Hur hittar jag hem?

[Hippocampus]

Hur vet man vart man ska bo? Jag är så förvirrad och önskar så att jag hittar hem. Var? Vet inte... Måste det vara Sverige? Nä?
Men jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Viktigt:
- Jag har hästar så det måste finnas kvalificerad sjukvård för hästar. Hovslageri är också mycket viktigt då jag har hästar som behöver specialsaker och extremt duktiga hovslagare. Det måste också finnas bra tillgång till hö osv.
- Jag har en hund som är 15 år.
- Vill inte ha en lägenhet bland andra människor utan bo mer på landet. Drömmen är ju en egen gård så jag kan ha hästarna hemma.
- Samtidigt så vill jag inte ha långt till jobbet (eller bra kollektivtrafik), nu lägger jag nära 5000 kr i mån på att åka till jobbet. Eller så får jag tjäna mer
- Inga "dyra" områden/länder.

Hur vet/visste ni vart ert hem är?

 

[parellikusken]

Jag hamnade i min stad när jag skulle plugga på universitetet, den utbildning jag gick finns på Konstfack i Stockholm och på hdk-valand i Göteborg. Var på intervju och kom in på båda ställena, men valde att gå i Göteborg då jag direkt kände mig hemma här.
Sedan har jag blivit kvar. Till stor del för att kulturlivet är så levande, finns alltid saker att se och uppleva. Men också för att det är nära ut från stan, vilket är perfekt när man håller på med hästar.

Jag älskar staden, men trivs inte i området jag bor i nu. Så ska ta tag i det så snart jag har möjlighet.

 

[MJLee]

Mycket beror väl på hur attraktiv du är på arbetsmarknaden. Nya Zealand och Kanada har båda ett poängsystem och om man uppfyller villkoren så beviljas man uppehållstillstånd. Systemet mäter hur attraktiv du är, utbildning, arbetslivserfarenhet och liknande. Båda länderna uppfyller dina krav.

Obs att Kanadas bostadsmarknad är helt bonkers så för att ha råd att hyra, än mindre köpa, behöver du en extremt bra lön.

 

[Tranan]

Mycket beror väl på hur attraktiv du är på arbetsmarknaden. Nya Zealand och Kanada har båda ett poängsystem och om man uppfyller villkoren så beviljas man uppehållstillstånd. Systemet mäter hur attraktiv du är, utbildning, arbetslivserfarenhet och liknande. Båda länderna uppfyller dina krav.

Obs att Kanadas bostadsmarknad är helt bonkers så för att ha råd att hyra, än mindre köpa, behöver du en extremt bra lön.

Så sant om Kanada och bostäder,

 

[Inte_Ung]

Hur vet/visste ni vart ert hem är?

Jag är nomad i själen och har mitt hem där jag har min väska.
Eller helst ett rum med mina saker som jag behöver i mitt dagliga liv.

Måste man känna sig hemma på något speciellt ställe?

 

[gammalek]

Jag flyttade hem till det län jag är uppvuxen i. Där har jag släkt och barndomsvänner. Men jag bosatte mig i ett område där bostäder är billiga, för jag ville köpa en gård med mark.

 

[tanten]

Tror det är helt psykologiskt hur man betraktar sitt "hemma"
Jag behöver känna mig trygg. Och känna att jag kan stanna.

 

[grodan21]

Också funderat vart hemma är. Det är inte där jag bor idag, min uppväxt stad lockar men jag har verkligen inte något där. Ingen släkt eller vänner. Även Göteborg lockar, men orkar jag med alla människor och att jag kommer behöva åka längre för att kunna ha häst?

 

[Angel]

Jag har hamnat där jag är lite av en slump. Nuvarande huset valdes därför att det inte var tokdyrt men ändå hade lite mark och var tillräckligt nära våra jobb. Kan tänka mig att fortsätta bo här men tror inte att jag gör det hela livet utan har andra ställen jag också tycker kan kännas hemma. När vi inte behöver jobba lika mycket så blir det nog ännu mer off än nu.

Fokusera på ett ställe där det finns förutsättningar att trivas så tror jag resten löser sig.

 

[warg]

Jag tror inte på "hemma". Jag tror på att hitta en livssituation man trivs med.

 

[Squie]

Efter att ha vandrat halva Sverige så har jag hittat städer jag inte trivs i o städer som är bättre. Nuvarande lilla håla är grymt bra. Ska bara hitta ett jobb jag trivs med så blir detta bra.

 

[Eurydome]

Hur vet man vart man ska bo? Jag är så förvirrad och önskar så att jag hittar hem. Var? Vet inte... Måste det vara Sverige? Nä?
Men jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Viktigt:
- Jag har hästar så det måste finnas kvalificerad sjukvård för hästar. Hovslageri är också mycket viktigt då jag har hästar som behöver specialsaker och extremt duktiga hovslagare. Det måste också finnas bra tillgång till hö osv.
- Jag har en hund som är 15 år.
- Vill inte ha en lägenhet bland andra människor utan bo mer på landet. Drömmen är ju en egen gård så jag kan ha hästarna hemma.
- Samtidigt så vill jag inte ha långt till jobbet (eller bra kollektivtrafik), nu lägger jag nära 5000 kr i mån på att åka till jobbet. Eller så får jag tjäna mer
- Inga "dyra" områden/länder.

Hur vet/visste ni vart ert hem är?

Vilket spännande äventyr du har framför dig!

För min egen del är jag styrd av min livssituation, främst mina barn. Jag vill bo på ett ställe där livet med barn (med funktionsnedsättningar) blir så enkelt och okomplicerat som möjligt. Och så varken kan eller vill jag flytta långt ifrån deras pappa.

Egentligen är det ganska skönt att veta vad jag har att förhålla mig till, för även om det är härligt att ha en palett av olika val framför sig så är det också ganska skönt att slippa välja. Jag behöver inte gå och fundera på om jag valde "rätt".

Viktigt för mig i min situation är;

- cykelavstånd till jobbet
- bra arbetsmarknad där jag bor, dvs det ska finnas ett antal olika arbetsplatser om inte inom cykelavstånd så inom en kortare pendling
- bra skolor
- nära till barnens skola
- område där jag känner att jag passar in mentalitetsmässigt

När barnen flyttat hemifrån (vilket nog kommer dröja lite längre än normalfallet) så vill jag bo i ett hus i en by på landet nära havet.

 

[Shaggy]

Jag hittade hem genom att jag fick jobb. Till att börja med bodde jag på en närliggande ort som var lite större men sen tröttnade jag på pendlingen och hittade ett hus jag blev kär i vid första ögonkastet på bilden i mäklarens fönster. Jag har bott här i 20 år snart och det är hemma.
En liten bruksort med en del rätt märkliga personer, framförallt inom politiken, men också fantastiska vänner och faktiskt väldigt lite av det där uteslutande av främlingar som verkar vara vanligt i den här typen av samhällen.

 

[Migo]

Jag har alltid blivit glad av att se berg. Det var sorg varje gång jag åkte hem från Norge till sverige, och landskapet blev plattare. Så när vi blev av med gården på Närkeslätten flyttade vi till norska berg. Är det "hemma"? Vet inte. Helst skulle jag ha bete året om. Trivs vi nu? Som fisken i vattnet.

 

[Amha]

Jag ville ut i naturen. Jag har en hel del djur men också 2 barn. Vi valde mellan hus en bra bit bort från civilisationen och hus i en.. vad ska man kalla det? Mindre ort? ~200 bostäder, om ens det. Massor med hästar runtomkring men också en hel del människor med barn. Och natur såklart. Vi har konstaterat att planlösningen är ganska viktig för oss för att själva bostaden ska kännas hemma. Sen känner jag att jag vill ha lite möjlighet till "privacy" ute. Dvs lite buskar och sånt kanske. Sen gillar jag gemenskap bland grannar till viss del men det får inte bli för tätt.

Vi valde ett hus med så nära perfekt planlösning vi kunde komma. Skog ett par meter från huset och placerat i den mindre orten eller vad man ska kalla det. Barnen har kompisar i området och jag ser stallet från huset. Jag kan ju säga såhär: jag blir sådär glad att det kittlar lite i magen när jag tänker på hur rätt vi hamnade. Egentligen är det för mycket grannar men samtidigt känner jag att det är värt det. Barnen har umgänge och det är en bra stämning

 

[sjoberga]

Ville ha hästarna under egen regi efter oändligt strul som inhyrda och hittade en gård längst ut på fraktalen (dvs vägen slutar här så noll genomfartstrafik) som låg inom ekonomiskt räckhåll (= bedrövligt skick på vissa bitar som skrämde bort de flesta) . Annan viktig parameter var frånvaron av nära grannar, så nu har vi en kilometer till närmsta hus (och det är också bara ett isolerat hus). Sista delen åker man genom en skog, genom ett litet ”bergspass” och sen är man framme. Det finns en liten sommarstuga också längs vägen, och den lyckades vi köpa loss när den skulle säljas.

Det är hemma sedan 20 år. Ingen av oss hade minsta erfarenhet av att bo på landet tidigare, men det är verkligen hemma.

Dock bara dryga 30 minuter till två större orter, så även jobbpendling funkar (fast bil är enda alternativet).

(Vantrivdes i villasamhälle utanför stan så det var aldrig ”hemma” på riktigt)

 

[Andromedae]

Jag ville ha hästarna hemma och inte flytta allt för långt från Göteborg för att inte behöva byta jobb direkt. Barnanpassat på så sätt att det skulle finnas en skola någorlunda i närheten.

Kollade på ett antal gårdar som säkert hade kunnat bli hemma, men slutligen hittade vi den plats som blev vår. En timme från Göteborg, F-6-skola och kollektivtrafik på gångavstånd hemifrån. Fina grannar. Hästarna trivs och vi trivs. Det går inte en dag utan att jag ser ut över åkrarna eller går ute i skogen och tänker att jag har sådan himla tur som kan få leva här, för jag älskar verkligen naturen. Innan vi flyttade var jag lite rädd för att jag som bott i Göteborg hela livet inte skulle trivas ute på landet, men jag har kunnat hitta lugnet här.

Vår gård hade haft många som kommit på visning men som skrämts bort av det erbarmerliga skicket (hål i köksgolvet och hål i badrumstaket, t ex ). Men vi, som mest kollade efter att det skulle finnas vettig möjlighet till en lösdrift och ett hus som gick att bo i, såg nog inte så himla mycket av det där som fick folk med lite mer vett att välja bort gården. Men allt har gått oförskämt bra trots det, och bit för bit har vi kunnat renovera och fixa till. Jag tror att jag blev kär i gården redan när vi först kom hit, men kärleken växer för varje sak jag får lägga ner min tid och tanke på.

Dessutom går det nog typ 1 häst per 3 personer eller något sådant i byn, det tycker jag är en bonus

 

[Habina]

Jag vill också hitta hem. Tror fortfarande på Skåne, men måste åka runt lite och känna efter var jag verkar trivas.

Skulle vilja bo i en liten stuga granne med en bra anläggning där min häst kan stå.

Jag har hittills mest flytt i mitt liv, flytt från galen sambo, galna släktingar, galna jobb, galen stallägare etc så jag längtar till den dag jag kan välja ett ställe att bo på och inte bara fly.

 

[lingonben]

Mitt hemma är staden jag flyttade till för att plugga. Tänkte aldrig nånsin att jag skulle stanna kvar här, jag skulle flytta hem när jag tagit examen. Men jag blev kvar, och jag har insett att mitt hemma definieras av där jag har mina nära vänner. Folk jag vid det här laget känt i runt trettio år. Jag har alltid tidigare tänkt att jag kan bo varsomhelst så det var lite chockartat att inse att nej, det vill jag verkligen inte!

Förutom det så vill jag bo med cykelavstånd till jobbet, gärna väldigt centralt i stan. Det senare failar jag på nu, men jag älskar mitt boende iallafall. Jag vill bara inte bo här resten av livet.

 

[Hazel]

Jag har alltid velat bo på landet. Ville ha ett gulligt litet hus med trädgård och mycket natur, letade väl ungefär 3 mil i alla riktningar från staden jag växte upp och letade länge, nästan 2 år gick jag på visningar utan att ens va beredd att lägga bud på nåt, sen såg jag detta huset, det va kärlek vid första ögonkastet faktiskt.

Jag har flyttat rätt mycket sen jag flyttade hemifrån, inte så långt men har tröttnat rätt fort, detta stället är första gången jag inte tröttnat. Jag tänker ofta på hur mycket jag älskar denna platsen, det är hemma.

Betyder det att jag aldrig skulle kunna tänka mig att flytta igen? nä, jag är nog ganska flyttbar, och jag har upptäckt med flytten hit att jag inte har några problem att va hemma nån annanstans än där jag växte upp men det skulle behövas något ännu bättre än detta för att jag skulle flytta och än så länge har inte nån sån plats dykt upp