Sv: Hur säger ni till (Nej) eran häst?
Pållan blir rätt sur i boxen men av olika anledningar behöver jag ibland stå där för att göra iordning henne. Hon gör ingenting utan bara ser sur ut, möjligtvis kan hon slänga lite med huvudet någon gång men inte alltid. Ska man åtgärda eller bara fortsätta lugnt och sansat med det man håller på med?
Personligen hade jag fortsatt med det jag gjorde och inte ge hästen uppmärksamhet på ngt sätt vid ett sådant beteende. Efteråt hade jag nog klappat om hästen och givit den en positiv signal. Sen hade jag ställt mig frågan - var var det som utlöste detta beteende? Om hästen är missnöjd med ngt är ju nästa steg att åtgärda det som orsakar beteendet. Beteendet i sig är ju bara hennes sätt att tala om att ngt inte är helt okej.
Hon gillar inte när man drar sadelgjorden (som så många andra) och kan även där slänga med huvudet, någon gång faktiskt nafsa i luften (inte mot mig). Försöker självklart ta något hål i taget och sitter sällan upp förrän vi gått en liten bit från stallplan och sista gången jag drar gjorden precis innan uppsittning bryr hon sig inte alls. Skulle ni säga till henne när hon surar i början eller bara ta det lugnt och fortsätta?
Återigen, ingen reaktion från min sida. Blir jag arg gör jag situationen ännu mer negativ och börjar jag dalta får hästen en önskvärd reaktion på sitt "dåliga" beteende. En ide i denna situation är att man tex klickar hästen vid sadelspänningen. Att man gör ngt, klickar, går över till andra sidan för att fixa vojlocken, klickar, byter sida och drar åt ett hål, klickar, går till andra sidan, drar åt, klickar, och sen gör det väldigt naturligt och osystematiskt. Litegrann här och litegrann där. Tillämpade det på en häst som bet när man spände gjorden. Det räckte med ett tillfälle, sen hade hon spetsade öron i väntan på klick istället. Men man får återigen fråga sig vad som utlöser beteendet. Är det bara obehagligt eller sitter sadeln kanske dåligt?
Hon har äntligen börjat visa att hon tycker om kel, speciellt på kvällarna när jag oftast är ensam i stallet. Då är det en lugn stämning, inga störande moment. Enl tidigare ägare har hon inte varit särskilt tillgiven mot någon så jag tar det som ett framsteg. Men - var går gränsen för hur närgången hon får vara? Jag tillåter att hon söker kroppskontakt så länge det sker på ett mjukt och behagligt sätt. Hon får gärna undersöka t ex mina händer genom att nosa och slicka, även att nosa i håret osv. Däremot får hon inte börja buffa på mig eller på annat sätt röra sig på ett sätt som jag uppfattar som respektlöst. Vad tillåter ni andra i den vägen?
Det viktigaste är väl att inte hästen blir okontrollerbar. Att du i alla situationer kan be den att gå undan om du vill det, hur nära den än är. Min häst var väldigt närgången och bufflig och är det gärna på folk han inte känner, men han vet ju precis vilka bufflar som får mig att dundra in i väggen och såna uppskattas inte. Orsaken till detta beteende är ju
vår relation och inte beteendet i sig. Om han inte respekterar mig och försöker få mig ur balans så är det vår relation jag måste jobba med. För det är hästmässigt sätt inte fel av honom att buffla på en annan individ och inget jag kan få honom att sluta med på annat sätt än att jobba med vår relation, eller förstås skrämma honom men såna metoder tycker jag inte är acceptabla i vardagliga situationer. Endast om jag hamnar i en livshotande situation egentligen. Min förra häst bufflades i princip aldrig, men hände det så var det i regel pga att han ville säga ngt. Återigen, vad beror beteendet på?
Ibland kan det ju vara så att man står trångt och hästen känner sig trängd och inte kan gå undan, man kanske står i en box. Eller så håller man kanske fast hästen (kramar om). Då är ju bara ett naturligt sätt att ta sig loss på. Kanske ska man då undvika att göra likadant igen efter som att det hela inte var önskvärt från hästens sida.
När det gällde min häst har han nog inte avvisats av folk speciellt mkt tidigare utan har fått gå över människor, klänga och sitta i knäet. Det är ingen höjdare med en fullvuxen bruksnordis ska jag säga.
Så jag fick jobba mycket med att avvisa honom. Ett par ggr tog han det ganska hård och jag blev nästan lite rädd att jag tryckt ner honom. Men det var inget som bestod och jag tror snarare att detta var ngt som gav honom ganska mkt att tänka på och ffa gick han nog mista om ngt som tidigare gjort honom lite trygg. Därav reaktionen. Men det är ju min tolkning. Vill påpeka att jag inte tycker att hanteringen nånsin ska leda till att hästen blir nedtryckt eller kuvad.
För mig handlar det fortfarande om mycket basic-träning - hon får inte gå förbi mig när jag leder henne, hon måste acceptera att jag borstar mm (fick för övrigt klippa hennes pannlugg utan protester häromdagen vilket är ett stort framsteg för oss - hon är ganska rädd om sitt huvud).
Jag tycker att basicarbetet är nästan roligast. Man lär sig så väl att glädjas åt de små sakerna och leva i nuet. Jag är där själv med min häst just nu.
