Hur gör man när allt är meningslöst?

[ekra]

Jag vill inte vara snäll mot mig själv, jag förtjänar inte det

Som någon annan skrev så är INTE kärlek och snällhet något man får i utbyte mot att vara duktig eller prestera något. Klart att du "förtjänar" att vara snäll mot dig själv. Bestraffning behöver inte vara en del av livet.

 

[Myrten]

Som någon annan skrev så är INTE kärlek och snällhet något man får i utbyte mot att vara duktig eller prestera något. Klart att du "förtjänar" att vara snäll mot dig själv. Bestraffning behöver inte vara en del av livet.

+1 på den.

Straff är relevant när man bryter mot lagen (och även det kan diskuteras, men det är en annan tråd). Inte annars.

Grundinställning som jag ser det: att försöka vara så snäll mot sig själv och andra som möjligt. Efter mina förutsättningar. Förutsättningarna är olika för alla och även för varje individ beroende på tidpunkt mm

Vi har alla saker som vi har lättare och svårare för. Själv har jag t ex (finns mycket annat!) löjligt svårt för att städa. Problemen är helt irrationella, men jag är närmare femtio så jag har ingen direkt förhoppning om att det out of the blue kommer att ändras. För att motivera mig själv att genomföra den nödvändiga storstädningen kan jag ibland besluta att belöna mig efter utfört verk. Typ "när jag har städat får jag dricka Champagne". Om jag "misslyckas" i min städplan (vilket händer i 75 % av fallen) uteblir belöningen, men något straff träder inte in. För vart skulle det leda?

Generellt sett är straff kontraproduktivt.

 

[Lyan]

Jag brukar försöka utgå från att det räcker med att jag går ut med hundarna och matar marsvinen och allt utöver det är plus, men nu har jag så extremt mycket att göra, dessutom med tidspress att hela mitt huvud är ännu mer kaos än vad det brukar vara. Nu har de dessutom börjat att greja nere i min verkstad igen så jag kan inte måla något förrän till helgen för annars förstör de det för de är inte ett dugg försiktiga med mina grejer, bara slänger åt sidan eller klampar över.
Jag är så trött och full av ångest att jag vet inte var jag ska ta vägen. Men igår såg jag iallafall till att gå långpromenad med hundarna och komma i säng i tid, tog två stesolid för att kunna somna och även om jag har drömt helt jäkla knasigt så fick jag iallafall sova ikapp allting jag inte har sovit på flera dagar

 

[sorbifolia]

Bra att du orkar tänka lite positivt även om du är trött och stressad.

Forsök tänka konstruktivt - om du ändå inte kan måla förrän till helgen så se om du kan slappna av och varva ner lite intill dess. Visst förtjänar du att ta hand om och vara snäll med dig själv! Kram.

 

[Lyan]

Får se vad jag hittar på. Kanske röja upp inne hos marsvinen för där ser ut som en tornado dragit fram. Har inte gjort någonting med dem utan bara gett mat så de är nog i behov av kloklippningar, bad och kel också. Imorgon ska jag och mamma till tippen så det hade ju varit bra att dra fram allting som ska slängas. Har ett gäng fälgar som killen ska ha så kan kanske lämna av dem också då.
The 69 eyes har släppt ett nytt album så jag tänkte att jag skulle pussla lite medans jag lyssnade på det. Hade plockat fram ett 1500-bitars pussel igår kväll men kände inte för att pussla det utan plockade fram det stora pusslet och har nu sorterat ut alla bitar som sitter ihop sedan jag pusslade det sist (orkar inte ha sönder det helt och sedan pussla allt igen för det är så stort och svårt) och glömde plocka bort det andra pusslet och råkade såklart slänga allting från det stora i den lådan så nu har jag 6500 bitar att sortera istället för 5000 Jaja, jag har ju ingen brådska med pusslena iallafall. Brukar pussla för att försöka slappna av och på kvällarna innan jag går och lägger mig. Funkar ibland

 

[DarkInNight]

Förlåt mitt dåliga minne, men har du fått någon hjälp med hur du ska hantera din ångest ?

Var rädd om dig

 

[Lyan]

Idag har jag målat allt utom det rosa för den färgen är slut. Jag målade båda sidorna trots att jag egentligen bara tänkte måla en. Jag och mamma har varit på tippen. Marsvinen har fått klorna klippta och blivit vägda. Killen var inne efter jobbet och hämtade fälgarna och jag blev ordentligt kramad. Jag har inte varit på långpromenad men vi gick och plockade gräs till marsvinen så en lite längre promenad blev det. Jag har ringt fastighetsbolaget och fått ned en elektriker till marsvinsrummet och han höll naturligtvis med om att det var illa med elen men ingen direkt fara, han skulle försöka få igenom att jag får ordentliga armaturer och en strömbrytare på väggen som inte kortsluter allting och skulle försöka fixa det inom ett par veckor.

Med andra ord så har jag varit JÄTTEDUKTIG! Så varför känner jag mig inte nöjd

 

[Lyan]

Jag har också fått veta att trots att man har hantverkare i sin lokal mot sin vilja och utan att veta när de är där så får man vackert acceptera att de har sönder ens saker flera gånger, är allmänt ovarsamma och slarvar, plus att man kan minsann inte förvänta sig att de ska städa efter sig för sådana är hantverkare. Om man som fastighetsbolag har så låga krav och så låga tankar om sina hantverkare så ska man kanske fundera lite på hur man sköter sina fastigheter?

 

[Lovisaleonora]

Med andra ord så har jag varit JÄTTEDUKTIG! Så varför känner jag mig inte nöjd

Det sista kan jag svara på. För att du har lärt dig själv att aldrig vara nöjd och aldrig godkänna något som du själv gjort.

Du har varit jätteeffektiv och jobbat på strukturerat och målmedvetet trots ständigt strul med hantverkare, el och hälsan.

Gå utanför dig själv ett tag och titta på hur du gjorde, det kan du göra om vid ett senare tillfälle.

Du är jätteduktig som kommer ur säng. Nu har du dessutom varit väldigt effektiv och målinriktad med god planering och framförhållning. Bra där!

 

[sorbifolia]

Du är även duktig som faktiskt ser att du varit duktig!

Jag tror att det är svårt för dig att vara nöjd då du inte är van att vara det. Det är en sån sak man måste träna på, så lär man sig det så småningom.

 

[Lyan]

Ja, det är kanske möjligt att det är för att jag inte är van vid att faktiskt göra nytta och vara "duktig", men jag trodde att om jag var nöjd så skulle jag känna mig nöjd. För jag är ju nöjd med vad jag gjorde och tycker att jag var jätteduktig, men jag Känner inte det, det känns bara tomt och stressat.

Idag har har iallafall tagit ledigt och inte gjort något annat än pusslat och nu är jag hos mormor och vi har ätit kinamat och nu sitter vi och tittar på prinsdopet (eller ja, mormor tittar och jag sitter med datorn i knäet, är inte alls intresserad av sådant). Sov alldeles för länge så lär väl inte kunna somna ikväll men som det ser ut nu så känner jag mig iallafall lugn och inte lika full av ångest som den senaste tiden.

 

[Lyan]

Förlåt mitt dåliga minne, men har du fått någon hjälp med hur du ska hantera din ångest ?

Var rädd om dig

Här i tråden har jag fått massor av tips på hur jag ska hantera ångesten, även om jag långt ifrån alltid kommer ihåg dem när jag får ångest. I övrigt vet jag inte om eller vad för hjälp jag har fått.

Tack, ska försöka

 

[Lyan]

Vad tänkte du om henne då?

Jag vet inte, det är så längesedan. Tror att jag drog upp min ärm och visade förbandet, men jag kan ha blandat ihop det med en annan händelse

 

[Lyan]

Att se en massa ärr på armarna har jag gjort flera gånger på kvinnor, både medelålders och unga. Jag frågar aldrig, om inte personen själv tar upp det, men jag brukar tänka att de är väldigt väldigt modiga som vågar visa ärren och en fantastisk förebild för alla oss med psykisk ohälsa.

Så tänker jag också. Om jag tänker något alls. Oftast tänker jag inget alls faktiskt. Noterar att hen har skurit sig med en viss igenkänningsfaktor och sen är det inte så mycket mer med det. Det är ett faktum, och jag lägger inte så mycket värdering i det.

Jag brukar svara "skurit mig". Det brukar sätta stopp för fortsatta frågor. En gång har en person (som inte är inom vården) frågat mer, det var en körskollärare. När jag svarade att jag hade skurit mig så frågade han lite om jag hade fått hjälp och så.

Jag har blivit frågad några gånger men jag kommer inte ihåg vad jag har svarat då det är längesedan. Vet att en gång var det ett barn (10-12år kanske) som frågade och då sa mamman att sådant frågar man inte om. Jag sa ingenting om det tror jag, vi stod och pratade marsvin så tror att vi bara fortsatte prata. Efter det har jag inte gått med visade ärr.

Jag vet inte vad jag känner om någon om jag ser någon med synliga ärr. Eftersom jag själv föraktar mig för att jag skär mig så är jag nog inte neutral men jag väljer att inte fundera vidare på det för jag vill inte känna förakt för någon annan för deras historia speglar inte min.

 

[Lyan]

Men var det så illa egentligen att din vän noterade att den andra personen skurit sig? Ibland säger man saker utan att reflektera så mycket över det. (Och utan att "döma")

Vad tror du skulle hända om du vid det tillfället kavlat upp ärmarna och visat din hemlighet? Det skulle kunna vara en lättnad. Om någon av mina vänner hade gjort det hade jag tyckt att det var ett fint förtroende och absolut inte ändrat uppfattning om personen och börjat se den som offer eller knäpp.

Samma sak om någon frågar om dina ärr. Det känns förmodligen bättre i längden att inte ljuga utan att antingen säga som det är, eller säga att du inte vill prata om det. Särskilt när det gäller dina vänner eftersom de sannolikt kan genomskåda dig. I synnerhet de som känner till att du försökt ta ditt liv lär inte bli chockade av att du skurit dig.

Strunta i det där med att det inte hänger ihop med ytan! Bättre att försöka bli vän med att du inte mår bra, och försiktigt bli lite mer öppen om det, steg för steg. Tänk inte att de kanske inte vill vara vän med dig om de vet, för de som överger någon enbart på grund av att man mår dåligt var inte så bra vänner att ha ändå. Det ÄR enormt mycket enklare att leva om man slipper gömma sig.

Jag har en väldigt pratsam och glad personlighet, och är ganska optimistisk generellt. Ingen hade kunnat gissa att jag var deprimerad tror jag. Jag dolde det länge, men det var fantastiskt att våga börja prata om det och kraftigt bidragande till att jag tog mig ur det!

Det går förresten att bleka och/eller slipa ärr så att de med tiden blir mindre synliga. Det kanske är värt att fråga om nästa läkarbesök.

Jag tror att jag visade förbanden, men jag kan ha blandat ihop det med en annan situation. Det är så längesedan.

Jag har väldigt få vänner och de jag har pratar jag sällan med så när vi pratar brukar det mest bli om glada saker. De flesta jag känner/har kontakt vet nog att jag har skurit mig, men det är nog bara killen och en facebookvän som vet hur mycket och ingen vet om denna sista gången.

Jag vill inte ha några nya vänner och har väldigt få vänner som det är nu. En av vännerna vet om det sista självmordsförsöket, men inte de andra för jag vill inte belasta dem med mina problem. Sedan vet killen och facebookvännen ovan om det också.

Jag är en sådan vän som hade övergett om någon jag känner hade fått för svåra problem Nu har jag iofs bara en vän som jag vet finns i vått och torrt och litar på och en annan som jag litar på som har ställt upp jättemycket med marsvinen. De två hade jag nog ställt upp för så mycket jag hade varit kapabel till! Ingen annan litar jag på förutom familjen.

Jag tycker att det är svårare att vara ärlig. Folk vet inte hur de ska göra om de vet hur jag mår, samtidigt så blir det då också svårt för dem att förstå varför jag går hemma. När någon tar upp det så brukar jag säga att jag är bra på att hålla en fasad utåt och sedan försöka få iväg samtalet någon annanstans.

Ingen utom ni här vet hur illa det är. Jag visade dock lite av stressen och pressen utåt på facebook igår när jag la ut en bild på husen.

Jag tror att mina ärr är för djupa för att göra något åt. Det är liksom inte ett ärr åt gången i rad som man ser på de flesta utan det är flera års djupa ärr ovanpå varandra kors och tvärs så det inte finns någon normal hud kvar mellan dem eftersom det redan finns massor av ärr under.

 

[Lyan]

Kan hända att det är triggande för någon men samtidigt så har man inga skyldigheter att dölja sig för resten av världen pga några kan se det som triggande. Vem ska styra liksom vad någon får och inte får göra för att det kan trigga någon liksom.

Så tråkigt du ser på självskadebeteende på det sättet, för många som tror det är "emogrejer" och det är dumt att spä på dom idéerna. Även om det förmodligen är ett väldigt fåtal som menar på det.

Att gå på vad någon skriver på nätet är ju inte direkt något att leva efter, klart det alltid kommer finnas folk som inte förstår men dom ska inte hindra någon från att gå i kortärmat.

Sant! Men eftersom jag föraktar mig själv för att jag skär mig så är det svårt att kunna se det på ett neutralt sätt.

 

[Lyan]

Det finns ingen åldersgräns för att må dåligt tyvärr.

Känner du till Mepiform? Det är en särskild sorts plåster man använder för att få ärr mer diskreta. Kan användas även på gamla skador med utstående yta/ bubbliga ärr. Det finns på Apoteket och är diskret i jämförelse med mycket annat. Kostar en del, men kan användas ganska länge i taget, man kan ta av det när man duschar och sedan fästa det igen. Det går att klippa isär till mindre bitar också om man köper de större varianterna.

Jag "fixade" ett nästan två år gammalt ärr på ca en månad med plåster. Det slutade svida och strama och ser finare ut i färgen. Det används också efter operationer och kejsarsnitt.

https://www.apotekhjartat.se/produkter/sar-bett-stick/plaster/mepiform-1/

Nej, jag vet, men det känns så odugligt att jag snart fyller 31år och inte har gjort ett dugg i mitt liv utan bara gått hemma.

Nej, har inte sett dem, ska kolla. Mina ärr stramar, gör ont och kliar ofta, de blir också alldeles mörkblåa och gör ont om jag fryser.

 

[Lyan]

Jag vill inte detta mera, jag slits itu, det gör så ont

 

[ekra]

Jo du orkar! Du har tagit dig igenom flera svåra perioder tidigare. Andas och försök slappna av. Kan du gå ut en sväng med hundarna? Eller distrahera dig på något annat vis så att du inte känner att allt fokus är på känslorna du har nu?

 

[ekra]

Kom ihåg att det också finns stöd att få via chat och telefon hos https://mind.se/sjalvmordslinjen/
Tel nr: 90101