engill
Trådstartare
Hej buke,
Jag har en underbar person i min närhet som jag har märkt mår väldigt dåligt psykiskt. Vi lärde känna varandra för ungefär ett halvår sedan och har umgåtts ganska sporadiskt fram till för ett par veckor sedan då vi började umgås mer frekvent (flera gånger per vecka). Jag märkte snabbt på hen att det är något som inte stämmer och efter att ha pratat med en gemensam vän har jag fått reda på att hen har stora problem med sin självkänsla (antar jag) som yttrar sig i kroppsfixering och "inbillar" sig saker gällande hens kropp. Hen kan spendera timmar framför spegeln och det har påverkat hens vardag starkt negativt.
Jag själv har nog ganska bra självkänsla och självförtroende och har aldrig haft tankar på att inte tycka om mig själv så jag har väldigt svårt att sätta mig in i situationen. Min spontana reaktion blir att jag vill skaka om hen och säga "skärp dig, du är fin som du är!", men jag vet att det inte är rätt väg att gå och att det är viktigt att ta hens problem på allvar. Det har gått så långt att hen äter medicin för sitt "problem" vilket ger biverkningen att hen har fått väldigt låg energinivå och blivit likgiltig inför det mesta. Jag känner inte hen så bra som jag skulle vilja göra och har svårt att hantera den här "slöheten" som har blivit. Samtidigt tycker jag om den här personen väldigt mycket och vill inte att hen ska må dåligt. Hen har själv uttryckt att denne skulle behöva hjälp professionellt men har ännu inte kommit till skott med det.
För några dagar sedan tog jag upp det här med hen. Hen har varit väldigt sluten men vill gärna veta min "djupa hemligheter" vilket har gjort att relationen har blivit lite sned då det har krävts mycket energi och mod från min sida att berätta om vad jag bär på. Jag sa till hen att jag märker att någonting är fel och att det här inte är hur hen är egentligen. Jag sa också att jag vill finnas där och kunna hjälpa till men att det är svårt då hen är så återhållsam. Responsen var väl ganska ljummen (som förväntat). Nu har det dock blivit så att hen har slutat svara på sms och när jag ringer klickas jag bort (en person som alltid svarar i vanliga fall). Jag vet att hen har vänner och familj (dock lite knepiga relationer) så hen är inte ensam men jag vet inte riktigt vad jag ska göra? Ska jag lämna hen ifred? Ska jag vara lite på och fortsätta ringa? Hur bemöter jag ett sånt här problem? Jag förstår att det kan vara svårt för er att svara men jag har alldeles för lite kunskap inom det här tyvärr.
Jag har en underbar person i min närhet som jag har märkt mår väldigt dåligt psykiskt. Vi lärde känna varandra för ungefär ett halvår sedan och har umgåtts ganska sporadiskt fram till för ett par veckor sedan då vi började umgås mer frekvent (flera gånger per vecka). Jag märkte snabbt på hen att det är något som inte stämmer och efter att ha pratat med en gemensam vän har jag fått reda på att hen har stora problem med sin självkänsla (antar jag) som yttrar sig i kroppsfixering och "inbillar" sig saker gällande hens kropp. Hen kan spendera timmar framför spegeln och det har påverkat hens vardag starkt negativt.
Jag själv har nog ganska bra självkänsla och självförtroende och har aldrig haft tankar på att inte tycka om mig själv så jag har väldigt svårt att sätta mig in i situationen. Min spontana reaktion blir att jag vill skaka om hen och säga "skärp dig, du är fin som du är!", men jag vet att det inte är rätt väg att gå och att det är viktigt att ta hens problem på allvar. Det har gått så långt att hen äter medicin för sitt "problem" vilket ger biverkningen att hen har fått väldigt låg energinivå och blivit likgiltig inför det mesta. Jag känner inte hen så bra som jag skulle vilja göra och har svårt att hantera den här "slöheten" som har blivit. Samtidigt tycker jag om den här personen väldigt mycket och vill inte att hen ska må dåligt. Hen har själv uttryckt att denne skulle behöva hjälp professionellt men har ännu inte kommit till skott med det.
För några dagar sedan tog jag upp det här med hen. Hen har varit väldigt sluten men vill gärna veta min "djupa hemligheter" vilket har gjort att relationen har blivit lite sned då det har krävts mycket energi och mod från min sida att berätta om vad jag bär på. Jag sa till hen att jag märker att någonting är fel och att det här inte är hur hen är egentligen. Jag sa också att jag vill finnas där och kunna hjälpa till men att det är svårt då hen är så återhållsam. Responsen var väl ganska ljummen (som förväntat). Nu har det dock blivit så att hen har slutat svara på sms och när jag ringer klickas jag bort (en person som alltid svarar i vanliga fall). Jag vet att hen har vänner och familj (dock lite knepiga relationer) så hen är inte ensam men jag vet inte riktigt vad jag ska göra? Ska jag lämna hen ifred? Ska jag vara lite på och fortsätta ringa? Hur bemöter jag ett sånt här problem? Jag förstår att det kan vara svårt för er att svara men jag har alldeles för lite kunskap inom det här tyvärr.
Jag får lite BDD vibbar av det du beskriver om kroppsfixeringen och inbillande, det kanske kan vara värt att läsa på om den diagnosen om du vill förstå problematiken bättre? Nu säger jag inte att din vän har den, men hen har iaf klockrena drag.
