Nu menar jag inte vilka blodslinjer som helst, men saken är den att även okunniga uppfödare kan få fram stjärnor då aveln ofta är ett lotteri. Naturligtvis är det något säkrare att köpa från vana uppfödare som har en etablerad stostam, men som sagt inget är säkert i aveln även om du avlat hästar i 50 år...
Min granne betäckte sitt sto (reg. i ASVH) med en poppishingst (reg. i ASVH), stoet och ägarens första föl, stoet har inga tävlingsmeriter, ej visad på test, i dag finns den avkomman hos landslagsryttare då den uppmärksammades när den fick 10-10 på 3 årstest i hoppning, en nybörjaruppfödare med tur alltså. En annan jag känner har en stostam med elit i flera led. Vems avkommor är lättast att sälja, jo de från grannstoet som nu haft fem föl där de två senaste gått för över 100.000 kronor. Den vana uppfödaren som nu har 8:e generationen i sin stam får vara glad om denne kan sälja ett föl för 50.000 kronor även om det finns fina meriter i stostammen ( enligt mig är 1,40 hästar bra hästar, men den har ingen landslagsryttare som köpt dem).
Det är ett fritt land, man kan inte bestämma vem som får och inte får föda upp hästar, men det är lite tråkigt när man ser föl med fina stammar annonseras ut för 20-25000:- pga att uppfödaren bara ville ha ett föl och inte har förutsättningar att ha kvar hästen tills den är säljbara vilket oftast är vid 3-4 årsålder, dvs om den nu inte säljs för ett vettigt pris som föl. Dessa förstör marknaden för de som försöker etablera en bestående avelsverksamhet, men det är tyvärr inget man kan göra något åt. Att de förlorar 10-15000:- i rena pengar på ett föl gör kanske inte så mycket, men en som håller på med avel år efter år kan inte sälja sina föl med förlust. Jag tror tyvärr inte att antalet en eller tvågångs uppfödare minskar, snarare verkar trenden vara tvärtom.
Ett annat exempel är att du kan åka ner till Tyskland och köpa ett föl med kända hingstar, såklart inget toppföl, men med stammar som säljer i Sverige. Förra året köpte en jag känner in 5 föl för runt 30.000 kronor styck där, föl som ej blev uttagna till auktioner där utan blev "över", de såldes för 75-100.000 så fort de kom till Sverige, varför, jo det finns någon superpoppishingst i andra eller tredje led, och det säljer. Flera köpare köpte per telefon. Köparna har pengar när det behövs, och fler och fler, kunniga som okunniga, åker ner och köper egna föl. För vem vill inte ha Argentinus, Grannus, Landadel, Corde, Rubinstein eller Donnerhall på nära håll i släktleden, det finns många av dessa i Tyskland, och då verkar kvaliteten på själva individen ej vara det avgörande.
Ovanstående exempel på svenska dumpade priser och utländsk konkurrens gör ännu mer att föl enbart är köparnas marknad och att priserna hålls låga. Jag själv skulle aldrig, som jag skrev, sälja ett föl som jag ej får kostnadstäckning för.