Hur komma över?

[stupidcupid]

Ja ..

I förrgår plussade jag på en sticka trots P-piller och har nu bokat en tid för abort.

Jag själv är otroligt splittrad i vad jag vill.
Jag vet att vi (bor ihop med "pappan") inte har den ultimata livssituationen för att behålla bebis, jag har inte fast jobb och vet inte hur tiden framöver ser ut. Har tidigare hållt på med hästar (svart) och har då inga bra ersättningar m.m.
Det är helt enkelt inte rätt tid för bebis.
Men ändå så kan jag inte låta bli att vilja behålla det.

Det finns inte en chans att det skulle funka med barn så som det ser ut nu och jag skulle inte kunna behålla det p.g.a. omtanke om det isf blivande barnet, då jag vill kunna ge framtida barn största möjliga chans att få det så bra som möjligt och så tänker även min sambo.
Men ändå så är suget där. Min bebis. Våran bebis.

Hur kommer man över en abort?
Hur kommer man över känslan av att döda något??

Jag har ångest och gör inte annat än att stirra in i väggen och gråter med jämna mellanrum.
Hur gör man?

 

[MinIan]

Sv: Hur komma över?

Jag vet inte hur man kommer över nått, jag är gravid, vecka 21 och vi har det inte så passande egentligen med ett barn, men jag valde ändå att behålla det...

jag är arbetslös, sambon har arbete men skulder!
vet ej hur min framtid ser ut, men en sak är säker... barnet kommer få det bra i vilket fall. för det kommer vara våran prioritet. jag hade aldrig någon tanke på abort (även om det ej var planerat) för jag ser detta som ett mirakel, vårat mirakel.
jag sa till bm att det ej var planerat, hon sa att naturen har egna regler

hoppas någon kan komma med bra råd till dig, eller om du ångrar dig och vill behålla det

 

[ako]

Sv: Hur komma över?

Jättejobbigt läge!!! Jag har heller inga bra svar på hur man kommer över en abort eftersom jag aldrig genomgått någon. OM du skulle ändra dig och bestämma dig för att behålla barnet så finns det ett bra socialt skyddsnät här i landet, och ni skulle knappast vara de enda föräldrarna som inte har villa, vovve o volvo innan bebisen tittar ut. Och om man ska vänta på "den ultimata livssituationen" innan man får barn finns det många som aldrig kan få några alls.

Lycka till, och hoppas att du/ni finner en lösning och ett beslut som känns rätt i hjärtat!

 

[SusieQ]

Sv: Hur komma över?

Jag blev ofrivilligt gravid för 11 år sedan, det var absolut ingen tvekan om att jag inte skulle ha barn då (för ung, bodde med föräldrarna, singel osv.) utan jag gjorde en abort. Det bekom mig inte alls då eftersom jag var så inställd på att det inte var läge för barn då. Nu är jag gravid igen (v. 6+4) och en abort är inte aktuell eftersom jag nu har ett liv som kan rymma ett barn också (fast jobb, sambo, hus, ordnad ekonomi osv).

När du ska göra aborten kommer du att få prata med en kurator (eller ngn liknande person), Jag fick göra det, de hade avsatt 45 minuter för det, men eftersom jag var så inställd på att jag inte skulle ha barnet var vi klara efter 10 minuter.

Har väl egentligen inget bra råd mer än att du helt enkelt får gå in för att det helt enkelt inte är läge för ett barn och abort är det bästa (och enda) alternativet och den dagen läget är bättre får ni försöka igen och då genomföra hela graviditeten.

Tror aldrig det kan vara lätt att göra abort, det är ju upp till dig i slutänden.
Lycka till med ditt beslut, hur du än gör.

 

[Mabuse]

Sv: Hur komma över?

Hur kommer man över en abort?
Hur kommer man över känslan av att döda något??

Men det är ju inte ett barn förrän det är ett barn, så att säga. När man gör abort så är det ju inte ett barn, det är ett litet embryo. Jag har t ex fyra infrysta befruktade ägg kvar sen jag gjorde en IVF, som ju skulle kunna bli barn. Förmodligen kommer inget av dem bli det, så på sätt och vis dödar vi ju dem. Men det är ju inte barn, det är bara frön till att kunna bli barn.

Det är ju inte bara att få barn, man ska ju kunna ta hand om dem också, för barnets skull.

Och dessutom, de flesta av oss vill ju bara ha ett begränsat antal barn. Så om man behåller ett barn, så finns det ju ett framtida barn man inte kommer få istället. Det blir ju inte fler barn bara för att man inte gör abort, det blir bara ett annat ägg och en annan spermie som får chansen istället. Så bestämmer man sig för abort kan man ju ändå vara glad över det framtida barn man kommer få istället, och som man hade gått miste om ifall man inte gjort abort, och som dessutom kommer få det mycket bättre än det barn man hade fått nu.

 

[laeikinois]

Sv: Hur komma över?

jag var 18 när jag blev gravid, nitton när sonen föddes ( ca 2 månader sen)
jag ville inte ha barn alls, men OM jag skulle få barn ändå skulle jag och sambon ha bra ekonomi, fasta jobb m.m...
jag fick reda på graviditeten väldigt sent, vecka 25. kunde alltså ej göra abort. men fram till vecka 23 kan man få dispans av socialstyrelsen att göra abort. det finns barn som fötts i vecka 23 och överlevt, så det är inte alltid ett embryo bara som nån skrev...

iaf, jag hade precis gått ut gymnasiet och sambon pluggar på högskolan. men allt har blivit så mycket bättre än jag trott! ekonomin är inga problem, min pojkvän har en "eftertraktad" utbildning och bra förutsättningar att få jobb. bra jobb! vi/jag har en häst, och tre råttor, mobiler och datorer, tv... och annat sånt som kostar men har ändå mkt pengar att spara i månaden. bra buffert och det ekonomiska känns säkert.
när sonen börjar dagis sen i framtiden ska jag fortsätta plugga, ev börja nu redan till hösten på halvfart, distans eller nått.

det jag ville med att skriva det är att jag tror att vi många ggr bygger upp allt för stora visioner och drömmar om hur vi VILL ha det. men jag tror att bara man vill (och sammarbetar) så går det! det materiella är inte det viktigaste, vi köpte/köper mkt begagnat, vagn kläder m m... man kommer undan billigt. så länge man handlar och resonerar och prioritera vettigt så löser sig allt i livet på ett eller annat sätt.

Men jag hade nog inte mentalt klarat en abort bra, tror många är med mig där. Andra tar det bättre. Hur som så lycka till med ditt beslut.

 

[laeikinois]

Sv: Hur komma över?

Jättejobbigt läge!!! Jag har heller inga bra svar på hur man kommer över en abort eftersom jag aldrig genomgått någon. OM du skulle ändra dig och bestämma dig för att behålla barnet så finns det ett bra socialt skyddsnät här i landet, och ni skulle knappast vara de enda föräldrarna som inte har villa, vovve o volvo innan bebisen tittar ut. Och om man ska vänta på "den ultimata livssituationen" innan man får barn finns det många som aldrig kan få några alls.

Lycka till, och hoppas att du/ni finner en lösning och ett beslut som känns rätt i hjärtat!

+1 tycker det var mkt bra skrivet.

 

[AgentCarter]

Sv: Hur komma över?

Gilla!

Blerv också oväntat gravid vid urkasst tillfälle, men valde och behålla och fick också barn för snart tre månader sedan

 

[Quiss]

Sv: Hur komma över?

Nu har jag inte själv gjort abort, tror ärligt talat inte att jag skulle klara det heller, men jag känner en som gjort.
Min bror och hans sambo blev oplanerat gravida för ca 5 år sedan, men valde abort.
Dels så hade min bror aldrig haft ett jobb(strulig tonårsperiod med bl.a droger och har haft flera återfall) och dels så hade hon precis blivit uppsagd från sitt jobb.
Min bror var heller inte mogen nog att ta hand om ett barn då.
Brorsans tjej hade jättemycke stöd i sin mamma och min bror stöttade henne fastän han helst hade velat behålla barnet.
tror även att hon blev erbjuden att prata med en kurator om saken.
Nu har de en liten dotter på 2 år som var planerad.

Hur känner din sambo? Vad för tankar rör sig i hans huvud?

Min sambo har en son som blir 22 i år. Han och hans sambo har nyligen upptäckt att de väntar barn trots att hon, precis som du, ätit p-piller.
Hon är 23 och jobbar inom äldreomsorgen, men är bara timvikarie. Han kommer precis att bli färdig andraårsmontör (elektriker) innan barnet föds.
Trots att det verkligen inte var planerat, och han ville verkligen inte ha barn förrän han var minst 25, så valde de att behålla.
Två dagar efter att de plussat så ringde han min sambo (sin pappa) och var helt förtvivlad. Men under samtalets gång så lugnade han sig.
När jag sen pratade med honom så sa han att det var nog större chans att han ångrade sig om de gjorde abort än om de behöll barnet.

Hur ni/du än väljer att göra, så finns det stöd och hjälp att få.

 

[ameo]

Sv: Hur komma över?

men fram till vecka 23 kan man få dispans av socialstyrelsen att göra abort. det finns barn som fötts i vecka 23 och överlevt, så det är inte alltid ett embryo bara som nån skrev...

I vårt land är det fri abort till 18e graviditetsveckan. Ja, man kan få dispens för senare abort, men denna dispens kan jag nog lova är ytterst svår att få igenom - och det ska den också vara!
Så här står det på Socialstyrelsens webplats om just detta:

Efter vecka 18 behövs ett tillstånd från Socialstyrelsen
Efter den graviditetsvecka 18 får abort endast utföras om Socialstyrelsen har givit tillstånd baserat på att synnerliga skäl föreligger. Socialstyrelsen får inte ge tillstånd till abort om fostret vid tillfället antas vara livsdugligt utanför livmodern.

Synnerliga skäl, såvitt jag har förstått saken, handlar främst om ifall fostret bär någon dödlig defekt eller om graviditeten kan medföra stor risk för mamman om den får fortskrida.
Och som sagt, om fostret kan antas vara livsdugligt ges ingen dispens alls.

 

[laeikinois]

Sv: Hur komma över?

I vårt land är det fri abort till 18e graviditetsveckan. Ja, man kan få dispens för senare abort, men denna dispens kan jag nog lova är ytterst svår att få igenom - och det ska den också vara!
Så här står det på Socialstyrelsens webplats om just detta:

Synnerliga skäl, såvitt jag har förstått saken, handlar främst om ifall fostret bär någon dödlig defekt eller om graviditeten kan medföra stor risk för mamman om den får fortskrida.
Och som sagt, om fostret kan antas vara livsdugligt ges ingen dispens alls.

Jag har själv fått erbjudandet att söka ett sånt dispens av läkare när jag fick reda på min graviditet, men tackade nej. Jag vet jag som gäller.

 

[EmblaAsk]

Sv: Hur komma över?

Gör inte en snabb abort om du tvekar!!! Fundera igenom livet som det är nu..... Om den perfekta situationen aldrig uppstår.... ska du leva utan barn då?

Jag har gjort en abort, det var fel tid i livet, fel kille, för ung mm.... När jag 24 år gammal börjar planera för att skaffa barn händer inget..... Efter 6 år av utredningar, hormontabletter och ångest över det som aldrig ville bli gjorde vi en IVF, och har nu en underbar son.

Jag ångrade inte min abort en sekund, förrän den dagen min bebis föddes! Då mådde jag jättedåligt för att jag insåg vad jag gjort och vad jag gått miste om...Den sorgen lever jag med idag och kommer att leva med resten av livet. Men då när jag tog beslutet tvekade jag inte en sekund och det är jag väldigt tacksam för idag. För om jag hade tvekat då och gjort abort ändå så hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv.

Så svaret på din fråga? Jag trodde att min abort var ett enkelt beslut och något som jag inte alls behövde komma över.... Nu 16 år senare är det en stor sorg och en av anledningarna till att jag är sjukskriven för depression.....

Tänk igenom situationen noga och prata med din partner och familj (om du vill berätta för dom....) Vad är du i? Vecka 5-6? Du har gott om tid....fundera en tid och ta inget förhastat beslut!

Kram och lycka till vilket beslut du än tar!

 

[Mabuse]

Sv: Hur komma över?

Är det ingen som har gjort en abort och är nöjd med beslutet efteråt?

 

[Ramona]

Sv: Hur komma över?

Är det ingen som har gjort en abort och är nöjd med beslutet efteråt?

Jo, jag.

Jag blev gravid under de absolut bästa förutsättningarna dessutom om man ska tänka på hur det "ska vara". Bra ekonomi och stabilt förhållande. Ett år tidigare hade jag trots skydd, blivit gravid vilket slutade i missfall. Efter missfallet var jag helt säker på att jag inte några barn skulle ha med mannen jag var tillsammans med trots allt. Andra graviditeten gjorde jag en abort och inte ens ett år senare separerade vi.

Jag är väldigt nöjd med att jag inga barn skaffade med mannen ifråga. Inte för att jag tror att han skulle bli en dålig pappa, utan för att han var en rätt så kass partner när allting kom omkring. Idag äger vi mark tillsammans och kan inte ens enas om den (det är en låååång historia), så jag tackar gudarna att vi slipper enas om barn.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur komma över?

Eftersom du känner som du gör så tycker jag att du ska boka tid till en kurator i första hand innan du helt bestämmer dig för hur du vill göra. Det finns så många livssituationer att ingen kan säga hur just du kommer att reagera efteråt. Det finns de som för alltid ångrar sin abort för att de inser i efterhand att de ju visst hade kunnat välkomna ett barn och det finns de som enbart känner lättnad när aborten är över.

En i min närhet, en mycket barnkär tjej blev gravid med spiral. Hon hade satt in spiral just eftersom hon absolut inte under några omständigheter ville bli gravid under några år trots att suget och längtan fanns där. Hon visste att hon inte varken kunde eller ville ta hand om ett barn i den livssituationen hon befann sig i just då.
Hon gjorde abort och trots allt så känner hon idag bara lättnad över aborten. Hon vet att hon när hon är klar med sin tuffa utbildning vill ha barn men graviditeten kom så olägligt att hon kände att det verkligen inte gick trots att både hon och han är övertygade om att de vill fortsätta leva tillsammans och har ett mycket bra och stabilt förhållande. Hon och hennes partner var också ganska unga, hon precis fyllda 20 och han på sitt 21 år när de fick veta om graviditeten.

Sedan har jag en annan tjej i min närhet som insåg efter en våldtäkt när hon var 21 år att hon var gravid. Hon vet inte säkert vem som skulle varit pappan då hon hade sex med sin pojkvän (där förhållandet var så nytt att det var första gången de hade sex) på fredagen och blev våldtagen på lördagen. Där borde det ju egentlgen inte funnits något att fundera på men hon har ångrat sin abort i 20 år nu. Hon funderar och klurar och borde hon inte kunnat ta hand om barnet osv. osv. i all oändlighet. Det är så fruktansvärt tragiskt.
Hon fick ovanpå detta mycket svårt att få barn och båda hennes barn är ivf barn. Man kan ju tänka att det påverkade hennes ångest för aborten men även innan så ältade och ångrade hon aborten. Hon fick en graviditetsdepression och var även mycket dålig ett bra tag efter att första barnet hade fötts.

Men detta vill jag säga att man kan aldrig veta men jag tycker att du måste komma fram till vad du vill innerst inne. Det kanske aldrig kommer något perfekt tillfälle i livet utan man får ta det lite som det är.
Jag själv fick mitt första barn några dagar innan jag fyllde 18 och mitt andra barn några månader innan jag fyllde 20 men jag funderade aldrig på abort eftersom jag ville ha barn då. Mina barn är vuxna nu och faktum är att det har gått väldigt bra trots att jag och barnens pappa gick isär när yngsta var 9 månader. Visst har det varit tufft ibland men det tror jag att det är för alla på något sätt.

Har du någon i din närhet, någon neutral som du kan prata med? Annars tycker jag absolut att du ska boka in några möten hos kuratorn som är knuten till kliniken. Du har rätt att få det stöd du behöver så att du känner att du kan ta ett bra beslut.

Jag hoppas att du kommer fram till vad som är bäst för er alla. Många varma kramar.

 

[anhe]

Sv: Hur komma över?

Är det ingen som har gjort en abort och är nöjd med beslutet efteråt?

Jo, jag har gjort abort och varit helt nöjd med beslutet. Även om jag varit säker innan hur jag skulle vilja göra om jag skulle bli gravid av misstag, så har jag självklart ändå övervägt och funderat över att fortsätta graviditeten. Det tror jag är helt naturligt. Nu har ju jag barn sedan tidigare, vilket jag tror gör det lättare att sätta sig in i hur livet kommer bli, både om man fortsätter och om man avbryter graviditeten. Jag är helt nöjd med beslutet i efterhand, och känner att det var rätt för mig/oss, men vi har ändå just då sörjt över att det varit "fel tid och fel plats".

 

[zazzarazz]

Sv: Hur komma över?

Är det ingen som har gjort en abort och är nöjd med beslutet efteråt?

Jag har gjort en abort som jag är glad att jag gjorde. Jag och min sambo hade precis träffats och jag ville inte ha barn. Jag var 25, han var 26. Jag "visste" att han var mannen jag ville dela mitt liv med. Jag hade fast jobb, bra boende och ordnad ekonomi (pendlade visserligen långt, men hade som plan att sluta med det inom kort).

När jag plussade ringde jag och beställde tid för aborten. Min sambo var med hela dagen det tog.

Nu har vi världens finaste lilla tjej på 2 år. När hon föddes fyra år efter aborten var jag redo att bli mamma. Och när jag tänker på hur det varit om jag inte gjort abort så kan jag få lite panik över att veta att jag inte hade fått träffa min fina dotter jag har nu. Hon finns och är verklig. Lägger faktiskt ingen energi eller tankar på hur det aborterade embryot hade varit som barn. Blickar frammåt och funderar snarare på eventuella syskon

 

[Petruska]

Sv: Hur komma över?

Är det ingen som har gjort en abort och är nöjd med beslutet efteråt?

Jag.

Jag tycker att man ofta möter en överdrivet dramatisk inställning till aborter, en inställning där det måste vara ett tungt beslut och en svår händelse. Det liknar inte min erfarenhet överhuvudtaget.

Jag har gjort en abort och fått ett barn. Jag minns inte ens hur gammal jag var när jag gjorde aborten, och jag minns tex inte vilken årstid det var. Jag hade inga direkta känslomässiga upplevelser varken före eller efter. Jag har aldrig någonsin gått och tänkt på det "barnet".

Med andra ord: jämfört med att få barn är en abort en väldigt liten händelse i livet.

Jag tycker också att det verkar väldigt mycket sämre att få barn förhastat, än att göra abort förhastat. Jag tycker alltså att det är underligt att resonera som att en abort måste vara så extremt genomtänkt, medan man skriver lättvindigt om att få barn. Jag tycker att det är väldigt vårdslöst mot både barnet och sig själv att ta så lätt på att bli förälder att man väljer att föda bara för att undvika en abort.

 

[Björk]

Sv: Hur komma över?

Är det ingen som har gjort en abort och är nöjd med beslutet efteråt?

Inte jag, men jag har flera vänner som gjort abort.

En person som gjorde abort som ung och sedan förblivit barnlös/barnfri resten av livet. När vi talades vid om detta så var hon för gammal för att kunna få egna barn. Hon sa att hon ibland kan känna att det kunde varit kul att haft ett VUXET barn nu, men hon har aldrig ångrat sin abort eller att hon inte skaffade barn senare.

Sen har jag några ytterligare vänner som gjort det. Ingen av dem har ångrat själva aborten vad jag har förstått.

 

[Lena Furberg]

Sv: Hur komma över?

Om du känner att du vill behålla barnet, tycker jag du ska tänka till innan du gör abort. Är man ganska säker på hur man känner och vad man vill, och en abort känns som något vettigt och logiskt, behöver inte en abort vara negativ alls, tvärtom.

Om man däremot är tveksam och mår dåligt redan av tanken på en abort, är läget ett annat.

Ingen kan tala om för dig vad du ska göra i slutänden. Jag skulle personligen säga, följ ditt hjärta.

Är din sambo helt negativ till att bli pappa?