jerseyko
Trådstartare
N Det är sån enorm skillnad på barnen här hemma. Mina barn 4 och 6 år kan leka tillsammans och själva i timmar. Bygga lego, rita, dockor, bilar osv. Så har dom vart från början.
Men så sambons 4 åring. Han kan inte leka. Han är inte intresserad, går knappt och få honom att rita/bygga fast man sitter med.
Går man ut själv så springer han, hoppar i vattenpölar om det finns. Sen vill han gå in. Säger man nej så går han runt, kastar nån sten eller sparkar på nått. Kastar ut alla leksaker ur lekstugan.
Är man inne och inte gör nått med honom, utan pysslar med annat så sätter han sej i soffan sen sitter han där.
Oftast är ju dock mina barn hemma, och han hänger på 6 åringen. Men de blir ofta missförstånd och de är så trist att behöva vakta hela tiden.
När 6 åringen hade kalas och jag fixade i köket kom hans klasskompisar ner och berättade hur pojken bråkade och tog saker så de slutade med att jag fick hämta ner honom.
Nu är ju jag bara hans plastmamma, och är väl inte mitt ansvar men sambon behöver stöttning i sin föräldraroll.
Men så sambons 4 åring. Han kan inte leka. Han är inte intresserad, går knappt och få honom att rita/bygga fast man sitter med.
Går man ut själv så springer han, hoppar i vattenpölar om det finns. Sen vill han gå in. Säger man nej så går han runt, kastar nån sten eller sparkar på nått. Kastar ut alla leksaker ur lekstugan.
Är man inne och inte gör nått med honom, utan pysslar med annat så sätter han sej i soffan sen sitter han där.
Oftast är ju dock mina barn hemma, och han hänger på 6 åringen. Men de blir ofta missförstånd och de är så trist att behöva vakta hela tiden.
När 6 åringen hade kalas och jag fixade i köket kom hans klasskompisar ner och berättade hur pojken bråkade och tog saker så de slutade med att jag fick hämta ner honom.
Nu är ju jag bara hans plastmamma, och är väl inte mitt ansvar men sambon behöver stöttning i sin föräldraroll.