Hur ska man tänka (vuxet barn med orimliga mål)

[Tass]

Är det drivet som är problemet?
Hur mår hen? Inte ovanligt att man går och drar på en depression.

Om man ska bli väldigt djup kan man börja fundera på de båda syskonens roller i förhållande till varandra.

 

[a1agnlju]

Alltså förlåt, men journalist är det sista man ska satsa på om man vill ha ett jobb inom det man utbildat sig till.

Nej, det är sant, men det är en ganska bred utbildning (det journalistprogrammet hen går) så även om hen inte skulle bli skrivande journalist fanns det i alla fall möjligheter att se vilket område som hen ville rikta in sig på. Journalist är dock inte något vi föräldrar som har föreslagit eller försökt rikta in hen på. Det var något hen kom fram till tillsammans med SYO på universitetet :P

 

[Görel]

Jag tror att man måste känna själv innerst inne att man vad läsa vidare och vad för att det ska bli något bra av det.

Har själv alltid haft lätt för mig men var enormt omotiverad till studier (skolkade från skolan och satt på bibliotek och pluggade stamböcker istället ) och gick ut gymnasiet med väldigt dåliga betyg medan min syster hade väldigt bra betyg. Vår mamma gav upp hoppet om mig så fort jag gick ut min tvååriga gymnasielinje men puschade min lillasyster hårt.

Syster tilläts ett år av studier utomlands, sedan skulle hon hem och läsa utbildning på universitetet som mamma tyckte passade henne. Det blev helt tokigt, och syster flyttade tillbaka till utlandet och jobbade där ett tag. Idag har syster doktorerat i ett ämne som vår mamma aldrig hade kunnat föreställa sig skulle intressera henne.

Själv började jag universitetsstudier tio år efter att jag gått ut gymnasiet då jag blivit utförsäkrad två gånger och harvat runt på en massa skitjobb. Jag klarade typ allt utom en hemuppgift på en gång för jag var tillräckligt motiverad och kände att jag gjorde ett val utifrån mig själv. Mitt yrkesval hade hon heller aldrig tänkt sig skulle vara något för mig.

 

[a1agnlju]

Jag tycker hen verkar vara deprimerad eller någon med lågt självförtroende.

Iof har vi alltid fått lov att pressa på för att hen ska göra något (följa med ut och rida, övningsköra mm. mm) Det hen har gjort själv utan vår inblandning är att plugga och repetera till teateruppsättningar och sköta skolan (men då ställs ju kravet från annat håll). Att ta eget initiativ för att göra något är och har varit ytterst sällsynt.

Självförtroende finns nog där(har inga problem att hålla föredrag, stå på scen eller så och gör det gärna och vet vad hen är bra på), men självkänslan är tveksam. Men hur i helskotta man ska få ordning på det vet jag inte alls

 

[Petruska]

@a1agnlju

Jag kan tyvärr inte se annat än att det finns ett enda råd till dig: Låt det vuxna barnet själv leva sitt eget liv. Du kan inte leva åt hen, och hen lever inte för din skull. Det är dags för dig att klippa navelsträngen. (Jag har själv vuxna barn.)

 

[Tass]

Vi har ju förmånen i Sverige att vi kan göra "fel" och komma igen ändå. Vi kan byta bana under livets gång, och mer än en gång.

 

[Petruska]

Men hur i helskotta man ska få ordning på det vet jag inte alls

Det är inte heller din sak att avgöra vad "ordning" är i det här fallet. Det är barnets.

 

[a1agnlju]

Ska barnet dra på sig studieskulder och plugga bara för att kunna betala hyra hemma? Är inte det lite onödigt ändå?

Nej. Hen tar bara studiebidrag och betalar inte hemma i nuläget så att ta studielån för att betala hemma är inte aktuellt. Studiebidraget räcker till månadskort och studiematerial som hen får klara av själv. Studielån hade bara varit aktuellt om hen valde att flytta hemifrån under studietiden vilket hen inte behöver göra just nu. Om hen börjar jobba istället ser jag det dock inte mer än rimligt att hen betalar en viss peng hemma. Vi står trots allt för bostad, inköp av mat, bilförsäkring och bensin mm.

 

[Tass]

Nej. Hen tar bara studiebidrag och betalar inte hemma i nuläget så att ta studielån för att betala hemma är inte aktuellt. Studiebidraget räcker till månadskort och studiematerial som hen får klara av själv. Studielån hade bara varit aktuellt om hen valde att flytta hemifrån under studietiden vilket hen inte behöver göra just nu. Om hen börjar jobba istället ser jag det dock inte mer än rimligt att hen betalar en viss peng hemma. Vi står trots allt för bostad, inköp av mat, bilförsäkring och bensin mm.

Men var rädd om de där studiemedelspoängen.
Är det inte så att man har bara rätt till ett visst antal terminer, och att man förbrukar terminer även om man bara tar emot bidragsdelen? Kan vara bättre att inte ta ut dom alls då, så har man fler alternativ i framtiden.

 

[a1agnlju]

@a1agnlju

Jag kan tyvärr inte se annat än att det finns ett enda råd till dig: Låt det vuxna barnet själv leva sitt eget liv. Du kan inte leva åt hen, och hen lever inte för din skull. Det är dags för dig att klippa navelsträngen. (Jag har själv vuxna barn.)

Det är bara det att det vuxna barnets liv i det här fallet påverkar vårt gemensamma liv i nuläget genom hens bristande initiativförmåga.

 

[Gnist]

Det vore skillnad med ett barn som har strulat och latat sig en massa år, det har ju hen inte gjort. Sen är det inte tänkt att det ska vara för evigt, utan alla är införstådda att det är en kortare tid. Och om barnet fastnar så kan det behöva hjälp. Men ett barn som har lyckats sköta sig i 15 år är inte utan förmågor.

Fast är man 20+ så är man faktiskt inte längre ett barn, man är vuxen och bör vara förmögen att ta någon form av eget ansvar..

Dvs, vill man inte plugga så får man finna ett jobb precis som alla andra vuxna människor måste göra, för att kunna försörja sig själv. Att tro att man utan utbildning, utan realistiska mål och utan att ha ansträngt sig för att få behövd kompetens ska kunna få "ett roligt jobb" och därmed hellre går hemma och "dräller" är väldigt naivt tänkt även av en ung vuxen.

 

[a1agnlju]

Men var rädd om de där studiemedelspoängen.
Är det inte så att man har bara rätt till ett visst antal terminer, och att man förbrukar terminer även om man bara tar emot bidragsdelen? Kan vara bättre att inte ta ut dom alls då, så har man fler alternativ i framtiden.

Mmmm.. Det är väl mest det att jag inte pallar med det där källartrollet som jag vill att hen har en sysselsättning tills hen får ett jobb. Det är en anledning till att jag inte vill att hen slutar innan hen får ett jobb. Utan struktur och sysselsättning har jag det där källartrollet där igen och det är verkligen inte bra för hen (eller oss andra).

 

[Petruska]

Det är bara det att det vuxna barnets liv i det här fallet påverkar vårt gemensamma liv i nuläget genom hens bristande initiativförmåga.

Jag förstår det, men det är fortfarande det vuxna barnets liv. Föräldrar måste träda tillbaka.

Att arbeta för att hen kan flytta hemifrån så snart som möjligt, är väl vad jag möjligen skulle kunna tycka att du kan försöka bidra med.

 

[Tass]

Mmmm.. Det är väl mest det att jag inte pallar med det där källartrollet som jag vill att hen har en sysselsättning tills hen får ett jobb. Det är en anledning till att jag inte vill att hen slutar innan hen får ett jobb. Utan struktur och sysselsättning har jag det där källartrollet där igen och det är verkligen inte bra för hen (eller oss andra).

Men kommer inte AF in där? Får de inte en viss summa när de varit inskrivna ett tag? Och om de inte får jobb, så ska de väl ut i en aktivitet snabbt.

 

[Ullmerkott]

Jag känner igen mig i ditt barns situation. Jag har alltid haft otroligt lätt för mig i skolan, gled igenom naturvetenskaplig linje med högsta betyg i allt utan att anstränga mig, men har dåligt med eget driv och är/var framför allt rädd för att misslyckas eller göra fel. Att då gå från att allt jag gör rosas av läraren, till att inte ens få svar på de jobbansökningar jag skickade var minst sagt jobbigt.
Det blir lätt att man låter bli att söka jobb, eftersom man inte vill misslyckas, och sen mår man dåligt eftersom man till och med misslyckats med att hitta jobb att söka.

Efterhand lyckades jag få in en fot som timvikarie på ett par ställen, vilket visserligen blev långt ifrån heltid men ändå tillräckligt för att kunna bidra lite till hushållet och ändå ha pengar över till ridningen.
Efter ett par år hade jag kommit på vad jag ville göra och går nu på en universitetsutbildning där jag stortrivs. Jag tror dock att jag behövde pausen, dels för att hitta drivet till vad jag ville göra, men framför allt för att lära mig hantera motgångar.

 

[Sissa]

Mmmm.. Det är väl mest det att jag inte pallar med det där källartrollet som jag vill att hen har en sysselsättning tills hen får ett jobb. Det är en anledning till att jag inte vill att hen slutar innan hen får ett jobb. Utan struktur och sysselsättning har jag det där källartrollet där igen och det är verkligen inte bra för hen (eller oss andra).

Backa! Du är för insyltad. Låter galet att du ska kräva att en vuxen person studerar något denne inte vill. Inte bra!

 

[Tass]

Fast är man 20+ så är man faktiskt inte längre ett barn, man är vuxen och bör vara förmögen att ta någon form av eget ansvar..

Dvs, vill man inte plugga så får man finna ett jobb precis som alla andra vuxna människor måste göra, för att kunna försörja sig själv. Att tro att man utan utbildning, utan realistiska mål och utan att ha ansträngt sig för att få behövd kompetens ska kunna få "ett roligt jobb" och därmed hellre går hemma och "dräller" är väldigt naivt tänkt även av en ung vuxen.

Nej men hen VAR ett barn under den tiden. Man är 15-16 år när man går ut grundskolan t ex, då är man fortfarande ett barn.
Jag är inte säker på att hen är fullt så naiv, jag tror mer att hen mår skit och inte vet hur hen ska ta sig ur det.
Säger som Petruska, det är dags att lämna över ansvaret till den vuxna avkomman (vågar inte skriva barnet längre).
Men förstår att det är jobbigt även för föräldern.

 

[Sissa]

Nej men hen VAR ett barn under den tiden. Man är 15-16 år när man går ut grundskolan t ex, då är man fortfarande ett barn.
Jag är inte säker på att hen är fullt så naiv, jag tror mer att hen mår skit och inte vet hur hen ska ta sig ur det.
Säger som Petruska, det är dags att lämna över ansvaret till den vuxna avkomman (vågar inte skriva barnet längre).
Men förstår att det är jobbigt även för föräldern.

Inte har TS skrivit att personen mår skit?

 

[Mabuse]

Nej, avrått från att söka var väl fel ord att använda. Naturligtvis får hen söka scenskolan om hen vill (vilket jag hoppas att hen också har uppfattat) men att sitta och vänta på att få söka vartannat år utan att göra något annat kan jag i alla fall inte gå med på. Som jag skrivit till Ameo så har barnet varit så fullständigt likgiltig så vi har drivit åt det håll vi trott att hen skulle trivas. Hade hen sparkat bakut och sagt att hen tänker söka scenskolan så hade det varit helt okej också under förutsättning att hen har någon sysselsättning under tiden mellan ansökningstillfällena (vart annat år). Sedan kan jag tycka att det är väldigt konstigt att man, om man nu vill bli skådespelare, inte engagerar sig mer så att man söker sig till en teatergrupp eller liknande för övning och framträdande (vilket skulle höja chanserna till att komma in på scenskolan). nej, jag blir inte klok på det!

Nej, det håller jag med om. Man behöver kunna rätt mycket om skådespeleri innan man har en chans att komma in på scenskolan, så att sitta hemma och vänta på antagningen torde vara ett rätt dåligt sätt att komma in. Skådespeleri är rätt mycket hantverk också, som man behöver lära sig. Sen är det väl rätt vanligt att gå och läsa med någon erfaren skådespelare för att träna inför antagningen också? Att komma in på konstnärliga utbildningar, som jag förstått det, handlar rätt mycket om att skaffa sig en massa utbildning, meriter och erfarenhet, och rätt lite om själva antagningen. Läsa teatervetenskap och jobba i garderoben på en bra teater (typ Dramaten) är också bra saker att göra, för att träffa teaterfolk och börja lära sig spelreglerna.

 

[a1agnlju]

Men kommer inte AF in där? Får de inte en viss summa när de varit inskrivna ett tag? Och om de inte får jobb, så ska de väl ut i en aktivitet snabbt.

Jo, men det stoppar inte källartrollet. Det är inte så mycket pengarna som är problemet här utan sysselsättningen. AFs "aktiviteter" ger jag inte mycket för om jag ska vara ärlig.