Sv: hur kan en vuxen rida islänning i ponnyformat?
Krasst sett - är det inte ägare/ ryttares oförmåga att förstå sitt djur och därmed människans okunnande vi lika gärna kan diskutera här?!
Det tycker jag inte. När många hästbehandlare vittnar om samma fenomen tycker jag att man bör kunna börja fundera på om det finns en sanning bakom denna. När flera veterinärer vittnar om dessa hästar som går omkring med skador men som inte visar det.
Hästar med spända och ömma muskler som behandlas men inte rör en min. Människor som har känt på hundratals individer av olika raser och märker klar skillnad på reaktioner hos islandshästen jämfört med andra raser. Detta förklaras av dessa med att de har, precis som någon skrev tidigare, mera flockinstinkter kvar än andra raser - inte visa sig svag. Naturligtvis förekommer det även undantag.
Återigen, här handlar det om kunnande. Hur många halvblod eller fd travare rids halta av sina orutinerade ryttare?
Och är det i så fall rasens fel?
Det är ju vanligt såklart (tyvärr). Jag tror inte det är rasens "fel" någonsin. Det är ju människan som gör fel - alla gånger.
Från avel till användning....
Skillnaden ligger i att en halt häst/ponny i regel hamnar hos veterinären och får behandling och hamnar i statisistiken. En lika skadad islandshäst kanske bara har en rörelsestörning som inte upptäcks lika lätt/i värsta fall inte alls.
Att skillnaden ligger hos hur hästen uttrycker smärta, inte att den har "dåliga" ägare som inte upptäcker felen, för såna hästägare finns det över hela linjen
.
Jag tror även att det finns hos flera raser, många kallblod tex, att de är "tåligare" och inte hamnar hos vet. lika ofta.
Jag gillar islandshästar, har inte påstått annat, det vore klart ett alternativ om jag vore lättare. Men jag gillar inte
uppfattningen att de är så mycket tåligare/kraftigare än andra raser och därmed kan utsättas för mycket högre påfrestning.
Men detta skall ju ha påvisats i undersökningar där man sågat itu ben, är det då bara en personlig reflektion veterinären gör?
Enligt honom så fanns det undersökningar som visade på att det inte fanns skillnader i skelettets tjocklek och övriga utseende eller hållbarhet. Har bestämt för mig att han var inblandad i den stora undersökningen om hur hästens rygg fungerar som fortfarande pågår om jag inte är felunderrättad.
Men jag vill gärna se denna undersökning som du pratar om, jag blir mer än gärna bevisad om motsatsen
Jag lär så länge jag lever och försöker lyssna på människor som har stor erfarenhet och mycket kunskap.
Och beror belastningsskador ALLTID på en stor eller för tung ryttare eller på felaktig ridning, tokig skoning, illasittande utrustning, ryttarens balans eller avsaknad av balans, underlag, utfodring osv?
Nej, knappast. Har aldrig påstått det heller. En häst som aldrig rids kan drumla runt i hagen och göra sig illa. För att lindra smärtan belastar den fel osv.. Arvet påverkar ju såklart, men där är ju människan med och petar. Men allt det du räknar upp påverkar ju hållbarheten och hur hästen rör sig/inte rör sig.
"Som man frågar får man svar" heter det och det ligger ofta något i detta. Antaganden görs utifrån EN persons värderingar och erfarenheter - men är de sanna? Och vad var utgångspunkten?
När flera personer berättar om sina erfarenheter, helt oberoende av varandra och har samma upplevelser brukar jag ta till mig informationen. Jag har inte ställt några frågor utan fått detta serverat av människor som har stor kunskap och som jag respekterar.
Det har inte funnits någon anledning för dessa människor att på något vis racka ned på islandshästen, utan de har bara berättat om sina erfarenheter.
Är utgångspunkten att det ser konstigt ut med en stor person på en liten häst, och att man själv bara har dressyr/ hopp på halvblod som referens, ja vad tror ni svaret blir?
Jag är själv sprungen ur hästhantering på många olika sätt och har absolut inga "rasistiska" tankar om någon hästras. Har inte problem med att vuxna människor rider ponny/liten häst överhuvudtaget bara det görs med huvudet och det både tror och hoppas jag att det görs i de allra flesta fall.
De flesta människor har trots allt närmre till att skydda det bekanta än att varmt omfamna nyheter för dem.
Det är ju sant! Men det finns inga sådana tendenser hos dessa människor jag mött utan snarare ett öppet sinne.
