Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

[Bubb]

Jag har valt att bryta kontakten med en av mina föräldrar, ett beslut som jag är mycket nöjd med. Mina föräldrars relation var mycket destruktiv och de är numer skilda.

Det jag funderar över är hur det är vettigt att behandla den bortvalda förälderna gentemot mina egna barn, som snart börjar komma i åldern att de kommer att börja förstå att det så att säga "saknas" en morförälder. Nu talar jag inte i termer av någon form av kontakt mellan den bortvalda föräldern och barnbarnen - det är uteslutet - utan snarare om hur jag/vi ska tala om den bortvalda föräldern.

Hittills har barnen inte något begrepp om att personen borde finnas, men jag vet inte riktigt hur jag/vi borde förhålla oss till att introducera personens existens. Ett alternativ är förstås att avvakta tills när/om frågan kommer upp från barnens håll. Ibland har jag lutat åt det hållet med tanken att frågan kanske inte ens uppstår: det finns gott om andra kärleksfulla vuxna runt barnen och vad betyder egentligen blodsband? Inte mycket, för mig. Men å andra sidan tänker jag att det vore olyckligt att hamna i situationen att barnen ska behöva undra och dra sina egna slutsatser. Jag vill inte att de ska behöva känna att det finns "hemliga" personer. Dessutom händer det ju att vi (sinsemellan)talar om den bortvalda föräldern, som ju inte upphört existera bara för att all kontakt är bruten.

Som en följdfråga till detta kommer också frågan om hur man presenterar anledningen till att man valt bort kontakten med sin förälder. Att den var dum/gjorde så dumma saker? Att den är sjuk?

Tacksam för alla svar och funderingar!

 

[Snurrfian]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Det bästa är väl att vara ärlig, nu har vi istället dödsfall, men vi har alltid talat om för våra barn att din morfar hette xx, han dog tyvärr och så pratar vi lite om honom, ju äldre de har blivit desto mer vill de veta.

Men om vi säger "din morhen (?) heter xx, hen lever men jag mår inte bra av att umgås med hen pga hen är elak/sjuk/mår dåligt och därför finns hen inte i vårat liv.

Det blir oftast bäst om man är ärlig och berättar så mycket som det är lämpligt för barnen att veta.

 

[Apollo 13]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Sanningen kommer ju oftast fram i slutändan så det är väll bara vara ärlig, sedan får man väll välja hur mycket av sanningen man släpper fram till en början. Skulle gissa på att det kommer naturligt.. har man en öppen relation i övrigt och pratar om saker så tror jag nog inte att barnet kommer gå och gissa utan fråga istället.

 

[Diana]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag har inte kontakt med en av mina föräldrar, har aldrig haft det. Nu är min förälder(som jag är uppväxt med) gift med en "ny", så det bllr ju som mormor och morfar fast vi inte säger så. Sonen som snart blir fyra har aldrig ifrågasatt det och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara heller.

Hur förklarar man att hen valde att inte ha kontakt med sitt barn? Har inte riktigt funderat på det här märker jag nu... Men man ska ju såklart inte ljuga men kanske förenkla så att barnet kan förstå lite lättare.

 

[Bubb]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Det bästa är väl att vara ärlig, nu har vi istället dödsfall, men vi har alltid talat om för våra barn att din morfar hette xx, han dog tyvärr och så pratar vi lite om honom, ju äldre de har blivit desto mer vill de veta.

Men om vi säger "din morhen (?) heter xx, hen lever men jag mår inte bra av att umgås med hen pga hen är elak/sjuk/mår dåligt och därför finns hen inte i vårat liv.

Det blir oftast bäst om man är ärlig och berättar så mycket som det är lämpligt för barnen att veta.

Jag har för avsikt att vara ärlig, absolut . Det jag inte rikigt vet är hur jag ska "ingång" till ämnet. Än så länge är ingen stor nog att undra om den "saknade" morföräldren på egen hand. Min ena fundering är som sagt att invänta att det händer, och ta i ämnet först då. Hur gamla var dina barn när frågan om morfadern dök upp? Eller är det du som tagit upp det? Om det är du som har tagit upp det - i vilket sammanhang gjorde du då det? Om du vills vara, förstås

 

[Bubb]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

har man en öppen relation i övrigt och pratar om saker så tror jag nog inte att barnet kommer gå och gissa utan fråga istället.

Det kan man ju hoppas . Mina funderingar stammar en del ur en diskussion där det pratades om hur man hanterade frånvarande fäder inför barnen. Nu är det kanske något som är mer uppenbart för barnet, men i den diskussionen fanns det folk som redan innan barnet själv kunde formulera frågan hade satt upp en bild på pappan och berättade saker om honom, just för att frågan aldrig skulle behöva uppstå. Det är det jag funderar på om man borde tänka lika i ett sånt här fall och i sådana fall varför.

 

[Bubb]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag har inte kontakt med en av mina föräldrar, har aldrig haft det. Nu är min förälder(som jag är uppväxt med) gift med en "ny", så det bllr ju som mormor och morfar fast vi inte säger så. Sonen som snart blir fyra har aldrig ifrågasatt det och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara heller.

Hur förklarar man att hen valde att inte ha kontakt med sitt barn? Har inte riktigt funderat på det här märker jag nu... Men man ska ju såklart inte ljuga men kanske förenkla så att barnet kan förstå lite lättare.

Att din fyraåring inte ifrågasatt det kankse är ett tecken på att det inte är så viktigt med "blodsband" vad gäller far/morföräldrar som det verkar vara med föräldrar, i många fall. Bra i så fall, tänker jag

Det här med förklaringar är svårt, tycker jag - framför allt för att undvika missförstånd från barnets sida. Jag upplever att barns funderingar utifrån den förklaring man gett lätt kan komma lite på snedden mot vad man avsåg - jag tänker att om man till exempel förklarar morförälderns frånvaro med elakhet (i mitt fall är det jag som brutit, inte föräldern), kan barnet då komma till slutsatsen att jag skulle bryta kontakten med det om det var elakt?

 

[Apollo 13]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

ja, jag förstår tanken.. jag har haft en del problem i min relation till en av mina föräldrar och under den tiden vi inte hade någon kontakt hade jag inte direkt velat ha någon bild på denne hängandes på väggen...
iof kan man väll sätta in en bild i ett fotoalbum, bläddra igenom med barnet och berätta om din barndom, upplevelser du vart med om och där även dina föräldrar. kommer inte frågan då, så vet ju iaf barnet att det är helt okej att prata om det och kommer funderingarna så kommer nog frågan också

 

[Snurrfian]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag har för avsikt att vara ärlig, absolut . Det jag inte rikigt vet är hur jag ska "ingång" till ämnet. Än så länge är ingen stor nog att undra om den "saknade" morföräldren på egen hand. Min ena fundering är som sagt att invänta att det händer, och ta i ämnet först då. Hur gamla var dina barn när frågan om morfadern dök upp? Eller är det du som tagit upp det? Om det är du som har tagit upp det - i vilket sammanhang gjorde du då det? Om du vills vara, förstås

Oj, den äldsta var rätt liten, hon älskade att titta på kort så jag plockade ihop kort på nära och kära och la även in min pappa och makens pappa som oxå är död, där kom det ganska så naturligt. Min yngsta var aldrig så intresserad utan där kom nog frågan upp när andra barn på dagis pratade om vad de hade gjort med sin mormor/farmor/morfar/farfar och han började fundera på vem som var hans. Nu när han är sju, det började nog redan som sexåring så har han frågat väldigt mycket, mycket om döden och varför osv och vi har försökt svara så gott vi har kunnat.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Det kan man ju hoppas . Mina funderingar stammar en del ur en diskussion där det pratades om hur man hanterade frånvarande fäder inför barnen. Nu är det kanske något som är mer uppenbart för barnet, men i den diskussionen fanns det folk som redan innan barnet själv kunde formulera frågan hade satt upp en bild på pappan och berättade saker om honom, just för att frågan aldrig skulle behöva uppstå. Det är det jag funderar på om man borde tänka lika i ett sånt här fall och i sådana fall varför.

Så gjorde jag när mina barns pappa valde att inte ha kontakt med barnen när de var små och jag tror att det är en bra väg att gå även här.
Jag tror att en person som borde finnas men inte finns och som inte pratas om väcker fantasin hos barn och oavsett hur bra relation man har så drar sig barn för att fråga om sådant. De förstår ju att det finns en orsak till varför den personen inte finns med i deras liv.
Prata om personen och säg vid fråga varför den inte finns i era liv vad du nu tycker passar. Är personen sjuk så kanske det kan vara något men på samma sätt som barnet kan tro att man bryter vid elakhet så kan de ju få till det att du skulle bryta med dem vid sjukdom. De anser ju att sjukdom är typ hosta och snuva. Det är ju vad som är sjukdom i deras värld. Jag tror att det isåfall är bättre att säga sanningen. Du och den personen har valt att inte träffas av andledningar som är svåra att förstå och som du får förklara lite pö om pö. Kanske säga att hen gjorde dig ledsen så ofta eller att hen gjorde dig illa. Något som är lätt att förstå men som ändå inte hotar deras värld.
Man får verkligen ha silkesvantarna på i sådanan här situationer så jag önskar dig lycka till.

 

[mino]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag tycker inte att det är en särskilt bra idé att prata om er dåliga relation och att morfar har varit dum. Sånt skulle sätta igång en massa tankar hos min 6-åring som vore svåra för henne att hantera (som att föräldrar tydligen bara så där kan släppa kontakten med sina barn), man behöver mer livserfarenhet för att kunna förstå en sån sak på ett bra sätt. En annan tanke jag får är att du "äger" ju inte ditt barn, vill barnet träffa sin morfar så kan jag på sikt inte se att du har rätt att förhindra det.

Sen tycker jag att det är intressant i vilken ålder man behöver dra in den biologiska aspekten. Är exempelvis någon en pappa eller mormor bara för att den är det i biologisk mening? Eller kräver det en relation för att titeln så att säga ska förtjänas? Jag hade nog tills vidare sagt till barnet att hen inte har någon morfar eller skyllt på någon omständighet typ att han som är barnets morfar bor långt borta eller har mycket att göra. Sen när barnet börjar bli nånstans runt 10 kanske man kan förklara mer i detalj.

 

[lady_vip]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag är uppväxt med en "farmor" (dvs farfars fru) och en icke närvarande farmor. Jag har aldrig träffat min riktiga farmor trots att hon bott i samma stad och mig veterligen fortfarande lever.

Det är inget konstigt för mig, när jag blev tonåring fick jag reda på mer ingående varför hon inte finns i våra liv, som yngre var det inget jag funderade över eftersom det alltid varit så. Hon har aldrig funnits i min pappas liv heller så det blev inte så att någon pratade om henne. Min faster pratar ibland om henne, men då som man pratar om vilka gamla minnen som helst.

 

[Snurrfian]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag tycker inte att det är en särskilt bra idé att prata om er dåliga relation och att morfar har varit dum. Sånt skulle sätta igång en massa tankar hos min 6-åring som vore svåra för henne att hantera (som att föräldrar tydligen bara så där kan släppa kontakten med sina barn), man behöver mer livserfarenhet för att kunna förstå en sån sak på ett bra sätt. En annan tanke jag får är att du "äger" ju inte ditt barn, vill barnet träffa sin morfar så kan jag på sikt inte se att du har rätt att förhindra det.

Sen tycker jag att det är intressant i vilken ålder man behöver dra in den biologiska aspekten. Är exempelvis någon en pappa eller mormor bara för att den är det i biologisk mening? Eller kräver det en relation för att titeln så att säga ska förtjänas? Jag hade nog tills vidare sagt till barnet att hen inte har någon morfar eller skyllt på någon omständighet typ att han som är barnets morfar bor långt borta eller har mycket att göra. Sen när barnet börjar bli nånstans runt 10 kanske man kan förklara mer i detalj.

Som sagt har mina barn i 5-6 års åldern börjat fundera över det här med släkt, hur man är släkt med varandra och varför, varför vänner som vi umgås inte är släkt med oss men vi umgås mer med dem än med andra som vi är släkt med osv. Att då vänta ytterligare fem år skulle inte fungera för oss, jag har en bror som vi på inget vis har tagit avstånd ifrån men han har svårt att klara av att träffa oss, jag håller kontakt med honom via mail och telefon men de gånger vi har försökt ses så har undanflykterna varit många. Mina barn vet om att jag har en bror, de har sett bilder av honom och jag har berättat om honom, men även konstaterat att han är sån som tycker att det är jättejobbigt att träffas, alltså gör vi inte det.

 

[mino]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag håller med dig om att man behöver säga nånting men jag vet att min dotter hade funderat väldigt mycket om jag hade sagt att morfar var dum och elak mot mig och jag vill inte träffa honom. Jag tycker också att det rimmar rätt illa med det man försöker lära barn när de är små, att alla får vara med och man ska försöka att vara bussig även om andra är lite dumma och sånt. Det blir liksom inte förståeligt för ett mindre barn att en relation kan gå så snett, det skapar mer oro än begriplighet. Jag skulle hitta på något annat mer neutralt att säga än hela sanningen i just det här fallet.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

man försöker lära barn när de är små, att alla får vara med och man ska försöka att vara bussig även om andra är lite dumma och sånt.

Varför vill du lära dina barn det? (min fetning)

 

[mino]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Ja ibland kan det vara läge att försöka behålla sitt lugn även om lillebror eller storasyster retas, man måste inte alltid bråka tillbaka. Därmed absolut inte sagt att man ska tåla allt.

 

[Kiwifrukt]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag tycker att man ska vara ärlig, det är alltid det bästa i slutändan. Vi har en liknande situation i vår släkt. Min farfars föräldrar skildes när han bara var några år (ytterst ovanligt på den tiden), och han växte upp med sin pappa efter det (ännu mer ovanligt). Han hade inte kontakt med sin biologiska mamma förrän till sin 50-årsdag, då kom hon plötsligt dit. Hans pappa skaffade efter ett tag en ny fru, som visserligen aldrig blev mamma åt honom, men däremot var hon farmor åt min pappa och hans bröder. När vi växte upp levde både den biologiska mamman, och bonusmamman. Mamma och pappa förklarade för mig och min bror att "X är egentligen inte pappas farmor, det är Y, men på alla sätt som räknas är det X", och det köpte vi, speciellt eftersom det var X pappa kallade för farmor, och vår farfar nämnde aldrig någon av sina så kallade mammor.

Min kusin däremot fick inte den här historien, utan detta hemlighölls för att inte kusinen skulle springa raka vägen till X och meddela att hon minsann inte var pappas riktiga farmor. Det blev lite, lite konstig stämning på ett släktkalas när vår farmor började yla om hur LIK jag var farfar som barn, och då även i förlängningen den biologiska mamman Y, och kusinen satt som en fågelholk och undrade vem Y var och varför farmor påstod att jag var lik henne. Då tycker jag det är bättre att berätta redan från början, det barn får höra av sina föräldrar tar de oftast som naturligt och sant, men det kan bli fel om de får höra det på omvägar.

 

[Sol]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag skulle nog försöka hålla det kortfattat. Säga att "X och jag kommer inte bra överens, jag blir mest ledsen när vi träffas" eller något liknande. Jag vet ju inte vad som har hänt mellan er, men något i den stilen. Jag

Min pappa dog innan jag fick barn och E uppmärksammade ett foto av sin morfar när han ganska precis hade blivit 3 år gammal. Då pratade vi lite om att morfar blev väldigt sjuk och att han dog. Det var ganska jobbigt, han blev ganska upprörd och ledsen. Han ville ju träffa honom. Han håller sin morfar nära hjärtat och vill gärna prata om honom och han blir arg om någon utomstående får för sig att kalla min styvfar för hans morfar.

 

[Snurrfian]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

Jag håller med dig om att man behöver säga nånting men jag vet att min dotter hade funderat väldigt mycket om jag hade sagt att morfar var dum och elak mot mig och jag vill inte träffa honom. Jag tycker också att det rimmar rätt illa med det man försöker lära barn när de är små, att alla får vara med och man ska försöka att vara bussig även om andra är lite dumma och sånt. Det blir liksom inte förståeligt för ett mindre barn att en relation kan gå så snett, det skapar mer oro än begriplighet. Jag skulle hitta på något annat mer neutralt att säga än hela sanningen i just det här fallet.

Det gäller ju att se till att förklara ordentligt och kolla att det har gått in på rätt sätt, vi har haft ett pågående nu under hela våren, båda barnen är medvetna om att farfar dog av cancer, och att barn kan dö av cancer, alltså blev det otroligt jobbigt när även jag fick en cancerdiagnos i vintras. Men min diagnos var inte att likställa med döden eftersom den var fullt behandlingsbar och det skulle rätt mycket till för att jag skulle dö. Nu är jag "friskförklarad", dvs jag har inga tecken på aktiv sjukdom, men vi har hela tiden haft dialogen med barnen, förklarat skillnader på olika cancer sjukdomar osv. Men vi har ju inte heller kunnat säga att jag inte kommer att dö till 100%. Det är jobbiga och svåra samtal man måste ha med sina barn och det gäller att vara tydlig och kolla att de verkligen förstår, men att undanhålla saningen brukar bara bli värre i slutändan.

 

[Bubb]

Sv: Hur resonera? Om morförälder och bruten kontakt

iof kan man väll sätta in en bild i ett fotoalbum, bläddra igenom med barnet och berätta om din barndom, upplevelser du vart med om och där även dina föräldrar. kommer inte frågan då, så vet ju iaf barnet att det är helt okej att prata om det och kommer funderingarna så kommer nog frågan också

Oj, den äldsta var rätt liten, hon älskade att titta på kort så jag plockade ihop kort på nära och kära och la även in min pappa och makens pappa som oxå är död, där kom det ganska så naturligt. Min yngsta var aldrig så intresserad utan där kom nog frågan upp när andra barn på dagis pratade om vad de hade gjort med sin mormor/farmor/morfar/farfar och han började fundera på vem som var hans. .

Något sorts fotoalbum låter som en bra idé!