Hur långt är man villig att gå?

C

CindyLou

Jag är en medelmåttig ryttare. Men jag vill komma långt.Iaf så långt som det är möjligt för mej. Har ett arabsto som jag ägt i snart tre år. Hon är ett dressyrsto som älskar att hoppa men är mest westernriden hos mej. Hon är den häst jag har som har mest potensial.Som är bäst exteriört. Som har bäst gångarter,skönast att rida på. Jag har velat länge ifall jag ska sälja henne eller inte men nu är hon utsatt på annons. Jag tackar nej till provridningar och har tvivlat men nu är det bestämt.Hon ska säljas. Har även hennes avkomma e.quarter och denne ska jag behålla.
Sedan har jag en arabvallack på 5 år som jag ägt i 4 år. Han är mitt allt,mitt hjärtas värme,familjens älskling.Supersnäll men han är kanske inte byggd för att gå hur långt som hellst. Har nu börjat fundera på hur långt man ska gå för att utvecklas på tävlingsbanorna? Tanken är från början att behålla vallacken samt fölet och skaffa en utbildad quarter....men nu kommer tanken smygande att eventuellt byta ut även arabvallacken...han är även min första häst så han har en speciell plats i mitt hjärta. Har hittat några 2 och 3 åriga quartrar och paintar som jag fallit för. Men att byta ut nästan hela mitt hästflock? och tänk om man ångrar sej då finns det ingen chans i världen att jag kan få tillbaka min underbara vallack men å andra sidan så kanske min nya häst är minst lika underbar om inte ännu bättre.

Kan nämna att jag alltid sagt att jag aldrig ska sälja honom och aldrig sälja min älskade bil som jag ägt i 9 år och vipps bara över en dag så känns det att jag kan släppa båda för att jag själv ska utvecklas:confused:

Behövde bara skriva av mej och kom gärna med era tankar...
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Jag känner så väl igen mig i det du skriver!

Innan jag köpte de hästar jag äger nu hade jag en fjording, jag älskade henne otroligt mycket men det var bara att inse att ridhäst ville hon inte vara. Funderade flera gånger på om jag skulle sälja till någon som ville köra, om jag skulle fortsätta kämpa på för vi hade ju trots allt tagit oss låångt från utgångsläget.

Men jag hann aldrig så långt innan hon blev skadad och senare fick avlivas. Var självklart otroligt ledsen när allt hände men nu såhär i efterhand så känns det inte alls lika tufft. Om inte det hade hänt hade jag aldrig hittat de hästarna jag har nu:) Hästar som passar mig bättre, som kan bli allt det där jag drömmer om:love:


Kan du behålla din vallack, fölet och skaffa en quarter/paint? Då kanske det är en bra början, sen kan du ju känna dig för efter det? Du kan ju alltid sälja senare men en såld häst är ju en såld häst..
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Jag hade en otroligt snygg dressyrhäst som jag köpte som fölunge och som jag alltid sagt att jag aldrig skulle sälja!! Sen köpte jag ett fullblod ingen hade vågat sitta upp på som jag bara skulle rida in och fastnade så totalt för den hästen och när livet tog en vändning och jag bara kunde behålla en så blev det fullblodet. Jag ångrar det inte alls för jag hade mycket roligare med honom. Stoet som jag sålde var bland det snyggaste jag sett och en helt otrolig dressyrhäst, men hon hade sina sidor.... Jag är väldigt glad att jag vågade sälja henne för det har gjort att jag hittar hästar som har ALLT som jag vill ha. Det blir lätt att man behåller hästar som inte alls passar till ens ridning eller ändamål bara för att man är för fäst vid dom och då är det bara man själv som blir lidande. Och det finns människor där ute som kan ta hand om ens häst precis lika bra som man själv, tro det eller ej ;) Det gäller bara att hitta dom!! :D Jag sålde mitt sto jättebilligt bara för att kunna välja precis vilken köpare jag ville skulle ha henne och honhar fått det jättebra!!

Fullblodet är oxå sålt och nu har jag Silver (min quarter) och Legend (min quarterkorsning 2 år). Jag älskar båda hästarna men kommer bara att behålla dom om det blir hästar som passar mig och min ridning. Man lägger för mycket tid och pengar varje månad för att ha "fel" häst.

Det är ju alltid lättare att sälja oxå om du behåller din fölunge! Då har du ju nån kvar som verkligen är din :laugh:

Får jag föreslå något, hoppas du inte tar illa upp. Men kan kanske vara en jättebra idé att sälja båda hästarna så att du har råd med en lite mer rutinerad quarter?? Jag tänker då främst på att du sagt att du är lite rädd för att galoppera osv. Då slipper du sitta och vara osäker på en unghäst och för din egen skull så kanske du skulle uppnå dina mål bättre med en färdig häst så slipper man utbilda både sig själv och hästen. :laugh:
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Får jag föreslå något, hoppas du inte tar illa upp. Men kan kanske vara en jättebra idé att sälja båda hästarna så att du har råd med en lite mer rutinerad quarter?? Jag tänker då främst på att du sagt att du är lite rädd för att galoppera osv. Då slipper du sitta och vara osäker på en unghäst och för din egen skull så kanske du skulle uppnå dina mål bättre med en färdig häst så slipper man utbilda både sig själv och hästen. :laugh:

Jag håller helt med dig här :)
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Känner igen mig så väl i vad du skriver, och förstår hur du tänker. Har själv en häst jag sagt att jag aldrig kommer att sälja, och han har allt man kan drömma om i en häst - förutom kapacitet för riktigt höga klasser då han inte är avlad för western. Men man kan göra precis allt med honom, och kommer komplettera det som min framtida tävlingshäst eventuellt kommer att sakna. Plus att jag vill ha två hästar igång, ifall någon skadar sig eller behöver vila en tid.

Jag hade en lite fundering, med tanke på det jag följt dig här på westernforumet genom åren. Vet du hur mycket du vill satsa? När jag började rida western för bara något år sedan så trodde jag att jag ville tävla lite allround på wrasnivå, och mest tävla för att det är en kul grej. Efter knappt en säsong är jag riktigt biten, och har vänt om helt och gör en rejäl satsning, nu är det allt eller inget. Likaväl kan det säkert vända åt andra hållet för många. Man satsar både en massa pengar och tid, för att upptäcka att man trivdes ganska bra med att tävla några helger om året, inom rimligt avstånd, och ändå ha tid för familj och vänner. Inte för att det ena utesluter det andra, du verkar ju ha bra uppbackning av maken din, men det är svårt att hinna med allt...

Rådet med en läromästare tycker jag låter utmärkt, eller att få möjlighet att tävla någon annans häst ett tag innan du bestämmer dig för om du ska sälja bägge hästarna. I vår klubb skriker folk efter folk som vill låna och tävla deras hästar känns det som, folk som inte har tid och energi själva, men köpt sig fina hästar. Eller möjlighet att träna/tävla någon av din tränares hästar, kanske finns saluhästar som du har möjlighet att köpa loss om allt funkar?

Iallafall, det är jättekul att du vill komma framåt i ridningen, och bara du ger det lite tid så tror jag att du kommer fatta rätt beslut:)
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Bismark+IsabelleL:Jag funderar på om det är en 30 års kris:D Vet inte om det är en bra eller dålig sådan dock. Red ut med båda hästarna idag och Phigalle är ju en dröm att rida. Idag samlade han sej otroligt bra helt utan tyglar:love: Han är ju som sagt supersnäll men han är inte så lätt att sitta på. I traven höjer han ryggen så mkt så han blir riktigt skumpig,även så i galoppen som är rätt studsig. Har kommit över en hel del av min rädsla i galoppen och nu när jag även kommit igång i galoppen med stoet så går det som en dans. En quarterläromästare är tänkt som ersättning för stoet frågan är bara om jag kanske ska behålla vallacken och se vad som händer sedan? dock har jag blivit så förtjust i två unghästar som är tillsalu just nu. Men jag tror nog att jag kanske ska ha utgångspunkten så här?
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Känner igen mig så väl i vad du skriver, och förstår hur du tänker. Har själv en häst jag sagt att jag aldrig kommer att sälja, och han har allt man kan drömma om i en häst - förutom kapacitet för riktigt höga klasser då han inte är avlad för western. Men man kan göra precis allt med honom, och kommer komplettera det som min framtida tävlingshäst eventuellt kommer att sakna. Plus att jag vill ha två hästar igång, ifall någon skadar sig eller behöver vila en tid.

Jag hade en lite fundering, med tanke på det jag följt dig här på westernforumet genom åren. Vet du hur mycket du vill satsa? När jag började rida western för bara något år sedan så trodde jag att jag ville tävla lite allround på wrasnivå, och mest tävla för att det är en kul grej. Efter knappt en säsong är jag riktigt biten, och har vänt om helt och gör en rejäl satsning, nu är det allt eller inget. Likaväl kan det säkert vända åt andra hållet för många. Man satsar både en massa pengar och tid, för att upptäcka att man trivdes ganska bra med att tävla några helger om året, inom rimligt avstånd, och ändå ha tid för familj och vänner. Inte för att det ena utesluter det andra, du verkar ju ha bra uppbackning av maken din, men det är svårt att hinna med allt...

Rådet med en läromästare tycker jag låter utmärkt, eller att få möjlighet att tävla någon annans häst ett tag innan du bestämmer dig för om du ska sälja bägge hästarna. I vår klubb skriker folk efter folk som vill låna och tävla deras hästar känns det som, folk som inte har tid och energi själva, men köpt sig fina hästar. Eller möjlighet att träna/tävla någon av din tränares hästar, kanske finns saluhästar som du har möjlighet att köpa loss om allt funkar?

Iallafall, det är jättekul att du vill komma framåt i ridningen, och bara du ger det lite tid så tror jag att du kommer fatta rätt beslut:)

Ja jag vill ju inte göra något förhastat.Ja kanske ska man då satta på en välutbildad quarter och ha vallacken som bästa vän och allt i alloridning. Och tävla honom vid sidan om och så. Kanske blir läget annorlunda när mitt föl blir äldre och jag tänker annorlunda då? Dock frågar min man hur mycket jag vill sattsa? Vill jag fortsätta rida omkring i WRAStävlingar eller sattsar jag högre? Jag vet att jag vill tävla i quarterklasser men hur långt vill jag komma där? Min man vill att jag ska utvecklas och tävla och han ställer upp 110%. Vi samsas om hästarna hemma med vardagshantering,stallsysslor och arbete från marken. Han hinner dock inte själv rida så mycket som han vill men det blir allt mer ju större barnen har blivit.
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Har du ekonomi och viljan att satsa så - go for it! Men jag skulle köpa en läromästare och behålla valacken. Samla erfarenheter tills det är dags för nästa utmaning. Det räcker ju med en häst till att börja med för att se om man tycker att det är rätt att satsa på quartertävlingar.
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Sen är det stor skillnad i psyke på araber och quaters. Jag saknar fortfarande min gamla arab, han var en speciell häst. Jag hade aldrig skiljt mig från honom om jag inte hade flyttat till Tyskland.
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Ja det är inte lätt..... man vet ju vad man har men inte vad man får.......

Jag sitter lite i omvänd sits, har en häst jag tycker är för bra för mig.
han är otroligt lättlärd och possitiv, mjuk och följsam och gör alltid sit bästa trots att han bara är 4år.
Ofta tvivlar jag på om jag är rätt person för honom.
Han kan gå hur långt som hellst inom många olika disipliner och så sitter jag och hämmar honom på ryggen.....
Det är så att jag har en reumatisk sjuksom som gör att jag ofta är stel i kroppen speciellt ryggen. Och då känns det inte alltid så roligt att hoppa upp och rida, för det påverkar ju honom att jag är stel.

Men jag följer mitt hjärta som säger att han är rätt för mig även fast det inte alltid känns så.

Så det rådet jag kan ge till dig är följ ditt hjärta, det brukar leda rätt.....
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Det där brottas jag också med, har fibromyalgi som gör mig kass.

Men en klok vän sa en gång till mig; hästen har ju inget behov av att tävla och hävda sig! Så länge man stimulerar/motionerar dem så att de mår bra så tror jag att hästen ger blanka f-n i om han får komma ut och visa upp sig.

Så ha du kvar din härliga häst och njut av honom!:laugh:
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

och jag har lite problem med höfter,skuldror och axlar haha men jag vill komma så långt som jag förmår.
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Kloka ord!!! Jag behöver inte komma långt, men vill utvecklas med hästen och blir bättre. Det får dock ta den tid det tar. Älskar att åka ut på clinics, trivs att tävla med...men trivs lika bra med att vara funktionär på tävling. Det är umgänget med hästfolk jag vill ha :D
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Samma här!

Jag älskar att lära mig nya saker, att få kvitto på att det vi har tränat på och kämpat med faktiskt har blivit bättre, träffa nytt folk som har samma intresse..

Jag har mina hästar för att jag mår bra av att ha dem i min närhet, jag tränar för att det är roligt och för att utveckla mig och min häst. Och jag vill tävla för att få ett kvitto på att träningen lönar sig och för att ha ett mål med träningen!

Men sen är väl den där pirriga, nervösa känslan innan tävlingen hur härlig som helst? När man står och fixar hästen kvällen innan och packar alla saker, när man står utanför banan innan det är dags att starta och sen urladdningen när man är klar och spänningen släpper:D

Förlåt TS för att det blev lite off topic:o
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Det där brottas jag också med, har fibromyalgi som gör mig kass.

Men en klok vän sa en gång till mig; hästen har ju inget behov av att tävla och hävda sig! Så länge man stimulerar/motionerar dem så att de mår bra så tror jag att hästen ger blanka f-n i om han får komma ut och visa upp sig.

Så ha du kvar din härliga häst och njut av honom!:laugh:

Tack :bow::bow:

Det är lite så jag oxå tänker..... Tror Wille är rätt nöjd med livet, bara mitt samvete som gnager i mellan åt....
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Kan bara svara efter egen erfarenhet att när jag släppte alla måsten
"måste rida sex dar i veckan"
"måste träna si o så många gånger "
m.m. m.m. så blev hästlivet mycket roligare.
Mina pållar går ute minst 14-15 timmar per dygn de har stora hagar har varandra och mår bra, de lider inte av att få lugna perioder med mer pyssel än ridning när orken inte riktigt räcker till.
De tycker det är helt ok att bara skrittas i nån timme när motivationen för att träna inte finns osv.

Njut av samvaron din häst det är det som är viktigast :)
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

Återupplivar tråden och berättar att mitt arabsto är såld sedan en månad tillbaka.
 
Sv: Hur långt är man villig att gå?

jag säger inget förrän allt är klart men kan säga att jag inväntar en besiktning och att jag är kär:love:
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 753
Senast: Lavinia
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 457
Senast: Ragdoll
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 898
Senast: lizzie
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
16 108
Senast: Juli0a
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack nummer 18
  • Extremt het häst
  • Kollagentillskott?

Omröstningar

Tillbaka
Upp