Hur hanterar ni personer som provocerar?

[Cattis_E]

Det finns en person som jag behöver hantera med jämna mellanrum.

Den personen är en sådan rövhatt ibland.
Just nu är jag så arg så jag skakar inombords. Och i och för sig nöjd med att jag inte exploderade.
Det jobbiga är att han däremellan är glad, trevlig och rolig.

Denna gång så var han på en kollega om att hon inte agerade tillräckligt snabbt och delgav information trots att hon höll på med ärendet så hon svarade att: Jag håller PÅ lite irriterat/stressat.

Kort efter börjar han anmärka på hennes ton att han vill ha en trevlig stämning och inte tolererar den tonen.
Han nöjer sig inte med att säga det en gång utan flera gånger. Jag är inte den utsatta men upplever det som provokation. Sist var det mig han försökte med.

När en annan kille lugnt försöker säga att han tycker att han inte riktigt varit schysst mot henne och att det räcker så blir han bara värre och

 

[Cattis_E]

Suck. Allt kom inte med. Skriver lite mer nedan..

 

[Cattis_E]

Jag upplever att han vill provocera.

Ja, jag vet att man bör överväga att anmäla det som mobbning om det fortgår. Men det jag vill är att ha tips på hur jag håller mig lugn och inte låter mig bli provocerad och riskerar att eskalera situationen.

Jag måste tyvärr prata med honom löpande när vi väl är här samtidigt.

Det verkar dessutom från de två erfarenheter som jag fått av hans dåliga sida vara kvinnor han vill ge sig på.

Sedan ber han förvisso om ursäkt ett tag efter, men det känns också som en strategi, medveten eller omedveten.

Kan ni ge mig en strategi?

 

[hastflicka]

Om jag inte kan tysta en sadan med nagon replik (sist jag lyckades var det en kolega som heter Karen, hon ar helt hopplos och "mastrar" over alla andra, sarskilt nya. Jag kom och stod straxt bakom sa jag horde allt och viste att det skulle bli en "skrikmatch" om jag hade sagt nagot till henne ... sa jag sa, "Karen, don't be such a ... Karen". Hon har inte pratat med mig sedan dess och flyttar sig undan nar jag kommer.

 

[hastflicka]

Jag upplever att han vill provocera.

Ja, jag vet att man bör överväga att anmäla det som mobbning om det fortgår. Men det jag vill är att ha tips på hur jag håller mig lugn och inte låter mig bli provocerad och riskerar att eskalera situationen.

Jag måste tyvärr prata med honom löpande när vi väl är här samtidigt.

Det verkar dessutom från de två erfarenheter som jag fått av hans dåliga sida vara kvinnor han vill ge sig på.

Sedan ber han förvisso om ursäkt ett tag efter, men det känns också som en strategi, medveten eller omedveten.

Kan ni ge mig en strategi?

Nar han ber om ursakt skulle jag saga att jag inte accepterar det. Han ar gammal nog att veta hur man uppfor sig utan att vandra pa gransen till mobbning (och det skulle jag saga).

 

[Cattis_E]

Nar han ber om ursakt skulle jag saga att jag inte accepterar det. Han ar gammal nog att veta hur man uppfor sig utan att vandra pa gransen till mobbning (och det skulle jag saga).

Förstår vad du menar, men tyvärr tror jag dispyten skulle fortsätta/börja om igen med upptrappning då och jag skulle bli ännu mer arg och det skulle suga ur ännu mer energi från mig .

Jag måste som sagt ha ett (ganska nära) samarbete med honom de dagar vi är här samtidigt så kan inte riktigt göra något som får honom hålla käft och lämna mig i fred för gott.

 

[vilde]

Om jag inte kan tysta en sadan med nagon replik (sist jag lyckades var det en kolega som heter Karen, hon ar helt hopplos och "mastrar" over alla andra, sarskilt nya. Jag kom och stod straxt bakom sa jag horde allt och viste att det skulle bli en "skrikmatch" om jag hade sagt nagot till henne ... sa jag sa, "Karen, don't be such a ... Karen". Hon har inte pratat med mig sedan dess och flyttar sig undan nar jag kommer.

Det är lite av en paradox, de som tycker om att göra så är nästan alltid de som själva är mest känsliga för kritik.

 

[athena_arabians]

Det finns en person som jag behöver hantera med jämna mellanrum.

Den personen är en sådan rövhatt ibland.
Just nu är jag så arg så jag skakar inombords. Och i och för sig nöjd med att jag inte exploderade.
Det jobbiga är att han däremellan är glad, trevlig och rolig.

Denna gång så var han på en kollega om att hon inte agerade tillräckligt snabbt och delgav information trots att hon höll på med ärendet så hon svarade att: Jag håller PÅ lite irriterat/stressat.

Kort efter börjar han anmärka på hennes ton att han vill ha en trevlig stämning och inte tolererar den tonen.
Han nöjer sig inte med att säga det en gång utan flera gånger. Jag är inte den utsatta men upplever det som provokation. Sist var det mig han försökte med.

När en annan kille lugnt försöker säga att han tycker att han inte riktigt varit schysst mot henne och att det räcker så blir han bara värre och

Rapportera kräket till HR och skriv upp varje gång han beter sig som en skit (även när det är mot andra). Klart att det är medvetet och att han gör det för att provocera. Har han någon arbetsledande funktion? Om inte ska han ge fan i vad andra håller på med. Om han har det så är det återigen HR, beter sig en arbetsledare så här är det ett arbetsmiljöproblem.

Det enda är att hålla sig lugn och saklig samt minimera kontakten med puckot.

Jag har ett jävla humör men försöker någon reta upp mig är jag bra på att hålla mig kall och svara på sätt som jag vet retar upp dem... men eftersom jag gör det lugnt och vänligt kan de liksom inte klaga Att göra så här ger mig en lite pervers tillfredsställelse

 

[TinyWiny]

Det finns inga sätt som alltid funkar men det jag har gjort och som jag tycker fungerar bäst är att säga, "okej då vet jag", eller varianter av det på allt och bara fortsätta med det jag gör. Att aldrig gå i diskussion eller ge tillfredsställelsen av att rätta, påpeka ton, lägga sig i eller annat.
Samt, om/när de ber om ursäkt påtala att man enbart ursäktar sådant som aldrig kommer hända igen. Typ, "ja absolut, skönt, då vet jag att det aldrig kommer hända igen". Det går inte att be om ursäkt och göra om samma sak igen och igen. Då har man missat vad en ursäkt faktiskt är och jag tycker inte att det är något någon ska acceptera och självklart inte när det är en ursäkt från någon man behöver ha någon form av relation med.
Endel börjar faktiskt fundera över sitt beteende efter ett antal gånger även om det inte är huvudsyftet. För ens egen skull är det det minst energikrävande sättet tycker jag. Att alltid ha ett uttänkt färdigt svar och därefter släppa det. Det krävs träning men det gör ju allt.
Det kan verka passiv aggressivt för omgivningen men det är förbannat effektivt. Ingen kan säga att det är något otrevligt man säger och vi finns inte här för att sätta andra före oss själva. Är folk otrevliga behöver vi skydda oss själva och strunta i deras egon.

 

[Cattis_E]

Har han någon arbetsledande funktion? Om inte ska han ge fan i vad andra håller på med. Om han har det så är det återigen HR, beter sig en arbetsledare så här är det ett arbetsmiljöproblem.

Nja. Det har vi alla. Men inte över varandra.
Däremot är situationen väl lite speciell och inte som en standardarbetaplats.

Jobbar på ett operativt center och vi har olika ansvarsområden men måste lösa helheten tillsammans när det brinner i knutarna med saker som kan ha hög allvarlighetsgrad.

 

[Cattis_E]

"ja absolut, skönt, då vet jag att det aldrig kommer hända igen".

Bra formulering. Det kanske kan funka.

 

[Cattis_E]

Endel börjar faktiskt fundera över sitt beteende efter ett antal gånger även om det inte är huvudsyftet. För ens egen skull är det det minst energikrävande sättet tycker jag. Att alltid ha ett uttänkt färdigt svar och därefter släppa det. Det krävs träning men det gör ju allt.

Bra poäng. Hitta en standardfras för lågaffektivt bemötande som funkar i de flesta situationer tror jag är nyckeln för att inte låta det suga ur mig all energi.
Tar så mycket energi att bli arg på människan men inte riktigt kunna skälla ut utan att det blir obehaglig stämning för alla och frostigt hela arbetspasssen sedan.

Nu var det natt denna gång så vi var få, och den första som sa till bad först om att få ta det med honom utanför rummet för att inte involvera alla (4) men han vägrade...

 

[athena_arabians]

Nja. Det har vi alla. Men inte över varandra.
Däremot är situationen väl lite speciell och inte som en standardarbetaplats.

Jobbar på ett operativt center och vi har olika ansvarsområden men måste lösa helheten tillsammans när det brinner i knutarna med saker som kan ha hög allvarlighetsgrad.

Jag hade absolut tagit det med HR. Hans beteende kan ju faktiskt orsaka en incident när han tar fokus från någons uppgift. Sedan är det förödande att ha en sådan i ett arbetslag som måste jobba tajt... dvs ännu en orsak att ta det uppåt.

De hade problem på häktet i Falun nyligen, en anställd var så giftig att hen fick folk att sjukskriva sig när de såg att de skulle jobba med hen. Personen är under utredning och är anmäld till Personalansvarsnämnden, bla för att hens beteende riskerar säkerheten.

 

[Cattis_E]

De hade problem på häktet i Falun nyligen, en anställd var så giftig att hen fick folk att sjukskriva sig när de såg att de skulle jobba med hen. Personen är under utredning och är anmäld till Personalansvarsnämnden, bla för att hens beteende riskerar säkerheten.

På den nivån är det tack och lov inte här.
Ska överväga att ta det med HR, och framförallt göra det om det händer igen.

Jag tar ändå gärna tips på lågaffektivt bemötande och kanske någon standardfras ni tycker fungerar (dvs fler exempel såsom det @TinyWiny skrev).

Det är inte lätt att beskriva hur det är vi jobbar och jag bör inte säga vad det handlade om men det var aldrig någon säkerhetsrisk. Hade det varit det hade man ju kunnat skriva en avvikelserapport (C2) också tänker jag .

 

[Snowball]

Bra poäng. Hitta en standardfras för lågaffektivt bemötande som funkar i de flesta situationer tror jag är nyckeln för att inte låta det suga ur mig all energi.
Tar så mycket energi att bli arg på människan men inte riktigt kunna skälla ut utan att det blir obehaglig stämning för alla och frostigt hela arbetspasssen sedan.

Nu var det natt denna gång så vi var få, och den första som sa till bad först om att få ta det med honom utanför rummet för att inte involvera alla (4) men han vägrade...

Just sådana där personer är extremt svåra att ändra på just för att de tycker de är Guds gåva till arbetsplatsen

 

[Migo]

Jag upplever att han vill provocera.

Ja, jag vet att man bör överväga att anmäla det som mobbning om det fortgår. Men det jag vill är att ha tips på hur jag håller mig lugn och inte låter mig bli provocerad och riskerar att eskalera situationen.

Jag måste tyvärr prata med honom löpande när vi väl är här samtidigt.

Det verkar dessutom från de två erfarenheter som jag fått av hans dåliga sida vara kvinnor han vill ge sig på.

Sedan ber han förvisso om ursäkt ett tag efter, men det känns också som en strategi, medveten eller omedveten.

Kan ni ge mig en strategi?

Gråstensmetoden. Fungerar fint på flera sorters provokatörer, inte bara narcissister.

https://stegforhalsa.se/vad-gar-grastensmetoden-ut-pa/

 

[the_connemara]

Jag blir förbannad Håller mig lyckligtvis fortsatt saklig oavsett hur arg jag blir. Har väl ändå haft tur genom åren för det leder alltid till att de lagt av. Jag ber alltid om ursäkt för att jag blivit arg men förklarar då också väldigt tydligt vad i deras beteende som inte funkar för mig på en arbetsplats. Ibland är vi fortsatt helt inte överens men efteråt är vi iaf överens om det och släpper det. Jag har liksom inte riktigt kapaciteten att bara låtsas som ingenting när det är folk jag behöver arbeta ihop med för behöver jag koncentrera mig så funkar inte en massa trams och flams tex.

I ditt första exempel hade jag antagligen tappat det totalt och sedan dragit med honom till chef/HR. Det är verkligen inget man ska behöva försöka hantera på en arbetsplats anser jag. Vi fick in en riktigt obehaglig person men han fick faktiskt inte förlängt. Man kan inte krävas gå på tå på sin arbetsplats, det är långt ifrån att man såklart måste acceptera att alla är olika och funkar olika bra ihop.

 

[athena_arabians]

Jag blir förbannad Håller mig lyckligtvis fortsatt saklig oavsett hur arg jag blir. Har väl ändå haft tur genom åren för det leder alltid till att de lagt av. Jag ber alltid om ursäkt för att jag blivit arg men förklarar då också väldigt tydligt vad i deras beteende som inte funkar för mig på en arbetsplats. Ibland är vi fortsatt helt inte överens men efteråt är vi iaf överens om det och släpper det. Jag har liksom inte riktigt kapaciteten att bara låtsas som ingenting när det är folk jag behöver arbeta ihop med för behöver jag koncentrera mig så funkar inte en massa trams och flams tex.

I ditt första exempel hade jag antagligen tappat det totalt och sedan dragit med honom till chef/HR. Det är verkligen inget man ska behöva försöka hantera på en arbetsplats anser jag. Vi fick in en riktigt obehaglig person men han fick faktiskt inte förlängt. Man kan inte krävas gå på tå på sin arbetsplats, det är långt ifrån att man såklart måste acceptera att alla är olika och funkar olika bra ihop.

Håller verkligen med. När jag jobbade på SSAB satt vi sex till åtta pers i en liten hytt i åtta timmar... då måste en kunna hantera sig själv. Jag kan inte påstå att jag älskade alla jag jobbade med men alla var professionella och hade laganda (dvs gick det bra för någon av oss gick det bra för hela laget).

Samma när jag jobbade som testförare, alla gjorde verkligen sitt för att ett skift skulle bli bra (och inte var en överförtjust i alla en jobbade med). Jag är imponerad av båda ovanstående företag eftersom de lyckats med att få till en bra arbetskultur.

 

[LadyCovergirl]

Jag tar ändå gärna tips på lågaffektivt bemötande och kanske någon standardfras ni tycker fungerar (dvs fler exempel såsom det @TinyWiny skrev).

Jag svarar ofta "Det är möjligt". Det funkar på både dotter och intagna

"Men alla andra får ditt eller datt!"
"Det är möjligt. Förändrar inte mitt beslut." Sen är diskussionen slut.

 

[Cattis_E]

Gråstensmetoden. Fungerar fint på flera sorters provokatörer, inte bara narcissister.

https://stegforhalsa.se/vad-gar-grastensmetoden-ut-pa/

Tack för länken.
Ska läsa mer noggrannt senare men det låter ju bra.