Hur långt ska man gå i genustänket?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Då kommer hon att känna sig fin för kjolens skull och inte sin egen.
Oavsett hur man säger det kommer flickan att ta det som att hon är extra fin för att hon har kjolen på sej. Men det är ju så det är också!
Hon är lite finare för att hon har en fin kjol på sej. Det är en del av livet. Man klär upp sej när man vill vara fin. Sen duger man även om man inte är uppklädd, och man får lära barnen att de är fina oavsett vad de har på sej, men extra fina när man sätter på sej extra fina kläder.

Kläder är en del av våran socialisering. Vi sätter på oss festkläder, bröllopskläder, dopkläder, gå bort kläder etc. Man klär upp sej när man vill vara extra fin. Och är man extra fin vill man bli sedd!!
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Kläder är en del av våran socialisering. Vi sätter på oss festkläder, bröllopskläder, dopkläder, gå bort kläder etc. Man klär upp sej när man vill vara extra fin. Och är man extra fin vill man bli sedd!!

Åh jag känner hur jag blir arg 3-åring av ditt inlägg !

Jag vill hoppa upp och ner som Pippi och skrika NEJ NEJ NEJ !

Jag vill bli sedd UTAN att behöva klä upp mig.

Jag VÄGRAR att göra det så lätt för omgivningen.
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Att få positiva komplimanger är givetvis aldrig fel men hur framför vi dem och vilka ord väljer vi?
Tack vare umgänge med vänner som har barn har jag reflekterat över hur det bollas och används olika ord och uttryck beroende på om mottagaren är flicka eller pojke.


Säg till en pojke att han är söt och till en tjej att hon är snygg/stilig, känns rätt udda.
Tvärtom är däremot vanligt.
Kallar alltid min son söt, han är sötast i stan :love: är vår stående komentar innan vi säger godnatt :D .

Att ge någon kompilimang för dens kläder är väl positivt.
Berömmer ofta sonen för hur fint han klär sig, är väldigt noga och försöker själv stå i garderoben och kolla så att han ska hitta kläder som "matchar"...
Jag tror dock att jag behandlat mina barn väldigt lika, är väldigt lite "tjejig", ändå är dottern 154654354 gånger mer flickig än vad jag någonsin varit!!! (ja sonen också i o f *fnissar*) Men dottern, trots att hon bara passerat 1 sliter tag i rosa kläder, hon har ju jättemycket efter sonen så hon har mycket "pojkkläder" men får hon de rosa försöker hon genast klä på sig dem... tycker att det är jättekonstigt i o m att mitt intresse inte ligger i kläder alls, har aldrig gjort, men mina barn är väldigt noga och har sina starka favoriter.
NU spann jag visst bort från tråden... :D
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Kan bara hålla med att det ofta känns som våra barn ska behöva vara murbräckor i nån sorts missriktad jämnställdhets eklatering som en del av oss ägnar sig åt

Jag tycker inte det är fel om man vill främja jämnställdheten men det får ju inte bli så att vågskålen ska väga över åt andra hållet istället eller:confused:

Balans i tillvaron är viktigt och jag revolterar nog med att vara av åsikten att det är bra med ett visst mått av oliktänkande mellan könen VI ÄR INTE HELT LIKA SÅ ALLTING KAN INTE VARA PÅ EXAKT SAMMA VILLKOR det är min åsikt!!
X och Y är olika och således även män och kvinnor!! Därför kanske inte allt måste vara helt identiskt och könlöst. Eller ska 6 miljarder androgyner trampa runt på vår planet i förlängninen??!! En del av tjusningen är väl våra olikheter och att vi kan vara färgsprakande på olika sätt och där igenom attrahera/komplettera varandra och nu menar jag inte bara i kärleksrelationer utan alla samhällsrelationer??!!! Sen ska det givetvis finnas plats för det som drar innåt mitten också men det betyder väl inte att vi alla måste göra det??? Och att det är det enda rätta??!!
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Du förstår inte. Det finns andra kategoriseringsprinciper förutom kön. Men de försvinner liksom och så blir vi bara tjejer/killar.
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Vad många känner är att det egenskaper som tilldelas respektive kön är lite snäva. De egenskaperna kan alltid och har alltid omförhandlats.

Vad som diskuteras här är om man ska uppmana eller uppmuntra tjejer att VARA (snygga, söta, snälla) och killar att GÖRA (hoppa, springa, bygga), för att i ett senare skede, som på Senior just nu, undra varför tjejer inte tar för sig och sucka över att tjejer är utseendefixerade.
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Vad som diskuteras här är om man ska uppmana eller uppmuntra tjejer att VARA (snygga, söta, snälla) och killar att GÖRA (hoppa, springa, bygga), för att i ett senare skede, som på Senior just nu, undra varför tjejer inte tar för sig och sucka över att tjejer är utseendefixerade.

Vad tycker du då? Är det OK att uppmana tjejer att VARA om man även uppmanar dem lika mycket att GÖRA? Eller ska man låta bli VARA-attributen helt och hållet?`
Likadant gällande killarna ska de uppmuntras att VARA men inte GÖRA eller både och?
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Det beror ju på situationen och hur balansen ser ut på vågen. Jag tycker att alla ska sin beskärda del av allt.

Det viktiga är ju också att notera när man själv faller in i ett mönster utan att tänka sig för, precis som du gjorde. För problemen kommer ju när det blir för mycket av antingen vara eller göra.
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Vad många känner är att det egenskaper som tilldelas respektive kön är lite snäva. De egenskaperna kan alltid och har alltid omförhandlats.
QUOTE]

Precis det handlar inte om att göra en könslöst samhälle men att kunna tänka utanför könsramarna. Det är väl så i många fall att vi som vuxna måste tänka till lite. Uppmuntra den lilla flickan precis som den lilla pojken att klättra högt hoppa långt. Uppmuntra pojken likväl som flickan att använda sitt språk osv. Om ett barn aldrig får träna på en sak hur ska dom kunna det då? rent ärligt så tror jag även om nu ingen här gör det att det är lättare att säga till en flicka klättra inte så högt tänk om du trillar ner eller att inte tilltala pojkar på samma sätt som en flicka. Hur ska dom då få en ärlig chans att testa och bli bra på det som dom inte kan?
Genom att hela tänka efter som vuxen kan vi hjälpa barnen att utmana sig själv och i längden ge dom en tro på sig själv. :)
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Det beror ju på situationen och hur balansen ser ut på vågen. Jag tycker att alla ska sin beskärda del av allt.

Det var ett ganska intressant svar. Förklara gärna mer konkret hur du menar.
Hur mycket är var och ens beskärda del? Hur beräknar man den beskärda delen? När är det balans?
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Tycker att vi har kommit ganska långt om man hajar till och funderar på vad man sa gjorde. Det visar på medvetenhet och jag hoppas att fler precis som du funderar på sånna här saker:)
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Jag vet inte riktigt vad du är ute efter. Normer har vi alla omkring oss utan att tänka på det och det är först när normen skaver som vi reagerar och vill omförhandla. Det finns massor med exempel omkring oss där vi kan se att flickor får nitlotter för att de tänker på sitt yttre och pojkar överagerar utåt.

Problemet med det är ju att vi säger nej till många allmänmänskliga egenskaper på det sättet. Har vi alla egenskaper och förhållningssätt att välja på blir vi ju mer kompletta människor.

Ett exempel jag ofta ser och reagerar på är hur flickor och pojkar spelar innebandy. De ganska små flickorna rör sig försiktigt. Vågar inte riktigt springa eller skjuta hårt eller använda fysik i spelet. Att använda våra kroppar är ju något vi alla bör göra. Någonstans måste ju flickorna fått signaler att de ska vara försiktiga eftersom de kan lära om. Det är ett exempel på att flickorna blivit hindrade, förminskade. Sen finns det ju både pojkar och flickor som inte verkar blivit vänner med sina kroppar, men fine, så länge de fått prova.
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Jag vill bli sedd UTAN att behöva klä upp mig.

Jag VÄGRAR att göra det så lätt för omgivningen.
Klart att man vill bli sedd utan att behöva klä upp sej. Men ibland kär man upp sej för att man vill vara extra fin och då är det alltid roligt om någon tänker på det och säger någonting trevligt.

Varför skulle det vara en synd?
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

*Kl*

Det är för mig helt oförståeligt varför man inte skulle kunna berömma ett barn för dess klädsel. Hur kan man automatiskt förutsätta att man inte skulle uppmuntra en flicka att GÖRA för att man berömmer en vacker kjol? Nästa morgon kan det vara flickans klättringsegenskaper som beröms- eller kanske ett instämmande i barnets känslor "-oj, vad det måtte killa i magen att vara så högt upp". Och vad säger att man inte skulle kunna berömma en pojkes klädsel eller frisyr bara för att man just IDAG prisar hans hoppteknik?

Det står mig upp i halsen att det genast förutsätts "-det skulle hon inte ha sagt om det var en flicka" om man tycker att ett barn (pojke) verkar besvärad av sin lugg och skulle behöva klippas. Så behvöer det inte alls vara.
En slags omvänd "genusrasism" från de som själva anser sig väldigt genusmedvetna. :crazy:
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Jag blir fascinerad varje gång jag hör just frågan om "hur långt man ska gå"?

Vad är för jämställt? Hur ser det ut?
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Jag vet inte riktigt vad du är ute efter.

Jag tyckte att jag var ganska tydlig med vad jag är ute efter. Du kom med ganska svepande, diffusa åsikter och jag bad dig konkretisera dem.

Ett exempel jag ofta ser och reagerar på är hur flickor och pojkar spelar innebandy. De ganska små flickorna rör sig försiktigt. Vågar inte riktigt springa eller skjuta hårt eller använda fysik i spelet. Att använda våra kroppar är ju något vi alla bör göra. Någonstans måste ju flickorna fått signaler att de ska vara försiktiga eftersom de kan lära om. Det är ett exempel på att flickorna blivit hindrade, förminskade. Sen finns det ju både pojkar och flickor som inte verkar blivit vänner med sina kroppar, men fine, så länge de fått prova.
Det finns många sätt att tolka saker och ting. I detta exempel skulle jag vara benägen att tolka det som signaler på att flickorna, istället för att ha blivit hindrade, förminskade, inte har uppmuntrats till att vara mer fysiska. När de uppmuntras till beteendet så lär de om och spelar mer aggressivt.
Men, det bör ju då poängteras att det finns en stor skillnad i hur du och jag ser på detta ämne. Till skillnad från dig så är jag tämligen övertygad (visserligen mestadels baserat på hur jag upplever världen omkring mig) om att det finns generella skillnader i egenskaper mellan könen.

Jag tror att en stor del av genusproblematiken ligger, inte på individnivå, utan mer på ett samhälleligt plan. Vi är nog många som inte känner igen oss i beskrivningen av hur småflickor generellt sett hindras från att uttrycka sig och ta plats och dito pojkar istället uppmuntras till det. Särbehandlingen på individnivå tror jag är något överdriven (men den finns ju definitivt).
Däremot finns det attityder bland gemene man/kvinna som behöver arbetas med. Bara en sådan enkel sak som att manssporter får mer mediautrymme än kvinnosporter. "Damfotboll är ingen riktig sport" kan man höra ganska ofta, framförallt ifrån killar.
Detta är bara ett fånigt exempel, det finns mängder med liknande attityder som är väldigt utbredda. Där finns det mycket att göra.

Den hysteriska jakten på könsneutralitet som bedrivs av en del här upplever jag i mångt och mycket som väldigt överdriven och jag tror att den i många fall får motsatt effekt. Jag tror att den ofta frambringar reaktioner av den typen som Sar ger uttryck för:
Sar skrev:
Det står mig upp i halsen...


Pust, vad långt det här blev då. Heder åt de som eventuellt har orkat läsa hela min fundering. :bump:
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Jag blir fascinerad varje gång jag hör just frågan om "hur långt man ska gå"?

Vad är för jämställt? Hur ser det ut?

För jämställt måste nog anses som en motsägelse i sig självt. Jämvikt innebär lika mycket, i balans... Man kan inte vara för mycket i balans, din terminologi haltar.

Jag förstår inte vad det är du blir fascinerad över. I ursprungsinlägget funderade jag över en verklig incident och efterfrågar synpunkter på hur andra upplever att man ska agera i ett sådant scenario. Jag kan inte se vad det finns att vara fascinerad över :confused:
 
Sv: Hur långt ska man gå i genustänket?

Var hittar du en hysterisk jakt på könsneutralitet?

Sen är det ju helt klart så att mångas nulägesanalys skiljer sig åt. Jag ser det som att om det ruckas på könsgränserna frambringas stora reaktioner, ja. Men så är det ju alltid när gränser ska flyttas och det visar dessutom hur starka de gränserna är.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund I tisdags kväll (8/12) tinade jag en Bravo Plus-burgare och gav till hundarna, tack och lov brukar jag mosa till fodret med en gaffel...
Svar
17
· Visningar
19 734
Senast: Hast-hund
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp