Hur hanterar man självcentrerade vänner?

[Sara_L]

Vad gör du när hon inte dyker upp när ni bestämt? Ringer du och frågar var hon är? Är du tydlig med att det drabbar dig och påverkar dig negativt att hon beter sig så? Att du faktiskt missar att göra andra saker och träffa andra människor för att du räknat med att umgås med henne?

Jag har frågat vars hon tagit vägen men då har hon alltid haft en anledning till att inte dyka upp (är för trött, fick ingen skjuts, sambon ville inte osv) och då är det som svårt att dra det vidare eftersom hon har en anledning även om jag vet att hon inte skulle ha backat ur om det hade varit något hon faktiskt prioriterade.
Och det är OK att hon inte vill komma på ex min födelsedagsfest men det som gör mig ledsen är ju när hon säger att hon ska komma men sen (i mina ögon) bara skiter i det.

 

[Sara_L]

Jag tror att det där är din tolkning av vad som händer, med hon kanske inte svarar av en väldigt legitim anledning. Jag tror inte att hon tänker "Hah! Nu ska jag vara taskig och inte svara." när det händer.

Det tror inte jag heller, jag tror hon struntar i att svara om hon inte känner att hon har lust eller intresse av att svara. Medan jag skulle svara (förr eller senare, beroende på när jag har tid) även om jag inte tyckte det hon skrev var så intressant men för att hon ville prata med mig.

Och jag tror att ni kanske har olika syn på "avtal"? Till exempel betyder "Jag hör av mig nästa vecka" att jag gör det - om jag har tid, möjlighet och kommer ihåg det, annars hör jag av mig en annan gång. Om jag skulle säga så till dig skulle du antagligen känna dig sviken om jag inte ringde eller hörde av mig inom sju dagar, om jag har tolkat dina inlägg rätt. Det är för att vi är olika och har olika syn på "avtal".

Fetat I det exemplet så ville hon väldigt gärna prata med mig och mådde dåligt men hon hade inte riktigt tid just då så hon skulle ringa kvällen efter så vi kunde prata. Och då ser jag ändå till att ha mobilen i närheten och är beredd på att hon ska ringa men sen visade det sig att hon inte hade känt samma behov av att prata dagen efter. Fetat.

Jag tror fortfarande att det handlar om att ni är olika, det är inte kompisversionen av Paradise Hotel med spel och pakter. Du låter misstänksam och lite paranoid i den här meningen, men jag tror att det mest handlar om en "längtan" efter vännens uppmärksam och närvaro.

Tycker också att det är sorgligt att använda uttrycket "bättre saker för sig", som du har skrivit två gånger bara här. Det handlar om "ANDRA saker för sig" och behöver inte värderas av dig, det låter mest bittert.

FETAT Jag kanske blir lite bitter när hon gör mig besviken gång på gång på gång. Enda sättet att inte bli besviken är ju om jag totalt skulle börja skita i om hon kommer eller inte, om hon hör av sig eller inte. Och då känns det som att vänskapen är död ändå. Varför ska man ha vänner som man inte bryr sig om ifall dom finns där eller inte? FETAT


Precis.
Ursäkt? Det är en anledning. Jag tycker inte att man ska be om eller kräva förlåtelse för en personlighet, det går ju ändå inte att ändra på (eller det går, men det kräver enorm ansträngning under lång tid).

Du har en vän. Som du uppenbarligen inte är nöjd med. Det är enklare att hitta nya än att ändra på den du har, tro mig.

 

[FreeLou]

Jag kan nog i många fall bete mig lite som din vän, även om det är väldigt sällan nuförtiden som jag tackar ja till att ses om jag inte är helt säker på att jag har tid. Tidigare hände det dock ganska ofta att jag tyckte att jag hade hur mycket tid som helst till att umgås framåt i helgen om vi pratade i veckan, men sen när det började dra ihop sig blev det omöjligt med tanke på djur, skola, jobb, eller oförutsedda händelser. Hade även en lång period av djup nedstämdhet och ville gärna vara för mig själv.

Idag blir jag sällan inbjuden på fest av mina närmaste vänner, men vi har istället en annan typ av relation. Dom vet att jag finns där när det verkligen gäller, men att ses för en festlighet på lördagskvällen finns det sällan tid för. Detta gör att det är svårt med nya relationer i mitt liv, då man ständigt känner att man gör sin omgivning besviken. Även om jag inte alltid har saker inplanerat är det viktigt för mig med egentid också och i de fallen är det lättare att prata i telefon en halvtimme än att ses irl.

Nu känner du din vän, vilket jag inte gör, men kanske finns det annat bakom? Förhoppningsvis gör inte denne så mot dig för att såra, för då tycker jag man ska fundera över vad man får ut av relationen.

Vissa verkar vara snabba med kommentarer som "en sådan vänskap skulle jag bryta upp ifrån direkt". Jag är tacksam över att mina vänner kan se längre än så och vet om att jag älskar dom högt, trots att jag mycket sällan har tid för artighetsvisit.

Du vet nog bäst själv om det är värt det eller ej.

 

[L8P8]

Jag kan nog i många fall bete mig lite som din vän, även om det är väldigt sällan nuförtiden som jag tackar ja till att ses om jag inte är helt säker på att jag har tid. Tidigare hände det dock ganska ofta att jag tyckte att jag hade hur mycket tid som helst till att umgås framåt i helgen om vi pratade i veckan, men sen när det började dra ihop sig blev det omöjligt med tanke på djur, skola, jobb, eller oförutsedda händelser. Hade även en lång period av djup nedstämdhet och ville gärna vara för mig själv.

Idag blir jag sällan inbjuden på fest av mina närmaste vänner, men vi har istället en annan typ av relation. Dom vet att jag finns där när det verkligen gäller, men att ses för en festlighet på lördagskvällen finns det sällan tid för. Detta gör att det är svårt med nya relationer i mitt liv, då man ständigt känner att man gör sin omgivning besviken. Även om jag inte alltid har saker inplanerat är det viktigt för mig med egentid också och i de fallen är det lättare att prata i telefon en halvtimme än att ses irl.

Nu känner du din vän, vilket jag inte gör, men kanske finns det annat bakom? Förhoppningsvis gör inte denne så mot dig för att såra, för då tycker jag man ska fundera över vad man får ut av relationen.

Vissa verkar vara snabba med kommentarer som "en sådan vänskap skulle jag bryta upp ifrån direkt". Jag är tacksam över att mina vänner kan se längre än så och vet om att jag älskar dom högt, trots att jag mycket sällan har tid för artighetsvisit.

Du vet nog bäst själv om det är värt det eller ej.

Problemet är ju, som jag ser det, inte att de inte ses, utan att vännen lovar att komma men sedan bara uteblir. Tackar man ja till att ses, men upptäcker att man inte har tid, så tycker jag att det tillhör normalt hyfs att meddela det så fort man upptäcker det. Att bara utebli är bara taskigt, speciellt om man ska föreställa goda vänner.

 

[FreeLou]

Det har du helt rätt i L8P8.