Sv: Hur ser ni dressyrryttare på ojämnhet?
Lickety skrev:
Nej just det...
Kan någon utom hästen veta säkert? Och det är just det denna tråden handlar om, den ibland hårfina gränsen, om hur man ska läsa en häst. Ojämnhet ser jag, men hur ska problemet angripas?
Tja det är ju ett väldigt stort ämne.
Jag tänker att det kan hänga på tusen olika saker. Helheten avgör.
Foder, miljö, hästens uppväxt, hästens träning och foder under uppväxten, hästens medfödda komposition och de förvärvade skadorna, träning, hovar och tänder, utrustning, parasiter. Och så vidare (gör samma lista för människan också förstås......). Listan kan göras lång. Allt spelar roll när man ska bedöma en ojämnhet och hur den ska lösas.
Jag tror aldrig jag sett en häst som varit helt ren, men så är jag extremt petig. Inte ens fölungar! Alltid finns där en liten ojämnhet. Den som söker perfektion är fel ute....
Jag skulle inte påstå att INGEN av de här hästarna kan ridas. Var gränsen går för när hästen kan jobbas och inte, och hur man ska jobba den utifrån denna ojämnheten, är ju verkligen extremt situationsanpassat.
Det finns människor som vill använda sina hästar till saker som sliter enormt - till exempel trav - här kan man räkna med att träningen ger slitningar och känningar, men jag kan förstå det ändå.
Jag menar, om vi nu var så himla måna om hästarna skulle vi väl inte försöka utsätta dem för påfrestningar överhuvudtaget (kruxet är bara att det inte är möjligt).
När jag klämmer och behandlar (tränar) så känner jag ju alltid vissa spänningar, låsningar, osäkerheter, atrofier eller små inflammationer, ömhet/smärta -känslomässiga och fysiska blockeringar och så vidare. Bara att leva tär ju på kroppen - och när man tränar får man räkna med små skador.
Många verkar tycka att det är ridningen som är lösningen. Min erfarenhet att ytterst få människor kan fixa till spänningar och annat - som skapar ojämnhet, uppsuttet. Ja, verkligen ytterst få!
(men man måste ju försöka bli bättre på att inte rida dit en massa - det är för mej en självklarhet eftersom jag VILL rida)
jag skulle vilja se att alla hade ett team runt sina hästar, och kan se till hästens behov och förutsättningar.
Jag är ganska känslig dock med var gränserna går - jag vill själv inte träna och ställa krav på en häst osm har uppenbara problem (i mina ögon) att hålla ihop sej själv redan innan ryttaren satt upp. Då löser jag det hellre från backen. Men det är också en anledning till att jag får så himla lite ridet - jag är alldeles förjäkla petig för att verkligen kunna träna en häst.....
På dressyrtävlingar eller träningar på hög nivå kan man ibland reagera starkt över hur ojämna hästarna är och hur mycket spänningar och skit som hästarna bär runt på - både känslomässigt och fysiskt - å andra sidan kommer träning på den nivån alltid skapa påfrestningar, och alla människor väljer att åtgärda dem på olika sätt. Jag är inte alltid så säker på vad som är rätt och fel i denna frågan.
Men enkelt förklarat tänker jag att när hästen blir bättre av träningspasset - dvs att den under passet utvecklas och rör sej bättre och bättre, och efter passet går ut till hagen igen mjukare/rörligare/mer lösgjord - att man ser en tydlig förbättring av arbetet - så är man inte helt fel ute.
Om hästen däremot ser sämre ut ju längre passet lider, och efter jobb - då måste andra åtgärdar sättas in (veterinär eller annan terapi - eller bara att hästens omständigheter ses över - miljö, foder osv).
Å andra sidan, om hästen behöver 30-45 min på sej att värma upp sej innan den börjar gå bättre - så är det ju verkligen läge att fundera över vad som felas hästen och/eller ryttaren.
De fräschaste hästarna ser likadana ut före som efter ett ridpass - men på ett bra sätt menar jag då. Men de är inte vanliga!
