Lizans
Trådstartare
Vet egentligen inte vad jag vill med den här tråden, mer än att skriva av mig...
Men så här är det:
Jag/vi har en person som bor nära i bostadsområdet jag bott i till och från i mer än 30 år. Hen har alltid haft Rottweiler/s och de har samtliga agerat aggressivt i koppel (utan koppel har jag aldrig sett dem) gentemot omvärlden. Hen har numera bara en hund, som gissningsvis är i treårsåldern och likt sina föregångare står på bakbenen och vrålar så fort den ser någon annan hund. Ägaren har svårt att hålla hunden och "alla" hundägare i området väljer att byta sida av gatan/ta annan väg när man möts. Mina hundar bryr sig inte ett dugg utan knallar förbi i slakt koppel men jag undviker oftast av naturliga skäl att mötas på begränsad yta. Det brukar lösa sig då jag vänder när hen kommer (hen brukar ropa och be om det) eller att hen ofta när hen ser en annan hund snabbt går av vägen en bit.
Idag möttes vi dock på en väg jag var "tvungen" att gå. Hen ropar något och springer ut på gräsmattan en bit, hens hund står som vanligt på bakbenen och gör (halvdana) utfall. Jag hör inte vad hen ropar, frågar "va?" Och knallar på längs tänkt rutt. När vi "möts" får hen ett utbrott och skriker att jag utmanar hen och att hens hund ogillar mina då en av dem bet hens hund när den var liten??? Mina hundar har aldrig bitit någon annan hund (med undantag av att omplaceringen en gång nafsat den äldre över ett byte i trängd situation) och ingen av dem har någonsin hälsat på hens hund. Jag upplyser om att hen minns fel, mina hundar har inga aggressioner mot andra hundar eller något överhuvudtaget och att de aldrig varit nära hens hund. Hen eskalerar och säger att det kan inte jag veta då jag inte var där(?) och fortsätter härja om att jag vägrar "erkänna" och att om jag vill ha en fight så kan hen släppa sin hund så får vi se vem som vinner.
Eh, nä det tycker jag vore mycket olämpligt men om hen framhärdar så blir det hen som får betala räkningarna. Väljer dock att avlägsna oss. Känns inte bra. Inser att människan inte mår så bra och att hen har jobbigt med sin hund MEN ogillar att hen har fått för sig att hens idé är sanning samt att hen faktiskt på allvar verkade fundera på att släppa hunden.
Ville som sagt inget särskilt mer än att få lite nyanserade tankar omkring hur jag bäst bemöter sådana uttalanden/hot. Gå över och snacka utan medhavda hundar? Strunta i det? Alltid gå omvägar? Skita i hen och glatt knalla förbi?
Men så här är det:
Jag/vi har en person som bor nära i bostadsområdet jag bott i till och från i mer än 30 år. Hen har alltid haft Rottweiler/s och de har samtliga agerat aggressivt i koppel (utan koppel har jag aldrig sett dem) gentemot omvärlden. Hen har numera bara en hund, som gissningsvis är i treårsåldern och likt sina föregångare står på bakbenen och vrålar så fort den ser någon annan hund. Ägaren har svårt att hålla hunden och "alla" hundägare i området väljer att byta sida av gatan/ta annan väg när man möts. Mina hundar bryr sig inte ett dugg utan knallar förbi i slakt koppel men jag undviker oftast av naturliga skäl att mötas på begränsad yta. Det brukar lösa sig då jag vänder när hen kommer (hen brukar ropa och be om det) eller att hen ofta när hen ser en annan hund snabbt går av vägen en bit.
Idag möttes vi dock på en väg jag var "tvungen" att gå. Hen ropar något och springer ut på gräsmattan en bit, hens hund står som vanligt på bakbenen och gör (halvdana) utfall. Jag hör inte vad hen ropar, frågar "va?" Och knallar på längs tänkt rutt. När vi "möts" får hen ett utbrott och skriker att jag utmanar hen och att hens hund ogillar mina då en av dem bet hens hund när den var liten??? Mina hundar har aldrig bitit någon annan hund (med undantag av att omplaceringen en gång nafsat den äldre över ett byte i trängd situation) och ingen av dem har någonsin hälsat på hens hund. Jag upplyser om att hen minns fel, mina hundar har inga aggressioner mot andra hundar eller något överhuvudtaget och att de aldrig varit nära hens hund. Hen eskalerar och säger att det kan inte jag veta då jag inte var där(?) och fortsätter härja om att jag vägrar "erkänna" och att om jag vill ha en fight så kan hen släppa sin hund så får vi se vem som vinner.
Eh, nä det tycker jag vore mycket olämpligt men om hen framhärdar så blir det hen som får betala räkningarna. Väljer dock att avlägsna oss. Känns inte bra. Inser att människan inte mår så bra och att hen har jobbigt med sin hund MEN ogillar att hen har fått för sig att hens idé är sanning samt att hen faktiskt på allvar verkade fundera på att släppa hunden.
Ville som sagt inget särskilt mer än att få lite nyanserade tankar omkring hur jag bäst bemöter sådana uttalanden/hot. Gå över och snacka utan medhavda hundar? Strunta i det? Alltid gå omvägar? Skita i hen och glatt knalla förbi?