_Charlotte_
Trådstartare
Jag måste skriva av mig, vet verkligen inte vad jag ska göra...
Som några av er kanske minns skrev jag en tråd för ett tag sedan om mitt mående och mina självmordstankar/planer. Det börjar nu närma sig tiden för att förverkliga de planerna, något min kontakt på psyk vet om att tankarna finns där.
Problemet är att jag inte känner så stort förtroende för hen. Jag hade en annan när hen hade semester, och den personen kändes det mycket bättre med. Den jag har nu känns bara fel på så många sätt för mig, så jag kan inte prata riktigt med hen. Hen har sagt att jag ska ringa ett nummer om det blir för jobbigt, men jag klarar inte att ringa. Det gör jag aldrig, och ännu mindre ju sämre jag mår. Så det är alltså uteslutet.
Nu har jag en tid till hen i nästa vecka, och då kommer hen med all sannolikhet fråga om självmordstankarna och jag kommer lika sannolikt ljuga... Jag vet att jag inte borde, men jag kan bara inte säga som det är till henom efter saker hen sagt om hur hen jobbar, bland annat.
Men hur ska jag göra? VAD ska jag göra? Jag har fått veta att utredningen som pågår sannolikt kommer ta lång tid, tid som jag känner att jag inte har... Men jag kan ju inte få utredningen att bli snabbare gjord heller. Det känns som en oändlighet att vänta till hösten bara för att få utredningen gjord och KANSKE få någon anpassad hjälp, jag vet inte hur jag ska klara det, hur gör man?
Som några av er kanske minns skrev jag en tråd för ett tag sedan om mitt mående och mina självmordstankar/planer. Det börjar nu närma sig tiden för att förverkliga de planerna, något min kontakt på psyk vet om att tankarna finns där.
Problemet är att jag inte känner så stort förtroende för hen. Jag hade en annan när hen hade semester, och den personen kändes det mycket bättre med. Den jag har nu känns bara fel på så många sätt för mig, så jag kan inte prata riktigt med hen. Hen har sagt att jag ska ringa ett nummer om det blir för jobbigt, men jag klarar inte att ringa. Det gör jag aldrig, och ännu mindre ju sämre jag mår. Så det är alltså uteslutet.
Nu har jag en tid till hen i nästa vecka, och då kommer hen med all sannolikhet fråga om självmordstankarna och jag kommer lika sannolikt ljuga... Jag vet att jag inte borde, men jag kan bara inte säga som det är till henom efter saker hen sagt om hur hen jobbar, bland annat.
Men hur ska jag göra? VAD ska jag göra? Jag har fått veta att utredningen som pågår sannolikt kommer ta lång tid, tid som jag känner att jag inte har... Men jag kan ju inte få utredningen att bli snabbare gjord heller. Det känns som en oändlighet att vänta till hösten bara för att få utredningen gjord och KANSKE få någon anpassad hjälp, jag vet inte hur jag ska klara det, hur gör man?