Hur hälsar ni på er hund och hur får andra hälsa?

[Hyacinth]

Jo, andra som vill hälsa förvarnas om att hon studsar och får välja om de vill hälsa eller inte.
Vänner väljer om de vill hälsa lika översvallande tillbaka eller om de ignorerar tills hon lugnar sig.

 

[Monstermom]

Det har aldrig varit OK att hoppa så, det låter som du tror att vi uppmuntrat beteendet fram tills nu och plötsligt ändrat oss?

Om jag puttar ner vid hopp och belönar när de håller sig på marken, då förstår jag inte varför de skulle bli luddigt?

Du får ursäkta mig men du har nog en mer komplicerad hundsyn än mig, men absolut ska jag tänka på att "leda om" energin.

Jag vet inte riktigt vad det är jag ska ursäkta? Men visst, varsågod du är ursäktad...

Jag är säker på att beteendet att hoppa har lönat sig, annars hade hundarna inte utfört det. Det betyder däremot inte - som jag skrev - att jag tror att ni avsiktligt tränat in det och sedan ändrat er nu.

Knuffa ner när de hoppar och belöna när de är på marken låter som ungefär det minst effektiva av två världar, men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara problemet bättre så jag släpper det. Men jag vill understryka att jag tycker det är tråkigt i all sorts träning, alltså inte specifikt du och dina hoppande hundar här, när man börjar straffa etablerade beteenden och förväntar sig att hunden ska hitta rätt själv genom att förbjuda det som är fel. Det är skitsvårt, det kostar i framtida nyinlärning, och det är orättvist.

 

[TeamLundVer]

Loppan har lätt för att tagga upp sig och svårt att lugna ner sig så v har bytt den vanliga komma hem hälsningen mot att be henne lägga sig i sängen. Sedan sätter jag ner det jag har i händerna, sätter mig i sängen bredvid henne och myser.

Med gäster kan vi göra som vanligt om vi inte blir för många isf tar vi ut henne på en kort promenad så att gästerna är här när hon kommer hem

 

[Tonto]

Mina hundar får bara hälsa på folk som tycker om hundar som hoppar. Rollo ålar sig och vill gnugga huvudet mot folk. Tonto hoppar som en tok, har man tur så slipper man näsblod.

 

[Emuliiaa]

Jag vet inte riktigt vad det är jag ska ursäkta? Men visst, varsågod du är ursäktad...

Jag är säker på att beteendet att hoppa har lönat sig, annars hade hundarna inte utfört det. Det betyder däremot inte - som jag skrev - att jag tror att ni avsiktligt tränat in det och sedan ändrat er nu.

Knuffa ner när de hoppar och belöna när de är på marken låter som ungefär det minst effektiva av två världar, men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara problemet bättre så jag släpper det. Men jag vill understryka att jag tycker det är tråkigt i all sorts träning, alltså inte specifikt du och dina hoppande hundar här, när man börjar straffa etablerade beteenden och förväntar sig att hunden ska hitta rätt själv genom att förbjuda det som är fel. Det är skitsvårt, det kostar i framtida nyinlärning, och det är orättvist.

Så vad är det DU hade gjort som hade fått hunden att känna sig mindre "straffad" då?

 

[Fruentimber]

Så vad är det DU hade gjort som hade fått hunden att känna sig mindre "straffad" då?

Släck ut beteendet och visa vad ni vill att hundarna gör istället. Lär in ett nytt beteende.

 

[Migo]

Mina hundar är glada när jag kommer hem och jag skulle inte kunna tänka mig att "straffa" dem genom att ignorera dem då. Hur skulle du själv må om någon du älskar av hela ditt hjärta ignorerar dig när du visar din glädje över att träffas?
Jag hälsar både verbalt och fysiskt, helt beroende på hur glada hundarna är. Jag tänker liksom inte i mitt umgänge med hundarna, utan tar allt precis som det faller sig naturligt. Hundar är enkla och logiska varelser. Det blir jobbigt och ganska konstlat att bara göra genomtänkta saker i spontana situationer...

Fast alltså... Det finns ju grader i helvetet. Jag hälsar hjärtligt på mina hundar när vi varit isär, både fysiskt och med rösten. Däremot är jag noga med att inte varva upp dem mer än de gör av sig själva, just för att jag vet att det är en ras som har lätt att åka högt upp i stress. Det är alltså inte en massa tjoande och viftande från min sida.

Min pappa tycker också att han hälsar hjärtligt och spontant, men av nån anledning drar han upp främst den äldste till en sån upphetsningsnivå att hunden nästan vibrerar sönder.

Det går att stressa upp fem glada border collies precis hur mycket som helst, om man inte tänker sig för...

 

[Migo]

Så vad är det DU hade gjort som hade fått hunden att känna sig mindre "straffad" då?

Be hunden om något som du kan belöna istället. Säg "sitt" och klappa om den när den sitter tex.

 

[Monstermom]

Så vad är det DU hade gjort som hade fått hunden att känna sig mindre "straffad" då?

Lärt in beteendet jag vill ha. Istället. Och släckt ut hoppandet om nödvändigt (finns det ett tydligt, bekant beteende som ger önskat utfall istället går det faktiskt snabbt), eller bara förekommit det. Jag vet inte hur jag varit otydlig, men det är vad jag menat hela tiden: lär hundarna vad du vill att de ska göra.

 

[LaMagia]

Fast alltså... Det finns ju grader i helvetet. Jag hälsar hjärtligt på mina hundar när vi varit isär, både fysiskt och med rösten. Däremot är jag noga med att inte varva upp dem mer än de gör av sig själva, just för att jag vet att det är en ras som har lätt att åka högt upp i stress. Det är alltså inte en massa tjoande och viftande från min sida.

Min pappa tycker också att han hälsar hjärtligt och spontant, men av nån anledning drar han upp främst den äldste till en sån upphetsningsnivå att hunden nästan vibrerar sönder.

Det går att stressa upp fem glada border collies precis hur mycket som helst, om man inte tänker sig för...

Som sagt, jag tänker liksom inte på hur jag gör, eftersom jag på något sätt samagerar med mina hundar. Jag har några som t ex nyps när de är glada och då går ju hälsningen ut på att hälsa utan att hunden kommer åt att nypas. Jag skulle aldrig drömma om att bli arg på ett smärtsamt nyp, eftersom det är utdelat av ren kärlek.

 

[AraSlei]

I vårt hem blir det kaos när någon kommer hem
Ladda hämtar saker, hoppar och härjar runt. Otis hämtar saker, skäller, hoppar, härjar runt.
Floyd är lugnast hittills (kanske för att han blir totalt nermejad av de andra än så länge om han hamnar i vägen? ), men hoppar också lite. När jag kommer hem tjuter han dessutom som en stucken gris, den lille mattegrisen
Oftast brukar jag släppa ut dem direkt, så de härjar av sig det värsta inomhus.
Eventuella gäster förvarnas om att hundarna hoppar, vill de inte det så tar jag undan dem när det kommer folk och så får de hälsa lite senare när de är lugnare.

Kommer jag med matkassar brukar jag släppa ut dem, stänga dörren, ställa ifrån mig grejerna på ett säkert ställe och sedan släppa in dem igen för att köra hälsningskalaset.
Eftersom att de varvar upp varandra så bra så brukar jag hälsa lugnt på dem, de är glada nog ändå

 

[Sel]

Här hälsas det entusiastiskt från alla håll! Pussas och kramas - fast mest möter de mig i dörren och springer sedan in i köket eftersom man får middag där när matte kommer hem från jobbet. Är det en annan tid på dagen hoppar och pussar terriern medan shiban river ut en gammal strumpa eller något annat olämpligt att stoltsera med!
Främlingar får bara komma in i mitt hus enligt avtalad tid och då skickar jag oftast upp vakthunden (shiban) i soffan där hon får sitta en stund tills de kommit in ordentligt och det är dags att nosa - då ber jag gästen ignorera henne. Annars är våra rutiner väldigt okomplicerade. Vi är glada att se varandra hela familjen och visar det som det passar. Fyrbenta som tvåbenta! Ingen överanalysering.

 

[Red_Chili]

Lärt in beteendet jag vill ha. Istället. Och släckt ut hoppandet om nödvändigt (finns det ett tydligt, bekant beteende som ger önskat utfall istället går det faktiskt snabbt), eller bara förekommit det. Jag vet inte hur jag varit otydlig, men det är vad jag menat hela tiden: lär hundarna vad du vill att de ska göra.

Hur tänker du med "släckt ut hoppandet"?
Jag kör ju med att hindra hundarna från att hoppa upp, i den mån jag hinner reagera tillräckligt snabbt. Hinner jag inte så puttar jag ner dem. När de håller tassarna på marken så får de beröm och de får hälsa. Hittills har jag inte upplevt att det på något vis skulle vara otydligt för dem eller så, de har väldigt snabbt lärt sig att de får hälsa så länge de håller tassarna på marken.

 

[linnsan]

Jag ignorerar inte, för det känns elakt. Däremot kan jag slänga ut godis om de är för uppvarvade och samtidigt säga hej lite glatt men lugnt. Oftast så kommer jag in, klappar om dom, gosar lite och sen går vidare. Har jag varit ute en kort stund så märker de knappt att jag kommer, ju längre jag varit borta desto mer intensivt hälsar de. Hanen skriker och tiken kan då skälla ist. Så henne brukar jag hålla tätt intill och gosa lite och hanen kliar jag lite på.

Nu den senaste tiden när det kommit hem människor så har jag tränat på att de INTE får komma fram vid dörren. Sätter alt lägger de en bit innanför och slänger ut godis när jag öppnat till gästen. Vilket gjort att de koncentrerat sig mycket mer på mig det senaste och även hunnit dämpa sig så det hälsas lugnare på gästen. Gäster bryr sig egentligen inte särskilt då det är små hundar. Men jag tränar för framtiden då nästa hund kommer vara större

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om det hoppas lite sålänge de inte är helt hysteriska och skriker och skäller som tokar. Vilket händer väldigt sällan. Men klart de får vara glada

 

[russinbulle]

Tja, vi hälsar hejsan hoppsan
Njae, jag ber dom backa lite tills jag fått in kassar mm och fått av mig skorna, se typ slänger jag mig i sängen och låter dom få hälsa. Hur galna dom blir, beror på om jag varit borta en halvtimma, en timma eller längre När andra kommer så stänger jag oftast grinden till hallen tills folk fått av sig ytterkläderna.....sen är det fritt fram

 

[Monstermom]

Hur tänker du med "släckt ut hoppandet"?
Jag kör ju med att hindra hundarna från att hoppa upp, i den mån jag hinner reagera tillräckligt snabbt. Hinner jag inte så puttar jag ner dem. När de håller tassarna på marken så får de beröm och de får hälsa. Hittills har jag inte upplevt att det på något vis skulle vara otydligt för dem eller så, de har väldigt snabbt lärt sig att de får hälsa så länge de håller tassarna på marken.

Men har de lärt sig att de förlorar något på att hoppa? Det låter som de fortfarande hoppar om du inte är snabb nog?

Efter du lärt in ett annat beteende som leder till det hundarna vill ha kan du släcka hoppandet genom (demonstrativ, ofta) P-. Så om de är ute efter uppmärksamhet/hälsning, och de lärt sig att de får det genom att tex sätta höger tass på vänster fot, men de ändå hoppar ibland av ohejdad vana, då kan du släcka det beteendet genom att tydligt ignorera (och då menar jag ordentligt, bli en staty, blunda, "lämna" dem på något sätt) eller kanske fysiskt lämna dem genom att gå ut igen. Men först måste det finnas ett annat alternativ att ta till, som de är bra på. Annars leker man med frustrationseffekten och får ett hoppande som bara blir värre.

Det är stor skillnad för utsläckning om ett beteende helt slutat fungera eller dragit på sig lite "skräp" (som tex knuffar) också. Den senare varianten släcker inte beteenden, den bara ordnar om prioriteringen. Den operanta utsläckningskurvan är både flackare och stabilare än den klassiska, men även den har såklart frustrationseffekt och spontan återkomst så det är ju inte magiskt på något sätt. Det kräver lite medveten träning, helt enkelt.

 

[Henbane]

Här hemma säger jag och husse "hejhej" samtidigt som vi klär av oss ytterkläderna. Hundarna kommer lunkande och viftar på svansen. Sedan återgår de till sitt.

Däremot är det ju FEST när vi får besök. Ebbot är helt övertygad om att besök är till för att hälsa på honom. Då ljudar han en del och hoppar. Valpen hänger på. Men de som besöker oss är ju förvarnade. Dessutom lugnar sig hundarna väldigt fort.
Nu har vi dock satt upp en barngrind ut till hallen, mest för att skor och post ska få vara ifred. Vet ej om det påverkar hundarnas hälsningsritual när det gäller besökare. Annars är det skit samma - vårt hus, våra regler

 

[Bri]

När jag kommer hem så ställer hon sig och lutar med pannan mot mina ben medans jag gosar med henne. Mycket lågmält. Ibland om hon är jättepigg så kan hon hoppa innan vi gosar. När sambon kommer hem så skäller hon och när hon ser vem det är så går hon och lägger sig igen.

Men när det kommer främmande eller om vi träffar någon ute som hon känner så ska det hoppas och studsas och skällas och krypas upp i famnen typ! Halvt galen! Hon lugnar sig dock efter någon minut.

Någon som har en teori varför hon gör så? Varför blir hon inte helt till sig när vi kommer hem utan bara över "främlingar"? Hatar hon oss?

Så gör vår hund också, hälsar lugnt på oss och vilt på främlingar. Ju mer han känner en person, desto lugnare blir hälsningen. Vet inte vad det beror på, men hoppas det inte är hat

 

[Lena Furberg]

Jag har två salukis som lätt blir galna när det ska hälsas på någon. Om vi tex möter vänner så kan de springa runt och trassla runt så mycket att de i princip river huset och så låter de jättehögt (vilket inte är helt lämpligt då vi bor i lägenhet). Jag upplever också att de blir lättare att lämna om jag inte gör någon grej av att jag kommer hem, så tja, här blir det inga hälsningsceremonier.

När jag lämnar dem hemma så är de instängda i sovrummet, lämnar jag dem hos in mor som vi ofta besöker så är de instängda i vardagsrummet. Jag går inte in till dem om de inte är lugna. Har jag handlat (vanligaste anledningen till att de är hemma själva) så går jag in, packar upp och sedan hälsar vi. Är de bara lugna så sätter jag mig alltid på golvet eller i säng/soffa och så har vi en mysstund för den som vill.

De vet att jag är glad av att se dem och jag vet att de är glada av att se mig, men vi kan ju visa det lite lugnt istället för "riva hela huset och vråla så att grannarnas öron trillar av"

När det gäller besök av vänner så hälsar vi helst utomhus, just för att det blir så stökigt. (De flesta vänner har ju dessutom hund) Icke hundägande personer, hantverkare och liknande släpps in när hundarna är instängda med kompostgaller. När personerna fått av sig ytterkläder och vill hälsa så får hundarna komma ut och vimsa runt, vill personerna inte hälsa så behöver de såklart inte.

Nämen! Jag trodde Salukis var väldigt privata varelser med hög integritet som inte brydde sig om "främlingar" alls? Som snarare skulle tycka det var förolämpande om en okänd kom och försökte klappa på dem. Haha! Där ser man hur lite JAG visste

 

[athena_arabians]

Nämen! Jag trodde Salukis var väldigt privata varelser med hög integritet som inte brydde sig om "främlingar" alls? Som snarare skulle tycka det var förolämpande om en okänd kom och försökte klappa på dem. Haha! Där ser man hur lite JAG visste

Alla salukis jag träffat har definitivt varit glada i hemmamiljö när man kommit dit. Utanför hemmet har de varit lite mer avmätta men inte i nivå med en katt direkt