Hur ska sjukvårdens tillkortakommanden lösas?

[AgentCarter]

Sen är det ett problem med ekonomin, den är så olika och det finns siffror på att de sjukhus med sämre ekonomi har högre dödlighet (info från 2009 men tror inte det har hunnit ändras)

 

[lil-sis]

(Idag var bröstmottagningen inte sjukskriven längre och jag har en tid på onsdag (kunde fått imorgon), så det fungerar som det ska iaf här).

 

[Bambi]

Jag tycker det är tråkigt och sorgligt att de här svåra frågorna från vårdpersonalens (enligt min erfarenhet oftast ssk och usk, inte läkare som i TS) håll ofta mynnar ut i att "patienterna borde skärpa sig". Ja, för många patienter är akuten fel vårdinstans MEN de är där med en oro och skall behandlas med respekt. Irritationen som uppstår när patienterna behandlas nedlåtande gagnar ingen.

Jag tror på en respektfull och ärlig kommunikation med patienten. Att inte vara prioriterad på akuten är ju egentligen positivt!

Vården är kasst och ineffektivt organiserad. Många av dem som styr vet inte alls hur det fungerar eller behöver fungera i praktiken. När det gäller psykiatrin finns det tyvärr en stor grupp som inte hör hemma någonstans i samhället - inte sjuka nog för akut vård, men heller inte tillräckligt friska för att klara sig på egen hand. Ungdomar faller in i självskadebeteenden, hospitaliseras och har så svårt att hitta en annan identitet.

 

[Monstermom]

Att inte vara prioriterad på akuten är ju egentligen positivt!

Jag låg på ortopedakuten med brutet ben i sju timmar... Har svårt att minnas den upplevelsen positivt hur jag än försöker tänka på att andra nog hade det värre. Den där biten när en sköterska kom in halvvägs igenom tiden för att fråga varför jag var där, eftersom min dittills-läkare hade gått hem för dagen utan att skriva några anteckningar om mig någonstans, gör det inte bättre heller.

Ja, shit happens, men ibland finns det anledningar som behövs göras något åt också.

 

[Kattennizze]

Ja, sjukvården vill och vill.
Utifrån givna resurser.

Och än en gång: har du några konkreta förslag på lösningar, vilket är vad trådstarten efterlyste?
Klagomål och "jag har rätt till" kommer tillräckligt ofta ändå.
Att försöka se problemet kan vara en väg att förstå varför erbjudandet inte finns?

Det är väldigt många människor som ställer anspråk på vården.
Resurserna räcker inte.
De flesta inom vården (100% finns aldrig så jag ska inte skriva alla) jobbar så mycket och så fort de hinner, med risk för att bedömningarna blir slarviga för det är för många andra arbetsuppgifter som väntar och pockar på uppmärksamhet.

Därför blir inte utbudet det som önskas. Efterfrågan överstiger utbudet.

Jag tycker man ska jobba på att avlasta läkarna och låta andra yrkesgrupper ta större ansvar. T ex tycker jag det är fullt rimligt att psykologer får sjukskriva för psykisk ohälsa. Man borde utnyttja paramedicinerare mera också, och samverka mellan yrkesprofessionerna mera än vad som görs idag. Organisationsstrukturen är ju från 1800-talet delvis, känns det som.
Dessutom, primärvården är överlastad för att väldigt många som söker har en psykosocial problematik i grunden som vården ensamt inte kan lösa, mer samarbete med socialtjänst och försäkringskassa behövs, och nånstans där man kan slussa patienter som har denna problematik i grunden.

 

[Lovisaleonora]

Organisationsstrukturen är ju från 1800-talet delvis, känns det som.

Här är problemet. Det hade varit EFFEKTIVARE att behålla strukturen från 1800-talet, intakt. Hellre än att ta en grund, göra om den 785 gånger till oigenkännlighet, och nu inse att inget fungerar och det bygger på en bas som inte har någon förankring längre.

Gör om, gör rätt. Gör det nu.

 

[Bambi]

Jag låg på ortopedakuten med brutet ben i sju timmar... Har svårt att minnas den upplevelsen positivt hur jag än försöker tänka på att andra nog hade det värre. Den där biten när en sköterska kom in halvvägs igenom tiden för att fråga varför jag var där, eftersom min dittills-läkare hade gått hem för dagen utan att skriva några anteckningar om mig någonstans, gör det inte bättre heller.

Ja, shit happens, men ibland finns det anledningar som behövs göras något åt också.

Nej, att vara sjuk och ha ont är ju oftast ingen rolig upplevelse... Jag har erfarenhet både som patient o läkare så jag vet hur det kan kännas! Poängen var att det, även om det inte känns så, är bättre att vänta med ex en okomplicerad fraktur än att åka akut på operation med en svårare skada. Men blev du "bortglömd" är det ju en annan sak, jag syftade på korrekta bedömningar och inte oprofessionella felaktigheter!

 

[Monstermom]

Nej, att vara sjuk och ha ont är ju oftast ingen rolig upplevelse... Jag har erfarenhet både som patient o läkare så jag vet hur det kan kännas! Poängen var att det, även om det inte känns så, är bättre att vänta med ex en okomplicerad fraktur än att åka akut på operation med en svårare skada. Men blev du "bortglömd" är det ju en annan sak, jag syftade på korrekta bedömningar och inte oprofessionella felaktigheter!

Visst är prioriteringar på akuten (och överallt annars i vården) enormt viktiga och den som behöver vården mest ska få den först, men just det du skrev om respektfull kommunikation och att det är positivt att vara lågprioriterad får det att låta som att systemet fungerar men kan upplevas jobbigt - vilket då kan åtgärdas med information. Men även om det säkert är en del av problemet så är min erfarenhet (och många andras) att systemet inte alls fungerar, och det behövs mer än bara information om varför det funkar som det gör.

 

[Bambi]

Visst är prioriteringar på akuten (och överallt annars i vården) enormt viktiga och den som behöver vården mest ska få den först, men just det du skrev om respektfull kommunikation och att det är positivt att vara lågprioriterad får det att låta som att systemet fungerar men kan upplevas jobbigt - vilket då kan åtgärdas med information. Men även om det säkert är en del av problemet så är min erfarenhet (och många andras) att systemet inte alls fungerar, och det behövs mer än bara information om varför det funkar som det gör.

Fast jag skrev ju i samma inlägg att vården är dåligt organiserad, så jag menar givetvis inte så som du skriver ovan. Att vänta 7 h med ett brutet ben är givetvis väldigt o-optimalt. Om du blev aktivt bortprioriterad under den tiden så visar det ju verkligen hur dåligt systemet fungerar. Var det så som du skriver, att läkaren lämnat dig utan någon som helst överrapport så har ju den läkaren gjort fel oavsett hur systemet ser ut.

Som jag skrev är man givetvis inte glad över en låg prioritet, varken då eller senare, mitt sätt att se det som "positivt" är snarare lite filosofiskt. Jag har t ex blivit akut opererad en söndagsmorgon, och det var ju bra eftersom det var livsnödvändigt, men jag hade ju hellre varit friskare och fått vänta till måndagen! Med snabbare tillfrisknande osv... Den riktigt akuta vården finns när vi behöver den och jag är glad så länge jag slipper den

 

[golit]

Startar den här tråden som spin-off på en tråd om en armbågssmärta.
I den tråden, liksom i så många andra, framförs hur man SKA söka på akuten när man inte är nöjd med att inte få tid på vårdcentralen. Och hur man HAR RÄTT att få tid hos läkare för att man är orolig för något.

Vi har i Sverige en vårdgaranti som lovar både det ena och det andra.
Man har rätt att komma i kontakt med sin vårdcentral samma dag som man söker (det lyckas skapligt på många håll när man mäter telefontillgänglighet; bortemot 90-95% av alla telefonsamtal besvaras med en del lokala skillnader).

Man har rätt till läkarbesök inom en vecka - med förbehållet att det enligt lagen är vården och inte den som kontaktar vården, som avgör det medicinska behovet. Här misslyckas vårdcentralerna ganska grovt i befolkningens ögon.

Om man överenskommer remiss till annan specialitet (distriktsläkarna är också specialistläkare men på ett bredare område och inte på samma djup som "organspecialister"), så har man rätt att få en tid inom tre månader. Här misslyckas sjukvården också med jämna mellanrum. Och på en del ställen får klinikerna stimulans att ta emot remissbesök vilket ibland lett till att nödvändiga återbesök skjutits på framtiden vilket i flera fall lett till skador (en ögonklinik i västsverige och en medicinklinik i västsverige har kritiserats av tillsynsmyndigheten för just det här problemet).

Om exempelvis operation beslutas vid konsultationen på sjukhuskliniken, har man rätt att få åtgärden inom ytterligare tre månader. Här misslyckas vården också.

På akutmottagningarna är det långa väntetider både för dem som är svårt sjuka och i synnerhet för personer som uppsöker akutmottagningarna för mindre brådskande och mindre allvarliga åkommor.

På sjukhusens vårdavdelningar råder överbeläggningar.

Utifrån mitt perspektiv som "vårdarbetare" ser jag att vi lider av brist på personal. En del organisatoriska svagheter finns säkert också men en "normal" arbetsdag handlägger jag ärenden gällande 25-50 olika personer. Det kan vara 12 besök på en förmiddag, och dessutom ställningstagande till akuta receptförskrivningar. Det innebär ganska få minuter för varje besök. Många av dem som söker, förväntar sig en noggrann genomgång av sjukhistorien och en noggran utredning. Det är väldigt svårt att tillmötesgå när man har ungefär 10-15 minuter tillgängliga för varje person.
De planerade mötena handlar i stället om 20-25 minuters tillgänglig tid.
Många personer vill ta upp två-tre ärenden utöver det ärende man bokat tiden för.

På sjukhusens vårdavdelningar hinner personalen inte ta ut sin lunch (det vill säga, de jobbar gratis på sin lediga tid). Vårdplatser hålls stängda på grund av brist på personal.
Nyutbildad personal med kort erfarenhet sätts i bräschen att ta hand om väldigt svåra ärenden och har dåligt med stöd av mer erfaren personal på grund av personalbrist.

*Ja, det är något slags beskrivning av vården. Väldigt inkomplett, förstås, och utifrån vårdens perspektiv.

Jag förstår att det finns skäl till missnöje.
Men finns det någon som har något konstruktivt att tillföra, och inte bara klagomål och krav på det man har rätt till?

Sverige har en mycket utmärkt förebyggande hälsovård, det borde också ingå i den att upplysa om att de flesta krämpor kräver inte sjukvård och att man måste inte veta vad det är för fel om kroppen funkar någorlunda.

 

[golit]

Jag tycker det är tråkigt och sorgligt att de här svåra frågorna från vårdpersonalens (enligt min erfarenhet oftast ssk och usk, inte läkare som i TS) håll ofta mynnar ut i att "patienterna borde skärpa sig". Ja, för många patienter är akuten fel vårdinstans MEN de är där med en oro och skall behandlas med respekt. Irritationen som uppstår när patienterna behandlas nedlåtande gagnar ingen.

Möjligt, men oro är inget skäl att söka sjukvård. Det är normalt att vara orolig.

 

[golit]

Fast jag skrev ju i samma inlägg att vården är dåligt organiserad, så jag menar givetvis inte så som du skriver ovan. Att vänta 7 h med ett brutet ben är givetvis väldigt o-optimalt.

Tja, ett brutet ben är nog inte särskit akut. Det blir normalt sett vare sig sämre eller bättre på sju timmar.

Senast golit bröt armarna, gick han hem och lade sig. Avvaktade morgonen och gick till akuten vid åtta tiden, måndag morgon. Röntkad och klar på 45 minuter.

 

[golit]

Precis, vi var några stycken som diskuterade det där och konstaterade att mycket av den problematiken, sorgearbete, allmänt stöd, var sådant man kunde få av kyrkan förr. Det kan man säkert idag med, men vi söker inte hjälp där längre. Det du efterfrågar är ju själavård, men är det sjukvård?

Nja, det är nog en överdrift att man fick de av kyrkan förr. Mer att man var troende och fann tröst i gud.

Sorg är normalt. Drabbar alla. Inte sjukvård, inte socialvård, inte en massa saker, bara vanligt och normalt.

 

[golit]

Jag tänker att svaret är så enkelt som att vi behöver lägga mer pengar på sjukvården för att kunna lösa underbemanningen. Finansieringsförslag: skattemedel.

Eftersom alla människor vill må bra är efterfrågan på vård oändlig. Problemet kan därför aldrig lösas med större resurser. De kommer aldrig att räcka.

 

[CillaW]

Jag låg på ortopedakuten med brutet ben i sju timmar... Har svårt att minnas den upplevelsen positivt hur jag än försöker tänka på att andra nog hade det värre. Den där biten när en sköterska kom in halvvägs igenom tiden för att fråga varför jag var där, eftersom min dittills-läkare hade gått hem för dagen utan att skriva några anteckningar om mig någonstans, gör det inte bättre heller.

Ja, shit happens, men ibland finns det anledningar som behövs göras något åt också.

Det är inget onormalt. Det är få frakturer som inte kan vänta, men det är ju viktigt att men har smärtlindring medan man väntar.

 

[Monstermom]

Det är inget onormalt. Det är få frakturer som inte kan vänta, men det är ju viktigt att men har smärtlindring medan man väntar.

Det hade jag inte.

 

[golit]

Det hade jag inte.

Finns att köpa överallt numera. Det, lite mat, en god bok är bra om ta med sig om man åker till akuten. Ungefär som när man ska föda barn. Man har en liten grundutrustning med sig.

Nu vet inte golit när du åkte in, men generellt är det bättre att försöka sova hemma och ta sig till akuten på morgonen.

 

[CillaW]

Det hade jag inte.

Smärtlindring kan också bestå i att man har fixerat frakturen på nåt sätt.
Generellt - nån form av smärtlindring, tyvärr kan väntetiden bli lång men rent ortopediskt är det inte en katastrof.

 

[Kattennizze]

Här är problemet. Det hade varit EFFEKTIVARE att behålla strukturen från 1800-talet, intakt. Hellre än att ta en grund, göra om den 785 gånger till oigenkännlighet, och nu inse att inget fungerar och det bygger på en bas som inte har någon förankring längre.

Gör om, gör rätt. Gör det nu.

Jo. Kanske. Eller gör om skiten helt.

 

[Monstermom]

Smärtlindring kan också bestå i att man har fixerat frakturen på nåt sätt.
Generellt - nån form av smärtlindring, tyvärr kan väntetiden bli lång men rent ortopediskt är det inte en katastrof.

Den var inte fixerad. Jag har heller inte sagt att det var någon katastrofal felbehandling, benet har läkt och jag går så gott som obehindrat på det idag, min poäng var att det hjälper inte att ge information om varför man har ett prioriteringssystem när systemet inte fungerar - de visste inte att jag fanns där efter några timmar eftersom ingen skrivit in mig någonstans och läkaren jag träffade direkt de stoppade in mig på ett rum skrev inte ner något innan hen gick hem.

Jag är inte halt, lytt eller traumatiserad av detta, men däremot tycker jag inte att ett respektfullt bemötande och mer information var problemet här.

Finns att köpa överallt numera. Det, lite mat, en god bok är bra om ta med sig om man åker till akuten. Ungefär som när man ska föda barn. Man har en liten grundutrustning med sig.

Nu vet inte golit när du åkte in, men generellt är det bättre att försöka sova hemma och ta sig till akuten på morgonen.

Poängen var aldrig buhu vad synd det var om mig, jag har som sagt full förståelse för att saker behöver prioriteras. Jag kom dock in en tisdag före lunch, så det var inte som om jag trängdes med fyllskallarna en fredagkväll liksom. Andra tillfällen jag haft anledning att uppsöka akuten har jag tagit med mig något att läsa, men den här gången bröt jag benet på en promenad så jag hade inte möjlighet att gå hem och förbereda mig för sjukhusbesök riktigt.

Jag bad dessutom ett antal gånger om en pincett och lite sårtvätt så jag kunde försöka själv plocka ur taggarna ur händer och armar som jag fått av att krypa upp till vägen, detta dök inte upp (och jag kunde inte själv gå och leta efter något, lika lite som jag kunde gå någonstans för att köpa smärtlindring ). Ett litet obehag i sammanhanget, men samtidigt inte någon stor tidsförlust för personalen att ge mig möjlighet att ta hand om mina sår själv tänker jag?