Hur hittar jag hem?

[Sonic76]

Jag känner mig hemma där jag bor nu. Dock inte i den lägenheten jag bor just nu.
Men kanske hittar rätt så småningom.

 

[Calmiche]

Det jag föll för var den avslappnade känslan i en lite större stad med mycket friluftsområden, + att jag som inflyttad inte är del av nån "alla känner alla-attityd". Jag flyttade hit för att plugga och bara veckor innan flytten blev "alla känner alla"-attityden i staden jag växte upp i rent ut sagt creepy, på nivån att jag svor jag aldrig någonsin skulle flytta tillbaka dit.

Så fort jag flyttade hit kände jag mig som hemma. Det är enkelt att ta sig runt kollektivt, nära till centrum samtidigt som jag bor intill ett friluftsområde. I samma veva hittade jag bra vänner och efter utbildningen fick jag ett jobb med riktigt bra kollegor. Även om jag känner mig hemma här så är jag inte fast dock, jag kan tänka mig att flytta söderut. Men någorlunda vettig kollektivtrafik, bra odlingsmöjligheter, friluftsområden och kust är de viktigaste delarna för mig. Det är nåt med kustluften jag älskar även om jag emellanåt svär över blåst och is.

 

[Calmiche]

Tror det är helt psykologiskt hur man betraktar sitt "hemma"
Jag behöver känna mig trygg. Och känna att jag kan stanna.

Där tror jag du har helt rätt. Jag slappnar av så fort jag ser att jag börjar närma mig stan om jag varit bortrest. Även om jag fått ett bra kontaktnät och folk som hejar när jag är på stan så blir det aldrig på nivån att för mig okända personer lägger sig i mitt liv, vem jag dejtar etc.(det var det som hände i staden jag växte upp i). Att känna sig trygg och avslappnad är viktigt

 

[ameo]

Jag är uppvuxen i lägenhet, med fritidshus på landet. Har så länge jag kan minnas velat bo permanent på landet. Hade passerat 30 och ett antal lägenheter och bostadsorter innan det blev verklighet. Men nu har jag bott på gården på landet i 24 år och älskar det! Vill aldrig flytta härifrån! Jag bor knappt 3 mil från min barndoms lägenhet, maken flyttade hit från Stockholm när vi köpte gården. (och han säger att han aldrig ångrat det...) Vår gård kostade lika mycket som en liten etta i Stockholms innerstad eller möjligen en trea i bananhusen i Täby. Det är fördelen med att bo långt från huvudstaden...

 

[Görel]

Många av oss får prova att bo på olika ställen tills vi hittar vad som är rätt för oss. Själv är jag storstadsmänniska, bodde i Stockholms innerstad tills jag började skolan och flyttade tillbaka in när jag var 20. Flyttade sen till förorten när jag köpte häst för att få henne närmare, tänkte att det var ett steg till att flytta ut på riktiga landet. Det blev helt fel, min identitet som stadsbo förstärktes. Flyttade då till ett mer centralt och stadsliknande boende och mådde mycket bättre, men har insett att jag hör hemma i Stockholms innerstad och planerar att flytta tillbaka nästa år.

 

[Fjordfrälst]

Jag känner mig helt klart mest hemma på landet där jag bor nu, uppväxt här. Det här är mitt hemma i hjärta och själ .
På senare år har verkligen efterfrågan på bostäder ökat med höga priser som följd för folk upptäckt att det är ju toppen att bo lantligt men ändå nära till Norrköping, Linköping (Söderköping är med nära), grattis det har jag fattat i 30+ år .

 

[Hippocampus]

Tack för alla svar! Bra att få lite utifrån-perspektiv. Nu är jag gammal och har flyttat runt lite och testat på olika platser. Både i Sverige och två gånger utomlands. Jag har nog två olika "hemma"-behov, ett jag vet är svårt att nå, för det är mer själsligt men det behövs ju även ett "hemma" i "den verkliga konkreta världen".
Det är svårt, mycket svårt tydligen. Jag har jobb som det ser ut som är en växande bransch, som inte dras ner pga inflation och samhällsutvecklingen. Tvärtom skulle jag säga. Men jag är ganska enkelspårig då jag har gjort detta i 13 år nu.

Jag bor i skåne nu och trivs ok. Jag behöver "lantlig luft", eller iallafall bo utanför något samhälle. Ibland tänker jag att det kvittar var jag bor så länge jag kan utöva mina intressen och så är det nog. Och så vill jag inte ha vinter/snö/is tidigt...
Innan sa jag att jag drar gränsen norrut vid Jönköping, sen började det dyka upp intressanta jobb i Karlstad... men där verkar vädret vara lite trist?

När jag var yngre tyckte jag inte att berg eller utsikter var så häftigt. Aldrig förstått varför det skulle vara så fint. Men för att faktiskt uppleva och inte bara tycka så mycket (även om jag inte var intresserad) så tog jag jobb på Grönland. Och jo, det var fantastiskt med bergen. Utsikten. Tittade ut över vidderna.
Så sånt gillar jag nu också. Även om skåne inte är samma sak, så bor jag nu på en ås. Där jag ser ner mot havet. Att åka längs med kusten sen och se över mot "berg" i skånska landskapet är magiskt.

Skottland borde jag älska när det kommer till naturen. Men aldrig varit där.

Eller så hamnar jag mitt i skogen nånstans för att det är billigt?

Detta stressar mig verkligen!

 

[Eurydome]

Tack för alla svar! Bra att få lite utifrån-perspektiv. Nu är jag gammal och har flyttat runt lite och testat på olika platser. Både i Sverige och två gånger utomlands. Jag har nog två olika "hemma"-behov, ett jag vet är svårt att nå, för det är mer själsligt men det behövs ju även ett "hemma" i "den verkliga konkreta världen".
Det är svårt, mycket svårt tydligen. Jag har jobb som det ser ut som är en växande bransch, som inte dras ner pga inflation och samhällsutvecklingen. Tvärtom skulle jag säga. Men jag är ganska enkelspårig då jag har gjort detta i 13 år nu.

Jag bor i skåne nu och trivs ok. Jag behöver "lantlig luft", eller iallafall bo utanför något samhälle. Ibland tänker jag att det kvittar var jag bor så länge jag kan utöva mina intressen och så är det nog. Och så vill jag inte ha vinter/snö/is tidigt...
Innan sa jag att jag drar gränsen norrut vid Jönköping, sen började det dyka upp intressanta jobb i Karlstad... men där verkar vädret vara lite trist?

När jag var yngre tyckte jag inte att berg eller utsikter var så häftigt. Aldrig förstått varför det skulle vara så fint. Men för att faktiskt uppleva och inte bara tycka så mycket (även om jag inte var intresserad) så tog jag jobb på Grönland. Och jo, det var fantastiskt med bergen. Utsikten. Tittade ut över vidderna.
Så sånt gillar jag nu också. Även om skåne inte är samma sak, så bor jag nu på en ås. Där jag ser ner mot havet. Att åka längs med kusten sen och se över mot "berg" i skånska landskapet är magiskt.

Skottland borde jag älska när det kommer till naturen. Men aldrig varit där.

Eller så hamnar jag mitt i skogen nånstans för att det är billigt?

Detta stressar mig verkligen!

Vad är det som gör att du inte vill bo kvar där du bor nu?

 

[Hippocampus]

Vad är det som gör att du inte vill bo kvar där du bor nu?

Jag hyr ett hus som ägaren vill sälja och sen har jag hästarna inackoderade på ett ställe som är helt ok men jag vantrivs då o då med de andra inackoderade och jag känner mig liksom ”färdig” där. Hästarna trivs bra men jag önskar lite mer ”lugn” än barn som kör fordon överallt (även in i stallet), människor som bara tänker på sig själva osv.

 

[Voeux]

Hem är där min familj är, på gott och ont. Det är fantastiskt att få ha alla i familjen nära, men gör också att jag inte kommer lämna den här staden även om jag ibland fantiserar om alla andra platser man skulle kunna bo på. Jag är ingen ensamvarg utan vill ha stor familj och ett community. Men utöver min hemstad hittade jag hem på just denna lilla plätt för att jag var väldigt lycklig här en gång i tiden. Jag kom från en stökigare tid i mitt liv i miljonprojekten till radhus, konstnärssjälar, äppelblom och pepparkaksdoft och bestämde mig för att här någonstans i husen mellan slottet, bondgården och havet ska jag bo när jag blir stor. Och så blev det.

 

[hastflicka]

For mig ar "HEMMA" dar jag har resvaskan ungefar. Jag kan bo var som helst, men viktigt ar mina barn och nu barnbarn. Tyvarr vantar vi fortfarande pa att den del av familjen som bor i Florida ska flytta hit, och det lar droja da allt ar sa mycket dyrare har.

 

[Lickety]

Hur vet man vart man ska bo? Jag är så förvirrad och önskar så att jag hittar hem. Var? Vet inte... Måste det vara Sverige? Nä?
Men jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Viktigt:
- Jag har hästar så det måste finnas kvalificerad sjukvård för hästar. Hovslageri är också mycket viktigt då jag har hästar som behöver specialsaker och extremt duktiga hovslagare. Det måste också finnas bra tillgång till hö osv.
- Jag har en hund som är 15 år.
- Vill inte ha en lägenhet bland andra människor utan bo mer på landet. Drömmen är ju en egen gård så jag kan ha hästarna hemma.
- Samtidigt så vill jag inte ha långt till jobbet (eller bra kollektivtrafik), nu lägger jag nära 5000 kr i mån på att åka till jobbet. Eller så får jag tjäna mer
- Inga "dyra" områden/länder.

Hur vet/visste ni vart ert hem är?

Tack för alla svar! Bra att få lite utifrån-perspektiv. Nu är jag gammal och har flyttat runt lite och testat på olika platser. Både i Sverige och två gånger utomlands. Jag har nog två olika "hemma"-behov, ett jag vet är svårt att nå, för det är mer själsligt men det behövs ju även ett "hemma" i "den verkliga konkreta världen".
Det är svårt, mycket svårt tydligen. Jag har jobb som det ser ut som är en växande bransch, som inte dras ner pga inflation och samhällsutvecklingen. Tvärtom skulle jag säga. Men jag är ganska enkelspårig då jag har gjort detta i 13 år nu.

Jag bor i skåne nu och trivs ok. Jag behöver "lantlig luft", eller iallafall bo utanför något samhälle. Ibland tänker jag att det kvittar var jag bor så länge jag kan utöva mina intressen och så är det nog. Och så vill jag inte ha vinter/snö/is tidigt...
Innan sa jag att jag drar gränsen norrut vid Jönköping, sen började det dyka upp intressanta jobb i Karlstad... men där verkar vädret vara lite trist?

När jag var yngre tyckte jag inte att berg eller utsikter var så häftigt. Aldrig förstått varför det skulle vara så fint. Men för att faktiskt uppleva och inte bara tycka så mycket (även om jag inte var intresserad) så tog jag jobb på Grönland. Och jo, det var fantastiskt med bergen. Utsikten. Tittade ut över vidderna.
Så sånt gillar jag nu också. Även om skåne inte är samma sak, så bor jag nu på en ås. Där jag ser ner mot havet. Att åka längs med kusten sen och se över mot "berg" i skånska landskapet är magiskt.

Skottland borde jag älska när det kommer till naturen. Men aldrig varit där.

Eller så hamnar jag mitt i skogen nånstans för att det är billigt?

Detta stressar mig verkligen!

Om du står ut med vintrarna, som är klart vintrigare än i skåne, så är det mycket vackert upp längs klarälven, i krokarna Sunne och en bit uppåt om du kikar efter jobb i Karlstad. Där skulle jag kunna tänka mig att bo. Fast jag har högre tolerans för vinter. Karlstad är en trevlig stad.
Rekommenderar annars ett besök i Skottland! Varit i Edinburgh och det är verkligen en speciell slags skönhet. Jag skulle kunna bo där med, men skulle sakna ordentliga träd/skog och det är lite liksom vindpinat vackert ute på landet. Funkar nog bättre om man är van vid skånes väder och vindar.

 

[Lickety]

För att svara på hur vi hittade hem: Vi hade en lista på kriterier och en budget för vad vi ville betala. Sedan hade vi ett ganska stort geografiskt område, som vi pga jobb behövde hålla oss till. Sen letade vi och hittade ett objekt som gick att arbeta med, så det passar. Omgivningarna är vackra, men inte hissnade. Finns jobbmöjligheter och ligger bra i landet. Trevlig by nära och mellanstora städer. Inte ogörbart långt från huvudstaden (1,5 h).
Hade vi inte varit bundna av makens jobb hade det varit svårare att avgränsa sig. Jag tror att med friare förutsättningar hade jag valt värmland eller dalarna i Sverige. Kanske Skottland eller Nya Zeeland utomlands.