Hur mycket är ni iväg?

[Jenka]

Jag menar inte att man SKA ha dåligt samvete, ska jag kanske tillägga.
Givetvis kan pappan ta hand om honom men det märks att jag är saknad -framförallt om han blir ledsen om jag går iväg för andra gången på en dag (igår jobb och hundkurs även om det inte är vanligt).

 

[Ray]

Jag menar inte att man SKA ha dåligt samvete, ska jag kanske tillägga.
Givetvis kan pappan ta hand om honom men det märks att jag är saknad -framförallt om han blir ledsen om jag går iväg för andra gången på en dag (igår jobb och hundkurs även om det inte är vanligt).

De barn jag känner tycker ju det är fantastiskt med BÅDA sina föräldrar. Och det ÄR ett dilemma att man både vill fortsätta med viktiga saker i livet och ändå liksom finnas båda två hemma nån stund varje dag. Särskilt den där tiden i början med dagis blir jobbigt om man ska iväg en stund på kvällen- man får dåligt samvete och barn kan faktiskt bli ledsna även om en förälder är kvar.

Jag har sällan dåligt samvete nu även om jag har dumma arbetstider och är borta mycket. Men jag hade ofta det när barnet var mindre. Och det hade pappan oxå. Lite dåligt samvete har väl alla och jag tar det som ett tecken på att man bryr sig och vill ge barnen en så bra uppväxt som möjligt.

 

[Rhinos]

Vet inte om det optimala är att alla är hemma? Jag tycker att viss tid på en bra förskola är jättemycket värt för i a f barn från 2- 3 årsåldern. Sedan är det skillnad på fsk och fsk förstås, men jag hade inte velat låta våra barn vara helt utan!

Nu har jag inte gjort någon djupdykning eller ägnat några djupare funderingar kring mina tankar i påståendet utan ville mest poängtera att det är helt omöjligt att få till en helt optimal situation eftersom man måste försörja sig .

Dagis anser inte jag heller vara av ondo, det finns vinster i det på många sätt.