Sv: Hur rider vi egentligen? Diskussion!
NH går ut på att behandla hästen som hästar behandlar hästar. En häst är i behov av en ledare. Den vill ha någon att följa. Annars tar den själv över och blir farlig.
Hästen kan ifrågasätta ledarskapet exempelvis när du ska gå igenom en vattenpöl. Hästen stannar och IFRÅGASÄTTER LEDARSKAPET. Dvs "Klarar man verkligen att gå över här uatn att bli skadad? Kan jag lita på det?"
De punkterna du tar upp handlar inte om ifrågasättning av ett ledarskap. Det är saker som hästen inte mår bra av, och det är sånt man inom NH lär sig att läsa av.
Har inte sagt att hjälpmedlen per automatik är skadliga/negativa. Har hela tiden i var enda svar sagt att det är hur de används. Jag skulle helt klart kunna rida på ett pelham utan kontakt med bettet. Det spelar inte mig någon roll så länge jag inte använder det. Men ser ingen mening att använda det heller då jag använder andra tekniker jag jag tror på istället.
Jag hoppar rakt in i diskussionen!!!
Jag tycker att flera av ekipagen i filmen ser riktigt härliga ut, och andra inte. Dock säger jag inte att jag personligen skulle dela in dem på det sätt det är tänkt, och jag håller med om att det är en tråkig jämförelse om man pratar om hur vi rider och vilken utrustning vi använder. Möjligtvis HUR vi använder den, vilket det verkar som om de flesta poängterar gång på gång. Det är bra att uppmärksamma felaktigt användande av utrustning, men om NH av någon anledning ska stå som motpol till något, så gäller det väl inte bara 'traditionell ridning', dressyr, hoppning. Vi måste även ta med westerngrenar, allmän fritidsridning, suspekt utnyttjande av hästen på andra sätt i världen samt definitivt all denna 'NH-träning' som utförs på riktigt dåligt och förnedrande sätt!
NH-Natural Horsemanship, myntades inte av MR eller någon annan än Pat Parelli. Anledningen att lägga till Natural var för att särskilja filosofin ytterligare från den mindre tuffa hantering men fortfarande för tuffa 'horsemanship' som låg till grund i arbetet med hästar.
Jag tror att horsemanship är högst individuellt, men att många har en känsla av vad det borde innebära i umgänget med hästen. Vad vår horsemanship innefattar tror jag beror mycket på vilken hästkultur vi pratar om. I USA till exempel hade förr i tiden många hästtränare fruktansvärt råa metoder, och behovet av att plocka fram en annan hästträning och ett annat sätt att se hästen har varit stort. Dessutom har det funnits eldsjälar som engagerat sig för att förändra och sprida kunskap. I USA är synen på att tjäna pengar annorlunda, på gott och ont. Ont är att störst är långtifrån alltid bäst, och kvantitet slår inte kvalitet. Gott är att ett friskt och växande företag har möjlighet att nå många, och har medel att utveckla sig och förändra sig.
I Sverige har vi vår egen horsemanshipanda som är sprungen ur något annat än rancharbete. Indianerna har ju förresten sin, som resulterade i att samarbetet med hästen gjorde jakt och krig aningens enklare.
NH har nog bara hängt med och blivit antaget som en benämning för vad respektive tränare lär ut, om det är just 'sin' horsemanship som denne vill förmedla.
'Min' horsemanship, eller NH, är inte separerad från min ridning, oavsett vad det är jag gör för ridning den dagen. Den har dock ingenting med riddisciplinen att göra. Det är ett tankesätt och en filosofi som jag har med mig HELA TIDEN, och jag tar med det upp i sadeln. Min NH är hur jag hjälper hästen att lära med hans känslor och personlighet i fokus, vilka hjälpmedel och vilken utrustning jag väljer att använda och hur, samt vilken utrustning jag VÄLJER BORT! Jag personligen använder inte hjälptyglar och nosgrimma, därför att jag tycker att de fråntar mig chansen till viktig blixtsnabb eftergift, samt kan tysta ner viktiga signaler från hästen. Ju skarpare bett jag har desto allvarligare är det för mig att stänga igen munnen. För mig är det bra horsemanship-hästmannaskap-att använda utrustning och redskap som ger maximal möjlighet till ömsesidig kommunikation och inte tystar ner någons argument eller känslor. Och det är NH för mig att använda utrustningen på ett rättvist och positivt sätt.
Själv använder jag repgrimma, sporrar, tränsbett, stångbett, dressyrspö och den omtalade carrotsticken, olika beroende på vad jag vill uppnå och med vilken häst, och beroende på var vi är i utbildningen. Och det är upp till mig att använda dessa på ett bra sätt, för alla kan de skada hästen både fysiskt, mentalt och känslomässigt.
Det här med ledarskap tror jag att vi behöver skapa en egen dimension i, mellan häst och människa.
Jag tror att det finns ett dominansförhållande mellan två hästar, som är 'livsviktigt' att etablera, instinktivt. Jag håller inte med om att ALLA hästar behöver en ledare, långt ifrån!
En del behöver det, en del bara lite, en del är redan ledarkandidater och behöver kanske snarare följare.
Följaktligen får vi helt enkelt jobba på att bli en trevlig, rolig, trygg och förstående prick, och applicera vad som behövs och motiverar varje häst. Är vi bra på det kan vi övertyga även en ledande häst att våra åsikter är värda att lyssna på, och kanske till och med foga sig efter, vilket vi naturligtvis behöver utan strid när det gäller.
För mig går inte NH ut på att behandla hästar som de behandlar varandra.
-Jag är fysiskt underlägsen
-Jag tillhör inte samma art
Däremot kan jag använda min kunskap om dem och lite av min mänskliga list till att hitta strategier som kan fungera i att trolla bort mina tillkortakommanden, och att använda deras sätt att kommunicera så långt jag kan samt naturligtvis bry mig om hur de motiveras och av vad, och definitivt vara medveten om motsatsen!
