E
estelle79
Sv: Hur långt har ni kommit med era 04?
Jaaa, sååå härligt! Vilken känsla det var
Vad ska jag berätta? Farligt av dej att skriva så där till mej idag, då jag är så lycklig och stolt idag , att jag skulle kunna skriva en hel bok med endast massa "kärleksbabbel" om min "lilla bebis"
Ja de allra första stegen i galoppen kastade han med huvudet typ 2 gånger, verkade vara ngt slags försök till att bocka, men det var han väll för snäll för att göra . Så sen galopperade han på, lugn och fint med halvlånga tyglar. Har aldrig känt hans galopp på riktigt förut. Den var så stor, mjuk och behaglig. Men det allra bästa (?) av allt var att han sökte sig neråt/framåt helt av sig själv. Jag hade som sagt halvlånga tyglar, och rörde honom varken i munnen lr med skänklarna. Han hängde sig inte i tyglarna, utan bar sig helt själv!
Så nu passar jag på att ställa en fråga här, ang detta. Visst är det väll bra att han söker sej till en bra form, fast han bara är tre? Jag kräver ju inte det utav honom, utan han gör det själv.
Så härligt!! Berätta gärna mera
minns första gången jag galopperade på Tiger. Skickade i väg kompisen före på mammas galna häst o de försvann illa kvickt o Tiger galopperade lugnt efter o gjorde små mjuka bocksprång i början men längde på steget så fort jag smackade lite När vi bröt av sa jag något i stile med att "den här hästen är värd bra mycket mer det tredubbla xxx" och var helt salig! Redan då kände man vilken underbar galopp han hade
Jaaa, sååå härligt! Vilken känsla det var
Vad ska jag berätta? Farligt av dej att skriva så där till mej idag, då jag är så lycklig och stolt idag , att jag skulle kunna skriva en hel bok med endast massa "kärleksbabbel" om min "lilla bebis"
Ja de allra första stegen i galoppen kastade han med huvudet typ 2 gånger, verkade vara ngt slags försök till att bocka, men det var han väll för snäll för att göra . Så sen galopperade han på, lugn och fint med halvlånga tyglar. Har aldrig känt hans galopp på riktigt förut. Den var så stor, mjuk och behaglig. Men det allra bästa (?) av allt var att han sökte sig neråt/framåt helt av sig själv. Jag hade som sagt halvlånga tyglar, och rörde honom varken i munnen lr med skänklarna. Han hängde sig inte i tyglarna, utan bar sig helt själv!
Så nu passar jag på att ställa en fråga här, ang detta. Visst är det väll bra att han söker sej till en bra form, fast han bara är tre? Jag kräver ju inte det utav honom, utan han gör det själv.