Hur gör man när allt är meningslöst?

[Cattis_E]

Så jag är inte annorlunda utan alla går igenom livet utan att något nånsin är roligt? Allt är bara ett tvång för att överleva?

Har inte läst hela tråden än, men NEJ.
Men när man mår riktigt skit så måste man göra just det, tvinga sig att överleva. Till slut hittar man en väg.
Det är bara så omöjligt att se att det ens skulle finnas någon när man sitter mitt i sådant.
Jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag blivit galen och att det alltid skulle vara så.
Jag vet inte hur många gånger jag satt innnanför dörren och grinade och inte tog mig ut genom den för att gå de 300 metrarna ned till stallet och mocka. 12 hästars stall med inackorderingar (inte mitt, inhyrd).
Mockningen löstes såklart. Oftast med att min man fick följa med mig när han kom från jobbet.
Jag vet inte hur många gånger jag grinade framför mina stallkompisar.
Och roligt, vad är det?
Eller jo ibland log jag när jag red, det var nog ungefär allt när det var som värst.
Det är så förbaskat svårt att ha hopp i det där, speciellt när det varit lite bättre en stund innan.

Överlev, ett bebissteg i taget, det finns hopp!
Idag jobbar jag heltid igen, och LEVER inte bara tvingar mig att existera.

 

[Cattis_E]

har provat massor. Det är bara de riktigt otäcka med kroniska biverkningar kvar. Litium har jag inte provat men det tycker de inte är lönt eftersom jag har så extremt få maniska perioder

Visst har du då provat lamictal?

 

[Cattis_E]

Många tycke r jag är lat. Jag börjar tro det själv

Det gjorde jag också.. Det ÄR du inte!

 

[Cattis_E]

Jag har funderat flera gånger på andra orsaker, men proverna som har tagits har aldrig visat något utom sköldkörtelprov en gång som var normalt nästa gång. Om man går efter pappas släkt så verkar det helt klart finnas en ärftlig faktor på det psykiska. På mammas sida finns reumatism och det kan ju ge trötthet men jag har inte ont någonstans och inga svullna leder. Väldigt frisk överlag när det gäller tex förkylningar och liknande, enda problemet är återkommande urinvägsinfektioner

Jag visade mig att i perioder antagligen ha melatoninunderskott alternativt obalans som melatoninet var aktivt på dagen istället för natten.
Konstigt nog sov jag, mycket.
Nu i efterhand uppenbart med helt fel kvalité.
Melatonin (Circadin) tar jag fortfarande när jag känner mig onormalt trött och det fungerar väldigt bra.
Undrar i hur många år innan totalkraschen som tog år att reda ut jag sov dåligt egentligen..

 

[Cattis_E]

Det tog emot rejält men jag tog mig iväg till dagens dubbelutställning och det var det värt! Dominik med blev Guldpet, BIS pet 1 och 4, Såfin blev BIS pet 2 och 2, Ai blev BIS pet 3 Mira som är van vid att bli Bästa ostandard fick se sig slagen i båda utställningarna men lyckades kamma hem ett hederspris för tjockast mage

Haha nu fick du mig att vilja ha marsvin nästan.. de två till höger

 

[sorbifolia]

Tack alla Det är tomt utan henne, men det verkar som att Inari och Chache har funnit varandra iallafall. Får se vad som händer med Inari, ev. är det en som vill köpa honom men hon skulle titta på ett annat marsvin närmare först. Det hade varit lättare praktiskt om Inari flyttat, men han har ju bott här i fyra år så även om vi aldrig har riktigt klickat med varandra så kommer jag ju att sakna honom om han flyttar.

Idag har vi varit ute i solen! Jag samlade ihop alla utom Mira (hon rosslar vet inte om det är pga pollen för det verkar inte vara förkylning), Jet och Dominik, klämde ned dem i en låda och in i mormors smartcar och sedan åkte vi till stora gräsplockarängen och låg och njöt i solen i nästan tre timmar Sedan tog jag och hundarna en långpromenad och jag vågade gå bararmad för första gången på jag minns inte när. Det kändes dock väldigt utsatt så vi gick till skogen istället för rundan jag hade tänkt gå. Så en bra dag idag!

Vad skönt! Jag kan tänka mig att marsvinen uppskattar att vara ute i solen och det gröna gräset lika mycket som mina hästar.

Hoppast att dagen i dag blir lika bra!

 

[labb]

Många tycke r jag är lat. Jag börjar tro det själv

Det gjorde jag också.. Det ÄR du inte!

Håller med! Tycker den åsikten är helt befängd.

 

[Lyan]

Har inte läst hela tråden än, men NEJ.
Men när man mår riktigt skit så måste man göra just det, tvinga sig att överleva. Till slut hittar man en väg.
Det är bara så omöjligt att se att det ens skulle finnas någon när man sitter mitt i sådant.
Jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag blivit galen och att det alltid skulle vara så.
Jag vet inte hur många gånger jag satt innnanför dörren och grinade och inte tog mig ut genom den för att gå de 300 metrarna ned till stallet och mocka. 12 hästars stall med inackorderingar (inte mitt, inhyrd).
Mockningen löstes såklart. Oftast med att min man fick följa med mig när han kom från jobbet.
Jag vet inte hur många gånger jag grinade framför mina stallkompisar.
Och roligt, vad är det?
Eller jo ibland log jag när jag red, det var nog ungefär allt när det var som värst.
Det är så förbaskat svårt att ha hopp i det där, speciellt när det varit lite bättre en stund innan.

Överlev, ett bebissteg i taget, det finns hopp!
Idag jobbar jag heltid igen, och LEVER inte bara tvingar mig att existera.

Jag försöker att ta en timme i taget typ. Just nu är det rätt okej efter att ha varit riktigt illa ett tag, men jag vet att det aldrig håller i sig.

Visst har du då provat lamictal?

Jag visade mig att i perioder antagligen ha melatoninunderskott alternativt obalans som melatoninet var aktivt på dagen istället för natten.
Konstigt nog sov jag, mycket.
Nu i efterhand uppenbart med helt fel kvalité.
Melatonin (Circadin) tar jag fortfarande när jag känner mig onormalt trött och det fungerar väldigt bra.
Undrar i hur många år innan totalkraschen som tog år att reda ut jag sov dåligt egentligen..

Lamictal är den enda medicinen som överhuvudtaget har bitit något på mina depressioner så den tar jag nu. Dock börjar jag komma upp i så höga doser att det snart blir problem.

Melatonin tar jag varje kväll och det har gjort det väldigt mycket lättare att somna. Både jag och min bror verkar ha något knas med melatoninproduktionen och jag har alltid haft problem med sömnen, även som barn.

 

[Lyan]

Det gjorde jag också.. Det ÄR du inte!

Håller med! Tycker den åsikten är helt befängd.

Fast hur vet man det? Jag vet inte om jag är lat eller inte

 

[Lyan]

Haha nu fick du mig att vilja ha marsvin nästan.. de två till höger

Det är Ai och Dominik

 

[labb]

Fast hur vet man det? Jag vet inte om jag är lat eller inte

Du anstränger ju dig hela tiden, mer än de allra flesta. Då är man inte lat.

 

[Lyan]

Vad skönt! Jag kan tänka mig att marsvinen uppskattar att vara ute i solen och det gröna gräset lika mycket som mina hästar.

Hoppast att dagen i dag blir lika bra!

De är lite rädda eftersom de inte är vana vid det men överlag så verkar de tycka att det är härligt. Hundarna tycker att det är lite tråkigt men de slocknar som ljus när vi kommer hem så de är nöjda de också. Var ute i tre timmar idag och det var riktigt härligt Fast stackars Jet fick panik när det kom ett godståg och lyckades nästan rymma.

En sak som inte är lika härligt är dock en obehaglig typ som jag lyckats stöta på fyra gånger idag! Mötte honom första gången på valborg då han stannade mig för att klappa hundarna och sedan sa att det bara var en list för att få prata med mig och säga hur söt jag var. Idag cyklade han förbi tre gånger och fortsatte tjata om att jag var söt och senare stötte jag och en vän på honom ännu en gång när vi skulle hämta pizza Vi fick sitta och vänta väldigt länge på pizzan och den här gubben satt och stirrade massor sa min kompis (jag vägrade titta på honom), sedan försvann han och kom tillbaka med en påse med två okidéer som han gav oss för att jag var tydligen så söt. Han måste vara minst 60år och även om jag är 30 så är det ingen som tror att jag är över 25, vilket gör det hela ännu räligare. När han kom med blommorna så vägrade jag ta honom i hand (han sträckte fram sin) och sa åt honom att lämna mig i fred. Min vän sa att han fortsatte stirra och till slut gick vi till en annan del av pizzerian för att vänta på pizzorna och när vi fått pizzorna gick vi och lämnade blommorna kvar. Han var borta men hans grejer låg kvar vid bordet så jag hoppas att han fattade vinken och låter mig vara!

Som om inte det räcker så stötte jag på äckelgrannen i trappen Han sa hej men jag bara gick förbi utan att titta på honom.

Känner mig fruktansvärt oartig men jag är så trött på sliskiga gubbar nu, jag vill bara vara i fred!

 

[Lyan]

Du anstränger ju dig hela tiden, mer än de allra flesta. Då är man inte lat.

Fast det gör jag ju inte, jag ger upp innan jag ens har försökt på väldigt många saker

 

[labb]

Jag uppfattar det som att du försöker fast det är tufft, det är skillnaden. Lat är man om man inte försöker trots man har lätt för det.

 

[Cattis_E]

Det är Ai och Dominik

Så vacker!
Men tyvärr räcker det med tre katter, en kanin och en häst för närvarande
Men en sån där skulle jag vilja umgås en stund med

 

[labb]

Det är Ai och Dominik

Jag fascineras av deras hår, tycker fortfarande att de liknar fantasy-varelser

 

[Cattis_E]

Fast det gör jag ju inte, jag ger upp innan jag ens har försökt på väldigt många saker

Jag vågar påstå att du inte är lat. För jag vet hur JAG kände.
Dessutom funderar du på om du är det. De lata tänker bara jag orkar inte eller det struntar jag i och reflekterar inte vidare
Och du har en hel hög marsvin (och hund?) bara skötseln av dem är inget en lat person gör.

Sedan när du mår mer okej är jag helt övertygad om att du gör mer än det mest nödvändiga med djuren också.

Då så äter vi lika mediciner.
Lamictal blev min "räddning" den bet verkligen. Allt är såklart inte rosenskimrande för det men jag LEVER igen.
Min läkare var inne på att gå vidare och kombinera med något mer om så krävdes så det finns säkerligen något som fungerar bra för dig med.

Kram!

 

[Lyan]

Jag uppfattar det som att du försöker fast det är tufft, det är skillnaden. Lat är man om man inte försöker trots man har lätt för det.

Jo, kanske det. För jag ger ju upp innan jag ens försöker för att jag vet att jag troligen inte kommer att klara det. Så istället för att misslyckas så låter jag bli att prova

 

[Lyan]

Jag vågar påstå att du inte är lat. För jag vet hur JAG kände.
Dessutom funderar du på om du är det. De lata tänker bara jag orkar inte eller det struntar jag i och reflekterar inte vidare
Och du har en hel hög marsvin (och hund?) bara skötseln av dem är inget en lat person gör.

Sedan när du mår mer okej är jag helt övertygad om att du gör mer än det mest nödvändiga med djuren också.

Då så äter vi lika mediciner.
Lamictal blev min "räddning" den bet verkligen. Allt är såklart inte rosenskimrande för det men jag LEVER igen.
Min läkare var inne på att gå vidare och kombinera med något mer om så krävdes så det finns säkerligen något som fungerar bra för dig med.

Kram!

Kanske det. För om det är något jag inte gör som jag borde göra så går jag och mår dåligt över det.
Marsvinen och hundarna kräver inte så mycket. Jag har fixat med marsvinens boende så det kräver minimalt med skötsel så jag ska klara det även när jag mår riktigt dåligt, och hundarna är små och lika nöjda med att sova i famnen som att springa i skogen.

Det var lite så jag kände med lamictal också! LEVER gör jag inte, men utan lamictal så hade jag definitivt varit död. Tyvärr slutar den fungera efter att tag och jag kan bara höja till en viss gräns innan den gör mig knäpp i huvudet och jag antingen måste chocksänka den eller sluta med den. Jag kombinerar den med seroquel och sedan propavan och melatonin för sömnen och stesolid för ångesten. Det ska mycket till innan jag vågar prova någon ny medicin, även om det är stor chans att den skulle funka för jag är för rädd för vad som händer om den inte funkar

 

[Lyan]

Så vacker!
Men tyvärr räcker det med tre katter, en kanin och en häst för närvarande
Men en sån där skulle jag vilja umgås en stund med

Dominiks uppfödare har fött upp sedan 80-talet och säger att Dominik är den finaste hon någonsin har fött upp och att hon är så glad att han hamnade hos mig. Han var en lite hoppsanhejsanavel där hon satt ihop en hona med en hane bara för att hanen inte skulle behöva vara ensam och ut kom Dominik som visade sig bli en av de första i norden med den färgen i sin ras. De låg på 600kr och uppåt vid det tillfället men jag fick honom av henne

Jag fascineras av deras hår, tycker fortfarande att de liknar fantasy-varelser

Visst är de underbara
Inari har också haft snygg frilla

Fast nu när han är pensionerad så ser han ut såhär. Mycket bekvämare