Hur hantera all 4-åringens gråt...?

[Lupino]

Vi har väldiga problem med vår 4,5-åriga dotter. Problemen visar sig i att hon gråter (inte stillsamt, utan rejält) en stor del av dagarna. Gråten kommer när hon inte får som hon vill. Hon gråter även väldigt mycket om hon slår sig (fast det tillsynes inte borde göra så fasligt ont). Gråten som kommer när hon inte får som hon vill kan hålla i sig i 5-15 minuter ungefär.

Dessa gråtperioder frestar på hela familjen rätt mycket. Orsaken till ett anfall kan vara så litet som att lillasyster får sin smörgås först.

Hur tacklar man sånt här. Innan lillasyster fanns (lillasyster är 2) tröstade jag henne ALLTID direkt om hon var ledsen oavsett orsak. Nu när lillasyster finns så tröstar jag inte alltid stora tjejen direkt (att hon blir ledsen beror t.ex ofta på att det är lillasysters tur att t.ex få sitta i knät och då kan jag ju självklart inte avbryta det för att storasyster gråter för just det).

Mycket gråt kommer i sambandet mellan mig och barnen (vem som ska bli buren, sitta i knät, gå först, få välja först och så). Storasyster kan ha suttit/varit med mig en hel förmiddag och när då det blir tid för lillasyster att få sitta i mitt knä så låter det "jag får ALDRIG vara hos dig mamma" och så blir det en sån där gråtscen igen.

Jag har funderat över om storasyster behövt spendera mer egentid med mig, men upplever att det blir ännu värre efteråt (mer mammig).

Min man blir tokig på gråten och säger till henne att sluta gråta samt bär undan henne. För min del känns det helt fel, för vilken utomstående kan avgöra hur ledsen (och hur länge) någon får bli? Samtidigt känner jag själv att det inte känns rimligt att hon ska gråta 50% av tiden (känns som hon gör det i alla fall).

Någon som har några tips om hur man ska hantera situationen eller om det finns något bra att läsa.

 

[lillamyggan]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Hm....
När min snart 4 åriga tjej ramlar så gråter hon också jätte mycket även fast det inte borde göra direkt ont. Sån har hon alltid varit. Det som funkar bäst där är att trösta helt enkelt. Hålla om, bekräfta att ja jag såg att du ramlade och slog i knät ja, stackars knät jag blåser lite på det. Sen kan man avleda. Skoja lite om vilken dum tröskel det var som var i vägen, fy på den. Nä nu blev tröskeln ledsen för den menade ju inte att vara i vägen.... osv och då brukar hon börja skratta och så kan hon leka vidare.

När det gäller gråten för att få din uppmärksamhet när du är med lillasyster skulle jag kanske säga till henne. Jag ser att du är ledsen och vill vara med mig men nu är det lillasysters tur. Kanske du kan hjälpa pappa duka eller nått sånt så kommer jag och tittar sen. Jag har en liten bebis också och även om min stora tjej inte är det minsta avundsjuk så brukar jag säga till bebisen (jag vet att han är för liten för att förstå men vad jag vill är att stora tjejen ska höra att nu är hon i centrum) att nu får du sitta lite i vippan ett tag och titta på oss för nu ska jag leka lite med storasyrran. Kanske hjälper din stora tjej om hon hör att du säger till lillasyster att nu ska du vara med henne.

Ja, jag vet inte, hoppas det blir bättre.

 

[uva]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Du kan säkert få klokare svar av andra än av mig, mitt barn är både yngre och syskonlöst så vi har inte haft samma problem, men jag tänkte skriva hur ditt inlägg får mig att tänka i alla fall:

Min första tanke är - vet du säkert att hon är (bara) ledsen? De situationer som du beskriver låter för mig som att hon också skulle kunna vara arg och/eller avundsjuk.
Min andra tanke är att det känns som att en klok grundstrategi är att bekräfta känslan: "Jag hör att du är ledsen/arg/xxx nu", och att detta "synliggörande" i sig är en sorts tröst, även om den inte innebär att gråten upphör lika snabbt som om du släppta allting du hade för händerna och sprang henne till undsättning.
Min tredje tanke är att man kan försöka erbjuda en hanteringsstrategi: "Jag hör att du är ledsen. Lillasyster behöver få sitta i mitt knä nu, men jag vill gärna att du kommer och sitter bredvid oss och håller mig i handen, då brukar det kännas bättre".

Jag vet att jag har läst ett svar av Jesper Juul rörande syskonrivalitet (fast om mindre barn) som jag tyckte var bra, ska undersöka om jag kan hitta den... Och se om den har någon bäring på er situation.

 

[uva]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Hittade den! Det rör en annan typ av konflikter, och som sagt mindre barn, men jag länkar ändå http://www.viforaldrar.se/artiklar/2007/02/01/jesper-juul-coachar/

 

[Lupino]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Du kan säkert få klokare svar av andra än av mig, mitt barn är både yngre och syskonlöst så vi har inte haft samma problem, men jag tänkte skriva hur ditt inlägg får mig att tänka i alla fall:

Min första tanke är - vet du säkert att hon är (bara) ledsen? De situationer som du beskriver låter för mig som att hon också skulle kunna vara arg och/eller avundsjuk.
Min andra tanke är att det känns som att en klok grundstrategi är att bekräfta känslan: "Jag hör att du är ledsen/arg/xxx nu", och att detta "synliggörande" i sig är en sorts tröst, även om den inte innebär att gråten upphör lika snabbt som om du släppta allting du hade för händerna och sprang henne till undsättning.
Min tredje tanke är att man kan försöka erbjuda en hanteringsstrategi: "Jag hör att du är ledsen. Lillasyster behöver få sitta i mitt knä nu, men jag vill gärna att du kommer och sitter bredvid oss och håller mig i handen, då brukar det kännas bättre".

Jag vet att jag har läst ett svar av Jesper Juul rörande syskonrivalitet (fast om mindre barn) som jag tyckte var bra, ska undersöka om jag kan hitta den... Och se om den har någon bäring på er situation.

Jag tror absolut det är både ilska och avundsjuka inblandat (det senare endast när "konflikten" berör lillasyster). Oavsett vad hon egentligen är, så kommer det alltså ut i form av gråt. Ibland händer det att hon bara är arg också, men tårarna är alltså den vanligaste reaktionen.

Du har goda ideer, men jag tycker mig redan göra de saker du beskriver.

När hon är ledsen duger inget annat än att jag ska ägna mig åt henne till 100%, hon kan inte ens acceptera att dela knät med lillasyster i de där fallen.

Jag har inte kollat in länken än, men kan meddela att denna gråt kanske var än värre när lillasyster var ny, vi hade ett rent helvete där pappa var värd absolut noll och jag var tvungen att försöka hålla båda barnen nöjda (men där lillasyster fick företräde när det behövdes). Båda barnen är extremt mammiga kan tilläggas.

 

[Lupino]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Tack för dina tankar! Skönt också att höra om att det finns fler som gråter för småsaker. Jag har med storasystern redan från början gått inför att aldrig säga "det gick bra" om hon ramlat, utan alltid frågat "hur gick det?" och ynkat med henne om det behövts. Har funderat ibland om det har påverkat henne att bli så gråtig?

Skönt ni inte har problem med avundsjuka!!

 

[lingonben]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Fast vår store (4 år 3 mån) har gått från icke-gråtig till tokhumörgråtig under våren, så jag tror inte nödvändigtvis det är ni som gjort henne sån. Vi har trott det är en åldersgrej iallafall, för det har inte skett några andra förändringar här. Fast jag har inga bra tips på hur man hanterar det, vi tycker så himla synd om honom och vet inte riktigt vad vi ska göra Hans värld rasar verkligen samman när det börjar ösregna så att vi måste vänta lite med att gå till lekplatsen, eller att vi råkar ge honom något som han ville plocka upp själv, eller vadsomhelst. Att småsyskonet får mackan först är precis en sån grej som hade kunnat utlösa en gråtstorm här. Vi försöker trösta i famnen, och prata om det sen, både vad som han blev ledsen över och varför det blev så (regnet etc) Undrar hur puberteten blir eftersom vi redan har smällidörren-gråtapåsängenutbrott nu...

 

[Mabuse]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Tack för dina tankar! Skönt också att höra om att det finns fler som gråter för småsaker. Jag har med storasystern redan från början gått inför att aldrig säga "det gick bra" om hon ramlat, utan alltid frågat "hur gick det?" och ynkat med henne om det behövts. Har funderat ibland om det har påverkat henne att bli så gråtig?

Skönt ni inte har problem med avundsjuka!!

Jag tror att det kanske kan påverka. En variant på "det gick bra!" som jag brukar använda är att uppmuntra och peppa när barnet ramlar, men ändå reser sig igen och fortsätter (givet såklart att man inte gjort sig illa på allvar). Och sen när man ser att barnet är ok säga "det gick bra!" för att bekräfta liksom. Alltså att se och bekräfta att barnet ramlade, men peppa att inte ge sig, utan på det igen så att säga.

Kanske försöka hitta lägena (om det finns såna) att berömma storsyster när hon inte bryter ihop för att lillasyster får sin smörgås först, snarare än att banna henne när hon gör det?

 

[Sunshine]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Det ar jobbigt att vara liten och behova dela med sig - att lara sig det ar bland det svaraste som finns

Jag har tacklat detta med mina tvillingar (nu 3.5) valdigt lange, och har funnit att en positiv uppmuntrande attityd ar viktigast av allt for det smittar av sig pa barnen. Och sa vara konsekvent.

Om din dotter t.ex. grater for att det ar lillasysters tur att sitta hos dig, sa sager du (i glad och bestamd ton): "Du lekte med mig hela morgonen och nu ar det lillasysters tur en stund! Sedan blir det din tur igen!". Hall sedan fast vid det, och var noga med att ge stora flickan tid sedan precis som du sagt. Forsok aktivera henne under tiden hon maste vanta, hon kanske kan hjalpa till med nagot sa hon kanner sig delaktig? Om hon bara grater, skulle jag ignorera det totalt.
Graten ar hennes satt att uttycka sig just nu, och ju mer du bejakar det desto mer kommer du att fa av den varan. Du maste lara henne andra satt att uttrycka sig pa, helst genom att satta ord pa kanslorna.
Det har iaf hjalpt mina barn enormt. Nar vi har tjatiga gratiga dagar brukar jag satta mig ner och forklara att om man bara grater far man ingenting, men om man talar om vad man vill sa kan vi prata om det - givetvis maste de fortfarande dela med sig men det ar otroligt hur mycket det hjalper att barnen kan satta ord pa det de kanner, och fora en dialog. Och om de inte lyssnar utan bara skriker sa far de val gora det da - men da gar jag och gor nagot annat for det ar helt omojligt att fa ut nagot positivt just da. Det enda som skulle hjalpa ar att ge efter och gora som barnet vill. Det AR inte farligt att lata barnen vara lite ledsna ibland, de maste fa vara ledsna ibland, eller arga, eller vad det nu ar.

Vad galler grat vid fall osv, sa ar jag inne pa Mabuses linje - jag har nog aldrig ynkat mina barn, om de inte gjort sig ordentligt illa forstas. Speciellt min ena ar at det gratiga hallet sa dar har det varit extra viktigt att inte ynka.

 

[lillamyggan]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Ang "ynka" sina barn. Jag tycker inte heller att man ska ynka och tycka synd om småsaker. Däremot tycker jag att man ska trösta när någon är ledsen. Om jag slår tån i stolen och det gör ont och min man skulle säga. Äsch, det gick bra, så skulle jag nog bli sur på honom. Vad vet han om hur ont jag har i tån. Därav anser jag att det är fel att säga likadant till sina barn. Det kanske inte gjorde ont men barnet kanske blev rädd. Sen försöker jag inte förstärka eller öka på gråten utan trösta om det behövs och sedan försöka bryta det eftersom min dotter kan älta småsaker i evighet.

 

[Sar]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Tack för dina tankar! Skönt också att höra om att det finns fler som gråter för småsaker. Jag har med storasystern redan från början gått inför att aldrig säga "det gick bra" om hon ramlat, utan alltid frågat "hur gick det?" och ynkat med henne om det behövts. Har funderat ibland om det har påverkat henne att bli så gråtig?

Skönt ni inte har problem med avundsjuka!!

Jag är fullkomligt allergisk mot att man behandlar barn annorlunda än vuxna när de slår sig. Jag resonerar så här att om ett barn passar på att gråta lite extra efter att det slagit sig så har den antagligen ett behov av extra närhet.
Vi har gjort samma sak som dig och har väldigt "ogråtiga" barn.

En bekant har en son som gråter sällan men oerhört höggljutt (tårarna formligen sprutar) när det väl händer så jag tror man gråter olika helt enkelt.

De flesta barn köper rättvisa, sker gråten p.g.a. avundsjuka så får man nog vara ytterst tydlig med att berätta att det faktiskt är lillasysters tur. Du fick mackan först igår, idag är det hennes tur.
Blir det ändå gråt hade jag bekräftat den (jag ser att du är ledsen men det är så här det är, det måste vara rättvist) men inget mer.

 

[Sunshine]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Sjalvklart trostar man om nagon ar ledsen, aven om de inte gjort sig illa. Min ena dotter ramlade t.ex. av sin ponny haromdagen, hon gjorde sig inte illa (foll fran lag hojd pa langt mjukt gras) men hon blev radd. Sa givetvis trostades hon! Men mer pa en "oj tank sa tokigt, men det gick ju bra!" niva.

Men daremot gor jag inte sa stor affar av ett barn som t.ex. snubblar omkull . Gick det bra, sa ar det "pa't igen" eller hur Mabuse nu uttryckte det

 

[uva]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

När hon är ledsen duger inget annat än att jag ska ägna mig åt henne till 100%, hon kan inte ens acceptera att dela knät med lillasyster i de där fallen.

Hon gör det inte nu - men kanske på sikt?

Oavsett hur du väljer att bemöta hennes gråt nu, så har jag svårt att se att något sätt skulle få henne mindre ledsen. Det bästa man kan hoppas på, tänker jag, är att hjälpa henne att hitta ett "mognare" sätt att hantera sakerna som gör henne ledsen, så att de därmed "krymper bort" med tiden. Då blir den huvudsakliga frågan att hitta ett sätt att hantera det när det händer som man själv tror på, även om det inte ger utslag de första femtioelva gångerna.

 

[cirkus]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

När hon är ledsen duger inget annat än att jag ska ägna mig åt henne till 100%, hon kan inte ens acceptera att dela knät med lillasyster i de där fallen.

Jag hade nog gjort olika beroende på varför hon var ledsen. För mig hade det varit oacceptabelt att lillasyster ska flytta på sig hela tiden. Fast jag förstår att det är skitsvårt.

 

[Lupino]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Kloka tankar. Men när hon är sådär ledsen är hon inte direkt kontaktbar. Lämnar jag rummet så kommer hon efter (vill sitta typ i dörröppningen till det rum jag är i). Det gör det tufft för oss andra att få något vettigt gjort under dessa perioder (vare sig det är hushållssysslor eller umgänge).

Men samtidigt som jag tycker det är jobbigt för egen del, så tycker jag så synd om henne som ska behöva vara så ledsen...

 

[Lupino]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Jag hade nog gjort olika beroende på varför hon var ledsen. För mig hade det varit oacceptabelt att lillasyster ska flytta på sig hela tiden. Fast jag förstår att det är skitsvårt.

Det är säkert oacceptabelt, men samtidigt tänker jag att lillasyster inte vet något annat. Storasyster är dock mycket medveten om vad hon förlorade när lillasyster föddes.

Det är säkert fel, men för husfridens skull låter jag storasyster göra en del saker som kanske inte är 100% rättvisa (t.ex vara snabb och slinka ner i mitt knä när hon uppfattar att lillasyster är på väg dit, då låter jag det bero om lillasyster inte har några synpunkter på det).

Tyvärr vaknar barnen väldigt tidigt om morgnarna och det spelar också in på allas humör och ork.

 

[Lupino]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Hon gör det inte nu - men kanske på sikt?

Oavsett hur du väljer att bemöta hennes gråt nu, så har jag svårt att se att något sätt skulle få henne mindre ledsen. Det bästa man kan hoppas på, tänker jag, är att hjälpa henne att hitta ett "mognare" sätt att hantera sakerna som gör henne ledsen, så att de därmed "krymper bort" med tiden. Då blir den huvudsakliga frågan att hitta ett sätt att hantera det när det händer som man själv tror på, även om det inte ger utslag de första femtioelva gångerna.

Ja, men frågan är hur hon "borde" agera? Jag har sagt till henne att det är helt ok att bli både arg och ledsen, men att man då kan gå undan någonstans själv och vara där tills det känns bättre. Är det en rimlig väg?

 

[Lupino]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Jag är fullkomligt allergisk mot att man behandlar barn annorlunda än vuxna när de slår sig. Jag resonerar så här att om ett barn passar på att gråta lite extra efter att det slagit sig så har den antagligen ett behov av extra närhet.

Innan jag fick barn så hade jag fått kunskap att man inte skulle göra någon grej när barn ramlar. Men så läste jag en artikel i Svenska dagbladet om att man dels ska behandla barn som vuxna i såna här fall (precis som du skriver) vilket när man tänker efter känns logiskt. Men dels stod det att man gjorde barn känslokalla om man lär dem att det inte är ok att visa känslor t.ex vid ett fall. Detta att jag ynkat har sen nog mest berott på att jag nog själv skulle tyckt det känts skönt om det varit jag dom gjort mig illa.

Vi har gjort samma sak som dig och har väldigt "ogråtiga" barn.

Skönt att höra!

 

[uva]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Ja, men frågan är hur hon "borde" agera? Jag har sagt till henne att det är helt ok att bli både arg och ledsen, men att man då kan gå undan någonstans själv och vara där tills det känns bättre. Är det en rimlig väg?

Känns det som en rimlig väg för dig?

Jag tror inte att jag själv skulle välja att be barnet att gå iväg som "standardlösning", även om det är jobbigt att höra på hysterisk gråt. Då skulle jag nog hellre säga att det är okej att vara ledsen, att man kan bli jätteledsen när saker inte går som man vill men att det är så ibland. Att det är okej att gå undan om det känns jobbigt men att det också går bra att vara i närheten och att jag gärna håller handen/klappar på huvudet/vad som nu går att göra som är tröstande men som ändå inte förändrar det faktum att det är lillasysters tur att sitta i knät, och att det alltid går att prata om vad som hände när man lugnat ner sig. Eller att det är okej att vara arg, att man ibland är så arg att man nästan exploderar, att det då kan vara skönt att gå undan eller avreagera sig fysiskt (springa ett varv runt huset, vad vet jag), och att jag gärna pratar om vad som hände när barnet lugnat ner sig. För "borde"-agerandet som jag ser det, är nog att till slut komma till att i fler och fler fall kunna sätta ord på vad som känns fel istället för att börja gråta/skrika etc etc.

 

[cirkus]

Sv: Hur hantera all 4-åringens gråt...?

Det är en knivig sits du har, men jag uppfattar det som att storasyster ganska medvetet vinner mark och om det är så kommer nog inte dina bekymmer bli mindre med tiden, snarare tvärt om, hon kommer inte bli större och mer resonabel utan större och vara mer krävande.

Jag tycker att uva har bra idéer här i inlägget ovanför !

jag tror att egentligen är detta hennes sätt att vara trotsig, jerseyko har en tråd om sin trotsiga 4-åring och han har ett annat uttrycksätt, men bägge två har gemensamt att de just vinner mark och tillskansa sig uppmärksamhet på någon annans bekostnad, jag tror att det är viktigt att sätta gränser men också att visa alternativ till vad-det-nu-kan vara (som att slinka ner i mammas knä när man SER att lillasyster är på väg)