) träffa en specialist inom 3 månaders vårdgaranti, ska jag magnetröntgas får jag vänta tills jag är prioriterad i kön, på mitt landsting har det inland varit ett års väntetid... När jag väl är röntgad går jag på vårdgarantin igen och ska opereras inom 3 månader.
Har jag nu otur kan jag ju få vara sjukskriven/ alt. inte kunnat jobba fullt ut under 1,5 år innan jag ens kan påbörja min rehabilitering. Vilket kan vara förödande för både mitt arbetsliv och familjeliv.

 

[Sar]

Jag är ju väldigt okunnig ang den offentliga vården men jag tänker att många förbättringar borde kunna göras på den administrativa sidan. Nu är det ändrat men för ca 10 år sedan hade två närliggande sjukhus olika system och fick faxa över ex.vis journaler. Jag tror administrationen och dokumentationer sväljer enormt mycket vårdtid och borde gå att få mer effektiva.
Jag har exempelvis funderat över varför vi har en receptionist på vår Vc istället för att bara knappa in personnummer och betala med kortapparat?! Givetvis med ringklocka om man behöver hjälp ( där ska man nog inte heller förringa medmänniskor som kan hjälpa varandra att "checka in"). Jag hade hellre sett att receptionistpengarna användes till en mer vårdrelaterad tjänst.

 

[lil-sis]

Jag är ju väldigt okunnig ang den offentliga vården men jag tänker att många förbättringar borde kunna göras på den administrativa sidan. Nu är det ändrat men för ca 10 år sedan hade två närliggande sjukhus olika system och fick faxa över ex.vis journaler. Jag tror administrationen och dokumentationer sväljer enormt mycket vårdtid och borde gå att få mer effektiva.
Jag har exempelvis funderat över varför vi har en receptionist på vår Vc istället för att bara knappa in personnummer och betala med kortapparat?! Givetvis med ringklocka om man behöver hjälp ( där ska man nog inte heller förringa medmänniskor som kan hjälpa varandra att "checka in"). Jag hade hellre sett att receptionistpengarna användes till en mer vårdrelaterad tjänst.

Är det inte en läkarsekreterare då som även skriver journaler etc?

 

[Sar]

Det vet jag inte men hon sitter alltid i receptionen de gånger jag varit dit så jag tippar på att det är en ren receptionstjänst

 

[tara]

Jag håller med dig i sak. Det bästa hade ju varit att den person som ansåg att provet skulle tas, gjorde det till att börja med. Vilket också är så det faktiskt ska gå till. Den som anser att viss provtagning är motiverad, ska ombesörja det.

Men dina tider stämmer inte alls med verkligheten.
Det här är en mer sannolik tolkning (vissa siffror jag anger vet jag stämmer, andra gissar jag lite på):
Läkarbesök på barnakuten inkl admin: 25 min
Bokning på BVC: 5 minuter (om inte föräldrarna har starka synpunkter och det tar tid att leta upp en passande tid)
Läkartid på BVC inkl admin 15 minuter (detta är en sann siffra; det är vad läkaren som regel har på sig per barn på BVC)
åb på akuten, troligen ca 15-20 minuter.
Blodprovstagning, rimligt.
Läkarbedömning och livsmedelsanvisning (hade inte gått att undvika lite beroende på landsting eftersom det åtminstone här är barnläkarna som får skriva sådant och det är barnkliniken som har dietisten också): sannolikt tar det ca 10 minuter eftersom det är sådant som läkaren "måste" göra parallellt med annan verksamhet.

Bästa flödet: Telefonkontakt med vårdcentral. Mott-tid till distriktsläkare, inkl admin 30 min.
Provtagning 15 min.
Vid svar, bedömning av detsamma, remiss till barnklinik samt info till föräldrar om skriven remiss för vidare utredning (där jag jobbar "får" remissen glutenintolerans egentligen inte ställas enbart utifrån blodprov utan vidare undersökning ska göras), 15 minuter om läkaren har tur.

Men eftersom man valde att söka akuten, så krånglade det till en del. Normalt sett har inte akutmottagningarna uppdraget att utreda långvarig sjukdom eftersom läkarna normalt sett inte är fast stationerade på akutmottagningar och att provsvar därför kan gå oupptäckta.

Absolut, det var vida bedömningar i tiden för att jag har ingen aning. Det skrev jag också och en halvering av tidsåtgången är en halvering av tidsåtgången.

Det är dock inte problemet att jag skriver fel på tider. Du fokuserar fel.

Problemet är bl a de om de inte gått till akuten så hade celiakin förblivit oupptäckt. Det hade inneburit onödiga skador på barnet.

En kan anta att det var en längre tids diskussion inom familjen och vänner, googlingar på internet etc innan de gick till akuten.

Ja de är friska människor så de skulle förmodligen anmäla BVC läkaren.

 

[tara]

Jag håller med dig i sak. Det bästa hade ju varit att den person som ansåg att provet skulle tas, gjord



......
Men eftersom man valde att söka akuten, så krånglade det till en del. Normalt sett har inte akutmottagningarna uppdraget att utreda långvarig sjukdom eftersom läkarna normalt sett inte är fast stationerade på akutmottagningar och att provsvar därför kan gå oupptäckta.

Fast är det problemet att folk söker akuten för att de inte får hjälp på vårdcentraler och BVC så måste någon ta tag i saken och hitta lösningar.

Det är fullt med välutbildade människor inom sjukvården. Antingen ska vården konkurrensutsättas eller så måste vården hitta på en metod för att lösa problem som detta, Ett totalt misslyckande i att bedöma celiaki hos barn av en barnläkare.

Att utsättas för konkurrens kan vara ett sätt att höja kvaliteten.

Metoden idag som sjukvården har valt för gemene man är akuten. Skäll inte på folk som gör som sjukvården vill eller erbjuder.

 

[tara]

Det är tänkbart att BVCs uppgift ska justeras till att handla om annat/mer än övervakning av det friska barnet. Men idag har inte BVC egentligen en utredande funktion. Just glutenintolerans är en gränsfråga.
Det handlar då, som vanligt, om fördelning av resurser.
Idag är det många BVC som har svårt med läkarbemanningen (jodå, där också) och därför kan behöva skala ner det till absoluta minimum.
Medan andra BVC väljer att tänja ut uppdraget till att täcka även sådant som egentligen handlar om att människor söker för utredningar för sina barn.

Okej, det är inte deras, BVC s ansvar.

Fint. Varför säger läkaren inte det då?

Tyvärr jag kan inte utreda celiaki. Istället blir läkaren otrevlig och argumenterar mot.

Detta var enbart ett exempel, precis i nutid. Att följa fall efter fall på detta sätt ger sjukvården möjlighet att göra förbättring efter förbättring med mål för varje "case". Det ska inte hända igen. Jag tror att detta kallas lean production och utvecklades av japansk industri på 70 talet. Wake up, Sveriges sjukvård.

 

[CarEr]

Jag är ju väldigt okunnig ang den offentliga vården men jag tänker att många förbättringar borde kunna göras på den administrativa sidan. Nu är det ändrat men för ca 10 år sedan hade två närliggande sjukhus olika system och fick faxa över ex.vis journaler. Jag tror administrationen och dokumentationer sväljer enormt mycket vårdtid och borde gå att få mer effektiva.
Jag har exempelvis funderat över varför vi har en receptionist på vår Vc istället för att bara knappa in personnummer och betala med kortapparat?! Givetvis med ringklocka om man behöver hjälp ( där ska man nog inte heller förringa medmänniskor som kan hjälpa varandra att "checka in"). Jag hade hellre sett att receptionistpengarna användes till en mer vårdrelaterad tjänst.

Att man inte bara knappar in personnummer själv beror på att vi har en lag angående identifiering inom sjukvården. Du ska kunna styrka din identitet mot godkänd legitimationshandling. Det finns de som medvetet uppger fel personnummer.

 

[kryddelydd]

Jag undrar hur mycket som är avsaknaden av pengar och hur mycket som är dålig administration och dåliga rutiner? Självklart behövs det tillräckligt med personal på alla nivåer för att det ska fungera, men lider inte vården lite av samma problem som polisen, fel personer utför fel uppgifter och fokus läggs på fel saker?

Delvis dålig organisation men inte bara.
Dålig organisation förklarar inte varför efterfrågan på läkartider inom primärvården inte går att tillmötesgå, när en läkare kan träffa 12 patienter på en halvdag. Så snabba besök premierar heller inte god kvalitet på bedömningarna.
Fast det är i och för sig en organisationsfråga: det finns så litet tidsutrymme vid varje besök att personer med mer komplex problematik kan tvingas till flera besök för att gå igenom situationen.
Sedan har jag i ärlighetens namn svårt att se hur man ska kunna åstadkomma en flexibilitet i systemet som tillåter att Agda tar upp 30 minuter extra (vilket den som bokade tiden inte kunde veta att hon skulle göra) utan att det drabbar Johan som var bokad omedelbart efter Agdas bokade besök.

 

[kryddelydd]

Jag undrar hur mycket som är avsaknaden av pengar och hur mycket som är dålig administration och dåliga rutiner? Självklart behövs det tillräckligt med personal på alla nivåer för att det ska fungera, men lider inte vården lite av samma problem som polisen, fel personer utför fel uppgifter och fokus läggs på fel saker?

Ett problem är ju verklig brist på utbildad personal även om pengar funnes.
Vi ska dessutom komma ihåg, i penga-diskussionen, att Sverige lägger en internationellt sett uppseendeväckande liten andel av BNP på sjukvård. Vi har minst antal vårdplatser på sjukhus av OECD-länderna. Vi har färre läkare i primärvården än andra OECD-länder och de läkarna har ett betydligt större uppdrag.
Och vi har de mest missnöjda patienterna/befolkningen - trots att de svenska resultaten (överlevnad/bot i cancer, överlevnad efter hjärtinfarkt, måluppfyllelse för typ II diabetes) ligger väldigt högt upp vid jämförelser. Sverige är "världsbäst" vad gäller resultat vid typ II diabetes.
Så det finns också sådant som verkar fungera väl i svensk sjukvård: trots att vi lägger jämförelsevis små resurser så är resultaten goda - men missnöjet enormt.

 

[kryddelydd]

Men är det ens så att sjukvården får mindre pengar? Jag hade absolut antagit motsatsen, och jag har för mig att jag har läst att sjukvården successivt får större andel av de disponibla offentliga medlen. Knappast mindre, i alla fall? Eller? Vet någon?

Andelen av BNP har varit oförändrad under lång tid. Så i reda kronor är det givetvis mer.
Men vi ska komma ihåg att det är mer som ska göras för fler utan att öka resurserna i motsvarande grad.

 

[kryddelydd]

Jag som har arbetat på ett demensboende hade uppskattat om det fanns mer ambulerande personal vi kunde få hjälp utav, framförallt för den dementes skull då det kan vara väldigt jobbigt för hen att hamna på sjukhus. Om vi kunde göra mer vård på boendet hade det varit optimalt.

Men vi gör så mycket vi kan och skickar absolut inte in folk bara för att vi inte har tid med dem utan för att det är något som är så allvarligt att det behövs en resa till akuten.
De gånger jag varit med och skickat in har det varit inre blödning (som hade kunnats undvikits om dsk hade lyssnat på oss, hierarkin inom vården kan också vara ett problem) och fraktur efter fall.

Jag tror på mer närakut och att även få ner tiderna till dit man får remiss, med sonen fick vi vänta över en månad med en remiss på ett problem vi till slut fin åka till akuten för och jag är uppe i ett års väntetid till inkontinens operations samtal (det tänker jag inte söka akut hjälp för )

Hur ska vi åstadkomma det? Vem ska bemanna närakuten, och var ska de personerna hittas?
Hur ska man få ner tiderna "till dit man får remiss"?

 

[kryddelydd]

3 må


3 månaders vårdgaranti blir ju lite missvisande om det ex.vis behövs magnetröntgen för att bestämma om operation ska ske. Jag får ( förhoppningsvis) träffa en specialist inom 3 månaders vårdgaranti, ska jag magnetröntgas får jag vänta tills jag är prioriterad i kön, på mitt landsting har det inland varit ett års väntetid... När jag väl är röntgad går jag på vårdgarantin igen och ska opereras inom 3 månader.
Har jag nu otur kan jag ju få vara sjukskriven/ alt. inte kunnat jobba fullt ut under 1,5 år innan jag ens kan påbörja min rehabilitering. Vilket kan vara förödande för både mitt arbetsliv och familjeliv.

så är det ju. Undersökningar inkluderas inte i vårdgarantin.

 

[kryddelydd]

Absolut, det var vida bedömningar i tiden för att jag har ingen aning. Det skrev jag också och en halvering av tidsåtgången är en halvering av tidsåtgången.

Det är dock inte problemet att jag skriver fel på tider. Du fokuserar fel.

Problemet är bl a de om de inte gått till akuten så hade celiakin förblivit oupptäckt. Det hade inneburit onödiga skador på barnet.

En kan anta att det var en längre tids diskussion inom familjen och vänner, googlingar på internet etc innan de gick till akuten.

Ja de är friska människor så de skulle förmodligen anmäla BVC läkaren.

Jag skrev också om smidigaste vägen:
man hade kontaktat vårdcentralen, fått en mottagningstid, tagit prover och remitterats till Barn.
Man måsten inte söka akuten för att få vård.
En kan anta att o det hela föregåtts av googlingar et c, så har det gått ganska lång tid och att familjen då rimligen hade haft gott om tid att kontakta vårdcentralen.

 

[kryddelydd]

Att man inte bara knappar in personnummer själv beror på att vi har en lag angående identifiering inom sjukvården. Du ska kunna styrka din identitet mot godkänd legitimationshandling. Det finns de som medvetet uppger fel personnummer.

Detta argumentet är inte giltigt.
Att knappa in personnummer är ett valbart alternativ för att anmäla sig hos oss.
Alla som träffar patienten - sjuksköterskor, läkare, labpersonal, undersköterskor förväntas kontrollera patientens ID (men nej, det gör man inte varje gång man träffar en patient utan man tror som regel på att personen är den som den säger, undantaget lab som har vanan inne och faktiskt kollar ID på alla).
Å andra sidan är tekniken och människan inte fulländade så det är inte helt få som misslyckas med att anmäla sig själva på det sättet.

 

[Mia_R]

Ett problem är ju verklig brist på utbildad personal även om pengar funnes.
Vi ska dessutom komma ihåg, i penga-diskussionen, att Sverige lägger en internationellt sett uppseendeväckande liten andel av BNP på sjukvård. Vi har minst antal vårdplatser på sjukhus av OECD-länderna. Vi har färre läkare i primärvården än andra OECD-länder och de läkarna har ett betydligt större uppdrag.
Och vi har de mest missnöjda patienterna/befolkningen - trots att de svenska resultaten (överlevnad/bot i cancer, överlevnad efter hjärtinfarkt, måluppfyllelse för typ II diabetes) ligger väldigt högt upp vid jämförelser. Sverige är "världsbäst" vad gäller resultat vid typ II diabetes.
Så det finns också sådant som verkar fungera väl i svensk sjukvård: trots att vi lägger jämförelsevis små resurser så är resultaten goda - men missnöjet enormt.

Fast du måste hålla med om att det är sjukt(!) att det finns pengar till att hyra in personal istället för att anställa! Nu har ju sjuksköteskeflykten till Norge minskat, men att ge bättre anställningsvillkor, bättre lön och bättre arbetsmiljö skulle vara ett stort lyft. Nu läggs det massor med tid och energi på ren administration av vårdpersonal istället för att de träffar patienter. Sjuksköterskorna går på knäna, får inte ut semester, får gå vidareutbildning på ledigheter, sitter med omänskliga arbetspass som endast går ihop pga lojalitet mot kollegor mm.

När polisen sa upp en massa civilanställda för flera år sedan blev det poliserna som fick ta över de sysslorna, istället för att vara ute på gatorna. Jag misstänker starkt att väldigt mycket administration sköts av vårdutbildad personal och det är typiskt statligt trögjobbat, tungrott, prestige och vattentäta skott som sitter i väggarna.

 

[kryddelydd]

Fast är det problemet att folk söker akuten för att de inte får hjälp på vårdcentraler och BVC så måste någon ta tag i saken och hitta lösningar.

Det är fullt med välutbildade människor inom sjukvården. Antingen ska vården konkurrensutsättas eller så måste vården hitta på en metod för att lösa problem som detta, Ett totalt misslyckande i att bedöma celiaki hos barn av en barnläkare.

Att utsättas för konkurrens kan vara ett sätt att höja kvaliteten.

Metoden idag som sjukvården har valt för gemene man är akuten. Skäll inte på folk som gör som sjukvården vill eller erbjuder.

Vänta nu.

Du skriver att sjukvården till att gemene man ska söka akuten?
Ja, det vill sjukvården.
När det gäller akut svår sjukdom, då vill sjukvården att befolkningen ska uppsöka akuten.

För alla andra ärenden vill sjukvården att befolkningen ska kontakta ordinarie verksamhet på kontorstid respektive distriktsläkarjouren via 1177 (där rådgivningen och åtgärderna många gånger ter sig märkliga).

Hur menar du, konkurrensutsättas? Inom primärvården (vårdcentralerna) är vården konkurrensutsatt vad gäller vårdgivare: det finns privata och offentliga vårdcentraler men som alla i slutändan finansieras med offentliga medel.

 

[kryddelydd]

Fast du måste hålla med om att det är sjukt(!) att det finns pengar till att hyra in personal istället för att anställa! Nu har ju sjuksköteskeflykten till Norge minskat, men att ge bättre anställningsvillkor, bättre lön och bättre arbetsmiljö skulle vara ett stort lyft. Nu läggs det massor med tid och energi på ren administration av vårdpersonal istället för att de träffar patienter. Sjuksköterskorna går på knäna, får inte ut semester, får gå vidareutbildning på ledigheter, sitter med omänskliga arbetspass som endast går ihop pga lojalitet mot kollegor mm.

När polisen sa upp en massa civilanställda för flera år sedan blev det poliserna som fick ta över de sysslorna, istället för att vara ute på gatorna. Jag misstänker starkt att väldigt mycket administration sköts av vårdutbildad personal och det är typiskt statligt trögjobbat, tungrott, prestige och vattentäta skott som sitter i väggarna.

Håller med dig.
Lönen är en del - men arbetsmiljön i övrigt är nog desto viktigare.
Att ha tid att göra sitt jobb på ett bra sätt, att hinna ta ur rast, att ha en rimlig belastning som minskar risken för fel och misstag är väl så viktigt som lönen (som självklart inte ska vara usel).
När det gäller sjuksköterskor så utbildas det många, och som du skriver är det många som flyr till Norge där arbetsvillkoren i största allmänhet, såväl gällande belastning som gällande lön, är bättre. Många byter och blir i stället representanter för läkemdelsindustrin och åker runt och gör reklam för olika läkemedel. För att arbetsmiljön är mer stimulerande eller rimlig.

När det gäller läkare: det finns hyrläkare. De som jag stött på under senaste året har inte varit omedelbart anställningsbara. De flesta är överåriga (vi har på min nuvarande arbetsplats, en fyller 70 nästa gång, två är 66-67 åt gamla; de som inte är överåriga har i stället inte full utbildning).

 

[Lovisaleonora]

Att man inte bara knappar in personnummer själv beror på att vi har en lag angående identifiering inom sjukvården. Du ska kunna styrka din identitet mot godkänd legitimationshandling. Det finns de som medvetet uppger fel personnummer.

Det har ju inte med saken att göra, självklart ska man visa ID för den som BEHANDLAR en. Inte för någon random person i receptionen.