Hur mycket är ni iväg?

[Pontevecchio]

Men alltså, med barn handlar det ju rätt mycket om kvantitet, i den meningen att det är rätt många timmar de faktiskt behöver nån som tar hand om dem? Självklart kan jag välja att jag har hellre två timmar kvalitetstid med barnen än hänger med dem hela helgen samtidigt som jag fixar hushållsarbete, eller att jag myser lite extra på helgerna istället för att vara hemma på vardagskvällarna när ändå alla är trötta, men det bygger ju i så fall på att någon annan tar kvantitetstimmarna. Barnen kan ju inte ta hand om sig själva på vardagskvällarna för att båda föräldrarna prioriterar kvalitetstid på helgerna istället?

Så en förälders kvalitetsprioritering bygger ju på att det finns en annan vuxen som tar kvantitetstiden och ser till att barnen inte är ensamma även när det inte är kvalitetstid.

Vi delar nästan 50/50. Pappan tar mer vardagar och jag mer helger. Pappan gillar att hänga hemma kvällstid, jag är hellre i stallet. På helger vill han träffa vänner men jag är hellre hemma med lilleman.

Varför kan man inte få vara nöjd med sin fördelning?

 

[Mabuse]

Vi delar nästan 50/50. Pappan tar mer vardagar och jag mer helger. Pappan gillar att hänga hemma kvällstid, jag är hellre i stallet. På helger vill han träffa vänner men jag är hellre hemma med lilleman.

Varför kan man inte få vara nöjd med sin fördelning?

Klart man kan. Vad har det med saken att göra?

Det jag pekade på var att med barn handlar det inte enbart mellan att välja kvantitet eller kvalitet. Oavsett hur jag väljer, när maken är i stallet på kvällen lär jag ju tillbringa min kväll med barnen, även om jag tycker att lite högkvalitativt mys på lördag morgon skulle ge mer än fem timmar kvantitet på måndag kväll.

Helt enkelt att småbarnslivet handlar rätt mycket om att barnen helt enkelt behöver tillsyn, kvalitet eller inte kvalitet. Om jag beslutar att jag prioriterar kvalitet, så jag kommer bara vara med barnen på helgerna, så bygger ju det på att någon annan tar hand om barnen resten av tiden.

 

[bergstopp]

Då borde man inte ha dåligt samvete dom dagar man är ledig om man åker till stallet då i lugn o ro antingen under dagsvilan eller vid läggdags på kvällen?

 

[Imogen]

Har nog alltid lämnat min dotter ganska mycket, när jag tänker på det så tänker jag alltid, kvalitée istället för kvantitet - det viktiga är inte hur många timmar du spenderar med ditt barn utan vad du gör den tiden.

Fast nej, jag håller inte med. Jag tycker "kvalitetstid" är ett rätt förskräckligt ord egentligen.

Jag tror den viktiga tiden är kvantitetstiden. Att alltid finnas där. Alla de där korv-och-potatis-middagarna. Natta-om-tio-gånger-när-de-inte-kan-sova-kvällarna. Läxläsandet. Pottränandet. Skolväsktjatandet. Snortorkandet.

Självklart ska man som förälder kunna vara ifrån sina barn, det är inte det som det handlar om. Och självklart ska man dela på det här kvantitetandet om man är två. Men jag tror man är fel ute om man tror att man kan kompensera frånvaro med att man har "kvalitetstid" när man väl umgås.

Nu menar jag verkligen generellt, har ingen aning om hur din situation ser ut.

 

[Ray]

Fast nej, jag håller inte med. Jag tycker "kvalitetstid" är ett rätt förskräckligt ord egentligen.

Jag tror den viktiga tiden är kvantitetstiden. Att alltid finnas där. Alla de där korv-och-potatis-middagarna. Natta-om-tio-gånger-när-de-inte-kan-sova-kvällarna. Läxläsandet. Pottränandet. Skolväsktjatandet. Snortorkandet.

Självklart ska man som förälder kunna vara ifrån sina barn, det är inte det som det handlar om. Och självklart ska man dela på det här kvantitetandet om man är två. Men jag tror man är fel ute om man tror att man kan kompensera frånvaro med att man har "kvalitetstid" när man väl umgås.

Nu menar jag verkligen generellt, har ingen aning om hur din situation ser ut.

Just termen kvalitetstid kräks jag oxå på.
För allvarligt- det är inte säkert att det blir nån kvalitet just då. De intressanta samtalen och viktiga händelserna kommer ju när det passar båda individer.
Ibland 5 min efter godnatt dags, ibland på väg till skolan, i bilen...
Inte alltid barn öppnar sig bara för att man tänker att man ska ha riktig "familjetid" .
Kvalitetsumgås är nån jäkla instagram grej- glada miner och #bästafamiljen ...
Jag gillar spontant fina stunder i vardagen.

Sen har det inget att göra med huruvida ts skulle vara borta för mkt vill jag betona! Bara min tanke om just ordet kvalitetstid....

 

[ako]

Då borde man inte ha dåligt samvete dom dagar man är ledig om man åker till stallet då i lugn o ro antingen under dagsvilan eller vid läggdags på kvällen?

Varför ska du ha dåligt samvete? Ni är ju två föräldrar! Har din man dåligt samvete för att han jobbar ? För barnet är det väl bara bra att få egentid med sin pappa och för pappan också.

Sedan är det ju en annan femma att det som sagt kan kännas tufft att åka hemifrån varje kväll efter maten om man själv jobbat hela dagen och barnet varit på förskola och det är så 5 dagar i veckan, och då är det inte otroligt att barnet blir ledset om en och samma förälder försvinner i väg varje kväll för i det läget blir det väldigt lite vaken tid med den föräldern. Vissa kvällspigga människor med kvällströtta barn åker vid 20 när barnen somnat. Jag hade aldrig orkat det varje dag (ett par dagar, ja visst), så jag har numer två medryttare och har min häst själv 3-4 dagar per vecka. Det finns många sätt att angripa situationen

 

[MM]

I dagsläget fördelat på tre barn;

Inte alls ifrån den minsta på snart 1,5 år.
Dom andra är 8 och 10 år och går i skolan och är hos sin farmor och farfar nån gång i veckan.
Sen besöker jag matbutiken själv nån gång i veckan med.
Kan ju hända jag har något ärende eller läkarbesök att gå på med men det sker ju inte varje dag liksom.

Sen är vi tillsammans alltid.


Tycker gott du kan ha din egentid i stallet med gott samvete

 

[Mabuse]

visst finns det en mängd av Kvantitet som inte går att undvika som att laga mat och se till att de har rena kläder, hjälpa med läxor osv - men om man är "effektiv" är de timmarna du faktiskt måste passa upp på barnen inte så lång (självklart är det mer med små barn och mindre ju större barnen blir).

Men jag har nog alltid tyckt att barn kan leka och roa sig på egen hand, där har jag aldrig lagt så mycket "kvantitetstimmar". Däremot har jag lagt kvalitetstid på att umgås på "riktigt", dvs laga något gott tillsammans, mysa, promenader mm. dvs inte bara sitta framför tvn tillsammans eller kanske åka bort en helg någonstans.

Mina barn har definitivt inte kunnat leka och roa sig på egen hand på nivån att jag kunnat lämna dem ensamma hemma en kväll för att åka till stallet när de var i dagisåldern.

Det är det jag menar, om ingen annan finns till hands att ta hand om barnen, har man ens nåt val med småbarn annat än vara med dem? Alldeles oavsett om jag tycker att "kvantitetstimmar" kan jag vara utan, jag är effektiv och satsar på kvalitetstid istället, så kvarstår faktum att man inte gärna lämnar en ettåring ensam hemma och åker till stallet, oavsett om barnet får kvalitetstid på helgen istället som kompensation. Har man något val annat än kvantitet med småbarn?

 

[Donnatello]

När jag var föräldraledig hade jag inte det minsta dåligt samvete när jag åkte till stallet direkt efter att min sambo kom hem från jobbet. Jag umgicks ju ändå med barnet/barnen hela dagarna. Jag har dock haft medryttare hela tiden så jag var i stallet ca 4 dagar i veckan. Det har känts precis lagom så att man även hinner med lite annat. Efter att jag började jobba brukar jag vara i stallet en helgmorgon, en vardag direkt efter jobbet och två kvällar när barnen lagt sig vid 20. Jag tycker inte att jag missar så mycket tid med barnen på det viset.

 

[Rhinos]

Jag hade inte haft dåligt samvete att vara borta från familjen/sonen 1-3 timmar om dagen när jag var föräldraledig. Hade snarare sett det som positivt att sonen och pappan hade fått den tiden tillsammans utan mig. När jag däremot börjat jobba hade jag inte velat ha det så. Vet att många åker när barnet har somnat och det är ju ett bra sätt att lösa det på, men personligen hade jag inte pallat och jag hade troligtvis snarare sett hästeriet som en börda snarare än nöje. Men så har jag också valt bort att ha egen häst under småbarnsåren.

 

[Smulan75]

Mina barn har definitivt inte kunnat leka och roa sig på egen hand på nivån att jag kunnat lämna dem ensamma hemma en kväll för att åka till stallet när de var i dagisåldern.

Det är det jag menar, om ingen annan finns till hands att ta hand om barnen, har man ens nåt val med småbarn annat än vara med dem? Alldeles oavsett om jag tycker att "kvantitetstimmar" kan jag vara utan, jag är effektiv och satsar på kvalitetstid istället, så kvarstår faktum att man inte gärna lämnar en ettåring ensam hemma och åker till stallet, oavsett om barnet får kvalitetstid på helgen istället som kompensation. Har man något val annat än kvantitet med småbarn?

Jag håller med - det handlar mycket om vilken ålder de är i - hur mycket tid man är med barnen. När de är små upp till skolåldern så behöver man finnas där fysiskt närvarande på ett helt annat sätt - men om man är två föräldrar så kan man ju dela upp tiden och båda behöver inte finnas närvarande hela tiden. och med tanke på att de lägger sig tidigtare så finns det mycket "tid" man kan ägna åt sina egna aktiviteter om man bara orkar.

Min dotter har fått leka mycket på egen hand ända sen hon varit liten, skulle nog säga att från hon var 3-4år så har hon fått leka mycket på egen hand.

Imogen - kan faktiskt hålla med dig. Att veta att man finns "till hands" för barnen är jätteviktigt. och som sagt var småbarn behöver mer fysisk närvaro, medan lite större barn räcker det mer att veta att man finns tillgänglig utan att man kanske hela tiden finns precis vid deras sida. Jag har ju haft fördelen att sen dottern varit sju år så har jag bott så vid stallet så att hon alltid kunnat komma ut och hämtat mig om det varit något.

 

[Milosari]

Jag har inte häst, men hund och det tar tid. Jag kan inte lämna bort dem till fodervärd heller, hundar funkar inte så. Men barnet har ju en pappa också, och jag tycker hur som helst att det är viktigt att pappan får egentid med barnet. Annars blir det lite för mycket Mamma är Bäst och de hade inte kunnat utveckla relationen på samma sätt (detta gäller vårt fall. Det finns säkert barn som inte tydligt föredrar mamman och det finns säkert pappor som är ännu skickligare på att trösta fast mamman är hemma).

I vårt fall var det amningen som styrde när jag kunde komma iväg. Vid 5 månader tog han flaska så då var jag nog iväg 3-4 timmar ett par-tre gånger i veckan. Vid 8 månader började jag jobba knappt 40 % och nu vid 11 månader jobbar jag lite mer. Ytterligare en heldag/vecka läggs på hundarna samt 1-2 dagar när jag är borta 2-3 timmar.

 

[Jenka]

Vad skönt att alla i tråden slipper dåligt samvete.

Mvh konstant dåligt samvete oavsett vad jag prioriterar bort.

 

[ako]

Vad skönt att alla i tråden slipper dåligt samvete.

Mvh konstant dåligt samvete oavsett vad jag prioriterar bort.

Vad jobbigt det låter att ha det så!
Försök tänk annorlunda på något sätt, för trots allt har ju barnet en förälder till som är lika mycket värd! Du sätter ju inte barnet i klistret på något sätt för att du åker till stallet en sväng. Vad är det du känner är fel med att åka i från EM stund, mer exakt?

Men visst är det knepigt att få i hop allt man ska göra, absolut! Det kan jag till fullo hålla med om.

 

[bergstopp]

Vad skönt att alla i tråden slipper dåligt samvete.

Mvh konstant dåligt samvete oavsett vad jag prioriterar bort.

Det är precis som för mig. Har dåligt samvete vad jag än gör. Jäkligt jobbigt.

 

[Sar]

Mina barn har definitivt inte kunnat leka och roa sig på egen hand på nivån att jag kunnat lämna dem ensamma hemma en kväll för att åka till stallet när de var i dagisåldern.

Det är det jag menar, om ingen annan finns till hands att ta hand om barnen, har man ens nåt val med småbarn annat än vara med dem? Alldeles oavsett om jag tycker att "kvantitetstimmar" kan jag vara utan, jag är effektiv och satsar på kvalitetstid istället, så kvarstår faktum att man inte gärna lämnar en ettåring ensam hemma och åker till stallet, oavsett om barnet får kvalitetstid på helgen istället som kompensation. Har man något val annat än kvantitet med småbarn?

Det val som finns är väl att låta den andra föräldern ta "kvantitetstiden" och själv satsa på "kvalitetstiden" för att ha tid att tillgodose sina egna intressen. Inget för mig men jag vet de som har det så, företrädesvis pappor.

 

[Retro]

Vad skönt att alla i tråden slipper dåligt samvete.

Mvh konstant dåligt samvete oavsett vad jag prioriterar bort.

Samma här! Inser att jag inte måste ha dåligt samvete över allting, men det har jag.

 

[Pontevecchio]

Vad skönt att alla i tråden slipper dåligt samvete.

Mvh konstant dåligt samvete oavsett vad jag prioriterar bort.

Vad exakt har du dåligt samvete över?

Jag kan ha dåligt samvete över att jag har häst, utan kunde jag jobbat mindre och haft barnet på dagis mindre. Hade han och jag varit gladare för det? vette fan. Ingen av oss verkar må sämre nu med dagis/jobb kontra när vi var hemma.
Ska jag ha dåligt samvete för att han är med sin pappa? Nä, det är bara normen som säger det till mig.
Ska jag ha dåligt samvete för att min sambo måste dela ansvaret 50/50? hell no

där har jag mina svar. De är inte rätt för alla och inte nån sanning men de botar mitt samvete.

 

[Rhinos]

Har aldrig haft dåligt samvete för att sonen är med pappan. Däremot kan jag ibland ha lite dåligt samvete över att jobba och dessutom ha lång pendlingstid till jobbet. Det blir långa dagar på dagis trots att både jag och sambon gått ner till 90%. vi kan inte heller hämta med kort varsel när det behövs.

Men jag motiverar och lättar upp mitt dåliga samvete genom att påminna mig om att vi gör det bästa av situationen. Vi har dragit ner våra ambitioner på annat håll för att få mer tid tillsammans. Där har tex hobbies nedprioriterats för både mig och sambon.

I en perfekt värld skulle väl båda föräldrar vara hemma dygnet runt med barnet och dessutom ha nära släktingar som umgås med barnet ofta. Men vårt samhälle fungerar inte så och då får man göra det bästa av situationen, även om den inte är optimal - för det kommer aldrig gå att få till .

 

[ako]

Har aldrig haft dåligt samvete för att sonen är med pappan. Däremot kan jag ibland ha lite dåligt samvete över att jobba och dessutom ha lång pendlingstid till jobbet. Det blir långa dagar på dagis trots att både jag och sambon gått ner till 90%. vi kan inte heller hämta med kort varsel när det behövs.

Men jag motiverar och lättar upp mitt dåliga samvete genom att påminna mig om att vi gör det bästa av situationen. Vi har dragit ner våra ambitioner på annat håll för att få mer tid tillsammans. Där har tex hobbies nedprioriterats för både mig och sambon.

I en perfekt värld skulle väl båda föräldrar vara hemma dygnet runt med barnet och dessutom ha nära släktingar som umgås med barnet ofta. Men vårt samhälle fungerar inte så och då får man göra det bästa av situationen, även om den inte är optimal - för det kommer aldrig gå att få till .

Vet inte om det optimala är att alla är hemma? Jag tycker att viss tid på en bra förskola är jättemycket värt för i a f barn från 2- 3 årsåldern. Sedan är det skillnad på fsk och fsk förstås, men jag hade inte velat låta våra barn vara helt utan!