Hur har sociala medier påverkat era relationer?

[Fruentimber]

Sociala medier tar oss ju närmare varandra, både på gott och ont. Jag kan väl inte vara ensam om att kanske lägga till en ny bekantskap på t ex Facebook, och sedan känna ett styng av besvikelse efter att ha gått igenom hens profil och insett att personen kanske inte var så som jag trodde?

Inte heller kan jag väl vara ensam om att det börjat knaka i fogarna i vissa relationer efter att någon diskussion på FB blivit lite väl hätsk? Såväl bland släkt som vänner.

Så, hur har ni drabbats av detta? Väljer ni att göra något åt det, eller bara låta det vara (t ex kanske bryta relationen helt, även IRL då så att säga, eller bara ta bort personen från FB, eller låtsas som ingenting). Hur har det speglat av sig när ni sedan träffat människan IRL igen? Blir ni upprörda/ledsna om någon släkting eller någon som varit en nära vän tagit bort er från dennes FB som en reaktion på att ni varit oense om något? Är ni försiktiga med att lägga till vissa typer av människor på era sociala medier, som t ex arbetskamrater och/eller släkt? Varför?

Jag har småtråkigt, och drabbas som sagt av detta ämne titt som tätt, så jag tänkte att det kunde vara en intressant diskussion.

 

[Korven]

Positivt mest

 

[Shaggy]

Jag har inga större problem med det. De flesta av mina vänner delar information om sina djur. Politik och livsåskådning vilket känns som de ämnen som har störst risk att bli infekterade är bristvaror i mitt flöde. Själv lägger jag mest ut bilder på djuren. Det är ytterst ovanligt att jag diskuterar politik. Det sker på en väns sida men den vännen följer jag inte utan går in hos när jag känner att jag orkar/vill läsa den typen av saker (vi har rätt olika politisk ståndpunkt).
Med andra ord påverkar inte sociala medier särskilt mycket mer än att jag lärt känna några nya människor.

 

[julgrisen]

För mig är det nästan bara positiva förändringar med sociala medier. Kan ju bero på att jag umgås i en krets där vi tycker relativt lika politiskt och också arbetar i en politiskt styrd organisation med de människor som är svagast i samhället, och därför också har liknade värderingar med mina arbetskollegor. Det uppstår därför inte direkt några uppslitande diskussioner utan är mest peppande att läsa vad andra delar.

Själv gör jag mig ofta bättre i skrift än i tal, och därför har Facebook varit väldigt bra för mig gällande att få en bättre vänskap med folk jag vill vara vän med. Det kan ta ganska lång tid för mig att vara mig själv och komma in i en grupp, men så fort jag blir vän med nya personer på Facebook tycker jag att vår vänskap blivit bättre för att de ser den delen av mig som är mer jag så att säga, och det brukar få mig att slappna av på ett annat sätt och kunna bli mer mig själv även i vanliga livet.

Jag har flera arbetskamrater som jag skriver väldigt mycket med på Facebook men som jag aldrig träffat utanför jobbet. Det blir en annan typ av relation och jag gillar att lära känna folk på det sättet först.

 

[cirkus]

Jag tycker det är på gott och ont. De lite ytligare bekantskaperna som läggs till kan vara både fantastiska och bedrövliga. Några tlllför massor av energi andra dränerar. Några självsanerar bort sig efter att jag gått hårt på dom om de delar en massa rasistpropaganda. Andra försöker tala om för mig att jag är en PK idiot som inte förstår sanningen - dessa är såna jag själv sanerar bort efter ett tag.

 

[Lovisaleonora]

Jag är väldigt försiktig med vilka jag släpper in på just FB. Kan bli en gigantisk energitjuv. Har 90 vänner där, varav några är kategoriserade som Nära vänner. Detta fåtal får ta del av väldigt personliga rapporter från mig, när något speciellt inträffar.

Hittills har jag inte blivit överraskad av någon. Visst har någon en viss sunkighet i vad de delar, men det kommer inte som en överraskning för mig. Jag står ut, även om jag inte delar uppfattningen.

 

[Görel]

Jag har bara blivit riktigt ledsen över en person, det är en som jag känt i tio år och tycker mycket om som blir värre och värre med att okritiskt lägga ut rasistdravel. Även sådant där den så kallade experten i artikeln heter Kjell Critik...
Har inte bestämt mig ännu för om jag ska plocka bort personen eller inte. Den personens beteende har överraskat mig, jag kunde inte föreställa mig att denne skulle ha så extrema åsikter och att denne som i normala fall har huvudet på skaft inte genomskådar alla falska artiklar som delas.
Har annars bara blockerat en, hon skrev som egen status elaka och osanna saker om mina hästar, och då ville jag inte att hon skulle ha koll dem. Där var det helt klart hur hon betedde sig på sociala medier som gjorde att jag bröt definitivt.

 

[bollen__]

Jag har rensat bort en del "gamla" vänner som jag inte träffar längre som sprider massa rasistisk propaganda osv. Dock har de eg. inte förvånat mig att just den personen gör det, på nått vis kände jag det på mig eller vad man ska säga.
Däremot tyckte jag det var lite trist när mannen fick kontakt med sin kusin och hennes man och vi hälsade på och bestämde oss för att hålla kontakten och ses mera så vi la till varandra på fb. Men kusinens man gör inget annat än delar SD-propaganda och annat rasistiskt och saknar helt tanke om källkritik. Mannen var också och diskuterade i någon länk jag delat om hästar i trafiken och var tom. otrevlig och där kände jag ju att det var som synd, visst jag hade väl förmodligen upptäckt att han var så IRL tillslut också så det kanske var lika bra att upptäcka det tidigt på fb. Jag klarade helt enkelt inte av att ha kvar honom som vän för jag blev så upprörd varje gång han dök upp i flödet..

 

[Sleepy]

Så, hur har ni drabbats av detta?

Inte alls. Använder inte Facebook, twitter eller annat. Känner inget som helst behov av det.

 

[mackan]

Vilken intressant och relevant tråd !

Jag tycker jag ser dessa problem hela tiden bland många som uttrycker problematiken nästan exakt som du gör och utifrån egna erf , om än i mindre skala tycker jag din tråd som sagt är väldigt intressant .

Svar :
Jag har en begränsad vänkrets på FB . Mest vänner jag känner väldigt väl , samt nära vänner jag har sen många år boendes utomlands som bor just i andra länder som sociala media är Guld ang möjlighet att hålla kontakten .
Jag har INGA arbetskamrater på FB , vill inte blanda privatliv med yrkesliv . Det har mottagits väldigt väl när jag varit tydlig med det de gånger jag nekat vänförfrågan.
Ibland får man random vänförfrågningar från ngn väns vän man aldrig ens träffat - dessa ignorerar jag bara .
Jag har som TS reflekterat över och några andra också i tråden, haft några "neutralt sisådär halvnära" vänner som fått vara med i vänlistan pga att det känts harmlöst och lite småtrevligt . Men när några såna börjat peppra rasist propaganda etc eller öht börjat tjafsa på rutin oavsett ngt som postats , har jag tagit bort dem helt sonika.

Jag har nära vänner som inte delar min politiska ståndpunkt , men både de och jag använder inte sociala media till att trycka upp våra åsikter i nyllet på andra och har netikett och det är aldrig ett problem .

Jag tycker det blir färre och färre som har sin FB helt öppen och accepterar typ varenda vänförfrågan de får/samlar "vänner" i antal , det var ju typ lite grejen tidigare men så är det inte längre . Sociala media har utvecklats och numera skapar man ämnesrelevanta grupper om man vill debattera ett särskilt ämne . De flesta vill hålla sin privata FB sida till nära vänner och i lite mer lättsam anda .

Jag tycker det är väldigt få som håller sin FB sida helt öppen samtidigt som de förkunnar sina egna åsikter om allt ämnesmässigt som öht kan debatteras . För mig känns mest såna som att man har ett otroligt behov av att synas /en tilltro till att ens egna åsikter är extremt viktiga .

Mina fungerande antal vänner utifrån min ståndpunkt ligger nog runt 100 . Det funkar toppen och jag är så nöjd med att ha mina kriterier klara och FB blir så trevligt att ha möjligheten att "snacka" lite/utbyta händelser /tankar lite som det sig faller , utifrån en "vänkrets" som känns genuin och positiv .

 

[Aionee]

Oftast är det bara positiva saker, som t.ex. när alla ändrade sina profilbilder till pridefärger så var det några från Israel, palestina osv som frågade om jag visste om att det betydde att jag var lesbisk eftersom jag har pojkvän. Då förklarade jag vad det menade, att jag stödjer att alla får älska alla vare sig kön osv och de tog det väldigt väl och lärde sig något nytt.

Men sen finns det en person jag känt väldigt länge nu, sett upp till eftersom hon haft det väldigt svårt men lyckats ta sig ur det väldigt väl ändå. Hon är hur trevlig som helst, men sen delade hon rasistiska saker och att hon stödjer SDs invandrarpolitik osv. Jag blev förvånad, besviken och väldigt ledsen över att se henne skriva sånt. Jag vet fortfarande inte hur jag ska reagera på det, kanske borde jag börjat argumentera emot henne, ta bort henne som vän eller något. Men jag vet inte. Det känns så jobbigt bara.

 

[Red_Chili]

Just när det gäller facebook så använder jag det främst som hundsida. Det gäller öht det mesta på internet, jag skriver mestadels om hundarna, för OM någon googlar på mitt namn, då blir det i princip bara hundsaker som kommer fram eller något litet kring ett "lätt" ämne, sällan annat. Det känns som en trygghet för mig. De mer privata sakerna, de tar jag i diskussioner direkt med vänner. De flesta av mina facebookvänner gör ungefär likadant.

Mina diskussioner på facebook sker alltså främst i chatten, och det är ju inte mer annorlunda än om vi hade pratat i telefon eller skickat sms förutom att det går snabbare.

Ofta kan jag också se vilka diskussioner som ligger nära att bli "för mycket" åt något håll, både på facebook, i forum osv. I sådana fall väljer jag för det mesta att inte svara om jag inte har väldigt bra koll på ämnet i fråga, sedan kan jag diskutera saken privat med personen i fråga istället, det brukar bli lite mer avslappnat så.

Och justja, på det stora hela har internet och sociala medier påverkat mina relationer positivt, jag har nämligen MÅNGA vänner och bekanta som jag verkligen tycker om som jag aldrig hade träffat utan internets hjälp

 

[voltis]

De jag har på fb känner jag antingen irl, har eller haft ngn form av relation till elller är en släkting. Kan även lägga till bekanta från förr i tiden, mest för att jag är så himla nyfiken Har även vissa arbetskamrater som vänner på fb, inte alla dock då vi är närmre 300 st på arbetsplatsen, utan de jag arbetar närmast alt. lärt känna på jobbet.

Har faktiskt inte ångrat ngn jag lagt till, har rensat listan ibland och då tagit bort sådana jag helt enkelt aldrig pratar med på fb eller som själv aldrig är inne. Men har ingen jättelista heller för den delen.

Det finns dock en användare som jag inte vet hur jag ska hantera... det är en släkting som jag umgicks mkt med som liten, så det är en nära släkting. Vi umgås dock inte mkt alls längre, men kan ses tex på ngn födelsedag eller så. Men som sagt viktig för mig som yngre. Hon har dock gått med i SD och delar en himla massa propaganda... jag började med att bara scrolla förbi och hoppas att det skulle lugna ner sig, men hon är förtidspensionär och har hur mkt tid som helst till att dela massa skit.....det blir bara mer och mer. Blir så ledsen, hon var raka motsatsen till detta förr...
Jag har tacklat det genom att ignorera ignorera ignorera, har aldrig aldrig kommenterat ngt hon lagt ut, även fast det kliat i fingrarna många gånger.
Jag vill inte uppmärksamma det hon lägger ut.
Men det lutar åt att jag måste blockera henne, samtidigt som jag vet hur mkt hon tex älskar min dotter och vill följa henne på fb.
Jag kan ju fortsätta scrolla och bara kommentera de andra sakerna hon skriver om , även fast de är få. Men vet inte om det är värt det längre... så det är jättetrist, att lära känna en helt ny okänd sida hos ngn man trodde man kände...

 

[Bexzor]

Jag har inte facebook längre, tröttnade på att allt ska synas på facebook för att finnas. Syns det inte, finns det inte Finns bara på diskussionsforum

Avaktiverade den bla för att jag fick arga sms av kompisar över att jag inte grattat våra gemensamma vänner på födelsedagar. Att ringa eller skicka sms var inte tillräckligt för det skulle man tydligen skriva på facebook också Fick även höra att jag aldrig umgicks med någon då jag aldrig taggade någon eller var taggad på kort. Men allra värst var när min yngsta son föddes, någon misstänkte att vi låg på BB och skrev liknande "Antar att du fått, Grattis", och sen ramlade det in hur många kommentarer om att jag skulle lägga ut kort. La ut en text dagen efter födseln och fick kommentarer att det var dåligt att jag inte uppdaterade tidigare

Har flertal bekanta/släktingar/vänner som mitt i vårt samtal plockar upp telefonen då det plingat till från facebook eller andra sociala medier. Så positivt vid hobbys osv men negativt då många lever efter de sociala medierna.

 

[bettysmatte]

Positivt. Jag är en rätt blyg/reserverad person som kan vara lite svår att lära känna. I vissa lägen har jag också svårt för att "kallprata". Det har hjälpt mig mycket att visa lite mer av vem jag är, och det är då lättare att få igång samtal. Däremot är jag väldigt "bettysmatte light" ändå, och delar inte riktigt personliga saker utan det är mer intressen och vackra/roliga saker som jag delar med mig av. Det andra kan man få IRL om man träffar mig, tänker jag...

 

[Trott]

Det finns dock en användare som jag inte vet hur jag ska hantera... det är en släkting som jag umgicks mkt med som liten, så det är en nära släkting. Vi umgås dock inte mkt alls längre, men kan ses tex på ngn födelsedag eller så. Men som sagt viktig för mig som yngre. Hon har dock gått med i SD och delar en himla massa propaganda... jag började med att bara scrolla förbi och hoppas att det skulle lugna ner sig, men hon är förtidspensionär och har hur mkt tid som helst till att dela massa skit.....det blir bara mer och mer. Blir så ledsen, hon var raka motsatsen till detta förr...
Jag har tacklat det genom att ignorera ignorera ignorera, har aldrig aldrig kommenterat ngt hon lagt ut, även fast det kliat i fingrarna många gånger.
Jag vill inte uppmärksamma det hon lägger ut.
Men det lutar åt att jag måste blockera henne, samtidigt som jag vet hur mkt hon tex älskar min dotter och vill följa henne på fb.
Jag kan ju fortsätta scrolla och bara kommentera de andra sakerna hon skriver om , även fast de är få. Men vet inte om det är värt det längre... så det är jättetrist, att lära känna en helt ny okänd sida hos ngn man trodde man kände...

Du kan ju välja att sluta följa henne, ni är fortfarande vänner men du ser inte hennes poster i ditt flöde.

 

[Trott]

Har som fler av er råkat ut för vänner/bekanta som börjar posta rasistiska poster och annat skit som dom inte är källkritiska över. Också svårt att veta hur jag ska hantera det.

Tycker också man glider ifrån varandra lite, läser om vad den andra gör men man pratar inte längre.

 

[sjoberga]

Sociala medier tar oss ju närmare varandra, både på gott och ont. Jag kan väl inte vara ensam om att kanske lägga till en ny bekantskap på t ex Facebook, och sedan känna ett styng av besvikelse efter att ha gått igenom hens profil och insett att personen kanske inte var så som jag trodde?

Inte heller kan jag väl vara ensam om att det börjat knaka i fogarna i vissa relationer efter att någon diskussion på FB blivit lite väl hätsk? Såväl bland släkt som vänner.

Så, hur har ni drabbats av detta? Väljer ni att göra något åt det, eller bara låta det vara (t ex kanske bryta relationen helt, även IRL då så att säga, eller bara ta bort personen från FB, eller låtsas som ingenting). Hur har det speglat av sig när ni sedan träffat människan IRL igen? Blir ni upprörda/ledsna om någon släkting eller någon som varit en nära vän tagit bort er från dennes FB som en reaktion på att ni varit oense om något? Är ni försiktiga med att lägga till vissa typer av människor på era sociala medier, som t ex arbetskamrater och/eller släkt? Varför?

Jag har småtråkigt, och drabbas som sagt av detta ämne titt som tätt, så jag tänkte att det kunde vara en intressant diskussion.

Inte alls. Har aldrig haft Facebook eller den typen av sociala medier.

Nu är jag säkert påverkad på olika sätt ändå av att INTE finnas med i flödet, men det är inget jag tänker på.

 

[TheRedLightning]

De enda jag lägger till på fb är sådana jag träffat IRL, lägger dock inte till chefer eller liknande. För jag vill fortfarande kunna vara rätt öppen, ju fler jag lägger till desto mer måsta jag tänka mig för vad jag skriver och det är jobbigt, så därför brukar jag emellanåt rensa bland mina vänner. De som inte är aktiva ryker.

Jag kan nog tillhöra den skaran som kan va vän med någon och "stalka" på fb (gå igenom alla bilder, läsa äldre inlägg m.m.) och ibland skriva/gilla något.

 

[TheRedLightning]

Jag har vänner som delar olika länkar osv, är det sånt jag inte vill se väljer jag att gömma posten och kanske till och med visa mindre från den personen. Oavsett vart personen i fråga står t ex politiskt så hindrar inte det våran vänskap. Människor är olika och det är det som gör oss till människor, att vi tycker och tänker olika.
Jag är nog även en sådan som tycker om när det är någorlunda färgglatt, hellre lite färg än bara grått (grå = samma åsikt som mig).