Sv: Hur ser ni föräldrar på övernatting?
Jag har precis som din mamma förklarat vikten av att skydda sig men inte bara mot könssjukdomar och graviditet utan också sina egna känslor.
De egna känslorna ser jag som det absolut viktigaste och den biten har varit med vid varenda diskussion. Om man inte kan vara ärlig mot sig själv så kan man inte heller vara ärlig i en relation och det är då man gör saker som man ångrar sedan. Om man är ärlig mot sig själv och gör vad som känns bra så kan man vara ärlig i ett förhållande också och då gör man inget som inte känns bra. Man sparar så mycket sorger ochh bedrövelser om man vågar prata med varandra och vad man är ute efter.
Min dotter var 14 när hon träffade sin första seriösa pojkvän och jag ville att första "sova över gången" skulle bli här hemma enbart för att jag vet att det är så mycket enklare att vara hemma om något blir fel än att försöka få tag på mamma mitt i natten för att det känns fel och man vill åka hem.
Jag vet och förmodligen alla andra också att de flesta blir av med oskulden en eftermiddag på en skoldag och inte första gången man sover över så därför tycker jag att det är ganska löjligt och på någotvis dumförklarande att inte tillåta att man sover över hos varandra.
Jag tror att det viktigaste är att man visar att man kan lita på, om du visar din mamma att hon kan lita på dej precis som du har gjort genom att inte sova över ändå så har du vunnit mycket.
Det är jobbigt att vakna upp och inse att ens barn har blivit vuxna om man missade den biten
och fortfarande ser sina barn som små barn.
Mina barn disskuterar gärna sina beslut med mej och det var väldigt längesedan jag sa "nej, det får du inte" för jag anser att man växer genom att få prova själv och det är nyttigt för föräldrar att inse att de har så kloka barn! (Mina barn är snart 18 respektive 20 år)
Du är i en ålder då det är oerhört viktigt att kunna ha en öppen rak komunikation och inte behöva smyga med något för vem ska man be om hjälp om något går snett om man inte har kunnat vara ärlig från början? Det tycker jag att din mamma ska fundera på. Förtroende går åt båda hållen och om den ena parten gör det omöjligt att vara ärlig så kan denne inte heller tro att den ska kunna åtnjuta förtroendet som det innebär att ens barn kan berätta allt utan att bli dömda eller förbjudna att gå ut.
Alla har rätt att få göra misstag utan att någon säger "vad var det jag sa" utan att man istället får lära sig något.
Visst vill man skydda sina barn från allt ont men det kan man inte utan man får rusta sina barn med mycket visdom och förklaringar så länge de lyssnar för i tonåren är det försent. Då får man bara hoppas att allt man har sagt och försökt lära ut sitter i ryggmärgen så att barnen kan få testa sig fram i livet utan att gå på för stora minor.
