Julle
Trådstartare
*suck*
Hur ska jag komma till rätta med mitt dåliga självförtroende när det gäller ridning på bana? Tycker efter över 20 års ridning att jag inte kan nåt alls... Kan ju inte ens rida min egen häst i form...
Eller kan och kan... Det kan jag egentligen, problemet är att jag mesrider och är för "snäll". Därför kommer jag aldrig till riktig ridning. Teorin kan jag, jag vet vad jag ska göra och varför. Problemet sitter enbart i mitt huvud. Jag tänker och känner efter för mycket.... Och så börjar jag grubbla medan jag rider: Passar sadeln? Känns hon verkligen ren? Varför tjurar hon ihop när jag kräver lite av henne? Har hon ont? Borde jag rida överhuvudtaget? En massa sån skit...
Hon är uppkollad och igångsatt efter skada, så det är inget fel på henne. Sadel är vi på ständig jakt efter, men lånar nu en som funkar kanon!! Så det är enbart att hon testar mig tror jag... Hon känner nog mig bättre än vad jag känner henne...
Jag menar, jag har ändå byggt upp henne och satt igång henne nästan från scratch sen jag tog henne på foder för snart fyra år sen, så jag vet ju att jag har kommit nån vart. Och det konstiga är att det har känts super nu hela våren sen jag satte igång henne. Mjuk, och mer "framför mig" än vad hon nånsin vart och känts riktigt lösjord.
Sen tränade jag en gång och självförtroendet var puts väck... Inget har funkat känns det som. Och så har en kompis ridit henne åt mig och hon har gått kanon!! Och kompisen har skällt på mig för att jag inte ställer krav när jag rider... Men jag tycker ju att jag gör det. Mycket mer än förr om åren, jag har tuffat till mig, jag vågar rida på ett annat sätt än innan. Men ändå kommer jag ingen vart och rider för mesigt? Alltså jag inser ju att jag gör det...
Och sadeln... När jag rider och pållan går emot och kränger ihop sig när det blir jobbigt (och jag får dåligt samvete för att jag rider...) blir det en massa rugg under... När kompisen rider-inte ett märke!! Och sadeln ligger verkligen jättebra, så det måste ju vara mig det är fel på?!
I vilken ände ska jag börja? Hur ska jag komma till rätta med alla mina mentala blockeringar?
Hur ska jag komma till rätta med mitt dåliga självförtroende när det gäller ridning på bana? Tycker efter över 20 års ridning att jag inte kan nåt alls... Kan ju inte ens rida min egen häst i form...
Eller kan och kan... Det kan jag egentligen, problemet är att jag mesrider och är för "snäll". Därför kommer jag aldrig till riktig ridning. Teorin kan jag, jag vet vad jag ska göra och varför. Problemet sitter enbart i mitt huvud. Jag tänker och känner efter för mycket.... Och så börjar jag grubbla medan jag rider: Passar sadeln? Känns hon verkligen ren? Varför tjurar hon ihop när jag kräver lite av henne? Har hon ont? Borde jag rida överhuvudtaget? En massa sån skit...
Hon är uppkollad och igångsatt efter skada, så det är inget fel på henne. Sadel är vi på ständig jakt efter, men lånar nu en som funkar kanon!! Så det är enbart att hon testar mig tror jag... Hon känner nog mig bättre än vad jag känner henne...
Jag menar, jag har ändå byggt upp henne och satt igång henne nästan från scratch sen jag tog henne på foder för snart fyra år sen, så jag vet ju att jag har kommit nån vart. Och det konstiga är att det har känts super nu hela våren sen jag satte igång henne. Mjuk, och mer "framför mig" än vad hon nånsin vart och känts riktigt lösjord.
Sen tränade jag en gång och självförtroendet var puts väck... Inget har funkat känns det som. Och så har en kompis ridit henne åt mig och hon har gått kanon!! Och kompisen har skällt på mig för att jag inte ställer krav när jag rider... Men jag tycker ju att jag gör det. Mycket mer än förr om åren, jag har tuffat till mig, jag vågar rida på ett annat sätt än innan. Men ändå kommer jag ingen vart och rider för mesigt? Alltså jag inser ju att jag gör det...
Och sadeln... När jag rider och pållan går emot och kränger ihop sig när det blir jobbigt (och jag får dåligt samvete för att jag rider...) blir det en massa rugg under... När kompisen rider-inte ett märke!! Och sadeln ligger verkligen jättebra, så det måste ju vara mig det är fel på?!
I vilken ände ska jag börja? Hur ska jag komma till rätta med alla mina mentala blockeringar?