Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Operationen gick bra och Xíexie är oförskämt pigg och eftersom hon sitter i sjukbur och är van vid massor av kvadratmeter är hon ungefär sådan här Med ett sådant sår som hon har så hade jag nog inte gjort annat än legat och kvidit i fosterställning.

Verkstaden är utröjd och jag började bygga på husen, sedan kom jag på att jag inte sanerade den när marsvinen hade ringorm sist för då var de två som hyrde den och det var typ grejer upp till taket. Sanerade bara den delen jag använde för att hämta vatten. Så nu har jag superpanik för att det kanske kan finnas ringorm där. Idag drog jag ut allt och spolade hela verkstaden från golv till tak och imorgon ska där saneras. Fast om där fanns ringorm så finns risken att jag redan har dragit runt det Det kommer att ta månader innan jag vet och jag har så jäkla mycket ångest och är så arg på mig själv som inte tänkte på det från början! Vill bara skära mig sönder och samman men har låtit bli än så länge...

 

[Lyan]

Aj

Eftersom hon mådde så bra så var det trevligt med lite sovsällskap för i vanliga fall betyder det oftast jättesjuk gris. Behövde inte mata henne en enda gång på natten för jag hörde hur hon satt och tuggade och nu har hon flyttat ned till de andra igen, men går fortfarande själv i sjukburen för hon får inte gå på spån och känner jag henne rätt så hade hon dragit iväg i en jäkla fart och riskerat att dra upp såret.

 

[sorbifolia]

Vad härligt att det gått så bra med Xiexie! Jag har tänkt massor på er, men vågade inte fråga i fall det inte gått bra...

Ang. ringormen - håller alla tummar och tår att det inte funnits i verkstaden. Du får försöka tänka att det kommer inte göra något från eller till om du skär dig eller har ångest, det enda du kan göra är att sanera allting och hoppast att det gått bra.

 

[Lovisaleonora]

Så skönt att höra att hon mår bra! Kommer ihåg förra vovven som nästan strök med i livmodersinflammation. Dagen efter fick vi med våld hindra henne från att gräva efter mullvadar, då tyckte hon att hon var frisk och hel igen. Suck.

Angående ringormen: du sanerar ju nu, sanerar kläderna du haft i verkstaden. Sedan kan du ju alltid sanera husen innan du levererar dem. Det ordnar sig, kära du. Det ordnar sig.

 

[ekra]

Vad bra att du hittade en lösning för att betala för operationen! Och kul att du fått så många beställningar. Försök att tänka bort "måste" genom att byta ut det till "vill" när det gäller att få färdigt husen så kanske det känns lite enklare. Väldigt bra att du lyckats undvika att skära dig dessutom och att du till och med själv insåg att du var orättvis mot dig själv.

Du verkar ha jobbat hårt sista veckorna!

VILL istället för måste fungerar bra för mig när jag vill övertyga mig själv att göra något jag absolut inte har lust med.

Istället för "nu måste jag snickra klart husen" prova "nu vill jag snickra klart husen". För det är ju sant, men mer positivt laddat. Du vill bli klar så du slipper tänka mer på det och får in pengarna.

Jag tror att en anledning till att vi är många som vill stötta dig i den mån vi kan är att vi kan identifiera oss med dig på ett eller annat vis, mig hjälpte det oerhört att ha bukestödet när jag var som mest nere.

Angående dåligt minne så gör ofta stress och depressioner att man blir väldigt tankspridd och har svårt att koncentrera sig och att minnas saker. Det behöver inte vara permanent.

 

[Lyan]

Vad härligt att det gått så bra med Xiexie! Jag har tänkt massor på er, men vågade inte fråga i fall det inte gått bra...

Så skönt att höra att hon mår bra! Kommer ihåg förra vovven som nästan strök med i livmodersinflammation. Dagen efter fick vi med våld hindra henne från att gräva efter mullvadar, då tyckte hon att hon var frisk och hel igen. Suck.

Ja, det är jätteskönt! Cystan hade även krympt bort i princip helt av hormonbehandlingen hon fick förra veckan vilket betyder att det inte var en tumör. Eftersom cystan och vätskan i livmodern var borta så blev det som en vanlig kastration och kostade bara 900kr. Liiite skillnad mot den andra kliniken som skulle ha 6000-10 000kr! Och ca 3500kr för en vanlig kastration. På den kliniken hon blev opererad på så jobbar det en jätteduktig marsvinsmänniska, annars hade jag inte vågat operera på någon annan klinik oavsett pris då marsvin är svåra att operera och särskilt eftervården.

När min hund blev kastrerad så var hon Så ynklig, så jag förväntade mig lite samma reaktion från Xíexie. Ping är dock en riktig prinsessan på ärten som tex vill bli buren om det är smågrus på vägen för det gör tydligen ont i tassarna. Visst är det skönt att de är pigga och inte har ont, men gräva efter mullvadar med ett helt nytt sår är kanske inte så lämpligt. Det hade Xíexie nog också gjort om hon hade varit hund så hon får vackert sitta och sura i sin sjukbur några dagar till.

 

[Lyan]

Ang. ringormen - håller alla tummar och tår att det inte funnits i verkstaden. Du får försöka tänka att det kommer inte göra något från eller till om du skär dig eller har ångest, det enda du kan göra är att sanera allting och hoppast att det gått bra.

Angående ringormen: du sanerar ju nu, sanerar kläderna du haft i verkstaden. Sedan kan du ju alltid sanera husen innan du levererar dem. Det ordnar sig, kära du. Det ordnar sig.

Sanerar husen gör jag alltid, och sedan förpackar jag dem i plast så de inte ska bli kontaminerade när jag har dem med på utställningar. Brukar ha några visningshus som jag säljer billigare efter ett tag där folk själva får ta risken med att ta hem hus som varit med på utställningar.

Problemet är att jag inte började sanera direkt så nu finns risken att jag har dragit in det till mina marsvin så de får ringorm. Har halv panik hela tiden för jag är så rädd att de ska få det! När man har marsvin så är ringorm det absolut värsta man kan råka ut för (förutom det ovanliga att man får in något giftigt eller smittsam lunginflammation så halva besättningen dör på ett par dagar) så jag är livrädd att få det på mina igen. Det kommer att ta månader innan jag kan andas ut och hoppas på att faran är över. Har jag tur så fanns där ju inget i verkstaden men det är ju omöjligt att veta.

 

[Lyan]

Vad bra att du hittade en lösning för att betala för operationen! Och kul att du fått så många beställningar. Försök att tänka bort "måste" genom att byta ut det till "vill" när det gäller att få färdigt husen så kanske det känns lite enklare. Väldigt bra att du lyckats undvika att skära dig dessutom och att du till och med själv insåg att du var orättvis mot dig själv.

Du verkar ha jobbat hårt sista veckorna!

VILL istället för måste fungerar bra för mig när jag vill övertyga mig själv att göra något jag absolut inte har lust med.

Istället för "nu måste jag snickra klart husen" prova "nu vill jag snickra klart husen". För det är ju sant, men mer positivt laddat. Du vill bli klar så du slipper tänka mer på det och får in pengarna.

Jag tror att en anledning till att vi är många som vill stötta dig i den mån vi kan är att vi kan identifiera oss med dig på ett eller annat vis, mig hjälpte det oerhört att ha bukestödet när jag var som mest nere.

Angående dåligt minne så gör ofta stress och depressioner att man blir väldigt tankspridd och har svårt att koncentrera sig och att minnas saker. Det behöver inte vara permanent.

Jag försöker tänka så för jag vill ju ha med hus till SM för det är roligt att stå där och sälja och det är roligt att så många vill köpa hus av mig, men det är så kort med tid och så mycket att göra. Jag har även andra saker jag vill ha med mig till SM men jag tror att det blir väldigt svårt att hinna göra det. Jag ser ju att det långsamt går framåt med husen men jag lyckas aldrig göra så mycket som jag hade tänkt göra den dagen så tidsschemat ligger redan efter.

Jag försöker att tänka att det ändrar inte på något om jag skär mig. "Behovet" att göra det finns ju fortfarande kvar men jag försöker att rent logiskt tänka att det ändrar ingenting annat än att det gör folk ledsna och att jag inte kommer att kunna gå bararmat alls i sommar, vilket jag har börjat göra lite grann där det inte är en massa folk. Samtidigt så är det så många som tror att jag mår bra för jag visar ingenting utåt men om man har stora skärsår så syns det att man innerst inne mår skit, även om man försöker hålla en glad mask utåt. Fast jag hade ju ändå inte visat såren ens för min familj så inte ens det skulle skärandet göra något skillnad för.

Ja, det hjälper väldigt mycket när ni svarar och kommer med tips, eller bara visar att ni har läst! Jag har fått otroligt mycket hjälp av denna tråden för jag behöver inte vara rädd att säga eller göra fel och sedan få det kastat på mig vid ett senare tillfälle. Jag är till och med rädd för det när jag umgås med min familj. Jag vet att de inte hade gjort mig illa men jag vill inte göra dem oroliga och jag vill inte vara jobbig eller bli ännu mer "lillasyster som inte klarar något"

 

[Lyan]

Typ det enda jag kan tänka på är skärandet! Och vad jag än gör så blir det fel! Nu känner jag att jag borde skära mig som straff för en massa olika saker, samtidigt så vill jag ju skära mig så då blir det inget straff. Om jag inte skär mig så är jag feg och oduglig, men om jag skär mig så förstör jag det som har hunnit (nästan läkts iallafall, trots att jag inte skurit sedan i december) läka och gör att jag får gå och skämmas ännu mer och är alltså oduglig då också. Om jag skär mig och det inte blir tillräckligt djupt så är jag oduglig och ångesten blir bara ännu större, men om jag skär tillräckligt djupt så kommer jag få ännu fler sår som inte är läks trots att det går månader. I natt skär jag inte för att jag orkar inte och vågar inte för jag har inte tillräckligt med ångest för att det inte ska göra ont. Så då blir jag också lat och feg ovanpå oduglig.

Vad jag än väljer så är valet fel!

 

[Cattis_E]

Jag hade nog också önskat att jag sett vad du ser för jag ser ingen drivkraft alls i mig. Det jag gör gör jag för att jag är tvungen. Jag kan sitta och tänka på sådant jag vill göra men i slutändan blir det oftast antingen att jag känner att det inte är lönt eller så får jag inte tummen ur och inget blir gjort. Jag är förvånad att jag överhuvudtaget kommit ut med marsvinen på ängen, än mindre trodde jag att jag skulle lyckas flera dagar.

Det kändes faktiskt som att jag började komma lite framåt och sedan hände detta med Xíexie som gjorde att jag fick tvinga igenom ett beslut att börja bygga hus. Jag hade börjat att fundera på att göra några till SM men inte kommit fram till om det var värt besväret eller inte, om jag inte istället skulle lägga den energin på att bara fixa färdigt marsvinsrummet och se fram emot SM utan krav. Nu sitter jag med en massa krav som jag inte vet hur jag ska hantera. På sätt och vis är det roligt att ha fått så många beställningar för det betyder ju att folk uppskattar mina hus, men jag vet sedan tidigare hur mycket det tar på mig att bygga många hus. Jag brukar försöka bygga fyra åt gången för då är det tillräckligt lite för att jag ska kunna känna att det är lite roligt och inte blir övermäktigt. Nu har jag både massor av hus och tidspress på att få dem färdiga plus oron för Xíexie och jag är rädd att det kommer att golva mig totalt igen

STOPP!
Backa bandet.
Vad är allt det som du gör för XieXie (hur uttalas det förresten?) om inte drivkraft?

Typ det enda jag kan tänka på är skärandet! Och vad jag än gör så blir det fel! Nu känner jag att jag borde skära mig som straff för en massa olika saker, samtidigt så vill jag ju skära mig så då blir det inget straff. Om jag inte skär mig så är jag feg och oduglig, men om jag skär mig så förstör jag det som har hunnit (nästan läkts iallafall, trots att jag inte skurit sedan i december) läka och gör att jag får gå och skämmas ännu mer och är alltså oduglig då också. Om jag skär mig och det inte blir tillräckligt djupt så är jag oduglig och ångesten blir bara ännu större, men om jag skär tillräckligt djupt så kommer jag få ännu fler sår som inte är läks trots att det går månader. I natt skär jag inte för att jag orkar inte och vågar inte för jag har inte tillräckligt med ångest för att det inte ska göra ont. Så då blir jag också lat och feg ovanpå oduglig.

Vad jag än väljer så är valet fel!

Du ska inte straffas för ett endaste dugg.

Jag hade inte klarat att dra igång och bygga sådär i din situation, vet inte hur jag hade löst det med pengarna men jag hade då inte klarat det där.
Sedan kan jag inte bygga hus heller

Kan man få se ett foto på ett färdigt hus sedan?

 

[Grazing]

Typ det enda jag kan tänka på är skärandet! Och vad jag än gör så blir det fel! Nu känner jag att jag borde skära mig som straff för en massa olika saker, samtidigt så vill jag ju skära mig så då blir det inget straff. Om jag inte skär mig så är jag feg och oduglig, men om jag skär mig så förstör jag det som har hunnit (nästan läkts iallafall, trots att jag inte skurit sedan i december) läka och gör att jag får gå och skämmas ännu mer och är alltså oduglig då också. Om jag skär mig och det inte blir tillräckligt djupt så är jag oduglig och ångesten blir bara ännu större, men om jag skär tillräckligt djupt så kommer jag få ännu fler sår som inte är läks trots att det går månader. I natt skär jag inte för att jag orkar inte och vågar inte för jag har inte tillräckligt med ångest för att det inte ska göra ont. Så då blir jag också lat och feg ovanpå oduglig.

Vad jag än väljer så är valet fel!

Händer det att du skär så händer det. Om du har nära till sjukhus så är det "bara" att åka in och sy så läker det fort. Så det behöver inte bli så stor grej av det. Jag blir väldigt fixerad vid just skärandet ifall jag tänker att jag inte får göra det, eller att det inte får hända osv.

Spring 100 varv runt huset istället så lägger sig nog tanken en del. Undvik saker som triggar det.

 

[Lyan]

STOPP!
Backa bandet.
Vad är allt det som du gör för XieXie (hur uttalas det förresten?) om inte drivkraft?

Du ska inte straffas för ett endaste dugg.

Jag hade inte klarat att dra igång och bygga sådär i din situation, vet inte hur jag hade löst det med pengarna men jag hade då inte klarat det där.
Sedan kan jag inte bygga hus heller

Kan man få se ett foto på ett färdigt hus sedan?

Jag vet inte. Jag är på sätt och vis glad att det var Xíexie (det uttalas Cheche. Tror det är Hong Kongdialekt. Det kan uttalas rätt olika, precis som vi ha dialekter här. Titta på Rush hour så hör du det några gånger) som drabbades för hade det varit en av dem som jag inte avgudar utan bara tycker om så vet jag inte vad jag hade gjort för det är så mycket pengar.
Därför har jag valt att sälja Såfin och Inari, för vi klickar inte till 100%. Mira klickar jag inte heller 100% med men henne vill jag inte sälja. De som är unga och inte har några hälsoproblem som ger reservationer har jag försäkrat. Utom Jet, honom avvaktar jag med för jag har inte bestämt om han blir kvar eller inte. Det beror lite på vad Nathalie får för bebisar.

Jag vet väl egentligen att jag inte behöver straffas men det svänger så jäkla mycket flera gånger om dagen. Ibland tycker jag att jag är duktig och gör rätt men oftast känner jag mig bara oerhört stressad och hopplöst oduglig.

Ett par exempel på hus jag har byggt innan

 

[Lyan]

Händer det att du skär så händer det. Om du har nära till sjukhus så är det "bara" att åka in och sy så läker det fort. Så det behöver inte bli så stor grej av det. Jag blir väldigt fixerad vid just skärandet ifall jag tänker att jag inte får göra det, eller att det inte får hända osv.

Spring 100 varv runt huset istället så lägger sig nog tanken en del. Undvik saker som triggar det.

Det går inte att sy när jag skär mig för det är alltid kors och tvärs så det är totalt sönderhackat och ofta väldigt djupt.

Fixerandet känner jag igen! Problemet med att undvika är att det som triggar mest är sådant som är omöjligt undvika just nu. Försöker vara så trött det bara går när jag kommer hem så jag inte orkar sitta och vänta minst en timme på att blödningen ska avta så pass att det inte blöder igenom alla förband

 

[Grazing]

Det går inte att sy när jag skär mig för det är alltid kors och tvärs så det är totalt sönderhackat och ofta väldigt djupt.

Jodå det går ändå, dom lyckas med det mesta har jag märkt. Jag har ganska rejäla fula djupa sår då och då och det är aldrig problem att sy. Så åk in nästa gång, speciellt om det är djupt och rörigt. Lovar dig att dom kan pussla ihop det iallafall. Sen är det även alltid bra så dom kan kolla så inga nerver skadats.

Fixerandet känner jag igen! Problemet med att undvika är att det som triggar mest är sådant som är omöjligt undvika just nu. Försöker vara så trött det bara går när jag kommer hem så jag inte orkar sitta och vänta minst en timme på att blödningen ska avta så pass att det inte blöder igenom alla förband

Det är därför det kan vara bra att springa ut och springa tills orken tar slut och man helt enkelt inte bemödar sig med efterjobbet så att säga.

Sen så köp hem bandage och stripes så att du är förberedd, det har jag märkt iallafall att ju mera förberedd och ju mindre såren blir efteråt desto av någon anledning meningslösare blir det att orsaka dom.

 

[Lyan]

Jodå det går ändå, dom lyckas med det mesta har jag märkt. Jag har ganska rejäla fula djupa sår då och då och det är aldrig problem att sy. Så åk in nästa gång, speciellt om det är djupt och rörigt. Lovar dig att dom kan pussla ihop det iallafall. Sen är det även alltid bra så dom kan kolla så inga nerver skadats.

Det är därför det kan vara bra att springa ut och springa tills orken tar slut och man helt enkelt inte bemödar sig med efterjobbet så att säga.

Sen så köp hem bandage och stripes så att du är förberedd, det har jag märkt iallafall att ju mera förberedd och ju mindre såren blir efteråt desto av någon anledning meningslösare blir det att orsaka dom.

De hade fått hålla på i timmar om de skulle sy ihop allting, då är det bättre att någon annan blir hjälpt de timmarna. Nerver är nog redan skadade, kan inte lägga tyngd på armarna för då sticker det överallt och gör ont.

Har knappt energi till något, springa finns inte en chans att jag klarar, inte ens när jag har en bra period. Är glad om jag orkar gå en halvtimme med hundarna. Just nu går all energi till att bygga husen, men det är också de som triggar allra mest. Höll på till minst 01.30 i natt, det var då jag kollade klockan sist men höll på ett tag till. Bara för att hinna så mycket som möjligt och vara riktigt trött när jag kom hem för annars hade jag skurit.

Jag har förband hemma. Jo, jag känner igen det där att de "måste" vara stora. Därför drar jag mig för att skära för jag vet att om jag inte skär tillräckligt mycket och djupt kommer ångesten bara att öka istället för att minska

 

[Grazing]

De hade fått hålla på i timmar om de skulle sy ihop allting, då är det bättre att någon annan blir hjälpt de timmarna. Nerver är nog redan skadade, kan inte lägga tyngd på armarna för då sticker det överallt och gör ont.

Dom som behöver hjälp får den hjälpen iallafall, självskadare är inte prioriterade om det inte är riktigt akut har jag märkt, sist väntade jag 11 timmar på akuten och det var en lugn natt så man kan lita på att "dom viktiga" ändå får vård före. Och måste dom hålla på ett par timmar får dom väl göra det då, åk in nästa gång. Nervskador är inte att leka med, jag har ingen känsel alls i delar av min arm och pga det så sätter jag heller inga muskler där vilket gör den väldigt mycket svagare. Nervskador är inte att leka med. Även ifall det nu inte är så att dom kan göra så mycket åt det så kan du iallafall få ut det på försäkringen ifall det händer något. Så åk in nästan gång. Det är viktigt att dokumentera skadorna som blir för försäkringens skull.

Har knappt energi till något, springa finns inte en chans att jag klarar, inte ens när jag har en bra period. Är glad om jag orkar gå en halvtimme med hundarna. Just nu går all energi till att bygga husen, men det är också de som triggar allra mest. Höll på till minst 01.30 i natt, det var då jag kollade klockan sist men höll på ett tag till. Bara för att hinna så mycket som möjligt och vara riktigt trött när jag kom hem för annars hade jag skurit.

Men det är just för att förhindra skärandet, då spelar det mindre roll vad man har energi för eller inte, ut och spring oavsett vad du orkar och gör det när det kommer tankar på att skära. Väldigt bra sätt att göra sig av med den frustrationen det innebär att inte skära.

 

[Lyan]

Dom som behöver hjälp får den hjälpen iallafall, självskadare är inte prioriterade om det inte är riktigt akut har jag märkt, sist väntade jag 11 timmar på akuten och det var en lugn natt så man kan lita på att "dom viktiga" ändå får vård före. Och måste dom hålla på ett par timmar får dom väl göra det då, åk in nästa gång. Nervskador är inte att leka med, jag har ingen känsel alls i delar av min arm och pga det så sätter jag heller inga muskler där vilket gör den väldigt mycket svagare. Nervskador är inte att leka med. Även ifall det nu inte är så att dom kan göra så mycket åt det så kan du iallafall få ut det på försäkringen ifall det händer något. Så åk in nästan gång. Det är viktigt att dokumentera skadorna som blir för försäkringens skull.
Men det är just för att förhindra skärandet, då spelar det mindre roll vad man har energi för eller inte, ut och spring oavsett vad du orkar och gör det när det kommer tankar på att skära. Väldigt bra sätt att göra sig av med den frustrationen det innebär att inte skära.

Jag tänker verkligen inte sitta på akuten i 11 timmar för något de troligen ändå inte kan laga (tror att det är svårt att förställa sig hur sönderhackat det är när jag är klar). Nervskador spelar ingen roll för mig och eftersom det är självskador lär jag knappast få något på någon försäkring heller.

Fast om det inte finns energi till att göra ens det jag behöver göra så hade att tvinga mig ut och springa gjort ångesten 100 gånger värre

 

[Grazing]

Jag tänker verkligen inte sitta på akuten i 11 timmar för något de troligen ändå inte kan laga (tror att det är svårt att förställa sig hur sönderhackat det är när jag är klar). Nervskador spelar ingen roll för mig och eftersom det är självskador lär jag knappast få något på någon försäkring heller.

Fast om det inte finns energi till att göra ens det jag behöver göra så hade att tvinga mig ut och springa gjort ångesten 100 gånger värre

Jag står nog fast vid att dom kan laga det. Om inte annat så som sagt för försäkringens skull. Och jo, man får ut pengar av självskadebeteende också, har jag fått.

Det är värt att få det ihopsatt så att säga, så mycket enklare än att låta det vara. Och jag tror faktiskt att när du väl har nervskador så är det något du kommer bry dig om.

 

[Lyan]

Jag står nog fast vid att dom kan laga det. Om inte annat så som sagt för försäkringens skull. Och jo, man får ut pengar av självskadebeteende också, har jag fått.

Det är värt att få det ihopsatt så att säga, så mycket enklare än att låta det vara. Och jag tror faktiskt att när du väl har nervskador så är det något du kommer bry dig om.

Jag tycker det känns jättekonstigt att få ut pengar för något man har gjort själv. För mig känns det nästan lite som försäkringsbedrägeri (menar inte att det skulle vara så för dig!). Hur gör man då?

Om jag får nervskador (mer än de mindre jag har) så har jag iallafall en anledning till att vara oduglig och inte klara någonting

 

[Grazing]

Jag tycker det känns jättekonstigt att få ut pengar för något man har gjort själv. För mig känns det nästan lite som försäkringsbedrägeri (menar inte att det skulle vara så för dig!). Hur gör man då?

Om jag får nervskador (mer än de mindre jag har) så har jag iallafall en anledning till att vara oduglig och inte klara någonting

Det är en sjukdom, självskadebeteende är en biverkan av psykiska sjukdomar. Därför får man även ut pengar för det. Inget konstigt alls egentligen. Man rår ju inte för det.

Ta kontakt med ditt försäkringsbolag och hör med dom om hur du ska gå tillväga.