Jag tycker tvärt om.
I min ras avlas det absolut på massor av medelmåttiga mot dåliga hundar. I de flesta fall i okunskap, i många av ekonomiska skäl. Då pratar jag arbetsegenskaper, inte hälsotester.
Jag tycker också att en bra hund ska få kosta, men de flesta hundar avlas till att bli sällskapshundar (vilket kan vara nog så viktigt). Så jag håller med.
Jag håller med om att det görs fler hälsotester, men många av de hälsotester görs även om "gemeneägare".
En sällskapshund måste vara mentalt stabil. Klippkort hos veterinären är aldrig roligt. Detta i synnerhet som många sällskapshundsägare inte kan tänka sig att ta bort eller omplacera en hund.
Man gör det ju för att uppfödaren ber om det och för att den informerat om vikten av det i sin utvärdering.
Ja tyvärr finns det väl alltid undantag. I delade raser blir det nog mest tydligt.
Så kan det säkert vara, men det är ju i slutänden köparen som bestämmer vad som är rimligt att betala.
Ja matadoravel som ofta avel på eliten innebar är verkligen inte bra. Det är också pga sådan avel som vissa raser har de sjukdomar de har.
Jo absolut! Men det är precis det som är min poäng, är det rimligt att lägga en heltidslön på en sällskapshund?
Jag tycker det är jätteviktigt att man gör de utvärderingar som är bra för rasen. Men att betala 20-25k och sedan lägga x-antal tusen på något som uppfödaren tjänar "mer på" än jag?
Små hundar får ofta 1-5 valpar per kull. Hos större raser är kullarna vanligen större = större intäkter per kull. Så om du avlar brukshundar och får 8-10 valpar per kull innebär ett valppris på 15-20 000 att du får in 150 000 på en lyckad kull. För småhundsuppfödare skulle samma valppris ge max halva den intäkten. Jag kan inte se några större skillnader på kostnadssidan (annat än mat och utrymme i fordon)
Fast det är ju halva poängen, vart går de där tusenlapparna?
Du utttyckte det var onödigt att betala för en sällskapshund - jag tycker det är mycket motiverat ifall man får kvalitet för de pengarna. Jag anser att hundens syfte som sällskap inte innebär att man kan tumma på att det ska vara en bra hund - snarare tvärtom.
).. Mindre raser även av stora hundar har också bekymmer, Holländska herdar eller för den delen de större varianterna av podengo etc)Du utttyckte det var onödigt att betala för en sällskapshund - jag tycker det är mycket motiverat ifall man får kvalitet för de pengarna. Jag anser att hundens syfte som sällskap inte innebär att man kan tumma på att det ska vara en bra hund - snarare tvärtom.
De småhundsuppfödare som arbetar för förbättringar kämpar i motvind - bland annat därför att attityden fortfarande ofta är "bara" sällskapshund. Och på brukshundsklubbarna gör man faktiskt fortfarande inte särskilt ofta vågen när folk kommer med dvärghundar eller hundar ur rasgrupp 9. Sällskapshundarna ligger tio-tjugo år bakom sporthundarna i dokumentation. I och med att 8 av 10 hundsporter är helt tröstlösa med hundar mindre än 30 cm i mankhöjd, så saknas ofta annan utvärdering än vänstervarv. Många uppfödare gör ett fantastiskt jobb. Ett jobb som det inte är helt orimligt att de faktiskt också ska kunna ta betalt för (eller åtminstone inte få betala allt för mycket för att få göra
Problemen med inavel varierar mycket bland de flesta raserna. (I flera av bruksraserna har vi matadoravel, både flatte och BC har problem - trots numerärt stora populationer
växte upp med rasen
